Vantar på den 18 juli 2017

Idag iklädde jag mig i långbyxor, överdragsbyxor, ullstrumpor, gummistövlar, ulltröja, fleecetröja, regnjacka och vantar (i alla fall på en hand, hittade bara en vante i bilen). Henrik skulle vara med i CK Sävasts Mockträsktempot 30 km från militärförråden i Selet. Ute var det 10 grader och regn.

Jag hade legat inomhus hela dagen pga ihållande regn och därmed inte tagit något foto idag så då valde jag att följa med för att fota lite vid start och målgång. Något jag senare kom att ångra då det var förbaskat kallt, händerna frös och ljusförhållandena var urkassa. Men men det var de enda bilderna som blev tagna idag.

Lyckades dessutom missa Henriks målgång (som vanligt) pga att fingrarna var så stela att jag först inte fick av objektivskyddet och sen lyckades inte mitt stelfrusna finger få ner avtryckaren förrän han hade passerat mållinjen och mig.

Dagens bild får bli denna svartvita på honom i starten. Som bonus får ni hans målgångsrumpa. Testade att göra om alla bilderna till svartvita då de var så gryniga och trista. En del funkade det bättre på än andra. Ni hittar alla bilderna i albumet Mockträsktempot, 2017.

56,16 km mer än vad det var tänkt tur man har pannben

Idag skulle jag gått en långrunda för boken men vaknade lite för sent för det och bestämde mig att att cykla i det fina vädret istället. Får gå i morgon om benen orkar. Min runda var först tänkt att gå till Rävasten men sen bestämde jag mig för den betydligt lättare rundan till Mockträsk 13 km enkel väg. Men när jag väl satt på cykeln och kom till korsningen där jag skulle svänga for något i mig och jag körde rak, mot Luleå och Kolarens café ute i Notviken istället. Var relativt lätt cykling dit, södra sidan av älven är så otroligt fin.

Men trafikverket måste verkligen städa cykelbanorna på Gamla Gäddviksbron, bildelar och en massa glas, var livrädd för punka. När jag åkte hem sen var det ännu värre på andra sidan. Får se om jag kan hitta var man anmäler.

Kom fram till First Camp efter 37 km så jag jag cyklade en liten extra runda för att få ihop 40 km. Sen fick jag ägna alldeles för lång tid till att faktiskt hitta filet. Skyltningen var konstig och jag valde tillslut att cykla i skogen på mjuka barrstigar för dit pekade skylten. Däcken höll och tillslut kom jag fram. Jösses vilken kö. Nå ja jag köpte mig en (något överprisad, 135 kr) nachostallrik, en rawfood cheesecake och en 100 % blåbär.

Slog mig ner i solen och njöt. När jag skulle gå vinkade några andra cyklister åt mig att jag skulle komma. Blev stående och pratade med dem i en halvtimme och cykling, uthållighet och foto. Trevligt.

Cykelturen hemåt började lätt och jag stannade och fotade lite kossor i höjd med Gammelstad. Första bilden är dagens bild.

Ser ut som om håret är flätat och öronen är pippiflätor :-)

Efter Bälinge i Sandnäset började det blåsa rejäl motvind och med lite trötta ben blev det inte helt angenämt men jag bet ihop, vad skulle jag annars göra, lägga mig i ett dike?

Kom hem efter 82,16 km, rätt trött i benen. Andra cykelturen på 2 år, förra för 6 dagar sedan som gick till Rävasten var ju bara 32 km.

Lite orolig för hur ungen skall lyckas laga mat

Lite besviken på Partillebo och delvis skolan oxå. När vi var på besök sa de att lägenheterna som eleverna skulle få hyra var 1 rum med kök ca 20-25 m2. Vi bor ju 120 mil bort så vi har inte haft någon direkt möjlighet att titta och på rundvisningen som var under uttagningarna var vi aldrig i lägenheterna.

Häromdagen fick vi veta att vi var tilldelade en lägenhet, hem kom ett kontrakt utan planritning eller något sådant, 1 rum med pentry 21 m2 stod det plötsligt i det dokumentet. Ingen förklaring vad det innebar. Pappren hem en fredag och de skulle vara tillbaka inom 5 dagar, med vår postgång dvs postat senast på måndagen. Så vi skrev på och skickade iväg. Bad senare via mail om att få planritning och info, den kom idag. Tyvärr inga foton.

Rummet känns inte helt lättmöblerat men det går att lösa, en stor terass var en trevlig överraskning (den får vi vänta med att inreda) vi vet heller inte om den är inglasad eller inte. Den kommer nog vara skön att ha varma dagar. Också positivt med egen tvättmaskin/tumlare även om det kräver att man hittar någonstans att hänga tvätten i den lilla lägenheten. Finns inget badkar att ha linor över. Terassen funkar säkert dagar med fint väder. Hallen känns lite liten hoppas vi kan få in en byrå där.

Men min oro är möjligheten till bra matlagning, ungen skall gå på ett idrottsgymnasium och ha massor med träning vilket gör att mathållning blir viktigt. Han kommer ha en hög hyra vi inte får något bidrag för alls så för att få ihop ekonomin var det storhandling och smart matplanering som var en del i den planen. Men hur det skall gå med bara en liten liten kyl och ett pyttefrysfack vet jag inte. Dessutom har han 2 plattor men ingen ugn. Finns plats för micro på bänken. Jag hoppas det finns bra skåp för torrvaror i alla fall. Annars får man väl försöka hitta någon mer förvaringsmöbel. Kanske har han något vindsutrymme att ställa torrvaror på. Vincents plan var nämligen att storhandla torrvaror på matsmart.se. Han kanske kan ta ena garderoben till det annars och ha en del kläder i sådana där rullbackar under sängen, sådana har jag i min lägenhet i Bro, funkar bra.

Undra om det på något sätt skulle gå att ställa en frys på terassen. För det kommer inte rymmas i budget att bara köpa färskvaror av ex kött, grönsaker mm. och jag vill inte att han lever på typ Findus frysmat och Billys som snabbt går att micra. Nåja utan frys har han ingenstans att stoppa sådant :-)

Jag kan faktiskt tycka att 4607 kr/mån är rätt dyrt när det inte ens finns ett riktigt kök. Elen tillkommer (ca 150-250 kr/mån) likaså bredband (199 kr/mån) och hemförsäkring (91 kr/mån). Sen så skall ju lägenheten inredas också. Vi plockade ihop det mesta förutom dammsugare, vattenkokare, micro och lite andra smågrejer på IKEA.se igår det landade på strax över 10000 så en sisådär 15000 då. Men en del kan vi nog hitta beggat oxå. En del kanske vi kan plocka hemifrån. Sen skall han ju dessutom ha lite pengar att leva på. Han skulle ha sommarjobbat i sommar men fick period 3 vilket innebär sommarjobb när han har flyttat till Partille så det sket sig tyvärr och inte kunde man byta med någon heller.

Om några veckor stoppar vi ungen i bilen och drar ner, det kanske lättar lite när man väl står där, det är väl bara jag som är lite orolig att släppa iväg en 16-åring 120 mil bort och inte ha koll på att han äter ordentligt. Lägenheten ligger i alla fall nära skolan plus att vissa mål mat ingår "i träningen".

Vem är jag enligt er?

Förra våren på väg hem från Stockholm köpte jag en bok. Skrev om den så här då:
"Omgiven av idioter av Thomas Eriksson som går igenom DISC-metoden eller DISA som han väljer att kalla den. Denna bok läste jag på planet och antecknade i. Jag störde mig en aning på att den är så sjukt kategoriserande. Såg att Thomas hade gett ett "snabbtest" till Storytel när en av hans andra böcker blev ljudbok. Hittade igen det i Internet Archive. Försökte göra testet men svaren är så oerhört stereotypiska att inga svar känns rätt, inga känns ens halvrätt. Men samtidigt känner jag så igen vissa drag hos mig själv och hos andra. Nyttigt att läsa mest för att reflektera hur jag själv är men också vad jag skall tänka på när jag möter andra även om de sällan är stereotypen. Då känns MBTI aningen mer nyanserad. Kan även tycka att titeln är lite väl provocerande Men det är intressant att se hur olika människor kan reagera i situationer."

Har nu första dagarna på semestern bläddrat igenom boken en sväng till, läst mina anteckningar, sett var jag har identifierat mig själv både bra och dåliga sidor. Blev lite nyfiken på hur andra uppfattar mig (aldrig fått en sådan analys) och eftersom MBTI är lite krångligt vänder jag mig då till den lite mer förenklade DISC och skrev ner alla de positiva och negativa uttryck som finns i bokens sammanställning om typerna. Slängde upp en Google Formsundersökning där ni nu kan gå in och tala om hur ni uppfattar mig (Den ligger även inbäddad längst ner i inlägget). Fyll i 10-20 (max är 20) saker ni tycker beskriver mig. Om några dagar presenterar jag resultatet här i bloggen men när ni svarat kan ni se vad andra svarat.

För att jag skall ha något att jobba på så var ärlig med de negativa sidorna. Ni är anonyma. Detta är inte vetenskapligt på något sätt utan jag ser det som en möjlighet att få en liten inblick i hur jag uppfattas. Det finns även möjlighet till att skriva fritext.

Funderar du på vem du är? Hur andra uppfattar dig? Hur jobbar du med dig själv? Själv tänker jag ta till mig av de positiva begrepp som väljs ut och sen bena ut var och ett av de som kan anses vara negativa och fundera ett nytt varv på vad jag kan göra i olika situationer för att inte uppfattas så. Sen så är det ju också så att det som andra uppfattar som negativa sidor kan vara en styrka. När man läser på om gruppdynamik mm så behövs ju olika typer av människor för att saker faktiskt skall fungera. Men hur man agerar kan man ju slipa på lite. Och man är inte sin personlighetstyp, som tur är så är vi mer komplexa än så och agerar olika i olika situationer.

Men det är väl bara att du bygger en app lite snabbt

Träffade en bekant häromdagen som sa ungefär så när pratade om en grej jag håller på med. Som att en app det slänger man väl typ ihop under en fikarast. Det kan ju vem som helst göra, till och med 9-åringar. Det har man ju läst om i tidningarna.

Hen var inte den första som sa de där orden och som inte har någon som helst koll på vilken komplexitet det kan vara att bygga en app. Jag har typ varje gång jag hört det där velat rabbla hela långa listan på frågor man måste ställa sig. Frågor som folk som jobbar med teknik och utveckling förr eller senare kommer till. Som en bekant sa "meh det är väl inget nytt". Nä för oss som sitter och försöker lösa saker är det som sagt inte någon revolutionerande sammanställning även om jag i många utvecklingsprojekt varit med om att man faktiskt ändå inte tänkt på en del, inte tagit fram vem som ex skall ansvara för cert mm...

Visst man kan börja enkelt och skala upp efter hand inom många av frågeställningarna men om man ex bygger något som har med persondata att göra är det exempelvis bra att ha koll på lagar och regler och tänka integrity by design och inte försöka lägga på det sen osv...

Så tillslut tänkte jag, jag skriver ner listan, någon mer kanske kan ha nytta av den när de sitter med kund, säljare osv... som beställare kan det vara bra att fråga hur de olika sakerna skall lösas eller bara få en inblick i att det kanske inte är så enkelt att bara bygga en app. Men visst vissa appar är så där jättelätta men det kommer man ju också fram till med checklistan "behövs inte, behövs inte..." skitbra va?

Så nu finns listan som en LinkedInartikel. En app är (oftast) inte bara en app.

Ni som läser listan får hemskt gärna hojta till om jag har fel, missat något eller bara rent allmänt vill ge feedback. Tänkte att jag kan uppdatera listan med er input sen. Gillar ni det ni läser och tror andra kan ha nytta av det så får ni gärna lämna en kommentar/like eller dela vidare.

Fotoförbud eller inte?

 Här i Boden dräller det av gamla militära ställen, sådana som är nedlagda exempelvis våra fort. Men överallt sitter fortfarande skyltar om fotoförbud typ i varenda skog här. Vad gäller egentligen. Hur vet man om skylten bara är kvarglömd eller om den faktiskt gäller.  jag ser exempelvis ett av forten från mitt vardagsrumsfönster, fotar ofta norrsken åt det hållet. Hur nära måste man vara för att fotoförbudet skall gälla.

Lagen de hänvisar till på skyltarna är inte heller längre aktuell är det kanske det man skall gå på? Nu gällande lag är Skyddslag 2010:305.

Läste i Kamera & Bild om att en man blivit bortförd av polisen för att ha fotat kvinnor på en strand. Hur skall vi "vanliga människor" kunna veta var gränserna går om inte ens polisen verkar kunna lagarna. Ett annat sådant fall nyligen var en fotograf från Aftonbladet som blev stoppad från att fota en avvisning av flyktingar för att polisen hävdade fotoförbud.

Man får fotografera nästan vad man vill var som helst men sen är det inte säkert att du får använda dina bilder till precis vad du vill. Du kanske kränker någon med att exempelvis lägga ut bilden på Instagram. Där känns gränserna betydligt mer luddiga, svårt att veta när någon annan skulle kunna känna sig kränkt. Försöker tänka på det när jag fotograferar människor.

Lite mer än halvvägs nu till en a6000 och drömmer mig vidare

Mer än halvvägs genom finansieringen för att återinvestera i samma typ av kamera som hoppade i ån.  Och på tal om ån så fotade jag åskrället idag igen som dagens bild, på tryggt avstånd från bron denna gång och surade sjukt mycket över hur mycket sämre kameran är vid sådana här tillfällen. Fotolusten minskar för varje dag när jag begränsas av tekniken och snart har det gått en vecka. Försökte fota några coola moln idag gick inte så bra. Blir galen på att behöva hoppa in i menyn för att ställa om saker, motiven hinner försvinna, väljer jag autofokus så har jag knappt några punkter att välja på, man märker av det sämre dynamiska omfånget mm mm. Men jag får väl se det som en artistisk utmaning några dagar till.

Väntar på försäkringsbolaget oxå med lite tur pytsar de i alla fall in så det täcker att köpa nytt objektiv mitt älskade 19 mm drunknade ju.

Jag är ok med att köpa en a6000 med det känns trots allt lite ledsamt att investera i en mer än tre år gammal kamera igen. Nå ja, jag kan alltid drömma åtminstone.

Igår lånade jag en Sony a7RII från en vän och testades med mitt ena objektiv på den. Att investera i en fullframekamera när du bara har APS-C-objektiv kostar dig lite extra pengar för att köpa nya objektiv. Men jag vet också att Sony hade varit smart så att du kan montera APS-C-objektiv på FF och kameran justerar. Men du kommer att förlora lite upplösning.

För jämförelse:

• NEX-5N (Crappy gammal kamera jag använder nu): 4912x3264 (16,1 MP)
• A6000 (död kamera): 6000x4000 (24 Mp)
• A7RII (drömkamera): 7952x5304 (42,1 Mp)
• A7RII (drömkamera med APS-C-objektiv): 5168x3448 (17,8 Mpx)

Men å andra sidan har man då huset för fantastiska bilder och objektiv kan köpas ganska billigt (runt halva priset ungefär) på andrahandsmarknaden. På tal om andrahandsmarknaden så är det en kille i Luleå som vill sälja ett helt kit med flera objektiv, strax över 38000 (högsta budet när jag frågade, dvs objektiv för 30000 för ca 10000), man kanske skulle spela på Lotto?

Såg också på ebay att från Irland går Sony a7RII att beställa för under 20000, dvs nästan 10000 mindre än i Sverige, hur fasiken kan det vara så. Så stört. Men å andra sidan verkar Sony ha europagaranti så då kan jag ju beställa därifrån utan större problem. Skall bara hitta pengarna först. Lotto, triss, V75?

Bild tagen med a7RII-huset med mitt 35 mm-objektiv för APS-C.

Tack alla som har bidragit hittills! Ni är fantastiska givmilda och vänliga människor, jag hoppas kunna återgälda det sen. Ni som fortfarande vill vara med kan använda Swish 070-3255382 eller klicka på QR-ikonen i Swish och skanna denna:

Även kampanjsiten gofundme.com/savebeas365project funkar så klart, de tar några % av insättningen men är smidigt. Vill/kan/får ni inte så får ni hemkt gärna ägna några sekunder att sprida min kampanj i alla fall i sociala medier vem vet kanske finns det någon där ute som har medlidande med en kameraamputerad person. Man kan väl drömma.... Känns nätan mer sannolikt än att vinna på lotteri.

Det är väl typ som om du skulle tappa en kroppsdel

Orden i rubriken yttrades av min chef när jag berättade vad som hade hänt med min kamera. Och jo så känns det nästan. Min kamera är ju med mig överallt. Ibland får jag nästan panik när jag inser att den inte kan följa med, som på konserter och liknande då jag måste planera att lämna väskan någonstans.

Har inte jag mig Kånkenrygga med kamera, objektiv, stativ mm med mig undrar folk om jag glömt den någonstans. Ibland hinner jag panika själv innan jag hinner komma på att bild redan tagen och kameran lämnad i bil/hemma med flit. Jag nojjar om inte mina batterier är laddade osv... så ja det känns just nu som jag har tappat en kroppsdel och fått en jäkligt dålig protes som ersättare. För idag har jag fotat med min gamla trotjänare Sony NEX-5N. Det är väl egentligen inte en urkass kamera i sig, den dög ju till mig 2013 och delar av 2014. Men efter att ha vant mig med en kamera som är lite bättre, har bättre menyer och knappar mm och som inte glappar i batteriluckan så att kameran stänger av sig mitt i fotandet och korrumperar bilder på kortet så kändes det som en konstig protes.

Måste nog ta fram manualen till den och lära om mig vissa saker, höll på att bli galen idag när jag inte hittade det jag sökte. Inte ett intuitivt GUI på den inte.

Jag har varit låg hela dagen, surfat lite begagnatmarknad mm. funderat skall jag verkligen införskaffa en likadan som jag hade, en kamera som har flera år på nacken tekniskt eller skall jag ändå ta språnget upp till drömkameran. Men det är så jäkla mycket pengar och om bara huset går på 25000 (hittade ett demoex som var rejält nedsatt) så passar förvisso mina objektiv men jag får en cropfaktor som är rätt hård. Men kanske kan jag leva med det några månader tills jag får ordning på det där med pengar igen. På Cyberphoto kunde man just nu få 24 månaders avbetalning räntefritt, det skulle ge mig en kostnad på strax över 1000 spänn i månaden, inte äta ute på veckorna i Stockholm så har jag sparat in det. Kanske kan vara värt det ändå.

Dagens bilder då, tja jag gjorde mig i ordning efter att jag hade slutat jobba och satt Out of office-reply och allt sådant där men sen kom jag mig inte för att gå ut. Det tog liksom emot. Men strax efter kl 21 så tog jag väskan och stativet och öppnade ytterdörren. Där satt Jasha helt stilla i löplinan och jag slängde mig ner och slet upp kameran, hittade inte inställningarna jag ville ha, svor men knäppte ändå några bilder på honom. De blev ju inte så tokiga. Några försvann när kameran dog pga batteriglappet men dagens bild får vara den här för att han har en så skön min på den, lite som jag känner mig idag.

Det blev några bonusbilder ockås på honom bara för att han är så bra på att anlägga olika uttryck. Nöjde mig så och gick in igen.

Redigerade bilder och tittade ut. Såg himlen anta en gulblå ton och kände att jag var tvungen att gå ut trots allt. Tog mig in till stan och knäppte några bilder vid Bodträsket. Det är i sådana här bilder man märker att denna kamera är mycket sämre. Grynigt och inte alls samma färgomfång.

Som vanligt vid sen kvällsfotografering träffar jag på folk som oxå njuter av solnedgången. Denna gång en familj från Kurdistan. De har bott här i fem år, pappan driver en frisersalong på pumptorget, sonen spelar fotboll som forward i BBK P-05, lillan är 11 månader och mamman fick jag inte veta så mycket om, kanske nästa gång vi ses. Trevliga var de och ställde upp på bild. Försökte placera dem lite bättre på första bilden men fick dem inte riktigt att gå dit jag ville. Gick bättre på andra.

Väl hemma fixade jag sen bilderna och när jag tittade ut strax efter midnatt var det alldeles röd/orange på himlen. Slet ut minneskortet ur datorn, slet med mig kamera stativ och ett extra objektiv och sprang ut.

Även här ser man att bilderna inte är alls lika klara som de brukar vara. Färgerna fick jag till hyfsat som jag ville med att lägga ihop tre bilder men NEX-5N:en har inte samma typ av inställningsmöjligheter för bracketfotografering så det var väldigt liten skillnad mellan de tre bilderna. Men men jag fångade i alla fall känslan av att bo vid en sjö med färgsprakande utsikt om kvällarna när det är som mörkast.

Hjälp mig att skaffa ny kamera, 2050 kr insamlat hittills idag, djup tacksam för det. Tack alla ni som stöttar för att jag skall kunna ta bättre bilder igen. Det värmer.

Det slog mig också nu i kväll att mitt bokprojekt blir extra svårt utan en kamera att lita på. Vandringslederna behöver ju bilder. Min plan var ju att börja beta av de jag har kvar nu på måndag. Men vet inte om jag vågar lita på gammelkameran som beter sig väldigt konstigt.

Hjälp mig att gå i mål med mitt fotoprojekt #beas365project!

Som många av er vet så tar jag (minst) 1 bild om dagen med systemkameran som hamnar i mitt årsalbum och på Instagram.

Idag hände det som inte får hända dag 187 när man skall ta en bild om dagen i 365 dagar, kameran råkade ut för en olycka. Jag stod mitt i Norrån här i Boden och tog bilder jag blev väldigt nöjd med samtidigt som jag viftade bort blodsugare. När jag skulle förflytta mig lyfte jag upp stativet med kameran på och då hände det. En glass skruv på stativet gjorde att kameran olidligt långsamt gled ur sitt fäste och plumsade ner i ån mellan två stenar. Fiskade snabbt upp den men det rann vatten ur objektivet och kameran som var påslagen fick spunk och började stänga/öppna slutaren som besatt.

Skruvade av objektiv och såg att slutaren fastnat halvväg, bytte batteriet för att se om jag kunde få kameran att svara alls men icke. Väl hemma försökte jag montera isär kameran för att se om jag kunde torka ur den men tros avlägsnande av alla skruvar vägrade den att öppna sig mer än några millimeter.

Panik, jag vill verkligen slutföra mitt projekt, fotograferandet är oxå min ventil till det mesta. Jag behöver de där minuter/timmarna av koncentration på att hitta och föreviga ett motiv. Den ständiga jakten på något att fota kan vara stressande ibland men så förlösande när jag står där och trycker av. Jag mår helt enkelt bra då, glömmer bort besvären med ett bråkande ben, kassa blodvärden och annan skit som kan tynga ner en ibland. Hjärnan varvar ner, tankarna helt fokuserade på en sak, fånga det ögat ser med kameran. Eller fånga det kameran kan se men som jag bara kan ana.

Att behöva använda gamla skruttkameran Sony NEX-5N (5 år gammal) känns inte så lockande plus att den inte mår så bra den heller efter hårt liv som vinterkamera ute på fönsterblecket och på långvandringar.

Min ekonomi är verkligen inte i ett läge för att köpa ny kamera pga dubbel bosättning och pendling till Stockholm som jag får stå för själv plus att sonen snart skall flytta så vi har ett boende till att betala för. Bloggade om den situationen i går. Och ja sonens dröm att bli elithandbollsspelare får gå före min dröm att kanske sälja en bild då och då.

Men så hojtade @nymagnum på Twitter och ingöt lite mod och hopp. Så jag chansar kanske kanske finns det någon där ute som är villig att skänka en krona eller två eller har en Sony a6000 (eller annan med E-mount likvärdig eller bättre) liggandes i ett skåp och samlar damm och vill sälja billigt. För nu är jag desperat, inom mindre än 26 timmar skall nästa bild vara tagen.

Drömmer om en A7RII för att ta mitt fotande ett steg vidare men känner väl att det kanske är att ta i att be om 30000. För 10000 skulle jag kunna köpa uppföljaren a63000 dock.

Jag har inte så mycket att erbjuda som motprestation mer än bilder, kan nog ordna fram A4 prints på en bra fotoskrivare om det önskas (en kompis har en sådan). Tipsa om hur man fotar norrsken och bästa ställena för det kan jag oxå bidraga med och åker ni upp till Abisko kan ni få massor med tips eller till och med en egen guide.

Skulle alla som följer mig på Instagram och Twitter ge en 5:a var skulle jag få ihop till ny kamera.

Kan/vill ni inte stötta så är det helt ok men kanske kan ni tänka er att följa mina album och uppmuntra mig att fortsätta fota?
Årsalbumet, Instagram

Vill du stötta mig kan du använda Swish 0703255382 (Beatrice Karjalainen) eller kampanjen på GoFundMe.

Hjälp mig sprida länken https://www.gofundme.com/savebeas365project
Jag har ju inget eget Facebookkonto av olika anledningar så ni får hemskt gärna hjälpa mig att sprida länken den vägen.

Hur elitsatsar man utan lag och konkurrens?

Förr var handboll en stor sak i Norrbotten och alldeles särskilt i Boden. Det fanns många lag och de var framgångsrika. Idag för handbollen en aningen mer tynande verksamhet här uppe i alla fall för pojkar som föddes i början på 2000. Dit råkar min äldsta son höra.

Efter 5 års karateträning och ännu fler år som duktig fobollsmålvakt på sommaren och handbollspelare (M 9:a och lagkapten) på vintern så har han bestämt sig för att satsa på handbollen. Blev uttagen i länslaget men inte vidare än så men han är inte den som ger sig. Kom inte in på RIG, sökte då NIU. När man söker NIU så skall man ha en uttalad vilja att elitsatsa.

NIU beskrivs så här av Svenska Handbollsförbundet:

NIU - Regionala Elithandbollsgymnasier
NIU Handbollsgymnasierna är certifierade av Svenska handbollförbundet. Nationellt godkänd idrottsutbildning (NIU) är den formella beteckningen, men för SHF:s del kommer dessa kallas Regionala Elithandbollsgymnasier. På dessa ska eleverna kunna satsa mot nationell seniorelit samtidigt som de studerar på bra gymnasieutbildningar. Ytterligare information kommer du åt genom att klicka här!

samt:

SHF:s målsättning för de certifierade elithandbollgymnasierna.
Målsättning
Majoriteten av de handbollungdomar (pojkar och flickor) som tillhör landets bästa i sin åldersgrupp går på ett av SHF certifierade handbollgymnasier.

Syfte
Gymnasieverksamheten är en del av SHF:s talangutveckling som också är integrerad med SHF:s lägerverksamhet. Elitinriktade handbollungdomar skall erbjudas att kombinera elithandboll med studier. Verksamheten skall uppmana till nytänkande och erfarenhetsutbyte.
På de flesta NIU handbollsgymnasiers webbplatser skriver de om att man är välkommen för att studera och satsa på elithandbollsspelande. De nämner också möjligheterna till att spela i och tränas av elitlag. Nära samarbeten mellan skola och elitlag.

medan Björknäsgymnasiet här i Boden skriver:

Vill du studera och träna handboll på hemorten eller i närområdet?
Iså fall är Björknäsgymnasiets NIU program i Boden ett bra alternativ.
Du kan kombinera träning med de flesta program på skolan.
Handbollen på Björknäsgymnasiet erbjuder fina träningsmöjligheter med Hildursborg som bas.

dvs inte ett ord om högre satsning på sin idrott bara att man skall kunna studera och träna handboll i sitt närområde från hemmet. De har heller ingen som helst information om vad som gäller samarbete mellan skola och eventuella (elit)lag.

I nyheterna kunde man i april 2016 läsa om att utbildningen måste höja sin nivå för att spelarna inte skall fly till Göteborg. Då var det Boden Handboll man var orolig för, dvs damhandbollen. Redan 2013 lyfte man oron över att det skulle drabba damhandbollen om utbildningen lades ner som det då var tal om:

Björne Molin och Boden Handboll hade hoppats på ett framtida samarbete med handbollsgymnasiet.
- Tanken var, att om man blir en etablerad elitförening ska kunna hjälpa till med instruktörer på handbollsgymnasiet och på så sätt kunna slussa in tjejerna till Boden Handboll.
Den person som hållit i handbollsgymnasieutbildningen har valt att hoppa av sin tjänst. Rektorn Anders Wall säger att det är oerhört svårt att hitta en ersättare, därför tvingas man lägga ner utbildningen.
- Vi klarar inte av att fylla de kompetenskrav som handbollsförbundet ställer i kombination med lärarlegitimationskraven. De personerna växer inte på träd, säger han.

Björne är även min sons tränare här i Boden och har rått min son att söka sig söderöver för att få utveckling och kunna elitsatsa.

Boden Handboll har ett avtal med  BBK Handboll för att satsa på handbollen här uppe, jättepositivt kan man ju tycka och det är det är, för tjejer. Man kan läsa på deras sida med info om samarbetet:

Vi är tillsammans övertygade om att det i Boden finns förutsättningar för handboll på högsta nationella nivå eftersom Boden har en lång och stark handbollskultur. Just nu är det också en härlig atmosfär runt handbollen i Boden inte minst tack vare vårt avancemang till elitserien SHE.
För att skapa uthållighet i högsta serien är samarbetet mellan föreningarna ett stort och nödvändigt steg. Det är viktigt att unga spelare i BBK HF:s ungdomsverksamhet ser att det är möjligt att nå spel på högsta nivå, samtidigt som det för Boden Handboll IF är viktigt med en bred lokal bas.
Föreningarna har ambitionen att generellt höja nivån på handbollen lokalt och regionalt. Vi har som ett led i detta engagerat tränare och tränarmentor från högsta nationella nivå med känt resultat. Ambitionen är vidare att höja handbollsgymnasiets status, med målet att behålla talanger i Boden samt att locka talanger från regionen att välja handbollsgymnasiet i Boden före andra alternativ.[...]

• Att bibehålla ett damlag i elitserien.

• Att bibehålla ett damlag i division 1 damer.

• Att på sikt etablera ett herrlag i allsvenskan.

• Att genom utbildning och nyttjande av varandras resurser höja ledar- och tränarnivån.

Ett tydligt fokus på damhandbollen och ett lite luddigt mål att på sikt få upp ett herrlag i allsvenskan (dock har det inte hetat allsvenskan sen 1990). Vad gäller herrlaget i BBK så gick de faktiskt upp i Division 1 häromdagen men det är ju en bit kvar till hösta serien. Men det finns fortfarande noll info om hur man satsar på pojkarna på handbollsgymnasiet. Infon här verkar dock ganska gammal då tjejerna i fjol gick upp i högsta ligan. Så är den ens aktuell? Finns samarbetet fortfarande, varför skriver kommunen inget om det på sin sida om utbildningen? En sida som är väldigt intetsägande jämfört med andra skolors.

Hos Svenska handbollsförbundet kan man läsa i reglerna för att få bedriva NIU:

1. Huvudmannen och de idrotter som har en elitförening/elitmiljö som skolans samarbetspartner skall ha ett etablerat samarbete med specialidrottsförbundet. Etablerat samarbete har de som är certifierade handbollsgymnasier i dagsläget. Handbollsverksamheten ska bedrivas i nära samråd med SHF/SDF och berörda föreningar i en kreativ och stimulerande handbollsmiljö. Detta innebär att man för en levande dialog med elevens tränare om träningsupplägg och elevens utveckling. Där skolan har initiativansvaret. 

8. Eleven ska erbjudas möjlighet att träna i en elitförening/elitmiljö med elitinriktad verksamhet utanför skoltid. Det innebär att klubbtränarens utbildning bör vara minst TS2 och den kollektiva handbollsträningen i klubben sker minst 3 ggr/vecka.  

