04 december 2014

#blogg24 #04 Det gör ont i hjärtat

Jag är en sådan där människa som är urusel på att veckohandla, istället går jag till ICA nästan varje dag.

Vår ICA-butik har en liten förbutik där det även finns ett litet "café". Nästan varje kväll, och på helgerna har jag även sett det 2 gånger på samma dag, sitter en ensam man i slitna kläder (samma varje gång jag ser honom ser det ut som) med en te från maskinen och en påse divesemat i sig. Det kan vara digestive, en tub med någon dressing, ett paket skinka, en mjukost och ett paket kakor, någon gång en frukt. Helskumma grejer. Han sitter där och dricker sitt te och äter ur sin påse. All mat äts med fingrarna eller med en bit kex eller bröd.



Jag bli så illa till mods, är han så ensam att det är bättre att sitta på ICA precis vid utgången för att få lite sällskap. Är det han har i påsen det han äter till frukost, lunch, middag? I så fall kommer han nog få problem. För det är som om han gått runt i affären och tagit en grej här och var, finns liksom ingen rim och reson i vad som finns i de där påsarna. Bara kalla grejer. En gång har jag sett honom sitta inne på MAX bredvid ICA, förvisso med en av sina påsar men det såg ut som om han hade kompletterat med en pommes och en dipp.

Borde inte någon i kassan reagera, någon i förbutiken. Mannen är rätt mager, krum och ser inte helt frisk ut ärligt talat. Eller vill man inte lägga sig i? Skall jag säga som väljer att skriva om det. Men jag har då och då försökt söka ögonkontakt med honom, för att fråga hur det står till. Men han verkar rätt skygg. Någonstans här i stan bor denna man, har han hemhjälp, familj? Någon måste väl reagera och bry sig om att han verkar ha lagat (?) sina skor och byxor med silvertejp?

Vad kan jag göra? Hur ofta får han i sig ett varmt mål mat? En måltid som förhoppningsvis smakar bättre än Digestivekex med Heinz currydressing på.

Ibland tänker jag att vissa grejer han har i påsen är inte billiga, han skulle kunna få ihop ett mål vettig varm mat för samma summa pengar. Varför hjälper ingen honom?

Är det så där det blir när man blir gammal och bor ensam? Min mormor hemma i Vänersborg som är 83, jag kanske borde ringa henne lite oftare och kolla så hon äter ordentlig mat.

Nästa gång jag ser honom skall jag nog samla lite mer mod och försöka prata med honom lite i alla fall. Kanske om inte annat för att jag själv skall få lite ro för bilden av honom brukar förfölja mig hela kvällen när jag varit och handlat och de helger jag sett honom där både på morgonen och på kvällen med olika saker i påsen känns ännu mer.

Kanske han toktrivs, har det hur bra som helst i så fall kan jag sova gott sen.


Inga kommentarer: