Dag 47 - Orkeslös

Idag slog den till med full kraft, orkeslösheten. Jag är så otroligt trött i hela kroppen men uppbådade orken som behövdes till möten på jobbet och en mycket trevlig lunch med Ida. Vi ses på tok för sällan och jag inser när vi ses hur mycket jag gillar att prata med henne. Nu har vi en ny lunchdejt inbokad om 2 månader. Tack Ida för att du tog tag i det, och för de goda skratten!

Jag kände av orkeslösheten innan jag ens hade kommit ur sängen i morse, att göra min rehabövning musslan tog den sista droppen ork ur kroppen, höll på att inte ta mig ur sängen. Jag håller på att bli galen av att inte kunna träna, den här jäkla orkeslösheten sätter sig på psyket. Måste se till att boka tid för sprutorna.

På jobbet löste jag saker åt andra på löpande band, kände mig som värsta sökmotorn idag, hjärnan funkar tydligen. Tur man är bra till något ;-) Måste också ge beröm till en av säljarna som hörde av sig och stämde av saker och ting innan möte med kund. Det uppskattas väldigt väldigt mycket! Ett projekt jag är med i fick bra feedback från kund om vår kompetens, det kändes otroligt skönt att höra och gav en boost framåt för kommande leverans i det projeket.

Henrik kom till mitt jobb idag för att få åka med mig hem. När vi åkte hemåt plingade mobilen och sa NORRSKEN!!!

Kom hem och ett gigantiskt superstarkt norrsken dansade över sjön. Jag kastade mig in, slet på mig varma kläder, tog kameraväskan och kutade ut. Pulsade igenom 1 meter snö med skare någonstans mitt i. Fick upp rejäl puls och trodde jag skulle tuppa av. Slängde upp kameran i ett skoterspår och slog igång den, "battery exhausted". Stoppar ner handen i fickan för att ta upp extrabatteriet, inser att jag ju bytt jacka. Packade ihop grejerna, tittade på norrskenet och sprang i skoterspåret en omväg hemåt. Slängde ner batteriet, ut igen via skotertspåret för att mötas av dimma som rullat in och ett mycket svagare norrsken. Bytte batteriet och knäppte några bilder i förhoppning om att dimman skulle försvinna lika snabbt men icke. Så dagens bild får bli denna ljumma bild.

Tog en till.

När dimman väl försvann efter att vi hade ätit middag hämtad på Ming Palace så hade norrskenet dragit bort. Men vem vet det kanske blossar upp igen, får se om jag är vaken då. Jag han inte ens i säng innan det blossade upp men fortfarande dolt bakom molnen.