Vara glad över sin sorgsenhet?

I senaste numret av MåBra kan man läsa:

Att vara nere är helt naturligt. Och det är lika viktigt för vårt välbefinnande som att vara glad och lycklig. Det hävdar två amerikanska sociologer som skrivit boken "The Loss of Sadness". De menar att sorgsenheten har en viktig funktion för oss, annars skulle den ha sorterats bort under evolutionen. Att vara ledsen gör bland annat att vi får sympatier från andra människor. Ett bevis för att nedstämdhet är genetiskt är att den finns hos alla folkslag och att den tar sig samma uttryck överallt. Blinda personer visar upp samma ledsna min som seende, trots att de fötts blinda

Källa:Times Online.

Att det är "bra" att vara ledsen kan jag väl gå med på men "bra" att vara nedstämd? Kanske är det jag som tolkar in för mycket i ordet nedstämd för inte fan känns det som något bra. För mig är ledsenhet något som påverkar av yttre faktorer medan nedstämdhet kommer mer inifrån och man vet inte varför (depression).

Blev lite nyfiken på boken och googlade lite och hittade en sida som beskriver boken:

[...]With the 1980 publication of the landmark third edition of the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-III), mental health professionals began diagnosing depression based on symptoms--such as depressed mood, loss of appetite, and fatigue--that lasted for at least two weeks. This system is fundamentally flawed, the authors maintain, because it fails to take into account the context in which the symptoms occur. They stress the importance of distinguishing between abnormal reactions due to internal dysfunction and normal sadness brought on by external circumstances. Under the current DSM classification system, however, this distinction is impossible to make, so the expected emotional distress caused by upsetting events-for example, the loss of a job or the end of a relationship- could lead to a mistaken diagnosis of depressive disorder. Indeed, it is this very mistake that lies at the root of the presumed epidemic of major depression in our midst.[...]

Den verkar ju handla mer om att man måste särskilja interna processer som felar och externt genererad ledsamhet. Den som kommer från externa händelser skall inte klassas som en depression. Boken kritiserar DSM-III för att den inte tar hänsyn till vad som genererade känslorna. Sociologerna menar att det finns en form av ledsamhet som är naturlig, exempelvis vid förlust av något/något men att DSM-III förvandlar den sorgen till en depression pga av sin trubbighet i instrumentet. (Bokens fullständiga namn är: Loss of Sadness: How Psychiatry Transformed Normal Sorrow into Depressive Disorder)

Jag tror att en depression kan sätta igång av en yttre händelse, en vanlig sorg pga förlust kan "springa iväg" och inte följa de vanliga stegen vid en förlust, det sätts igång små sidoprocesser som gör att man mår sämre och sämre och kanske slutligen hamnar i en depression men är det pga "fel i interna processer" det som egentligen klassificerar en 'Egentlig depression?' Det måste ju vara skitsvårt att veta.

Om det var mer tillåtet att sörja och vara ledsen kanske man snabbare skulle ta sig ur sorgen men nu förväntas man ju "komma tillbaka" så snabbt så många låtsas nog och "hoppar över" steg i sorgeprocessen. Det är så tabulagt att prata om sorg eller rättare sagt att känna sorg för annat än närstående persons bortgång och många vänner drar sig undan rädda att störa när någon har sorg alternativt inte vill lyssna eftersom man tenderar att bli rätt tjatig. Men det är ju då man behöver finnas där.

Artikeln som MåBra hade läst i Times Online (antar att det är denna i alla fall) var oxå intressant läsning då det är andra som uttalar sig om sin syn på saken.

Ett ‘egentligt depressionssyndrom’ definieras av kriterium A nedan.

A. Åtminstone fem av följande symtom har förelegat under en och samma tvåveckorsperiod och inneburit en för ändring av individens tillstånd; minst ett av dessa symtom är antingen
(1) nedstämdhet eller (2) brist på intresse eller glädje.
(1) nedstämdhet...
(2) påtagligt minskat intresse för eller minskad glädje av alla, eller så gott som alla, aktiviteter...
(3) avsevärd viktnedgång(utan avsiktlig bantning) eller viktuppgång (d v s mer än 5% av kroppsvikten under loppet av en månad)...
(4) sömnlöshet eller hypersomni...
(5) psykomotorisk agitation eller hämning...
(6) känsla av trötthet eller minskad energi...
(7) känslor av värdelöshet eller överdrivna eller in adekvata skuldkänslor...
(8) minskad förmåga att tänka eller att koncentrera sig, eller obeslutsamhet...
(9) återkommande tankar på döden...

B. Symtomen åstadkommer ett påtagligt lidande eller en påtaglig nedsättning av den sociala eller yrkesmässiga funk tionsförmågan eller annan viktig aspekt av densamma.
C. Symtomen beror ej på några direkta farmakologiska faktorer (t ex missbruksdroger, medicinering) eller en allmän medicinsk sjukdom (t ex hypotyreos).

D. Tillståndet inträffar inte inom 2 månader efter förlust av en närstående person (såvida det inte samtidigt föreligger en uttalad funktions nedsättning, sjuklig upptagenhet med egen värdelöshet, självmordstankar, psykotiska symtom eller psykomotorisk hämning).

Times Online artikeln skriver:

A similar range of symptoms can happen naturally to a healthy person after a stressful event, such as an adulterous betrayal, failing a college test, learning that a child has cancer, or a public dressing-down. And without that context being specified, the authors write: “Contemporary psychiatry has inadvertently characterised intense normal suffering as disease”. In most cases of normal sadness, the suffering gradually subsides. But by then it is often too late – he or she is already wielding a prescription for Paxil or Prozac.

Men hur vet man om man är naturligt ledsen eller faktiskt deprimerad? Om jag skulle stoppa in mig själv i kriterierna ovan så skulle jag nog säga att på A uppfyller jag 1, 2, 6, 7, 8 , 9. Några av dem vet jag har med jobbet att göra men andra borde inte ha det men kanske har genererats utifrån den andra. Skall jag då dom MåBra säger vara glad över dessa "känslor" eller borde jag släpa mig till något proffs på sådant här och faktisk ta reda på hur det ligger till. Men om de använder DSM-III så verkar ju inte det svaret vara pålitligt direkt.


Andra bloggar om: MåBra, nedstämdhet, sorg, depression, DSM-III, The Loss of Sadness