Dag 298 (#nyutmaningsökes #55) - Att skapa ett spöke

Vädret trist och grått, dimma ett väder som förvisso passar bra när man går och lyssnar på John Ajvide Lindqvists senaste novellsamling Våran hud, vårat blod, våra ben såm stundtals är riktigt läskik som i titelnovellen. Jag hade riktig fotoångest idag vad sjutton skall jag kunna fånga i detta skitvädret, kameran kommer bli fuktig, allt blir grå/vitt och ingen skärpa finns på avständ längre än 2 meter. Men så slog det mig, en bild jag tog i somras blandades med skräck och så trädde ett potentiellt spöke fram.

Hmm rekvisita behövs, hittade en bortglömd vissen bukett i en vas (hmm borde kanske städa mer noga). I garderoben tog jag fram en svart lång kjol, en svart korsett och en transparent plisserad svart kjol. Korsetten fick jag snöra ut rejält, inte burit den på säkert 5 år har visst gått upp lite. Kjol på och den transparenta kjolen som slöja. I mitt smyckesskrin letade jag fram en guldkedja och ringen jag fått av mormor som är gjord av hennes och morfars vigselringar. Det kanske kan funka.

Tog mina grejer och drog iväg upp till Mjösjöfortet, ville ha något bar i bakgrunden, rostigt eller blöta droppande berg. Ställde upp mitt stativ, moneterade kamera. Krängde av mig jackan och min stickad tröja som höll mig varm, fäste "slöjan" och försökte hitta en passande vinkel. Hela jag skulle inte vara med, det var de vissna blommorna och ringen som var i fokus. Det skulle synas att jag bar svart kjol och korsett för att ge en gammal känsla och färna anas en slöja bak. En bild av någon i sorg var tanken.

Glad över att ha möjlighet att se det kameran ser i mobilens skärm och kunna knäppa av därigrån vred och vände jag på mig tills jag var nöjd. Satte fokus och tryckte av med 10 sekunders fördröjning, då han jag försiktigt böja mig ner och lägga ifrån mig mobilen och hoppas att jag ställde mig likadant. Lite nervöst att stå där, tänk om någon kommer. Det är rätt ofta folk här uppe. Bland annat har min syrra och hennes kille varit uppe och fotat modellbilder här och andra gånger jag varit här har det dykt upp folk på hundpromenad och geocaching men en måndag fm kändes hyfsat säker i alla fall.

Så här såg bilden ut efter beskärning (tog den liggande så klippt bort lite till höger och vänster då jag ville ha den i 1:1).

Bilden var ganska mjuk i och med det ljus som var ute. Ville ha en betydligt hårdare bild och framför allt lite sjukare färg i huden så det blev till att dra i reglage i Lightroom.

Då såg bilden ut så här.

Efter jag flyttat på mig hade jag knäppt en bild på bakgrunden och gjorde samma beskärning och redigering på den.

Nu var det dags att skapa ett spöke av bilden. Tyvärr kan man ju inte jobba med lager i Lightroom så för första gången på en evighet fick min dagens bild bli redigerad på annan plats. Eftersom jag är för snål för Photoshop blev det Gimp. Hämtade in de två bilderna och lade bakgrunden som bakgrundslager och bilden på mig ovanpå. Laborerade en del med transparensen på översta lagret 33 först men det blev lite för mycket så jag bestämde mig för att 25 % var lagom. Då blev dagens bild så här, förhoppningsvis ett sörjande spöke.

Visar även den med 33 %. För ibland velar jag som vanligt och kan inte bestämma mig. Jag tror det är att när jag tittar på dem i fullstorlek så är 25 % bra men när de är nerförminskade ser nästan 33 % bättre ut.

Passade även på att ta lite andra bilder när jag var där. Gillar stämningen i bilden. Den här fick betydligt mer gilla på IG än bilden ovan hmm...

För att väga upp allt det dystra tog jag även en bild på det färgglada klottret.

Jag var ju på intervjuer i Stockholm förra veckan så denna veckan går jag och väntar och väntar på att få hära hur det gått. Kanske måste jag snart börja leta boende, klura ut hur jag skall ha råd med att hosta upp pengarna till ett årskort osv... vi får se. Min största oro med att pendla är faktiskt katterna, kan ju inte ha med dem och här hemma vet jag inte om de kommer acceptera att få största ansvaret för dem. Usch.