Bortglömd i ett hörn

I min ände av vår korridor sitter ingen bortanför mig just nu och på mitt rum är jag ensam detta gör att ingen passerar mitt rum vid fikatid. Det gör att jag ganska ofta missar att det är dags att släpa sig till fikarummet och vara lite social. Känner mig lite bortglömd i mitt hörn. Påpekade detta för jalle när jag var där i tisdags och fikade och såg på Wallace & Gromit, Varulvskaninens förbannelse och han tyckte jag skulle lära mig att känna igen ljudet från kaffemaskinen (hmm jag som inte dricker kaffe skall alltså bli betingad på kaffemaskinen). Men vänta nu, jag hör den, bäst att skynda sig till köket.