4 september - 9.0 km
Wi ho sista dagen. Sov sisådär, kroppen ville vila men huvudet var precis som när jag skall med exempelvis ett flyg dvs vaknar stup i kvarten för att kolla klockan. Jag behövde vara i Santiago senast klockan 11 för att få mig en plats i kyrkan under mässan. 9 km tar ju inte så lång tid, det var dessutom en bra bit nerför. Max 2 timmar. Klockan ringde kl 07:00 och jag var rätt snabbt uppe, kollade mina armhålor där jag igår varit så torr och smort in. Kunde rulla av död hud i massor, fick sopa upp en hel hög hud från golvet sen.
Packade mina saker, orkade inte ens stoppa ner dem ordentligt bara knölade ner i väskan. Kokade mig en kopp te och åt frukost bestående av cecarioost och riskakor.
Packade mina saker, orkade inte ens stoppa ner dem ordentligt bara knölade ner i väskan. Kokade mig en kopp te och åt frukost bestående av cecarioost och riskakor.
En halvtimme senare sade jag adjö till ägaren av pensionatet, det var lite mörkare ute än vad jag hade tänkt mig men det var i alla fall ljust vid horisonten. Var som en häst i fållan innan starten på travet, ville bara iväg, målet hägrade. Tog mitt hejdåkort och gav mig iväg från Vilamaior.
Jag var på ett helt galet glatt humör, gick och log och insöp omgivningarna. Det började ljusna än mer och jag gick längst med en väg där eukalyptusträden runt om växte ganska glest och blev vackra siluetter mot den rodnande himlen. Kändes som om det skulle kunna bli en varm dag idag också men jag skulle hinna fram till Santiago de Compostela innan hettan kom. Drömde lite om att få se solen träffa spirorna.
Den sista sträckan egentligen inte speciellt njutbar för rätt så snart kommer man fram till en massa trista hus, flera av dem hör till tv-bolag som producerar galicisk tv.
På avstånd kunde jag se toppen av monumentet på Monte do Gozo men det visste jag ju inte att det var då. Först när jag närmade mig gick det upp för mig.
Och efter 45 minuters vandring hade jag gått de 4,5 kilometerna till Monte do Gozo och det stora monumentet där. Kunde inte riktigt fatta att det gick så fort att ta sig hit, det känns som sista utposten innan jag är i Santiago. Sen vet jag att det kommer vara nästan 5 km till genom förort innan jag kommer fram. Lika bra att förbereda sig mentalt på det. Titta ner på staden och tänka positivt, har ju inte gillat städerna hittills.Bredvid monumentet träffade jag tyskarna från i går, de hade inte orkat gå hela vägen utan lagt sig på presenningen och försökt sova. Det hade varit riktigt kallt och flygplan hade låtit hela natten. De var nästan tröttare nu. De var glada att solen var på väg upp så de kunde få lite värme igen.
Jag studerade monumentet och tog lite kort. Monumentet restes 1989 som ett minne över att påve Johannes Paulus den II var här. Det är skillnad på pilgrimer och pilgrimer, gissar att han inte ens gick speciellt mycket. Platsen kallas Monte do Gozo, glädjehöjden för härifrån kunde pilgrimerna se katedralen för första gången, själv misslyckades jag med att se dem, kanske tur det för det var långt kvar. Hade velat ha lite mer ljus när jag var här, kanske borde jag ha satt mig ner och väntat en kvart eller så.
Kikade in i det lilla kapellet tillsammans med några andra pilgrimer som sovit utanför innan jag tog de första stegen som skulle leda mig nerför backen, ner till Santiago.
Det gick snabbt utför backen, benen fick bara rulla på bäst de ville, passerade några pilgrimer men det var betydligt färre än vad jag trodde det skulle vara här. När jag var nästan nere var det ett par trappor, en cyklist bakom mig tvärnitade och lyckades svänga ner på en liten väg istället för att åka ut för trapporna. Sen över en bro med brädor som såg ut om om de legat där väldigt länge. Snubblade lite igen. Det vore väl skrutt att snubbla och stuka foten nu!
Snart var jag framme vid ett monument som jag kände igen från min guidebok sidan 273. Jag läste texten om och om igen och försökte hitta vad monumentet heter för att checka in på rätt plats men det enda jag kunde se i guideboken var något om att monumentet var för att hedra historiska människor som förknippas med Caminon. Ibland kan jag fastna i sådana där grejer, vill ha det rätt. Så där står jag säkert 10 minuter vid monumentet, går igenom listan över närliggande platser att checka in på och googla dem för att inte välja fel. Porta Itineris Sancti Iacobi (Porta de Europa) kändes mest rätt och visst verkade det stämma. Monumentet restes 2004, när jag såg på det gissade jag 60-tal. 
Gick även förbi en ståtlig staty av en tempelriddare och en lustig stjärnstaty. Var lite sugen på att stanna och se om den var en Ingressportal.
Jag gick fortsatte förbi caféer där det satt pilgrimer och tittade ut över caminon, kanske hade de sista biten kvar, sovit på Monte do Gozo och nu åt de frukost innan de gick de sista 2 kilometrarna. De log och jag svarade med att le så där löjligt brett igen och vinka lite.
Fem över 9 var jag på Rúa de San Pedro och när jag kom ut ur en kurva såg jag ett torn, kunde det vara ett av tornen på katedralen, jo men det är det nog. Där stod jag utanför en fiskbutik och tårarna började rinna. Människor jag mötte tittade på mig, log som svar för de förstod att det var glädjetårar. Jag försökte skärpa mig, samla ihop mig men istället började jag tokfnittra. Leendet på mötande människor blev större. En man gick förbi mig med ryggsäck, vi log mot varandra och jag lyckades få fram ett Buen Camino mellan fnissattackerna. Han vinkade och fortsatte. 
Lyckades samla ihop mig och fortsätta, kom snart till Porta do Camino och gick in i gamla staden, en medeltida del av Santiago de Compostela. Nu bubblade känslorna i kroppen, jag såg fler pilgrimer framför mig, en del snabbade på stegen andra pausade och tittade på precis allt de passerade, drog ut på det hela. Markeringarna var lite otydliga här, kändes som jag gick helt fel men jag såg pilgrimer och plötsligt såg jag snäckor i marken igen. Jag tittade mig omkring och såg en kyrka med en rät hemsk relief på utsidan, människor som brann. Capilla de Ánimas - Själarnas kapell byggdes klart 1788 så det borde finnas många själar där nu, bäst att inte gå in jag kanske inte kommer där ifrån hel :-)
Kunde inte riktigt bestämma mig om jag skulle snabba på benen eller stanna och titta på allt ville komma fram men ändå inte. Men jag valde att gå på, passerade två andra små kyrkor, ett litet torg, ett litet större torg med cafébord och smyckesbutiker och sen var jag framme och stannade och fotade lite vid den pampiga byggnaden som är klostret San Martín Pianrio vid Praza Immaculada.
Skyndade på stegen.
Kom ut på andra sidan och där var jag nu och klockan var 09:17. Var knappt några människor där, kanske ett trettiotal. Jag klev in och tog ett kort över torget, utan att vrida mig mot katedralen. Trodde jag skulle känna mer, men jag var rätt så nollställd, den stora känslostormen hade kommit där på Rúa de San Pedro när jag såg tornet för första gången. Däremot kände jag en sorg över att stå där ensam. Efter att ha läst allas fantastiska berättelser om hur deras caminofamilj är där och väntar på dem, hur någon släkting åkt ner i smyg och kommer och överraskar dem osv...
Här stod jag helt ensam, min caminofamilj var någon dag-dagar bakom mig. Fick liten klump i halsen av det, kanske var det det som trängde undan min glädje över att vara framme. Det låg några pilgrimer och sov mitt på torget, det hade jag sett när jag klev in. Nu reste sig en av dem upp, en liten mörkhårig kvinna i vit tröja och svarta byxor. Hon kikade bort mot mig. Började gå mot mig och jag såg att det var Axelle. Men hur, hon var ju minst 1 dag bakom mig. Jösses vad gör hon här. Vi kramades och då kom glädjetårarna, lyckan över att få dela min ankomst med någon, få säga orden till någon som lyssnar, jag är här, jag gjorde det.
Hon tog med mig bort till de andra, jag hälsade på dem jag inte kände sen tidigare. Axelle berättade att de varit i Palas de Rei, druckit lite öl och bestämt sig tillsammans för att gå i ett därifrån till Santiago dvs 68 km i sträck. Tokstollar, de hade gått i ca 24 timmar kommit fram kring klockan sex och lagt sig på torget och somnat. Glad att de vakande precis när jag klev in.
Vred mig om och kikade på katedralen, åh vad fin den är! Älskar alla detaljer, att det växer både växter och mossa på den, färgen. Allt. Fantastisk byggnad.
Axelle tog kort på mig framför katedralen med min mobil så jag kunde skicka iväg det för att berätta för dem där hemma. Instagram hade blivit mitt sätt att hålla folk uppdaterade. Först hade jag tänkt att bara skicka en bild om dagen eller så men det var kul att dagboksuppdatera via bilder så det blev betydligt fler bilder. Hon tog även en bild med min kamera, den tog en av killarna kort på mig och Axelle. Kul att ha som minne. Men åh vad jag saknade Hanne där och då hade så gärna delat denna stund med henne. Men nu hade jag fått gå i min takt. Jag hade bara ett fåtal gånger anpassat mig efter andra. Det här var ju min egotrip.
Jag slog mig ner där bredvid dem och vi satt och pratade en stund, de berättade mer om sin galna natt. Vi behövde alla gå och hämta ut våra compostela så tillsammans gick vi till pilgrimskontoret. Det var nästan ingen kö alls, jag behövde bara vänta några minuter och prata med John (?) som höll ordning på kön. Han sa att jag varit snabb, tja det kanske jag var, men jag gick i mitt tempo och har mer eller mindre njutit av varenda meter. När det var min tur fick jag gå till en av volontärerna, fylla i ett formulär där jag var tvungen att välja mellan att ha gjort vandringen av religiösa, religiösa eller andra, sportsliga skäl. Religiösa kändes inte helt rätt och inte heller sportsliga så religiösa eller andra fick det bli, för jag hade ju faktiskt ägnat en hel del av min tid till att klura på var jag står religiöst även om ni inte fått ta del av det här i min dagbok speciellt mycket eftersom jag inte har vetat hur jag skulle beskriva det. Hur förklarar man en inre diskussion i huvudet där man grubblar på var man står religiöst. Men inte så mycket mer om det här och nu, skall reda ut lite mer av det i ett eget inlägg.
Efter att de kollat mina svar och tittat i mitt pilgrimspass fick jag mitt bevis med mitt namn på latin. Kikade på det när jag kommit ut från rummet och såg att han hade skrivit fel datum. Var tvungen att fråga John vad det var för datum idag. 4:e svarade han och jag visade mitt bevis som det stod 3:e på. Han följde med mig in igen och bad dem fixa ett nytt till mig och passade på att fråga killen om han skrivit fel datum på fler. Han var väl inte helt hundra men trodde att han hade gjort rätt på resten. Han hade suttit hela dagen igår och skrivit 3:e så de första nu på morgonen hade han behövt tänka till.
Jag köpte en rulle att lägga mitt bevis i innan jag stoppade det i ryggsäcken. Sa hejdå till John och sa att jag skulle vara tillbaka om några dagar om man kunde få ett compostela efter att ha varit i Finisterre/Muxía och gått tillbaka oxå. Sade adjö till det andra för att hitta mig en bok över Camino Finisterre/Muxía och en stadskarta. Gick till bokhandeln jag hade fått tips om men den enda som var öppen hade inte boken jag sökte. Gick till turistinformationen och fick i alla fall deras papper över härbärgen och en stadskarta över Santiago. Lämnade in min ryggsäck på förvaring bredvid pilgrimskontoret och tog bara lilla ryggan med mig. Gick omkring lite planlöst i stan och tittade mig omkring. Trött fast jag bara hade gått 9 km denna dag. Borde ju vara hur pigg som helst.
Gick tillbaka till torget för att spana på folk som kom in, det var ju fortfarande förmiddag. Gick in i katedralen vid 10:30 och tittade mig omkring, fotade lite detaljer och tittade på när de monterade botafumeiron på sitt rep. Såg ut som ett TV-team som skulle filma något. De monterade bland annat en GoPro-kamera på repet. Tog några kort upp i ena tornets kupol där anordningen för den satt. Den som gör att den kan svinga. Vi kommer alltså få se den svänga över oss idag.
Det kom några damer och slog sig ner på mig bänk. De pratade svenska, tog ett tag innan jag kopplade. Hälsade på dem och vi pratade, glömde helt bort var vi var även om vi talade tyst. En brysk högtalarröst påminde alla om att det var en kyrka och att vi skulle vara tysta. Vi tystnade tvärt men viskade sedan åt varandra, de hade gått från Sarria om jag inte minns helt fel. Var från södra Sverige. Mässan började och vi satte oss ordentligt i bänkarna. Jag visste vad som väntade med en massa stående och prat jag inte skulle förstå ett ord av. Men detta var pilgrimsmässan så något skulle man väl förstå. Pilgrimsmässan i Carrión de los Condés hade ju varit riktigt fin.
Mässan inleddes på sedvanligt sätt med att någon läste några rader ur en bok som alla upprepade, har ännu inte riktigt förstått vad det är. Sen nämnde de något om oss pilgrimer och en tysk gick fram och fick prata länge, trodde först att det var de som hade betalat för att botafumeiron skulle svingas idag, den gör nämligen inte det alltid utan vid speciella högtider eller när någon grupp betalar för det. Sen var det lite mer oförståeligt prat, sen kom uppläsningen av listan över vilka länder pilgrimer som kommit in de senaste 24 timmarna kom från. Sverige som startat i Saint Jean var med, vet dock inte hur många om det bara var jag eller flera. Mässan fortsatte och jag började känna mig lite trött, försökte hänga med så gott det gick, sjöng med i Aleluya, skakade hand och kramade om de nära mig i fridhälsningen, jag lämnade lite mynt jag hade i fickan i kollekten, jag satt tålmodigt och väntade medan flera tusen människor tog nattvarden (som protestant är jag inte välkommen att ta nattvarden i katolska kyrkor fick jag höra). Sen var mässdelen slut och de skulle svingande botafumeiron.
De hade innan mässan påpekat att mässan var en religiös rit och att de inte ville att man skulle fota/filma, jag fick uppfattningen att det gällde nu också men andra verkade tycka annorlunda (även om jag såg många filma/fota under själva mässan också). Många passerade in och ut ur kyrkan medan mässan pågick, hela tiden såg man folk passera bakom koret och altartavlan, de som besökt Jakobs grav och som kramade om statyn av honom men det visste jag inte då, undrade mest varför det passerade en massa folk där bak.
Visst var det effektfullt att se den gigantiska botafumeiron flyga högt under taket, manövrerad av 8 män i kåpor. De fick kämpa lite och verkligen vara i synk när de drog. Fick lite svårt att andas av rökelsen, den är inte allergikervänlig direkt. Men mässan berörde mig inte, det fanns ingen känsla av välkomnande för mig som inte hänger med i språket så bra. Det var inget som fick mig att känna mig inkluderad i gemenskapen. Hela kyrkan kändes ganska kall, många säkerhetsvakter, personal som hela tiden påkallade uppmärksamhet i högtalarna och bad besökarna att vara tysta, inte fota med blixt osv. Besökarnas sorl tyckte jag gick bra att sortera bort men högtalarrösten på 2-3 språk var svårare. Dessutom var det aldrig någon som hyssjade turgruppernas ledare eller besökare fast de var betydligt mer högljudda än alla andra där inne. Nä den är vacker på utsidan men insidans atmosfär matchade inte.
När mässan var slut gick jag runt och kikade lite till på kyrkan, fick syn på en man knästående framför ett av de öppna biktbåsen, ställde mig snett bakom en stolpe och tog ett kort, det var en väldigt intim situation mellan dem och det kändes lite fel att ta kortet men samtidigt blev det en stark bild för mig. Så annorlunda. I protestantiska kyrkan har vi ju inget sådant. Fortsatte min rundtur i den stora kyrkan och tyckte det var synd att pelaren där så många pilgrimer lagt sin hand nu är avspärrad för renovering, allt tafsande har slitit på pelaren. Jag kunde inte ens titta på den då den var insvept i byggplast. Fotade bland annat den stora vackra takkronan och den fina ytterdörren.
Tog mig runt till där man skulle gå in för att gå till Jakobs grav, tog ett tag innan jag fattade skyltarna om att först gå ut, gå till en liten sidodörr på kyrkan och in den vägen. På vägen runt kunde jag studera alla roliga vinklar och vrår och lite fler av de växter som växer på kyrkan.
Hamnade i kö med en mamma och en dotter framför mig, båda med stora ryggsäckar med snäckskal på, mamman var brännskadad på stora delar av kroppen, ena benet var nästan helt förtvinat.
Vågade inte fråga hur långt de hade gått, var impad nog av att se henne stå och gå, Skadorna såg relativt nya ut. Båda såg rätt rörda ut över att vara här, kanske hade det varit en kämpig vandring. Efter en kvarts köande kom vi in.
Fick gå ner för trappan till kryptan där kistan står. Jag hade ju sett framför mig en sådan där stenkista med en profil ovanpå så det tog ett bra tag för mig att förstå att det stora silverskrinet bakom gallret var förvaringsplatsen för benen av en av Jesu lärjungar (fast jag är ju lite tvekande till om så är fallet, hur har man kunnat avgöra det?) men vilket som så ligger det en människa här och som vanligt blir jag lite förvånad över att man inte stoppar ner dem i jorden.
När man passerat Jakobs grav och sagt sin hälsning (det glömde jag) får man gå upp för en trappa och då hamnar man bakom statyn vid altarplatsen i kyrkan, traditionen säger att man skall krama statyn men gör man det stoppar man upp hela kön så många lägger en hand på axeln och mumlar en hälsning, ett tack eller en bön. Jag lade bara handen på axeln och sa Hej! :-)
När jag kom ut ur katedralen träffade jag på en man som jag började prata med, det visade sig att TV-teamet dom hade satt kameran på botafumeirons lina följt honom på Caminon. Fick träffa filmarna och en av producenterna också. De tyckte det var lite roligt att jag märkt att de satte kameran på linan. Nörd som man är tittar man ju lite extra på teknikpryttlar. De hade lite bråttom iväg för att ta lite platsbilder. Jag får hålla utkik efter dokumentären, minns bara inte om de var från England eller USA.
Sen stötte jag på Axelle och gänget, de hade utökats med två personer en italienska och en spanjor. Italienskan frågade snabbt om jag ville följa med dem och äta lunch. De hade fått ett tips av en person som bodde här i Santiago, en bit från turiststråken. En liten restaurang som heter Bierzo Enxebre. Jag hade rätt ont i min mage men insåg att lite mat i den kunde nog behövas så jag följde med. Vi vindlade oss fram genom gatorna men först passerade vi portalen där en man nu spelade säckpipa och det var så otroligt vackert, vi stannade och lyssnade lite. Sen lyckades vi hitta till Rúa da Troia, 10 och få med oss allihopa även om några fastnade halvvägs en stund, träffade väl på folk de kände. Väl där blev vi trevligt mottagna även om de trötta tokarna betedde sig som de var apfulla :-) Restaurangen var tålmodig när vi inte kunde bestämma vad vi skulle äta. De hade massor med smårätter på menyn, tanken var att beställa in massa rätter och dela på dem. Men jag var lite lur att flera rätterna kunde innehålla gluten och jag ville inte begränsa de andra så jag sa att jag beställer in mig en ensalata mixta (brukar vara en tonfisksallad) så kan ni dela på smårätterna. Flera ville dessutom ha bläckfisk, huvva.
Vi fick vänta rätt länge på maten, min sallad kom in först men den serverades på ett stort fat som först ställdes mitt på bordet. Fick skynda mig att rycka åt mig den för att inte få min mat uppäten. de andras kom in efter ett tag och alla högg in. Killen bredvid mig hade beställt in något med nötkött som såg riktigt gott ut. Kött i någon form av sås my god det var längesedan. Smakade mycket bättre än min sallad som visade sig vara utan tonfisk. Det märktes att de andra var i 20-årsåldern, ibland känner jag mig verkligen som en gammal tant när vi diskuterade saker.
Jag valde att dricka vatten till min mat och avböjde alla försök att bjuda mig på vin. I slutet av lunchen strax efter att vi fått en kvinna att ta kort med allas mobiler/kameror började Axelle fråga ut mig om varför jag inte drack, påstod att jag var ett kontrollfreak som hade något att dölja som jag var rädd skulle läcka ut om jag drack alkohol. Ett av de värsta påhopp jag vet. Blev sårad, dels av att hon inte sa det direkt till mig utan pratade om mig som om jag inte var där men en av de andra. Jag tackade för mig och skyllde på att jag behövde gå och fixa ett boende. Det hade de gjort istället för att gå på mässan. Jag behövde ju fixa ett boende också.
På väg mot gatan där stället Gordon tipsat mig om låg gick jag förbi torget utanför katedralen och fick syn på den sista snäckmarkeringen. Kom på att det kunde göra sig som en bra bild och satte mig på backen och tog en rad med bilder. Höll på att bli påkörd av både turisttåget och bilar men fick några bra bilder.
Kom på att jag inte hade fixat boken jag behövde för att gå till Finisterre/Muxía så jag gick till bokhandeln som nu var öppen och köpte en bok. När jag kom ut därifrån kom jag på att jag inte hade kommit ihåg att be om ett nytt pilgrimspass när jag var på pilgrimskontoret så jag gick dit igen. Stod i kö en evighet, pratade med folk från en massa olika länder för nu var kön lite längre. När det väl var min tur visade det sig att de på pilgrimsforumet hade haft fel, här kunde man inte få ett pass för den caminon, det var en annan organisation som tillhandahöll det. Så tillbaka till turistbyrån där de tidigare också hade hänvisat till pilgrimskontoret. Förklarade lite bättre denna gång vad jag ville ha och då fick jag ut mitt pass. Det behövs för att få bo på pilgrimshärbärgena. Men jag skall ju inte iväg i kväll. I kväll måste jag hitta ett boende här i Santiago för i morgon skall jag vänta på torget tills Hanne dyker upp. På tal om Hanne hade jag skickat ett SMS tidigare idag för att meddela att jag var här redan. Hon var en dag bort och sa att det vore kul att ses om jag var kvar i morgon.
Gick till det där stället som Gordon hade rekommenderat och knackade på, ägarinnan öppnade och jag förklarade vem som skickat mig. Hon skrattade "ja ha han skickar hit folk nu". Vet att han själv brukar bo där när han är i Santiago. Men tyvärr var det fullt, hon gav mig några andra tips.
Men nu började jag ha ont i magen, kollade min karta med härbärgen istället för pensionat och såg att det fanns ett en liten bit bort. Roots & Boots, hade sett reklam för dem på pilgrimskontoret också. Hämtade ut min rygga för €2 och började gå, hade inte klockan varit så mycket hade jag kanske fortsatt att gå då detta var starten på Camino Finisterre/Muxía. Klockan var kring 16 när jag kom dit, dörren var öppen så jag klev in.
Kom in i en smal hall med en stor mörk trappa och en liten reception i ett rum bredvid. Checkade in och fick mina flimsiga papperslakan och plats i ett rum ett par trappor upp. Tydligen ett av de mer populära rummen fick jag veta sen för man såg katedralens spiror från fönstret. När jag kom in låg en relativt stor kille på ena sängen och sov. Han vaknade till när jag började bädda min säng. Han var från Tyskland och hade gått Camino Norte i 2 månader. Vi jämförde hur de olika sträckningarna var och jag förstod att Norte är mycket sämre markerad och mycket mycket backigare. Tur att jag höll mig till Francés denna gång även om jag sneglade på Norte flera gånger innan jag bestämde mig. Han hade bestämt sig väl på plats.
Jag gick och duschade och när jag kom tillbaka hade en kvinna kommit in och lagt sig på sin säng. Vi hälsade bara snabbt. Jag packade om lite bland mina grejer, insåg att jag inte hade hunnit till Ivar för att lämna sådant jag inte skulle ha med på nästa tur, så nu blev ryggan helt enkelt tyngre. Sådant får man ta.
Jag tog med mig lillryggan och gav mig ut på stan igen. Fota lite, bland annat det gamla klostret/universitetet Colexio de Fonseca y claustro, fika och leta reda på något ställe att äta middag på.
Gick tillbaka till katedralen och fotade lite mer. Tittade mer på detaljerna så som de tre pilgrimsfigurerna.
Log åt alla människor som fortfarande strömmade in. Satte mig ner och bara njöt av atmosfären. Många cyklister som kom in i grupp och ville ha hjälp med gruppfoto så jag ställde upp som fotograf. Hjälpte även en amerikansk kvinna och en spansk samt ett par som jag inte vet var de kom ifrån. Tog några fler bilder på sista vägvisaren då de tidigare inte riktigt blivit som jag ville när det stod ett turisttåg i bakgrunden.
Sen blev det fikadags. Var sugen på mer sådan där tarta de Santiago. Jag hittade ett ställe som sålde sådan, köpa en stor bit, en kopp te och ta med till torget vore trevligt. Gick in och frågade om tårtan var glutenfri, nepp de hade en kant på sin som innehäll vetemjöl eller kunde göra det. Gick vidare, hittade inget bra ställe, fanns inte så många caféer och de med uteplats var ännu färre eller så var det fult av rökare på dem. Efter att ha virrat runt i ca en timme slog jag mig ner på en bar, beställde en te och en tallrik med galicisk ost. Den skulle vara en delikatess. Fick mitt te och min ost och gick ut och satte mig vid ett bord på den smala gatan.
Bordet bredvid blev snart upptaget det också av ett engelskt par som pratade väldigt högt. De verkade mycket lyckliga över att vara här, haft en kämpig vandring.
Jag tjuvlyssnade på dem medan jag bläddrade i min nya bok och försökte lägga upp planen för Camino Finisterre/Muxía. Klurade på om det fanns något bra sätt att dela upp vandringen för att hinna runt och tillbaka till Santiago på 5 dagar eller om det behövde bli 6. Det verkade som det är 6 dagar som gäller. Smakade på osten och blev grymt besviken, smakade hushållsost, typ det tråkigaste jag vet. Drack upp mitt te och vandrade längst gatorna igen och läste menyer på restaurangerna och försökte lista ut vilken tid de skulle öppna. Hittade absolut inget som lockade mig. Var sugen på något lite finare än standardmaten här. Så less på det.
Gick bort till härbärget en sväng och tvättade kläderna för det hade jag glömt att göra, det blåste som attan borta i torkhörnan så jag fick hoppas att det skulle torka.
Lade mig på sängen och surfade på Google Maps efter restauranger i närheten med bra betyg. Hittade en tillslut Don Quijote men de öppnar inte förrän kl 20 så jag har några timmar att döda. Vila kanske är en bra idé. Skrev lite dagbok, somnade till några minuter tror jag men sedan gick jag ut igen och tänkte hitta mig ett supermercado. Försökte använda Google Maps till det oxå men det som skulle ligga närmast hittade jag inte. Mötte folk med matpåsar men kunde inte finna det. Synd för det hade varit bra att kunna fylla på förrådet lite för kommande vandring. Ja ja det får lösa sig i morgon.
När klockan var någon minuter över 8 gick jag till restaurangen och jag var ensam där, spanjorerna äter senare än så här. De frågade om jag var pilgrim och jupp sa ja, kom fram idag efter Camino Francés och skall vidare i morgon. Vill äta något riktigt gott, förklarade mina mödor ute på leden. Den otroligt trevliga servitören gick igenom menyn med mig och var noga med att springa till köket och dubbelkolla grejer för mina allergier. Valde ett bubbelvatten till. Lite får man ju lyxa till det :-)
Tillslut blev det en sådan där galicisk kålsoppa som jag hade gillat så mycket igår till förrätt. Han kom in med en hel karott med soppa och lade upp vid bordet. Såg till att jag fick ordentligt av allt. När jag hade ätit upp kom han och frågade om jag ville ha mer. Den var helt fantastisk god så jag hade kunnat äta bara sådan istället för köttet jag hade beställt in tror jag.
En stek stekt till perfekt medium rare med en väldressad sallad kom in till huvudrätt.
Efterrätten blev svårast, det var mycket gluten och laktos i dem men tillslut kom han på att de hade en mandarinsorbet som inte innehöll något av dem. Så jag beställde in en sådan. Den kom i en liten kanna och han hällde upp i mitt glas och ställde kannan bredvid. Det var med som en slush än en sorbet. God nja så där, skulle nog valt annan smak än mandarin. Konsistensen var det inte något fel på.
Tillbaka på härbärget höll jag på att inte komma in, det var ett kodlås på dörren och jag hade glömt lappen med koden på i min säng. Smart. Knackade på och hade tur att en person stod innanför och öppnade. Gick och borstade tänderna och kröp ner i sängen. Surfade, snackade lite på pilgrimsforumet och somnade rätt tidigt. Sovmorgon i morgon också. Hanne skulle nog komma in mellan 9 och 12 så min plan var att gå ner på stan kring 8 och äta frukost.
Tänk jag var nu klar med Camino Francés, för 23 dagar sedan började jag gå jag gick varje dag utan att ta en en enda vilodag. Jag har inte haft en enda pissdag, jag har knappt haft något regn. Bara kunnat njuta av varenda steg. Den enda blåsa jag haft på foten har aldrig stört mig och den skötte sig fint innanför plåster och bandage. Borde nog byta ut compeedplåstret på den i morgon och göra rent ordentligt igen.
I morgon skall jag få krama om Hanne och få dela den här glädjen med henne, det skall bli kul.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar