Idag kom Jalle och hjälpte mig att köra en massa stuff på skroten. 15 fönsterrutor och en balkongdörr, kartonger till förbannelse (gissa hur många lådor man kan samla på sig på 8 år när man har ~150 kvm biyta), soffa, fåtöljer, säckar med kläder som inte var i skick att skänkas till Myrorna eller röda korset, gamla bräder, trasiga leksaker och trasig elektronik, mm mm mm. Vi fyllde ett stort kåpsläp med grejer och sen körde vi ett lass till med alla fönster 3 datorer och 3 skärmar. Så det blev några kilos bärande.
Jag är evigt tacksam att min älskade vän tog sig tid att låna ut både sig själv och bilen (jag har ingen dragkrok på min) så jag kunde passa på att göra denna utrensning. Nu är det nästan tomt i källaren.
I morgon har jag arbetsplikt, skall sammanställa lite information som eventuella löpare av konkursboet vill ha. Är lite kluven till det här med jobbet, om något bolag köper upp oss så kan vi ju bli erbjudna återanställning. Jag skulle så hemskt gärna vilja slutföra mitt mastodontprojekt där och få leverera klart till kunden. Men det går ju inte om jag tackar ja till något annat. Det är alltid jobbigt att lämna en baby.
När jag rensade ur garderober hittade jag i sambons ena gamla jacka ett ihopvikt dokument. Det var en "ROX Real-time Online eXchange Product Description". Ett dokument som jag skrev på min tid på Interbizz. Där var jag bla produktledare och ansvarade för produkterna så det högg till lite i hjärtat att se dokumentet så här 7 år senare. Det var min baby då och jag minns hur jobbigt det var att bar släppa allt den gången. Konkurser är ta mig fan skitjobbiga.
Nu skall jag roa mig med att läsa igenom några arbetskamraters CV och personliga brev/säljbrev för att se om jag kan hjälpa dem att finslipa dem lite. Kommentarer på hur texten uppfattas är alltid bra att få.
Filmrecension: Wicked – Makalös sånginsats ger gåshus
8 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar