Idag hade jag tänkt att blogga om ett annat original i Boden men det kom en annan sak emellan så det får bli en annan dag.
Idag var jag på stan med Herman, skänkte en peng till tiggaren utanför Coop, det är jul och det är kallt (om än inte överjävligt kallt utan kring nollan) och det kan inte vara lätt att vara tiggare just nu. Alla stressar förbi, springer mellan affärerna och kommer ut med överfulla påsar. Där sitter de i samma kläder varje dag, försöker få ihop så de klarar dagen och kan ta med sig en liten summa hem till Rumänien. Har de tur är folk lite extra givmilda så här i jultider men vi lever också i ett relativt kontantlöst samhälle.
När jag kom till ICA idag satt det en kvinna utanför, våra blickar möttes och vi kände direkt igen varandra. Det var ju kvinnan från i somras, hon som bara försvann en dag. Visste ju att hon längtade hem till sin son. Han som fyllde sex år på midsommarafton. Vi kramade om varandra, sa att jag var glad över att se henne igen, men ändå inte glad över att hon var tillbaka på våra gator. Hade hoppats att hennes familjesituation skulle ha blivit bättre. Den här gången var hon dock här frivilligt, inte dumpad av någon som sagt att hon skulle få jobb.
Hon fick en 100-lapp och så frågade jag vad hon mer behövde, mat, hon var hungrig men har fortfarande ingenstans att laga mat. De sover i en bil i Luleå. Det fanns ett tag en övernattningslägenhet i Svartöstan som det stod om i tidningarna men på henne lät det som om kommunen tagit bort den igen. Kommunen har pratat om en ny lägenhet i Gammelstad men det blev inget. Så än så länge sover de i en bil. Vi får väl hoppas att det milda vädret håller i sig.
Frågade hur det var med henne och hon sa att hon fått hjärtproblem, förträngda kärl. Känner mig lite cynisk när jag direkt funderar på om det är en vals för att vi skall skänka mer. Men hon har ingen skylt, hon interagerar egentligen aldrig med de som går förbi, inga hej hej bara en enkel nick mot de som möter hennes blick.
Jag minns att jag läste i januari att man funderade på att ge EU-migranter samma rätt till sjukvård som vi ger till papperslösa. Är det någon som vet hur det gått med det. Skall höra med henne nästa gång om hon har ett "blått sjukvårdskort" eller är berättigad till ett i hemlandet. I så fall har hon rätt till sjuvård här.
Jag funderar mycket på hur jag skulle kunna hjälpa henne och hennes familj hemma i Rumänien. OM man på något sätt kan "adoptera" en familj. Idag har jag 2 fadderbarn i Mali, till dem skickar jag 260 kr/månad/per barn. Hur mycket skulle en rumänsk familj behöva för att komma på fötter? Finns det några andra som kanske kan tänka sig samma sak och hjälpa familjen?
Filmrecension: Love Game – feel good uppblandat med lätt humor
12 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar