Lite om allt möjligt

Ligger i sängen på ett hotellrum i Stockholm och håller på att frysa ihjäl. Av någon anledning hamnar jag alltid i ett ytterhörnsrum här och det viner ute, smäller i väggarna och drar kallt som satan från fönstret och vid ytterväggen är det svinkallt. Ute har snön vräkt ner idag och Stockholmarna är lika förvirrade som vanligt "Va kommer det snö? Men jag som har sommardäck på bilen". Det var ju inte direkt svår att räkna ut att det skulle komma snö nu, de har liksom pratat om det på nyheterna ett par dagar. Bussar har ställts in, när vi skulle landa på Kallax behövde de skotta lite extra på landningsbanan så vi cirklade över Täby en evighet.

Vincent har snöat in....
....på sudoku. Vincent förvånar mig. Han undrade vad sudokut i stora leksaksboken var flera gången och den oerhört pedagogiska mamman svarade gång på gång att det var för större barn. Men den lilla parveln gav sig inte så jag fick ju visa hur det fungerar, puh vilken tur att det var ett enkelt 6x6 sudoku. Och killen fixade det. Sen löste han en drös 4:or och nu är det 6:or som gäller men han har sagt att han skall lösa en 9:a innan han blir 6 år så han har ju lite tid på sig *s*

Jag hade heller inte en susning om att han kunde läsa siffror så bra som han kan, han gjorde en punkt till punkt som gick till 60-nånting utan att göra något fel. Undra när han lärde sig sånt.

På förskolan sa de i måndags att han så hade börjat ljuda sig igenom lite texter dessutom. Han växer inte bara så det knakar på längden utan även mentalt verkar han gör ett jätteskutt just nu.

Även Herman har snöat in på en och samma sak, just nu är det bara rita som gäller.
Herman har kommit in i någon form av konstnärsperiod han ritar allt möjligt och man ser vad det är. Fjärilar, bussar, hus, rymdmonster som sitter i soffan och ser på TV, flaggor, barn som leker ute, rymdraketer. Tänkte ta och scanna in lite teckningar och så skall Herman få berätta vad de föreställer så skall jag skriva det till bilderna och bränna en CD till hans farmor och farmor så de oxå får se (till mormor får jag väl skicka några teckningar). En nackdel med att ha all släkt så långt bort är ju att de inte kan få följa barnens utveckling.

Vincent ringde för första gången till mormor igår, det var tydligen jättespännande och när det väl svarade i andra änden var det mormors man som svarade och Vincent fick fråga efter mormor Lotta. Tore som svarade fattade inte alls vem han pratade med först och Vincent blev lite skärrad men kämpade på "Men det är jag VINCENT, är mormor Lotta där?" Tillslut fattade Tore och pratade flera minuter med Vincent innan han lämnade över telefonen till Lotta. Lotta ställde ungefär samma frågor som Tore varpå Vincent svarade "MEn jag har ju redan berättat det" :-) Han var jättestolt efteråt.

Andra bloggar om: Snökaos, utveckling