Dag 107 (#048/#blogg100) - Antiklimax

Väldigt länge har svaret på frågor varit, vänta tills det här arbetet är klart så kommer det klarna, senare byttes det ut mot vänta till på fredag då presenteras arbetet då kommer allt att vara glasklart. Idag var det fredag, idag skulle vi förstå men icke. Mötet som i alla fall jag gått och väntat på innehöll inte informationen, den skall komma senare, i textform med möjlighet till att ställa frågor. Snacka om antiklimax, snacka om att jag valde bort att åka till fjällen denna helg helt i onödan. Jag ville så hemskt gärna var med på det där fredagsmötet att jag valde att inte boka en helg i fjällen fredag till söndag. Det hade jag kunnat göra så nu är jag lite grinig faktiskt. Men men de hade nog säkerligen sina skäl och informationen kommer ju så småningom. Men antiklimax är nog rätt ord.

Skall bli så skönt att åka till USA snart, komma ifrån allt ett tag få lite distans. Få nya intryck och idéer. Det värsta med att komma från build är att jag precis som i fjol kommer få så stor lust att koda.

Funderat en del på begreppsförvirringen som råder inom IT-arkitektområdet, aktualiserades idag när det diskuterades arkitektroller. I mindre organisationer så går många roller in i varnadra, finns inte plats för alla så då blir ju rollerna lite mer luddiga. Förstår att IASA försöker att beskriva dem och göra det lite tydligare vad som är vad för ett tag gick det inflation i arkitektroller inom IT. Min sambo är ju arkitekt inom IT men vet i sjutton vad han är mer exakt, vet att han skall gå något certifiering nu, hmm undra vad det var. Ni ser vilken bra koll jag har :-)

Hämtade upp Vincent efter första matchen i Team Sportia Cup där de tyvärr hade förlorat med 0-2. Förhoppningsvis spelar de bättre kommande matcher. I morgon har de 3 st. Vi åkte till jobbet och väntande på att Henrik skulle träna klart så vi kunde skjutsa hem honom. Bråk i bilen, jag missade en bil som körde om mig på höger strax efter att vi kommit ut ur en rondell (jag låg i vänster körfält för det hade inte funnits någon lucka för att byta till höger fält innan jag körde ut) och bytte fil varpå jag nästan körde in i sidan på den andra bilen. Blev aningen rädd eftersom jag hade kollat innan jag blinkade och sen påbörjade filbytet, den andra bilen måste ha befunnit sig i en död vinkel och sen accelererat ut för att komma förbi mig som låg i vänsterfilen, han gjorde heller ingen som helst ansats att sakta ner när jag började svänga över. Jag han svänga tillbaka till filen jag kom från (efter att först ha kollat så ingen kom bakom mig nära där oxå). Fick skäll av sambon "det här känns ju tryggt". Som att påpeka sådant gör att det känns bättre, som att de de döda vinklarna man faktiskt råkar ut för ibland skulle försvinna. Han har aldrig kört bil själv så ibland blir jag less på kommentarer. Ibland känns det som att folk som inte har körkort bara skall hålla tyst. Sen är man ju lite extra känslig precis efter att man haft ett rejält adrenalinpåslag av att nästan ha tryckt in sidan på en bil.

Handlade och lagade mat innan jag tvingade ut mig själv på promenad, 2 latdagar denna vecka så det finns ju lite att ta igen tyvärr. Men efter 6 km var jag skitless, men tvingande mig själv att gå lite till. Idag hade jag behövt promenadsällskap, för tankarna bara for fram och tillbaka i huvudet och ljudboken lyckades inte distrahera mig.

Stannade och fotade vid 3 km ungefär. Rakt upp i en mast. Fick dock inte bilden som jag ville men gillar den ändå.

Senare passerade jag Lundagårdskyrkogården och tog ett kort på Lundagårdskapellet, hade tur när det var en stor vattenpöl framför som gav en bra reflektion.

Totalt blev rundan 12,33 km så jag ligger back drygt 1 mil nu så i helgen får det bli minst 2 st 1,5 milspromenader hur jag nu skall hinna det när det är både fotbollscup och kubtävling.

I morgon bitti skall jag skjutsa Vincent till Sävast eller till Luleå redan 07:45 så det är väl bäst att gå och sova. Sen skall Herman ha skjuts in till Luleå så han kan tävla i kubtävlingen kl 10.