Igår eftermiddag kom Vincent in till mig i arbetsrummet och följande konversation utspelade sig:
Vincent: Mamma visst går det att rita former på färgat papper oxå? (Han hade suttit och ritat av pepparkaksformar på ett vitt papper och klippt ut)
Jag: Ja visst det går jättebra.
V: Bra, har vi något rött papper hemma?
J: Nä tyvärr det har vi nog inte men jag har andra färger.
V: Orange eller lila då?
J: Nä jag har nog bara brunt, blått, grönt och grått kvar.
V: Men åh, de färgerna passar ju inte ett riktigt hjärta, har vi verkligen inget rött, lila eller orange hemma, kanske rosa?
J: Jag får väl kolla efter för säkerhets skull. (Tar ner tidskriftssamlaren som jag har färgade a4 i och hittar även ett "orange kuvertet" ni vet det man får pensionsbesked i).
V: Mamma det kuvertet kan jag väl ta och klippa av?
J: Visst, skall bara öppna det först och ta ut innehållet (Hmmm, undra om jag kanske borde läst detta tidigare, oj det var visst förrförra årets dessutom).
V: Tack mamma, nu går jag och klipper. (Han går ut i köket igen)
Efter en stund kommer han tillbaka.
V: Mamma jag kunde inte, jag övade på ett vitt papper först och det blev inget bra. Kan du klippa ett hjärta åt mig.
J: Visst (Tar saxen, viker pappret lite lätt och klipper snabbt ut ett hjärta).
V: Tack (han går ut i köket igen).
Jag hör hur han grejar i köket och sen i hyllan i sitt rum, plötsligt kommer han igen. Nu med hjärtat i ena handen, ett halvt vitt A4 i andra och en limtub.
V: Mamma, kan du klistra fast hjärtat på pappret här.
J: Mmm, ge mig limmet så hjälper jag dig.
V: Jag skall ge det till Emma. Kan vi skriva något här under hjärtat.
J: Gillar du Emma?
V: Vi lekte i kuddis idag.
J: Ok, vad skall det stå?
V: Jag får fundera under middagen.
J: Skall vi skriva Emma i hjärtat?
V: Nä, det skall stå något under hjärtat.
Efter middagen hämtar han en penna och vill ha hjälp med att skriva "TILL EMMA FRÅN VINCENT", jag bokstaverar och han skriver med sina knaggliga bokstäver.
Idag på morgonen när vi kom till förskolan lade han kortet på Emmas hylla, hoppas hon hittar det.
Han var lite extra blyg när han lade kortet på hyllan (för han vågade inte ge henne det i handen), rodnade lite och var så söt. Min 5-åring är visst lite kär tror jag :-)
10 augusti 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad sött!
:-)
V är ju för härlig :-)Hoppas att Emma uppskattade kortet.
Min första tanke var efter att ha läst ditt inlägg: "TUSEN spänn på att MINST 3 tjejer/kvinnor har skrivit någon kommentar om hur gulligt det var". :D
Otroligt hur man ibland kan ana sig på hur det motsatta könet tänker.
Fast jag ska inte sno credsen från Vinnie, starkt jobbat. Jag hade då aldrig vågat mig på ett såntdär projekt när jag var fem. Tjejer hade ju baciller, hade man hört.
Jag fick dock "åh vad gulligt"-kommentarer från killar oxå men då via ICQ/MSN, kanske de inte vågar skylta med sin mjuka sida publikt :-)
Skicka en kommentar