Jag är ingen löpare men jag försöker bli, försöker lära mig att njuta av det lika mycket som att gå fort. Vem vet någon dag kanske det kommer lika naturligt som mina älskade långpromenader. Jag gillar distans och det är definitivt ett problem för mig, ger jag mig ut vill jag avverka minst en mil men att börja med att springa en mil flera gånger i veckan är inte så smart med ett krånglande knä. Så jag har backat bakåt, springer kortare 5-6 km, skall testa att lägga in ett längre pass på helgen. Men då får det kanske bli gå/springa som gäller.
Fartmässigt är jag inget vidare ännu och att motivera mig att kuta på lite snabbare är svårt, hamnar lätt i ett behaglighetstempo men där får jag lite hjälp ibland.
I min jakt på löpkilometer har jag försökt hitta sätt att göra det lite roligare och här är några tips i en salig röra:
- Träningsdagbok, faktiskt se hur antalet km ökar på "löpkontot"
- GPS och pulsklocka, kunna nörda ner sig i grafer och karta efteråt se hur man blir snabbare och pulsen går neråt
- Nya träningskläder, lite nytt piggar alltid upp. För mig är det dags att köpa något i knalliga vårfärger (dock ej rosa) och en löparjacka. Ett par nya skor vore inte heller helt fel eller så får jag prova mina Nike Free 3.0 V3 ute någon dag, bara haft dem på gymmet än så läge.
- Någon att springa med, lyckats dåligt med detta hittills men tror det skulle vara ett sätt att pressa mig lite fartmässigt.
- Anmäla sig till ett lopp så man har något att sikta mot, jag tävlar alltid bara mot mig själv så att ställa upp i lopp är inget problem trots att jag är långsam. Men det är ju bra om man kollar upp tider på föregående lopp innan så att inte tidtagarna hinner gå hem innan man själv är i mål :-)
- Springa i ett lopp, även när jag förr inte kunde springa pga knät gjorde jag Vårruset på ren adrenalin och klarade det på under 30 min. På Lapland Ultra har jag tidigare bara småjoggat lite men har som mål att orka springa en av de 10 milen i år frågan är bara vilken mil. Funderar till och med på att våga anmäla mig i tävlingsklass. Men velar fortfarande.
- Träningsappar, jag gillar Zombiesrun vilket jag skrivit om som hjälper mig att öka farten ibland. Även appar som hjälper en med träningsprogram är bra, då sätter man upp som mål att klara programmet och tvingas ut.
- Läsa om andra som springer, följer några på twitter, älskar att följa livrapporteringar från långlopp (nu senast från TEC100), läsa berättelser från lopp och läser några löparbloggar lite sporadiskt bland annat Marathonbloggen på SvD och MarathonMia. Petra är verkligen en inspirationskälla och man har fått följa henne från starten och Mia har ett imponerande pannben när det kommer till långa lopp.
- Bra musik, oj vilken skillnad det gör när man lyssnar på något man verkligen gillar. har införskappat ett program till Macen som hjälper mig ta ut BPM i låtarna också, så nu skall jag förhoppningsvis få ihop en bra spellista.
- Hitta nya rundor gärna i skogen, springa planlöst se var benen bär (råkar oftast bli alldeles för långt för mig då) eller sitta med en karta och noga planer en ny tur. Själv gillar jag att gå i naturen och planerar att försöka hitta bra löprundor i skog och mark så fort snön är borta och det inte är sjöblött. Sen hoppas jag kunna springa lite i fjällen också. Varför inte packa med dojorna på en resa och springa på helt nytt ställe.
- Skriva om sin löpning, att skriva av sig i bloggen, på twitter, på FunBeat och få pepp tillbaka gör susen för motivationen.
- Sätta upp mål längst vägen, skall komma ikapp tanten med hunden, hinna till lyktstolpen där borta på 1 minut, springa nästa kilometer lite snabbare än föregående även om det betyder att jag kommer behöva gå en bit.
- Inte se gång som ett nederlag, jag blir ofta besviken på mig själv när jag tvingas gå en stund men har bestämt mig för att det betyder att jag faktiskt sprungit lite snabbare än behaglighetstempot strax innan och det måste ju vara bra. Ser dock till att gången inte blir för lång, njuter den lilla stund jag får gå :-)
- Le under löpning, ofta biter jag ihop, tycker det är apjobbigt men så möter jag någon, du brukar jag le "nädå det är inte jobbigt alls" och se det hjälper. Bäst är när man möter en annan löpare som gör likadant, nickar i samförstånd. Då går benen lite lättare en stund.
En grej jag inte testat själv men som vissa verkar syssla med för att roa sig (kanske inte bara under löpning dock) är "GPS Drawing", helt galet. Helt plötsligt känns ju mina rundor jättetråkiga.
Hur motiverar du dig att ge dig ut att springa?
Uppdatering: När jag hade skrivit klart detta inlägg surfade jag in på Marathonbloggen på SvD och hittade ett inlägg från Petra om hur man kan peppa sig att springa. Lustigt, såg att vi har många gemensamma punkter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar