Tänker väl även en del på det här med att studera. Hur skall det gå tro. Kommer jag komma in, kommer min ledighetsansökan accepteras i så fall? Kommer jac våga? Vad vill jag egentligen syssla med? Är det jag gör nu verkligen det jag vill? När är man för gammal för att bryta upp och börja om? Var hamnar man ekonomiskt? Varför är jag en sådan jävla trygghetsnarkoman när det kommer till inkomst. Kanske för att jag levt på existensminimum en gång i tiden.
Jag önskar så att jag hade någon att bolla vissa saker med. Saknar jobbcoachen från Trygghetsrådet emellanåt.
Apropå något helt annat, Hittade den här bilden på nätet idag, skall sätta upp den på jobbet. Vill ha ett klistermärke till min dator med den texten. Skulle sitta fint bredvid mitt Perfect is good enough.
Ibland får jag verkligen lägga band på mig själv och inse att jag inte kan kontrollera allt, jag kan inte ta på mig ett kvalitetsansvar för allt och somligas good enough är för mig inte ens värdigt som utkast med stolpar men är de nöjda och tror att det räcker så måste jag acceptera det och låta det vara. Skärpning Bea.
Hur fan lär man sig att bara go with the flow. En sådan borde jag bli istället bara lalla på och inte bry mig i något.
Tror min trötthet och totala hopplöshet just nu mycket beror på att jag inte kan träna pga kroppskrället. Allt liksom bara samlar ihop sig och jag mår skrutt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar