Långcykling, en dryg Tjejvättern med fikastopp

En kompis hörde av sig igår han hade planer på att cykla till Boden om vädret tillät. Vi bestämde oss för att höras av på morgonen vilket vi gjorde. Vi avtalade om att jag skulle möta upp honom så en stund efter att han annonserat att han skulle starta bytte jag om och gav mig iväg i medvinden mot Luleå. I min värld cyklade vi på norra sidan älven i Mattias på östra sidan. Vi hade koll på varandra via Google Latitude, det finns lite olika vägar att cykla och vi ville ju inte missa varandra. Men konstigt nog lyckades vi med det ändå, uppdateringsfrekvensen på Latitude var inte hög nog och vi cyklade förbi varandra. Men upptäckte det och Mattias fick stanna och vänta medan jag vände och hittade igen honom vid avfarten till Norra Sunderbyn.

1. Jag kollar på Latitude, Mattias har enligt den precis svängt in på Sunderbyvägen en bra bit bort. Perfekt då tar jag också Sunderbyvägen.

2. Kollar igen, nu borde han typ vara rakt framför mig om kartan stämmer men ingen Mattias syns till.

3. Kollar igen och nu säger den att Mattias är borta vid 4:an men vad fan. Messar honom snabbt och säger att vi kört om varandra och vänder om ut på 97:an. Han vände han också och vi möttes vid ringen.

Lita inte på Google Latitude!

Vi cyklade i motvinden hem till mig där vi pustade ut lite och gosade med katterna. Sen bar det av till Café Rävasten, dit jag gärna åker varje helg om det går. Jäklar vilken motvind vi hade dit, fick inte ens någon rejäl fart i nerförsbackarna och uppförsbackarna blev grymt jobbiga. Men fram kom vi. För att upptäcka att deras kortläsare var ur funktion pga att vädret tagit telefonin i hel byn, panik. Men då är det tur att man är stammis, fick handla på krita och får åka dit på lördag och betala min skuld. Det är nog bästa fiket som finns.

Vi käkade paj och fikabröd och tittade oss omkring innan det var dags att gränsla stålhingstarna igen. Med medvinden i ryggen susade vi tillbaka och uppförsbackarna jag fasat för var inte det minsta jobbiga eller jo en av dem tog lite kraft ur mig. men hops vips var vi i kosningen mot Avan borta i Heden och valde att svänga där. Jag bestämde mig för att följa Mattias en bit på vägen.

Nu hade vinden vänt sen i morse, motvind mot Luleå, och deg blev värre efter kommungränsen det var väl attans oxå fast bra för mig som skulle vända hemåt efter Avan. Vi tramade på i hygglig fart ändå och det var rätt lite trafik vilket var skönt. Framme i Avan råkade vi ut för maximal väntetid på färjan men slog oss ner i blåsten och väntade. Och blåste gjorde det och än mer väl ute på älven. Luleå i ett nötskal.

Efter överfarten skildes våra vägar åt, jag drog iväg mot Boden och Mattias mot Luleå. Jag cyklade in i Sävast och lyckades förvirra mig bort på Maran ett bostadsområde i en återvändsgränd. Fick för mig att det fanns en liten traktorväg som kom ut på en väg men oj så fel jag mindes. Jag hamnade vid ett hus, men såg en väg in i skogen tog den, fick lyfta cykeln över omkullblåsta träd. Hamnade nere vid ett vattendrag där inga vägar fanns. Tillbaka upp för en brant backe igen och hittade en smal skogsstig full i rötter men ack så charmig. Kunde bara inte låta bli att braka ut i skogen. Fick mig 1,1 km skogsstigscykling i mycket maklig takt. Lyckades få något att haka upp sig i en rot och fick styret rakt in i ett av blåmärkena från igår, stod och svor i skogen en stund.

På tal om Maran så kan man ju undra vad Google sysslat med på kartan i det området.

Flygfotot visar mest skog:

Kartbild, var kom allt vatten ifrån?

Väl ute från skogen insåg jag att jag bara kom ut några 100 meter från där jag hade åkt in. Ja ja så kan det gå. Trampade mig igenom Sävast och ut på 97:an där jag i härlig fart närmade mig hemmet som nåddes efter 10,7 mil. Inte illa pinkat.

GPS-plotten ser dock helt galen ut, som en råtta på knark som försöker hitta ut ur en labyrint någonstans i Sävast.

Klicka på kartan för större bild, zoombar karta