Föräldrar och skolfolk jag söker er hjälp #073 #blogg100

Idag ringde skolan igen. Ena sonen har betett sig illa mot läraren (alltid ena den andra beter sig exemplariskt). Hemma pratar vi om det och hans version skiljer sig alltid mot lärarens. 

Enligt läraren pratade och störde sonen i klassrummet och blev utslängd när han sa håll käften åt läraren. Enligt sonen pratade han för att han hjälpte en klasskamrat med uppgiften och 2 tjejer framför började störa dem genom att tjata "vem frågade vem frågade" så fort klasskompisen som behövde hjälp frågade sonen något. Sonen sa till dem att sluta vilket resulterade i att han blev tillsagd att vara tyst, han blev arg och bad fröken hålla käften för han upplevde det som att hon anklagade honom för att sitta och prata istället för att jobba med uppgiften. Han sa att nu störde hon honom och skulle hålla käften då åkte han ut ur klassrummet. Han säger att han försökte få med sig sin bok så han kunde göra klart utanför men inte fick ta med den. Det fortsatte sen med 2 versioner av det som hände sen. 

Helt hopplöst för oss föräldrar att veta vilken version som stämmer. Vi är otroligt less på samtal från skolan, less på att försöka prata här hemma om hur man beter sig. Vi har provat med bestraffningar som inneburit att han blivit av med datorn till hans lärare sagt till att han har skött sig. Vi har provat med belönar för gott beteende med "poäng" och ihopsamlande till resa men det skiter han i. När han blir arg så spelar det inte någon roll att "det kostar" datoranvändning eller "poäng". 

Som förälder känner jag mig helt uppgiven. För ett år sedan ungefär vände jag mig till skolpsykologen och sökte råd och stöd men jag fick inget gehör. Hon tyckte vi skulle gå Kometutbildning för att bättre kommunicera med vårt barn men att det inte lät så farligt. Men jag känner att det är i skolan det inte funkar inte så mycket problem hemma. I vår kommun verkar bara Komet rikta sig till föräldrarna medan i exempelvis Stockholm så har de även Komet för lärare. Men visst vi kan gå på de 11 stegen i komet om det är vad som krävs men jag tror liksom inte det är vårt sätt att kommunicera hemma som är hela problemet. 

Jag känner att skolan försöker lägga över helt på oss att lösa hans attitydproblem i skolan. Men vi är inte där, vi ges aldrig möjlighet att prata med båda sidor samtidig (i anslutning till en konflikt). Sonen får lärarnas syn på saken i andrahand från oss men vi får aldrig vara med och höra hur de bemöter hans syn på en situation. Skulle vilja att man tog in någon annan part exempelvis skolkuratorn. För jag vet i fasiken vad jag som förälder kan göra mer. 

Skolfolk vad säger ni? Hur skall vi föräldrar hjälpa till när ett barn upplevs som störande i klassrummet? Hur skall man reda ut konflikten som uppstår? 

Ungen är inte korkad. Snarare tvärt om och det gör mig så arg att han kastar bort sin kompetens på att kalla sina lärare för dumma saker. Att han håller på att tramsa för att verka cool eller nåt. Idag berättade hans lärare om en sådan episod. Själv har han iiiiinget minne av den och säger att läraren ljuger. Han är liksom övertygad om att vissa lärare hatar honom och att han blir anklagad för allt som händer i klassrummet även om han inte gjort något (mer än andra). Hur sjutton kommer vi åt problemet? Vad skall vi göra. Det här tär ju på oss alla. Varje gång mobilen ringer så undrat jag ju vad han nu gjort som gjort en lärare arg, ledsen eller förbannad. 

Än så länge går det bra i alla skolämnen och det är bara mot vissa lärare han är så här. Skall väl vara glad att de inte får betyg i uppförande nästa år när de skall få betyg för första gången. 

Han upplever det också som att tjejerna aldrig blir tillsagda eller utkastade ut klassrummet. Det tar han alltid upp och skyller på vilket gör mig så irriterad. Som att det skulle rättfärdiga att han kan sitta och babbla. Men idag var ha helt övertygad om att tjejernas babbel var det som fick honom utkastad. Hade inte tjejerna stört hade han inte pratat med dem och då hade inte läraren sagt till honom och då hade inte an bett henne hålla käften. Inget ansvarstagande för vad han själv valde att säga. Hur hittar man lösningar på sådant?

(Jag skriver i bloggen om detta i brist på vänner att diskutera det med och brist på slutna sällskap att posta det i. Har ingen anonym blogg att posta det i heller eller känner någon med lämplig blogg att gästakriva i anonymt och jag behöver råd så då får det behovet gå före att folk vet vem jag skriver om. Han kommer få läsa detta i morgon bitti.)