Dag 114 (#054/#blogg100) - Inte ens det röda funkar idag

Det röda håret brukar kunna pigga upp mig, men inte idag. Känner mig låg. På tal om håret måste jag ta reda på vad hon stoppade i det. Älskar strukturen på håret just nu, känns som mina hårstrån är typ dubelt så tjocka som de brukar. Idag har jag det rakt då lockarna de fixade har slokat, i morgon kommer det vara sitt vanliga frissiga jag så jag borde passa på att njuta av fint hår men det vill sig inte riktigt. Jag känner mig inte helt nöjd med färgningen dock, tycker att den mörka färgen i hårbotten slår lite åt det vinröd/lila hållet, tycker det skär sig lite mot det mer orangeröda. Se bilden här. Skulle nog velat ha en lite mindre skarp kant mellan färgerna oxå och kortare av det mörka framme i pannan. Frågan är om jag vill spendera flera hundra på att fixa eller om jag skall stå ut med det, snart är ju ändå håret alldeles blekt igen. Tyckte inte det syntes lika mycket när håret var fluffigt men idag lite platt och skitigt syns det väldigt mycket eller så är det pga min sinnesstämning över lag. Vad tycker du?

Kanske är det pga besöket i våren igår och sen komma hem till snö på baksidan av huset, skitiga snöhögar vid vägarna och en sjö som ännu är helt täckt av is. Blött i skogen och än så länge svårt att ta sig en helande promenad i naturen. Får försöka tänka framåt, snart är vi där, snart är träden gröna, snart kan jag ta mig fram i skogen utan att riskera att ha vatten upp till knäna. Håll ut Bea, håll ut.

Kanske är det för att jag känner att jag inte fått till en enda bra bild med kameran på sista tiden, idéerna sinar, motiven sinar men lusten finns där fortfarande. Snart är våren här på riktigt och så då finns det säkert roligare saker att ta kort på.

Kanske är det för att jag hade hoppats på att vara i fjällen denna helg men det kom annat jag inte kunde styra över i vägen. Jag hade behövt den batteriladdningen. Fast egentligen har jag inte råd så jag får väl se det positivt på det sättet.

Kanske är det fär att mitt konto visar typ noll kronor och det verkar som att jag kan glömma att åka iväg på caminon i sommar. Hoppas skatteåterbäringen kan lösa det. Ibland funderar jag på om jag skulle kunna lyckas crowdsourca en camino, mot berättelse, mot foton, kanske en bok. Jag drömmer inte direkt om att bli författare men jag trivs med att skriva, att berätta om vandringar. Jag älsakr att fotografera men är någon intresserad nog för att tänka sig att betala slant ens innan jag tagit mig iväg.

På tal om att dokumentera så skulle jag vilja åka hem till mormor, följa henne med kameran en dag. Tanken har funnits hos mig länge. Men så gjorde Erik Simander sitt uppmärksammande reportage Hjördis, du fattas mig och då fick jag sådan där copycatångest. Erik har även gjort ett fint bildreportage om den enda person som bor i Paittasjärvi. Han är en fotograf jag beundrar så kanske skulle jag kunna fota mormor och tacka Erik för att han istället gav mig en spark i baken att ta tag i det. Mormor kommer inte finnas för alltid, hon fyller 85 i år. Bara att skriva att hon inte kommer finnas för alltid ger mig en klump i halsen och tårar i ögonen. Mormor är det käraste jag har. Fick vykort från henne i veckan och blev så galet glad.

Kanske är det för att jag saknar en av de fd vännerna, tog kontakt häromdagen, fick ett väldigt kort svar tillbaka, blev besviken. Ångrar mig, nu stryks personen ur chattlistan så påminns jag inte mer. Ett annat liv en annan tid, släpp och gå vidare. tänkt att gamla pojkvänner som gjort slut de har man glömt för längesedan, vill inte ens tänka på, varför är det sådan skillnad med en vän som gled bort? Varför uppstår en sådan enorm saknad flera år efteråt? Jag får ta väl hand om de som finns kvar, tänka på att de faktiskt finns där och det är jag oerhört tacksam för.

Kanske är jag bara trött på att ha en kropp som inte vill som jag vill, idag enorm trötthet och yrsel. Beror troligtvis mest på att jag åt väldigt lite igår så förhoppningsvis går det snabbt över om jag får vila ut.

På tal om fotografering så körde jag och Herman genom Gammelstads kyrkby när vi skulle hem efter en tur till Luleå idag. Stannade bilen och tog ett kort på byn från en vinkel jag inte fotat den från förut. Det får vara dagens bild. Aningen överexponerad i korset på kyrkan. Svårt att undvika när det är i guld och reflekterar solen så starkt. Det får vara dagens bild. Kändes i alla fall lite inspirerande att hitta en ny vinkel och fånga blå himmel samt känslan av sol.

Men lite roligare blev livet idag när jag skadeglatt såg uppståndelsen kring Liberalernas logotyp. Jag klarar bara inte av det partiet så att se dem häcklade en stund kändes bra. Skadeglädje, inte fint alls av mig men mänskligt hoppas jag. Vitsarna om loggan verkar inte ha ett slut idag och jag skrattar hejdlöst pubertalt åt kommentarer som "Vänta lite...Vad menar de med att de vill "satsa på skolan"?" från @MsMorticiaFrump. Jo jag är trött idag och borde väl krypa i säng redan nu 20:30.