Varför får jag inte vara glad?

Det verkar åter igen som om högre makt bestämt sig för att jag inte skall få vara riktigt glad. Pappa ringde nyss och berättade att farmor dog vid 12-tiden inatt. Det lade en trist stämning över hela den här dagen och jag kommer säkert börja gråta mer än en gång. Min farmor har varit dålig i många år och förra augusti var jag och hälsade på henne i Finland. Hon hade ringt min pappa och sagt att nu måste Bea komma hit med barnen så jag får träffa dem innan jag dör. Hon var så säker på att hon inte hade så långt kvar. Men efter vårt besök hade hon piggnat till och varit riktigt hurtig ett bra tag. Men nu för 2 veckor sedan hade hon visst blivit riktigt dålig och varit okontaktbar men i går kväll hade hon vaknat till och pratat några meningar men sen somnat in. Pappa hade inte hunnit dit utan kommit 10 minuter efteråt.

Det känns konstigt att farmor inte finns mer, jag som hade planerat att försöka åka dit i slutet av denna månaden för att prata med henne (med tolk) och få veta lite om min finska släkt. Varför blir det alltid försent för sådant? Farmor Martta blev 85 år och levde ett händelserikt liv med många äventyr.

Vila i frid farmor, en del av dig kommer alltid finnas i mitt hjärta. Du var en av de varmaste och modigaste personer jag känt. *kram*

Andra bloggar om: farmor, död, sorg