Vad har pojksidan för samarbete med elitförening/elitmiljö i Boden? Deras tränare kanske är TS2 men om det knappt finns några spelare/andra lag? Förtydligandet som finns i reglerna verkar vara bortplockat i de som kommer gälla från 2019, undra varför.

Så åter till min fråga i rubriken, hur skall ett barn som vill elitsatsa göra det utan möjlighet till elitlag? Hur skall ett barn kunna elitsatsa när hans lag består av så få spelare att man får spela varenda match av de otroligt få matcher som går att få till när det knappt finns några andra lag att spela mot? De har vunnit så gott som allt de senaste åren. Flera av lagen i närområdet (Piteå till Kiruna) har lagt ner eller måste låna ihop spelare för flera åldersklasser för att få ihop ett lag. Det finns helt enkelt ingen konkurrenssituation här och utan sådan utvecklas man inte som spelare. Dock är det med glädje jag läser  BBK Handbolls summering av säsongen

Förberedelser och försäsongsträningen inför nästa säsong är redan i full gång och det ser riktigt bra ut. Nu väntar nya och tuffare utmaningar i och med avancemanget, vilket medför att vi kommer behöva spetsa till verksamheten ytterligare. Här är det redan klart att Jesper och Gonçalo kommer ta hand om a-laget och att Björn Mohlin kommer ansvara för en träningsgrupp med bestående av U-lags spelare och A-pojkar. En lösning som känns riktigt bra och också möjliggör att ett lämpligt omfång på träningsgrupperna skapas.

Lämpligt omfång av truppen låter ju bra men lag att spela mot? Men inte heller här står det ett ord om samarbete med handbollsgymnasiet, varför?

Undrar varför kommunen väljer att ha kvar handbollsgymnasiet (gissar att de inte kan lägga ner för ena könet) och vägrar skriva samverkansavtal med andra kommuner "för vi har ju handbollsgymnasium". Detta gör att vi som har barn som faktiskt vill elitsatsa får hoppas att en kommun på en elitort vill ha barnet så pass gärna att de avstår de pengar vår kommun skulle ha betalat till mottagarkommunen. Det betyder också att våra barn inte är berättigade till inackorderingsbidrag eftersom de antas i andra hand. Eller så får vi rycka upp hela familjen och flytta. Undra hur det resoneras i Kiruna bland pojkar i samma ålder, de har också ett handbollsgymnasium men senast sonens lag mötte Kiruna var det ett ihopplockat lag. Jag kan förstå om det är en prestigeförlust och svårt med rekrytering i framtiden om handbollsgymnasiet inte finns men skall våra pojkar få en sämre möjlighet för att andra kanske skall få det bättre sen? Nu kanske jag är jätteosolidarisk när jag tänker så?

Det fanns en utväg ut ur detta och det hade varit om sonen valt en utbildning som inte finns på Björknäsgymnasiet. Men någon sådan fanns inte, möjligtvis naturvetenskapliga linjen med inriktning Samhälle men dels var han inte intresserad av den och dels så tror han att det skulle bli lite för mycket att gå handbollsgymnasiet, elitsatsa och gå den tuffaste linjen på gymnasiet.

Vad har förändrats sen 2013 när man var på väg att lägga ner utbildningen? Jag hittar absolut ingen information om det. Inget om samarbeten och inget om elitsatsning heller. Varför säger initierade personer att man måste höja statusen på utbildningen? Vad är de som de anser saknas? Varför flyr eleverna till Göteborg?

Nu kommer min son att gå handbollsgymnasiet på Partille Gymnasium och vi är tacksamma att de ställer upp trots att de inte kommer få betalt från Bodens kommun. Han får en möjlighet att spela med IK Sävehof år 1 och efter det får han kämpa för att få en plats i laget och lyckas han inte finns det gott om handbollsklubbar i Göteborgsområdet. Men detta innebär också att vi behöver stå för hyra (plus bredband, el, hemförsäkring) och hans resor själva. Det kommer bli ansträngt särskilt med tanke på att även jag är en pendlare och har en hyra nere i Stockholm samt mina resor dit. Men jag vill inte lämna Norrbotten, jag trivs här, jag har nära till fjällen, nära till naturen och lugnet. Vi får se till att lösa det ekonomiskt på något vis, jag får väl leva på havregrynsgröt eller nåt. Största delen av semesterkassan kommer gå till att flytta ner ungen och införskaffa allt till en lägenhet där. Så jag hoppas på fint väder här i Norrbotten i sommar.

Kanske jag har helt fel, kanske finns elitsatsning för pojkarna här men man har varit urusel på att tala om hur det skall gå till eller så offrar man våra pojkars drömmar för de som "vill studera och  träna handboll på hemorten...".

Uppdatering: Det blev Samhällsprogrammet och i 2:an skall han välja inriktning Beteendevetenskap.