Barnkalaset avklarat

Vi kom oss iväg på barnkalaset och efter en snabbfrukost på Café Fröjd så äntrade vi stadsparken och dess aktiviteter för barn så som ansiktsmålning, skaparverkstad, Guitar Hero, allsång med barnsånger, kaninhoppnings- och agilityuppvisning.

Mina barn ville spela GH men det var lång kö så Herman ville sen måla en tavla så det gjorde han medan Vincent tittade på kaninhoppningen.

Vincent sprang vidare och utmanade en från Luleå hockey i bordshockey, matchen slutade 3-3. Herman ägnade sig åt att gunga i lekparken.

Sen gick vi ner till tivolit och barnen ville åka en grej, de köpte biljetter men blev stoppade från att kliva på, Herman var för kort så det blev till att leta upp andra attraktioner istället. Vincent valde radiobilar och Herman en berg-o-dalbana.
När vi kom tillbaka till parken var det dags för tårtkalas. Kön var jättelång och Vincent surade ihop totalt, vägrade stå i kö. Han kan verkligen konsten att vara totalt anti nu för tiden. Driver sin mor till vansinne. Jag och Herman köade och fixade tårta till hela familjen. Kön till GH såg nu kort ut så vi gick tillbaka dit.

Barnen ställde sig i det de trodde var kön men då bildades en kö från andra hållet som de plockade folk från. Då gick barnen och ställde sig där istället varpå de plötsligt tog några ungar som inte alls stod i kön ens och lät dem spela. Vincent sprang iväg men kom tillbaka. Jag gick på Hägglunds och kikade lite medan detta pågick och när det var mina barns tur hade Vincent fått på sig en gitarr men då kom det en annan kille och slet av honom gitarren och då durade han ur totalt och sprang och gömde sig. Så när jag kom tillbaka från Hägglunds hade inte sambon en aning om var Vincent var. Jag hade god lust att bara lämna honom där i parken och gå, blir så förbannad när han sticker iväg så där. Men medan jag letade bortåt bilen hade han visst hittat sambon och Herman och var nu skitförbannad för att Herman hade fått spela och inte han. Herman hade fått en presentpåse från Game och Vincent ville ju också ha en sådan. Han skrek och surade och var skitförbannad så det blev till att gå till bilen och åka hem istället för att äta någon mat på stan. Fattar inte hur en 8-åring kan vara så förbannat sur hela tiden. Här hemma om man ber honom om något, ex. plocka upp efter sig nere i TV-rummet då kan han bara explodera och bli skitförbannad och bara blåvägra. Jag håller på att bli galen. Sen så har vi Herman som inte är så mycket bättre, minsta lilla motgång resulterar i stamp och igensmällda dörrar. Minns inte när det senast var en dag utan bråk och skrik från ungarna. Man tappar liksom lusten att ta med dem på något.

Ikväll åker jag in på kalaset ensam för att se Anna Ternheim.

Läs även andra bloggares åsikter om Luleåkalaset, sura barn