Högervarv?

Idag skriver aftonbladet.se om Shoppingbluffen, de redovisar hur butikerna lurar oss att handla mer. Hmm undra hur väl detta fungerar på mig.

Det här gör att vi shoppar mer:
Musik. Om vi gillar bakgrundsmusiken stannar vi längre.
Med tanke på vilken musiksmak jag har så har nog butikerna ganska svårt att pricka in min musik.

Speglar. Vi börjar tänka på hur vi ser ut och blir mer shoppingbenägna.
Tycker ofta man får höra att folk blir skrämda av speglar, shit vad jag ser ut, ingen idé att slösa några pengar på att köpa nya kläder nu. Själv så kan jag väl tänka mig att förekomsten av speglar får mig att köpa ett eller annat ytterplagg för att jag kan se hur det passar mig utan att behöva krångla mig in i en provhytt för att prova.

Kvällsöppet. När man är trött och hungrig tänker man inte efter lika mycket.
Jag handlar inte trött och hungrig, fik är väl det enda som gynnas av att jag är hungrig och trött :-) Fast det är klart efter att jag har fikat så shoppar jag smart, hjärnan fungerar ju som bäst på snabba kolhydrater :-)

Högervarv. Går du motsols hamnar högerhanden mot varorna och du plockar ner mer i korgen.
Öhh högervarv är inte motsols men de kanske har satt det mer som en dålig fyndig rubrik? Jag har alltid varukorgen eller handväskan på höger sida så min högerhand är sällan fri. Man missade visst att en del människor inte är högerhänta.

Goda dofter. Bröd, blommor, parfymer och kosmetika öppnar våra sinnen och vi blir mer shoppingbenägna.
I själva artikeln till denna faktaruta står att på Åhléns i Stockholm har man placerat parfym och kosmetika vid entrén för att dofterna får oss att sänka garden, börja tänka på hur vi ser ut och gör oss mer shoppingbenägna. Att placera starka dofter precis vid entrén är ju sämsta tänkbara, som överkänslig mot starka dofter går man ju då inte ens in i affären. Nybakat bröd kan få mig att bli extra sugen på bröd dock men bara på nybakat bröd och det är sällan det finns något gott grovt nybakat utan det brukar bara vara massa vitt fjantbröd.

Billig look. Varor i kartonger/storpack får oss att tro att vi kommer att göra ett kap.
Nä billig look indikerar att man köer skitprodukter och vem vill göra det. Ta ex. de där gigantiska toarullsbalarna som säljs på ICA, de inte bara ser billiga ut man bär hem en jäkla massa luft oxå.

Reta sinnena. Om vi får känna, smaka eller höra på varorna blir vi mer lockade att handla
Här är jag väl beredd att hålla med, får jag klämma på grejerna så är jag mer benägen att handla. Men många grejer klämmer man på i butiken och sen beställer man via webben hemma.

Det här irriterar oss:
Rumpsnuddseffekten. Om någon nuddar vid oss bakifrån känner vi oss obekväma. Därför får gångarna inte vara för trånga.
Är det en snyggging som bumpar in i mig så gör det ju inget :-)

Många skyltar. Kunderna vill hitta själva.
Äh tvärt om, hatar att stå på ex. ett stort varuhus och inte ha en susning om åt vilket håll jag skall gå för att hitta det jag söker.

Påflugen personal. Då känner vi oss pressade.
Här är jag beredd att hålla med men personalen skall samtidigt vara lyhörd och uppfatta när man faktiskt vill ha hjälp. Häromdagen var jag in en klädbutik i Luleå och behövde lite hjälp, men den enda i personalen som syntes till hade fullt upp med att samtala med sin väninnan om vad som hänt kvällen innan och brydde sig inte ett smack om mig där jag stod med en tröja i handen och försökte påkalla hennes uppmärksamhet. Hängde tillbaka tröjan och gick min väg efter ett bra tag.

Dyr look. Ser butiken för lyxig ut tror vi inte att det går att göra ett bra köp.
Ser butiken för dyr ut så vet jag att den inte passar min plånbok. Sen kan man ju oxå veta att i den dyra butiken är det ingen idé att gå in om man inte rpkar ha rätt kläder på sig. Minns en gång när jag skulle åka på viktigt kundbesök på mitt förrförra jobb. Var i akut behov av lite snyggare kläder och fick jobbet att hosta upp pengar till en ny kostym/dräkt. Gick in på Kringlan i Luleå iklädd ett par inte allt för vackra jeans och en konserttshirt. Det skulle jag inte gjort, de tittade på mig och fnyste. Jag förstod exakt hur Vivian Ward (Julia Roberts) måste ha känt sig i den fina butiken i filmen Pretty Woman. Ni vet när hon har en hel hög med pengar men blir mer eller mindre utkastad ur butiken. Sen dess tittar jag inte ens i Kringlans skyltfönster.

Prislappar som är svåra att hitta.
Jupp, får mig att tappa köplusten direkt.

Aftonbladets källa: Paco Underhill och hans bok "Why we buy"

Läs även andra bloggares åsikter om Shoppingvanor