Postade den här bilden med texten under på Instagram idag.
Supervalår, 3 veckor till EU-valet, fruktansvärd situation i Syrien och farligt nära krig i Ukraina och Expressen väljer att ha en stor genomgång av hur dansbandsstjärnorna lever idag på sin löpsedel. Och så blir de sura när vi undrar var den generösa journalistiken har tagit vägen.
Väl här hemma började jag fundera på vilka människor det är som jobbar på Expressen och som gör ett sådant reportage. Hur går man till jobbet och känner någon som helst stolthet i sitt yrke när man skall sitta och göra en "stor genomgång" av dansbandsstjärnors liv. Blir man journalist för att skriva sådant? Sen skäms jag över medmänniskor om de köper tidningen bara för att läsa om detta. På expressen.se måste man betala för att läsa detta reportage. Köper folk sådant alltså? Och varför skyltar vår lokala ICA-butik med löpsedlarna för kvällstidningarna istället för med lokaltidningen? Kvällstidningarna står dessutom vid kassan så man kan läsa hela framsidan, lokaltidningen ligger ihopvikt i ett ställ så man knappt ser framsidan alls. Lockar inte direkt till köp.
Tänk om butikerna bara kunde bojkotta den här typen av skitlöpsedlar. Eller ännu bättre, om tidningarna kunde sluta skriva sådan där skit så man kunde köpa sig en tidning då och då och slippa hoppa över 99 % av tidningen. Saknar min söndagssprenumeration på DN emellanåt. Men blev så less på att slänga en massa Stockholmcentrerade bilagor i pappersinsamlingen vecka efter vecka. Önskade att NSD/Kuriren kunde ha helgprenumerationer.
Filmrecension: Anora – en av årets absolut bästa filmer
1 timme sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar