08 november 2006

När tanken bara blir halv

Häromdagen blev jag tokstressad på jobbet, jag behövde hitta en lösning så att jag kunde fara till Stockholm och höra på ett föredrag på morgonen fredagen den 10/11. Jag behövde vara tidigt som attan i Stockholm. Grejen var den att sambon skall vara i Skellefteå med sitt jobb den dagen vilket betyder att jag inte skulle kunna ha någon som hämtade barnen på förskolan på eftermiddagen. Efter en himla massa meckel fram och tillbaka med ombokningar av flyg, inkallade av vänner som kan stå standby ifall planet blir försenat samt se till att förskolan håller öppet 30 minuter längre än vanligt så kände jag mig helt lugn att det kommer gå bra.

Berättade för sambon att allt löst sig varpå han tittar på mig och säger
Bea, hur hade du tänkt lämna barnen på förskolan om din taxi kommer 04:35 på morgonen.
Jag hade varit så fokucerad på att hinna i tid till föredraget på morgonen och på hämtningen på förskolan att jag inte hade en tanke på att barnen skulle dit oxå. Paniken kom fram igen, skulle jag behöva trixa mer, se till att någon som hos oss eller barnen sova hos någon annan. Shit hur skulle vi lösa detta.


Lösningen kom som tur dagen därpå, sambon tog reda på att han inte far till Skellefteå förren 09:30 på fredagen så han hinner lämna. Mne undra vad som hänt om inte sambon sagt något om detta, vad hade jag gjort fredag morgon, hade jag klivit upp, pussat sambo och barnen klivit ut i taxin och åkt, fullt fokucerad på att ta mig till Stockholm? Eller hade jag kommit på det där på morgonen att ajg kanske behövde någon som lämnar barnen på förskolan och vem ringer man 4 på morgonen?

Ibland är det tur att en av oss tänker hela vägen klart.

Andra bloggar om: ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Åh herregud! Ja, vad gör man? Vi har det så väl förspänt att både mina och makens föräldrar bor inom synhåll. På gott och ont. ;-)
Ibland räcker som sagt inte tanken hela vägen fram men ofta löser det sig i alla fall, på ena eller andra sättet.