Plötsligt händer det...

Vi har fått ett nytt badrumsfönster med råglas. Det tog bara 15 månader. Heja Tiivi!

Men det bästa var att installatören kände en snickare som var på jakt efter något litet jobb så han har nu monterat våra fönsterbänkar, byggt en vägg/hylla i köket och skall sätta upp innertaket i sovrummet på onsdag. Förstår ni allt liksom löste sig på en och samma gång. Med lite tur känner snickaren någon bra målare som vi kan hyra in. Sen är det bara rörmokeri och golvläggning och golvslipning kvar ;-)


Andra bloggar om: hantverkare, tiivi

Ett knallcerise vapen är fortfarande ett vapen

Idag var det skyltsöndag på stan här i Boden.

Ungarna ville köpa var sitt hemligt paket av tomten (Bodens IK tror jag det stod på skylten, trodde inte de fanns längre). De fick 30 kr var. Tomten påpekar att det finns blå och röda paket, de blå passar pojkar bättre och de röda flickor bättre. De blå paketen var mycket större än de röda så du kan ju gissa vad mina pojkar valde. Medan de valde frågade jag tomten vad skillnaden mellan pojkar och flickor var som gjorde att det behövs olika paket för dem men det erkände han ju att det nog inte var någon sådan skillnad egentligen.

Väl hemma öppnar V&H sina paket. H hade fått ett maskingevär som lät när man tryckte på avtryckaren och V hade fått en pistol som sköt iväg små platskulor jättehårt. Jag blev skitförbannad, packade ihop sakerna och förklarade för mina barn att de där lämnar jag tillbaka (de vet att jag ogillar vapenleksaker så de protesterade inte ens). Jag satte mig i bilen for tillbaka till stan och överlämnade vapnen med orden "De här får ni behålla, jag tycker det är förkastligt att ni säljer vapenleksaker till små barn. Det ena skjuter dessutom iväg kulor som kan göra den som blir träffad blind". De tog emot grejerna med ett "jaha" och fortsatte sedan prata med varandra. Åh jag var så arg. Men orkade inte tjafsa så jag gick och åkte hem igen.

Den pistol som V fick har jag dessutom svårt att se hur den kan vara tillåten.

Vad är det för fel på folk? Varför i hela friden var det knallcerise vapenleksaker i pojkarnas paket? Varför är det något man tycker att pojkar skall leka med? Jag tycker det är helt förkastligt att det ens finns leksaksvapen.

Åh nu sitter jag här och är skitförbannad men vet inte hur jag skall få skälla på idioten som ansvarade för leksaksinköpet. En insändare med dagens ris til NSD/Kuriren kanske?

Kanske kan passa på att skälla lite på de som anordnade fiskedammen inne i folkets hus oxå, hon som hjälpte barnen att kasta över snöret teaterviskade till de bakom storlek och kön på barnet. Sen fick man se de otroligt könsstereotypa leksakerna bilar/flygplan till pojkar nallar och prydnadssaker till flickor.

Har vi intekommit längre i Sverige år 2006?

Andra bloggar om: leksaksvapen, könsstereotyper

Ikeaanonnserna någon som vet?

Är det samma person på de gamla bilderna som på de nya i den annonskampanj IKEA har just nu där de visar en gammal bild och sen en ny bild? Är den "gamla bilden" gammal? Om det verkligen är en gammal bild och sen en ny bild med samma person är ju reklamen så mycket bättre. Att man idats leta upp personerna igen. Det som får mig att fundera på att så inte är fallet är ju användningen av rekvisitan, har de verkligen kvar 18 år gamla grejer?

/Bea som funderar på hur länge hon kan hålla sig från att åka till nya IKEA i Happis.

Andra bloggar om: IKEA

En dum mamma med fläskläpp

Ungarna skulle se på en film och vi märkte att det inte kom ljud ur ena högtalaren. Jag skulle då lite smidigt dra loss den från stativet för att kolla om sladdarna var i men den satt lite för hårt. När den väl lossnade for den rakt upp i ansiktet på mig och träffade underläppen som i sin tur träffade en framtand. Så nu har jag en stor bit av läppen borta och en fin fläskläpp. Så kan det gå när man är klantig.

Senare på dagen tyckte V 5,5 år att mamma var världens dummaste men han vet att jag blir riktigt arg när han säger att jag är dum så han klurade på sitt rum en halvtimme, kom in till mig med en lapp som han lade framför mig "MAMMA DU ÄR DUM" stod det på lappen. Killen har alltså kämpat i 30 minuter för att skriva ett meddelande till mig för att förmedla sina känslor. Kunde ju inte bli arg för att han kallade mig dum, det var ju bara så sött. Jag talade om för honom att han är aningen jobbig när han surar utan att tala om varför. En stund senare dök en ny lapp upp "ÅM DU KNA SPELA MÄD MÄJ D KANSÄ.." sen tog skrivandet slut och jag fick resten muntligt "jag blir snäll".

Nu skulle jag precis laga mat så det fanns inte riktigt tid för spelande men en brasa i kaminen och ett framplockat domino som han kunde bygga banor att välta med verkar ha lugnat ner honom. Ibland ser han så sur och arg ut att man bara väntar på att det skall börja ryka ur öronen på honom.

Andra bloggar om: Skriver, arg, sur, dum

Vad har jag gjort för att förtjäna att må så här dåligt?

Det är supersynd om mig just nu. Skulle varit i Oslo med jobbet idag men när jag vaknade i morse (på ett hotellrum i Stockholm) mådde jag jätteilla och resten vill ni nog inte veta. Hoppas på att det "bara" är matförgiftning men det går vinterkräksjuka just nu så man vet ju aldrig. Mår aningen bättre nu men känner mig som en urvriden disktrasa. Har inte tid att var sjuk just nu, har apmycket att göra på jobbet.

Kan säga att flyga inte är något kul alls när man mår illa, tur att det är kort mellan Stockholm och Luleå och att planet bara var halvfullt, hoppas jag inte smittade ner någon.

Jag har massa saker jag vill vräka ur mig här på bloggen men de får vänta tills jag har lite mer ork.

Så snopet

Efter en massa råddande hit och dit för att jag skall kunna fara till Stockholm i morgon så fick jag på eftermiddagen veta att föreläsningen är inställd. Jag behöver inte åka. Så nu behöver inte vänner stå standby om mitt plan skulle bli försenat, sambon behöver inte stressa till förskolan med barnen och jag behöver inte ha dåligt samvete för att barnen och personal skulle behöva vara kvar till kl 17:30 på en fredag.

Men lite snopet när man verkligen anstängt sig och haft ågren för hur det skulle gå.

Tack Eva Millkvist, jag är inte inbillningssjuk

Nu undrar ni säkert varför jag tackar denna människa jo, hon har i sin forskning upptäckt att de som är överkänsliga mot cigarettrök och starka dofter inte lider av astma utan att det kemiska sinnet är överkänsligt. Hon märke i tester att asmatiker inte ens reagerade på parfym.

För flera år sedan fick jag göra astmautrednning för mina jobbiga symptom som jag får när jag utsätts för cigarettrök men även starka mediciner och man kom fram till att jag inte hade astma utan att mina besvär måste vara psykosomatiska. Hur kul tror ni det är att få höra. Fick bricanyl utskrivet något som endast gav mig skakaningar och hjärtklappning. Vad hade läkarna trott, att placeboeffekten skulle räcka?

Nu har alltså Eva Millkvist läkare vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg kommit fram till att sjukdomen beror på en överreaktion hos det kemiska sinnet orskat av dofter.

-Det är inte en doft reaktion. Man kan säga att det är besläktat med smärta.

Säger hon till Vetenskapsradion i P1.

Läs mer om Evas forkning på:
Artikel ur Astma- och Allergiforskning '97
Artikel i Allrgia
In the air - be awere


Andra bloggar om: Kemiska sinnet

När tanken bara blir halv

Häromdagen blev jag tokstressad på jobbet, jag behövde hitta en lösning så att jag kunde fara till Stockholm och höra på ett föredrag på morgonen fredagen den 10/11. Jag behövde vara tidigt som attan i Stockholm. Grejen var den att sambon skall vara i Skellefteå med sitt jobb den dagen vilket betyder att jag inte skulle kunna ha någon som hämtade barnen på förskolan på eftermiddagen. Efter en himla massa meckel fram och tillbaka med ombokningar av flyg, inkallade av vänner som kan stå standby ifall planet blir försenat samt se till att förskolan håller öppet 30 minuter längre än vanligt så kände jag mig helt lugn att det kommer gå bra.

Berättade för sambon att allt löst sig varpå han tittar på mig och säger

Bea, hur hade du tänkt lämna barnen på förskolan om din taxi kommer 04:35 på morgonen.

Jag hade varit så fokucerad på att hinna i tid till föredraget på morgonen och på hämtningen på förskolan att jag inte hade en tanke på att barnen skulle dit oxå. Paniken kom fram igen, skulle jag behöva trixa mer, se till att någon som hos oss eller barnen sova hos någon annan. Shit hur skulle vi lösa detta.


Lösningen kom som tur dagen därpå, sambon tog reda på att han inte far till Skellefteå förren 09:30 på fredagen så han hinner lämna. Mne undra vad som hänt om inte sambon sagt något om detta, vad hade jag gjort fredag morgon, hade jag klivit upp, pussat sambo och barnen klivit ut i taxin och åkt, fullt fokucerad på att ta mig till Stockholm? Eller hade jag kommit på det där på morgonen att ajg kanske behövde någon som lämnar barnen på förskolan och vem ringer man 4 på morgonen?

Ibland är det tur att en av oss tänker hela vägen klart.

Andra bloggar om: Tankspriddhet, fokucerad

Någon dag kanske drömmen om ett renoverat hus slår in

Har tidigare bloggat om besväret att få hantverkare till huset och nu har även Norrbottenskuriren skrivit om min tröstlösa jakt på hantverkare. Får se om det kanske lossnar lite. Men bilden de letat fram till artiken är från när de gjorde en annan artikel i juni 2004, det är ett bra tag sedan :-)

Tidigare bloggningar: Hantverkare ett släkte för sig? och Hantverkare var god dröj!

Andra bloggar om: Norrbottenskuriren, hantverkare

Lite om allt möjligt

Ligger i sängen på ett hotellrum i Stockholm och håller på att frysa ihjäl. Av någon anledning hamnar jag alltid i ett ytterhörnsrum här och det viner ute, smäller i väggarna och drar kallt som satan från fönstret och vid ytterväggen är det svinkallt. Ute har snön vräkt ner idag och Stockholmarna är lika förvirrade som vanligt "Va kommer det snö? Men jag som har sommardäck på bilen". Det var ju inte direkt svår att räkna ut att det skulle komma snö nu, de har liksom pratat om det på nyheterna ett par dagar. Bussar har ställts in, när vi skulle landa på Kallax behövde de skotta lite extra på landningsbanan så vi cirklade över Täby en evighet.

Vincent har snöat in....
....på sudoku. Vincent förvånar mig. Han undrade vad sudokut i stora leksaksboken var flera gången och den oerhört pedagogiska mamman svarade gång på gång att det var för större barn. Men den lilla parveln gav sig inte så jag fick ju visa hur det fungerar, puh vilken tur att det var ett enkelt 6x6 sudoku. Och killen fixade det. Sen löste han en drös 4:or och nu är det 6:or som gäller men han har sagt att han skall lösa en 9:a innan han blir 6 år så han har ju lite tid på sig *s*

Jag hade heller inte en susning om att han kunde läsa siffror så bra som han kan, han gjorde en punkt till punkt som gick till 60-nånting utan att göra något fel. Undra när han lärde sig sånt.

På förskolan sa de i måndags att han så hade börjat ljuda sig igenom lite texter dessutom. Han växer inte bara så det knakar på längden utan även mentalt verkar han gör ett jätteskutt just nu.

Även Herman har snöat in på en och samma sak, just nu är det bara rita som gäller.
Herman har kommit in i någon form av konstnärsperiod han ritar allt möjligt och man ser vad det är. Fjärilar, bussar, hus, rymdmonster som sitter i soffan och ser på TV, flaggor, barn som leker ute, rymdraketer. Tänkte ta och scanna in lite teckningar och så skall Herman få berätta vad de föreställer så skall jag skriva det till bilderna och bränna en CD till hans farmor och farmor så de oxå får se (till mormor får jag väl skicka några teckningar). En nackdel med att ha all släkt så långt bort är ju att de inte kan få följa barnens utveckling.

Vincent ringde för första gången till mormor igår, det var tydligen jättespännande och när det väl svarade i andra änden var det mormors man som svarade och Vincent fick fråga efter mormor Lotta. Tore som svarade fattade inte alls vem han pratade med först och Vincent blev lite skärrad men kämpade på "Men det är jag VINCENT, är mormor Lotta där?" Tillslut fattade Tore och pratade flera minuter med Vincent innan han lämnade över telefonen till Lotta. Lotta ställde ungefär samma frågor som Tore varpå Vincent svarade "MEn jag har ju redan berättat det" :-) Han var jättestolt efteråt.

Andra bloggar om: Snökaos, utveckling