Att koka mig en kopp te och ta det lite lugnt på morgonen var uteslutet. Skyndade på med kläderna och gick ut. Min plan var att gå till Fåfängan och äta brunch där kl 11. Jag var utanför dörren kring 09:20 så det blev till att gå långsamt för att inte bli allt för tidigt så jag gick först åt andra hållet och utforskade Kvarnholmen där en ny stadsdel växer fram. Ett riktigt mysigt område, just nu bygger de överallt och lite svårframkomligt till fots men jag njöt ändå. Frös lite om händerna då jag hade glömt vantarna hemma i Boden. Men växlande molnighet släppte fram solen då och då och jag njöt. Lyssnade på Henrik Fexeus Öka din sociala kompetens och skrattade när jag kände igen mig och åt hans roliga exempel.
Jag kom sen till Fåfängan strax innan kl 11, jag fick rejält svårt uppför berget och blev glad över att det fanns en bänk att sitta och vila på under ett träd. Tog lit foton men inget böev bra, frös så om händerna att jag tror jag missade att få skärpan rätt därför. Satt och chattade med Mattias en stund. Det kom mer folk, alla i större grupper eller två och två. Jag bestämde mig då för att jag faktiskt inte kände för brunch ensam, hur glutenfri den än är. Hade ett sådant där "ensamhetsmoment" där det känns ännu värre att vara bland folk. Bestämde mig för att gå ner på Fotografiska direkt istället och sen äta där, hört att de har bra mat. Så jag styrde mina ben ner för berget igen och gick med raska steg till Fotografiska där jag köpte en biljett och gick in. Första utställningen var The Walther Collection - Time and Again där man visade upp delar av en stor fotokonstsamlares verk. Vissa bilder var helt fantastiska andra fattade jag verkligen nada av. Det fanns bilder som berörde mig stort och djupt, som fick mig att vilja plocka ner kortet från väggen och ta med det hem, till min stora besvikelse fanns ingen av dem som vykort i butiken sen. En sådan var The Philosopher av August Sander. Vet inte vad det är med den bilden men den bara älskade jag. Finns en kopia på Tate. De har fler bilder av Sander (det fanns många på Fotografiska i denna utställning också) och jag har bläddrat igenom dem och gillar flera av dem. Thomas Ruff däremot förstod jag mig inte på alls.
Lade upp denna bild på Instagram (bröt säkerligen mot någon upphovsrätt där hm, hjälp mig i den frågan) med texten:
"Hade jag varit någon annanstans än på fotografiska och utan en skylt bredvid med info om Thomas Ruff hade jag trott att det var vanliga massproducerade skolfoton från 70-talet.
Intressant hur val av person bakom kameran och en tanke med bilderna om att människans olika aspekter inte går att fånga på bild utan bara visa ytan plötsligt gör det till konst."
"Hade jag varit någon annanstans än på fotografiska och utan en skylt bredvid med info om Thomas Ruff hade jag trott att det var vanliga massproducerade skolfoton från 70-talet.
Intressant hur val av person bakom kameran och en tanke med bilderna om att människans olika aspekter inte går att fånga på bild utan bara visa ytan plötsligt gör det till konst."
Och så var det med en hel hel även inne på Guy Bourdinuställningen Avant-garde, där var en del bara väldigt väldigt konstigt medan andra bilder fångade mig så jag stod och stirrade länge. Thomas Wågströms utställning På Jorden var mycket vardagliga och delvis konstiga men delar av verken uppskattade jag men en gruppering höll på att göra mig bananas av funderingar. Bild ett visade en kvinna med kassar på väg genom snön mot en ytterdörr, sett snett uppifrån. Nästa bild så var hon närmare dörren och stegen i snön gick ända fram. På tredje bilden är hon bara halvvägs mellan bild 1 och 2. Varför hänger de i den ordningen? Har någon gäst busat och bytt plats, har fotografen bestämt ordningen eller den som hängde fotografierna? Jag stod där och var mycket förbryllad. Var var nu alla fina förklarande skyltar från The Walter Collectionutställningen? Mellan Bourdinuställningen och Thomas Wågströms så tittade jag på filmen Erna av Maria Friberg. I utställningsbeskrivningen kan man läsa "I verkets inledning ser vi ett par högklackade skor ligga på en sand, från vilka fotspår leder genom den svarta sanden rakt ut i havet. Om skornas ägare lämnas inga ledtrådar och avsaknaden av närvaro väcker tankar om vad som kan ha skett sekunderna innan vi släpps in. Tanken pendlar mellan lockelsen att lyfta blicken mot oceanen för att hitta kvinnan, och rädslan över att kanske bevittna en medveten vandring rakt in i evigheten.
Av vågornas kraft tumlar skorna ömsom runt i vattnet, ömsom lägger sig för att vila, innan de slutligen sväljs av vågorna och försvinner ut i vattnet, som i ett försök att följa efter sin ägare. Om Erna berättas ingenting utan Friberg låter verket vara öppet för våra egna tolkningar kring längtan, saknad och lockelsen att följa efter mot havets oändliga djup."
Av vågornas kraft tumlar skorna ömsom runt i vattnet, ömsom lägger sig för att vila, innan de slutligen sväljs av vågorna och försvinner ut i vattnet, som i ett försök att följa efter sin ägare. Om Erna berättas ingenting utan Friberg låter verket vara öppet för våra egna tolkningar kring längtan, saknad och lockelsen att följa efter mot havets oändliga djup."
4:50 av vågor som sköljer över ett par skor. Tja det är väl konst, eller i alla fall konstigt. Jag bestämde mig att utmana mig själv och faktiskt stå kvar hela filmen. Jag lyckades och det utan att krevera allt för mycket. Vågskvalpet var ganska lugnande. Men jag skulle nog ha satt mig för kroppen gillar inte stillastående alls när jag är yrslig.
Sen gick jag upp till restaurangen och åt en fantastiskt god morotssoppa och ett gott glutenfritt bröd. Provade även rödbetssoppan som var ok. Värmd av soppa tog jag ett foto ut genom fönstret i restaurangen. Jösses vilka vyer de har genom sina gigantiska fönster. Sen gav jag mig av mot Gamla stan.
En man matade sjöfåglar och fotograferade dem så jag passade på att ta ett kort på 2 som verkade mätte och belåtna.
Fortsatte sedan min promenad och höll på att bli påkörd när jag stannade till lite väl nära en väg för att fota ett hus.
Utanför slottet fanns resterna efter Slottssprinten som var i torsdags. Nu var det skidspår för allmänheten. Vattenfall stod och lånade ut skidor. En del hade egen utrustning och körde varv på varv på varv medan andra lånade och provade iklädda jeans. En del turister som tydligen aldrig ens ett snö förut vågade också att prova. En härlig blandning av folk i det korta spåret. Det fick mig att le.
Jag gillar tornet på Riddarholmens kyrka så det fick vara med på bild från två olika håll.
Jag gick in i Storkyrkan och satt där en stund och förde ett samtal i mitt huvud med han där uppe. Avslutade med att tända ett ljus för de som betyder något för mig.
Gick och köpte mig ett par vantar i en handskbutik innan jag vandrade vidare bland gränderna. Jag vet inte vad som flög i mig, jag var plötsligt så där jätteglad, lyssnade på Kent i lurarna och ville bara dansa fram. Fick ögonkontakt med en snygg man utan för en restaurang och vi båda sprack upp i var sitt leende, höll kvar blickarna lite för länge och sen svävade jag iväg igen. Ren och skär lycka bara. Sådan där jag kan få när jag blir hög på promenadendorfiner.
Kan inte minnas att jag sett en massa graffiti inne i Gamla stan förut. Men kanske har jag bara inte tittat. Mårten Trotzigs gränd var inte beskonad. Nästan en bedrift att klottra i den endast 90 cm breda passagen.
När jag sedan började gå över till Södermalm så hade solen börjat sin bana neråt och molnen blev fantastiska på himlen och jag var bara tvungen att ta en bild mot det färgglada Mariaberget.
Jag är en kyrkgalning tydligen, stannade till och tog en bild på S:ta Maria Magdalena kyrka. Efter det träffade jag på en tiggare från Bulgarien som sålde mig ett nummer av romfolk. Sen frågade han om jag kunde köpa honom lite mat och så pekade han bort mot korvkiosken trodde jag. Men nä dit ville han inte gå när vi kom fram utan pekade på Hemköp. Jag följde med in och sen blev allt helt bisarrt han plockade åt sig en jävla massa mat, försökte förklara att jag inte tyckte det var ok, hade inte riktigt pengar till att köpa middag för en vecka. Fick gå och plocka ur grejer ur korgen. Sen ville han ha chokladask men då satte jag tokstopp, sa att mat är väl en sak men tyvärr just nu har jag inte riktigt råd att köpa choklad för 100 spänn också bara för att han var sugen på något sött. Inköpet blev betydligt dyrare än vad jag tänkt mig ändå. Men vad skulle jag göra, bara gå? Kände mig utnyttjad och blev arg på mig själv. Samtidigt förstår jag mannen. Ett fint väl inövat knep för att överleva. Nå ja jag är inte direkt fattig bara det att jag valde ett sunkhotell för att inte slösa pengar i onödan. Men men jag gjorde väl förhoppningsvis en person lite gladare. Men tyvärr kommer jag vara betydligt mer försiktig nästa gång.
Nå ja jag släppte det och fortsatte min promenad. Gick upp på Skinnskatteberget och tog någa foton ut över Stockholm som håller på att byggas ut.
Nästan dansade ner för berget och bort till Högalids kyrka. Konstaterade att jag inte fotat några detaljer idag och försökte att ta en bild på stjärnan längst upp på grinden men det gick sådär. Skymningen hade kommit och handhållet då var en utmaning. Försökte ringa till mormor men hon svarade inte.
Passerade vid Eriksdalsbadet där jag stannade och tog en bild på en bro. Valde att använda preset Cold Tone på den, blir som en blandning mellan svartvitt och färg, tänk lite kolorerat fotografi.
Gick genom Tanto och sen ner till Hammarbyhamnen där Fortums verk fastnade på bild och längre bort kunde jag se en vacker kran så jag gick längst med kajen, fortfarande med ett leende på läpparna och en hand som slog takten från musiken mot benet.
Kranen såg ut att vara väldigt lik den som finns i Luleå. Tog en bild som även får vara dagens bild för att jag helt enkelt gillar den väldigt mycket.
Sen hamnade jag vid Sofia kyrka och då hade himlen fått en fantastisk färg. Blev väldigt nöjd med närbilden på kyrkan.
Gick tillbaka till Gamla stan och åt middag på Under Kastanjen som jag hade fått rekommenderat så de har eget glutenfritt bakeri. Åt en mycket god silltallrik till förrätt, fick vänta nästan en timme på huvudrätten för att de hade ett sällskap på 25 personer i källaren. Hängmörad ryggbiff med friterad lök och ett mot samt en vinsås. Men huvudrätten var sisådär, kändes nästan lite vägkrog med klumpar i såsen. Köttet smakade dock bra. Var helt slut så jag orkade helt enkelt inte beställa in efterrätt. Bestämde mig för att ta buss tillbaka till vandrarhemmet. Stannade till vid Slussen och tog en sista bild.
Framme på vandrarhemmet kokade jag mig en kopp te innan jag däckade i säng. I morgon skall jag kliva upp strax efter kl 5 för att hinna till planet 08:15.Totalt hade jag gått 23 km denna dag. Trodde det skulle bli längre men så var inte planen att ta bussen. Mitt en hade inte orkat mer denna dag dock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar