Ultralöpning är en livsstil med enkla förhållningsregler

Jag gillar den här texten som de publicerat på Jättelångt, jag var så fräck att jag snodde den hit. En del undrar ju vad det är jag pysslar med när jag går långt och varför jag numer har en längtan efter att springa långt (skrev jag just det där, längtar efter att springa, jo men så är det, något har hänt). Efter 2 st Lapland ultra kan jag säga att precis så här är det (även om man sällan springer vilse just där).

Ultralöpning är inte en sport.
Det är en livsstil. Denna livsstil innehåller:

§ Ju roligare du har när du springer, desto mer kommer du att springa. Har du riktigt roligt kan du till slut springa hur långt som helst! 

§ En ultralöpare håller på länge. För att kunna hålla på länge – och ha trevligt – så fikar ultralöparen. Som ultralöpare har du dessutom det angenäma problemet att få i dig tillräckligt med kalorier, istället för tvärt om. Ju mer fikapauser desto trevligare och desto längre kan du hålla på! 

§ Ultralöparen har inte konkurrenter, den har medtävlande. I ultra handlar tävlingen om att klara av distansen. Den största konkurrenter är ditt eget psyke som säger åt dig att stanna då distansen sliter på kroppen. Bästa sättet att komma vidare är att ha så roligt som möjligt, dvs prata med dina kompisar som befinner sig i samma situation. Uppmuntra dem så gott du kan så kommer de att göra detsamma för dig! 

§ Vill du få en annan ultralöpare att känna sig stark och orka ta sig vidare – spring strax efter den. Ganska få löpare blir uppmuntrade av att du springer före och ropar käckt ”skynda på!” till den som är tröttare. Men folk fungerar olika. Ultralöpning är ett perfekt tillfälle till att undersöka hur du och andra fungerar!! Fråga gärna din medtävlare hur den vill bli behandlad när den har svackor och tala om hur du vill bli behandlad vid svackor, så kan ni stärka varandra. 

§ Riktigt duktiga ultralöpare fuskar genom att springa i uppförsbackarna. Vi andra, som vill hålla oss på den korrekta sidan, ser uppförsbackar som tillfällen till att äta och prata än mer, och att använda musklerna på ett annat sätt – genom att gå.' 

§ En ultralöpare vill ha valuta för startavgiften. Ju längre jag är ute desto mer får jag njuta! 

§ Ultralöpare vet att livsstilen handlar om mycket mer än löpning. Springa vilse sätter en ny touch på redan kända löpsträckor och adderar ytterligare spänning till okända löpsträckor. I ultra är varje person som vågar ställa upp i tävlingen en vinnare. Ta sig i mål är bonus och ta sig i mål med längst sprungen sträcka är extra bonus! Detta stämmer överens med paragrafen om maximera njutningen ovan. 

§ I ultraäventyret ingår att hantera alla situationer. Blåsor, blånaglar och för trånga skor på grund av svullna fötter stoppar inte en ultralöpare. En ryggsäck med mat, dryck, extra kläder, leukoplast, compeed, säkerhetsnålar, steriliserande våtservetter, plåster och idominsalva är ypperliga komplement till löpskorna. Ha med sig en tång att klippa upp för trånga skor eller klämmande hälkappor är tecken på extremt bra förberedelser! 

§ Ett alternativ till tången är att köpa två nummer för stora skor till långa lopp. Fast tången bör vara med ändå. 

§ En ultralöpare gödslar naturen. Den riktige naturvännen använder mossa eller sköljer av sig med vatten. Den pimpinette tar med sig toalettpapper. För att undvika (vad heter skavsår i häcken? Har för mig det brukar kallas något med …. eld? brand?), använd babyservetter eller smörj in underredet med barnolja, vaselin eller idomin. Sniglar fungerar i nödfall. 

§ En plastpåse har räddat livet på mången mobiltelefon under regniga löpturer. Den du köper varmkorv av eller fikar hos under långturerna brukar uppskatta om sedlarna befunnit sig i samma plastpåse under löpturen.

Köp min ouppackade ipad 3 (New iPad) 16 GB wifi svart SÅLD

Jag fick en iPad 3 16 GB, wifi, svart som jag tänker sälja, kanske du är i behov av en. Den är ouppackad.

Pris 4100 kr, 4000 om du kan hämta den här hos mig i Boden eller jag kan lämna den hos dig i Luleå.

Maila beatrice.karjalainen@gmail.com eller ring/SMS:a på 070-3255382.

Uppdatering: SÅLD!

Turvecka?

Förra veckan var visst en riktig turvecka (om vi bortser från det pissiga Vårruset men löpning har ju rätt lite med tur att göra däremot var det ju lite otur att få kramp). Först vann jag ett par brillor från iloveyewear.se en glasögonbutik på nätet men många snygga bågar. Har lekt med deras 3D-testare för olika bågar. Skulle behöva ett par solbrillor men kan ju inte ha linser och utan glasögon ser jag nada så jag vet inte riktigt vad jag skall välja. Ni får hemskt gärna hjälpa mig.

Någon dag senare kom det ett oväntat tweet från en av mina svenska favoritdeckarförfattare (mest för att han får mig att längta till Gotland). Utan att ens veta om/minnas att jag har tävlat skall jag få ett bokpaket med pocketböcker. Nice.

Sen fick jag komplimanger från en mycket trevlig person, och jag han med både lite mat i sällskap med vänner på fredagen och en fika med ungefär de samma på söndagen så summa summarum var det nog en rätt bra vecka. Och inte att förglömma jag hade medvind nästan hela vägen från Luleå till Boden när jag cyklade hem på söndagen, det händer inte ofta kan jag lova.

Lite sakta löpning och lite fort

I fredags sprang jag Vårruset, det gick inget vidare men i mål kom jag på håret under 30 min men banan var som vanligt för kort men vädret var det inget fel på så jag var rätt glad och nöjd ändå. Mötte upp Mattias efter loppet och vi bestämde oss för att gå till Bishops Arms och möte upp några andra som var där. Jag duschade, snackade lite strunt med några andra i omklädningsrummet innan vi begav oss iväg. Jag var väl på BA i 2-3 timmar innan tröttheten kom och jag bestämde mig för att åka hemåt. Däckade i säng, skulle ju upp tidigt med Herman på morgonen efter eventuellt själv springa en halvmara.

På morgonen var dock ingen sambo vaken och vi hade lite bråttom, så väcka honom för att säga att han skulle med till Luleå för att vara med Herman medan jag sprang fanns inte tid för och dessutom hade jag lyckats göra något med knät som ömmade. Smällde i det i något på fredagen så halvmaran ställdes in.

Men Herman var taggad för sitt lopp, dock lite rosslig i lungorna.

Han skulle springa MAX-loppet 3,5 km. Han har aldrig sprungit så långt förut. En laddad som stod på startlinjen och lovade att hålla sitt eget tempo och inte dras med 11-åringarnas fart. Ingen av oss tänkte på att han borde ta astmamedicin innan eller ta med sig den. Skottet brann av och han stack iväg. Jag tog mig till målområdet.

Herman hade sagt till mig, 25 minuter mamma, det är vad det får ta max. Så kring 20 minuter började jag spana efter honom, telefonen i högsta hugg för att filma och systemkameran för att fota. Det stod mycket folk i vägen samt en Leos lekland - Leo, jag såg inte ett smack av löparna på väg in.

Men jag hade koll på  mållinjen trodde jag. 25 minuter gick, ingen Herman, jaja tänkte jag någon minut över måltiden är ju inte så konstigt. Men så gick 30 minuter och 35 och ingen unge. Började bli orolig. Efter 40 minuter var jag riktigt fundersam, hade han fått ett astmaanfall, kramp, håll (det fick han när han värmde upp). Men när jag stod där och pratade med Mattias så hörde jag "Men var har du varit, jag har ju letat efter dig en halvtimme minst". En svettig Herman kom emot mig med medalj om halsen och påse i handen. När sjutton hade han gått i mål? Mest troligtvis hade Leo varit i vägen så jag inte sett Herman alls. Herman hade fått andnöd ungefär halvvägs, sökt upp personal och fått sto och andas lugnt en stund. Ingen hade ju medicin till honom.  Sen hade han fått gå en bra bit men kunde joga in i mål sa han.

Lite besviken över att inte få ett kort på honom på mållinjen och veta hur fort han sprang blev jag allt. Några resultat kunde vi inte få på plats så efter lite frukt och tokblå sportdryck gick vi till bilen och for in till stan för en fika med Anders. Vi satt perfekt på Linas och blickade ut över Mjölkuddsbanken och kunde studera löpsteget på halvmaralöparna. Jösses vilka olika stilar det finns. En del såg ut om om de flög fram, andra som elefanter. Jag frågade Anders om han ville följa med till Boden men han var lite trött och avböjde, synd, hade varit trevligt att ha med honom till fortet.

Efter fikat åkte jag och Herman upp till Södra Åbergsfortet som var en del i SFV:s satsning Hemliga rum. Vi insåg att det nog var rätt mycket folk på plats när det stod bilar nere på vägen. Jag insåg att köra upp var nog ingen idé så vi parkerade på vägen vi oxå och gick den långa backen upp. Det var varmt och vattenflaskan var kvar i bilen. När vi gick där på vägen sa Herman plötsligt, Mamma sådant här borde vi göra varje helg, göra något kul utomhus istället för som pappa och Vincent bara sitta vid datorn hela tiden. kan vi göra om sånt här? Klart vi kan mil lilla gullunge. För några år sedan hade vi våra torsdagsutflykter, vi packade mat i ryggan och cyklade någonstans och åt middag ute. kanske dags att införa lite mer uteliv i våra liv igen.


På vägen upp mötte vi några bekanta som berättade att kön var lång men att de rätt snabbt hade slutat att ta in 20 pers för guidad visning var 30:e minut utan nu istället släppte in 50 åt gången med 15-20 minuters mellanrum och guiderna stod utspridda för att svara på frågor. Vi kom fram till kön och ställde oss. Herman räknade ut att vi nog skulle behöva vänta ett tag och sprang upp till utkiksplatsen och spanade istället.



Vi fick vänta lite över en timme innan det var vår tur men att stå i den sköna solen var inte helt fel så jag passade på att njuta.

Det mesta i fortet var tömt, många dörrar var låsta och man såg inte så mycket. Men det var ändå kul att få ha varit in. Har ju varit utanför och fotat förr.

(Fler bilder kommer snart, måste bara få över dem från kameran till Picasa men batteriet tog slut. Lägger in dem här som ett bildspel.)

Medan vi var på fortet kom resultatet i loppet. Herman klarade loppet på 22:13 så bättre än vad han själv trodde trots andnöden. Bra jobbat grabben. Tyvärr har de inte en klassindelning på ålder i resultatlistan eftersom de anser att barnen inte tävlar.

Idag är det Vårruset

Vaknade och kände efter i foten, fortfarande inte helt ok efter mina 3 mil i lördags då jag sprang till Café Rävasten, fikade och sprang hem igen. Fick ont på mitten precis bakom främre trampdynan. Känns som jag tryckt ihop något, inte helt osannolikt sprang, dum som jag är, i mina Nike Free som inte är de mest väldämpade skorna jag har (men mina absoluta favoriter så otroligt sköna).

Idag blir det att springa i dämpad sko, får känna efter första biten hur det känns, gör det ont går jag runt (vilket i och för sig kommer kännas helt meningslöst) men annars skall jag försöka pressa mig själv så gott det går. Under 30 minuter skall jag väl komma i alla fall. Jag är ju inget fartvindunder direkt. Lite tråkigt är det ju när man springer Vårruset ensam, då är hela grejen mest för att få lite adrenalin som extra skjuts på 5 km (om de nu lyckas ha en 5 km-bana i år det har det ju hittills aldrig varit) för sen är det bara att knata därifrån i sin ensamhet medan de som springer i lag packar upp sina påsar med mat och fikar. För av någon anledning är det sociala en betydande del av ett "tjejlopp", prestationen är underordnad då ingen vet banans längd och ingen tid tas.

Fan fan fan, insåg just att mina hörlurar till telefonen ligger kvar hemma, det blir till att göra som vanligt inför ett lopp, gå och köpa nya lurar. Att jag aldrig lär mig. Glömde även ta med säkerhetsnålar så även det måste införskaffas. Fattar inte varför de inte kan skicka med det i kuvertet, många öppnar ju inte kuvertet förrän på plats. Tur jag öppnade upp kuvertet på jobbet för att ta ett foto till inlägget.

En stolt mor till en snabb son som gjorde premiärlopp

Idag var jag och Herman i Piteå, tanken var att jag och barnen skulle springa Starloppet men Vincent bangande ur och skyllde på dåligt väder och att det var asfalt (vilket visade sig stämma bara till hälften). Själv vaknade jag med lite molande värk i ett knä så mitt deltagande var ovisst men Herman var fast besluten att springa trots regnet.

Vi kom till Piteå en timme innan Hermans lopp, eftersom vi hade missat att anmäla oss i tid var man tvungen att efteranmäla sig senast 45 minuter innan. Jag betalade de 200 kr som det kostade och vi gick och kikade runt lite på området. Det var 9 grader ute och duggregnade så vi flydde till bilen en stund för att få lite värme och göra i ordning Herman inför loppet. Han hade hoppats kunna springa i shorts och t-shirt men det var ju bara att glömma. Istället bytte han plats på tröjan han dragit över t-shirten och t-shirten och fäste sen sin nummerlapp. Han drog av shortsen och valde att behålla mjukisbrallorna på istället.

När det var en halvtimma kvar gick vi ut igen, vi kikade på målgången för de 03-04-barn som sprang 1 km. Jäklar så snabba de var. Snabbaste sprang på 4:36. Vi insåg rätt snart att vi inte hade en susning om var starten var så vi frågade och lyckades hitta. Herman ägnade en stund till att värma upp/hålla sig varm. Han joggade fram och tillbaka och hoppade omkring. Det samlades allt fler förväntansfulla barn och några minuter innan 11:30 stod de uppställda på startlinjen. Men då fick vi veta att 99-00 skulle starta först och 01-02 3 minuter efter så de gick gå och ställa sig bakom en bom. De större barnen drog iväg och de yngre gick till startlinjen. Jag fick ta Hermans jacka. Min ordentliga son ställde sig långt fram och såg till att vara bakom startlinjen. Herman såg sammanbiten ut, tror det var lite nervöst. Första loppet och alla andra såg ut som de inte gör annat än springer. Speakern räknade ner och starten berättade att när det var 5 sekunder kvar skulle han höja startpistolen.

Skotten brann av och barnen rusade iväg, 2 pojkar lyckades på något sätt trassla in sig och falla, jag blev lite rädd för att de bakom skulle trampa på dem men de andra inklusive Herman lyckades skutta över. Den ena tog sig upp och jag tror han kutade iväg direkt den andra killen blev liggande och en som sades vara läkare rusade fram. Pojken var ledsen men efter några sekunders snörvlande gav han sig iväg i en jäkla fart. Hoppas det gick bra för honom. Inte kul att vara superladdad inför ett lopp, betalat och sen ramla 5 meter efter start.

Jag stod och frös som en tok, hade för lite kläder på mig. Kunde ju inte gå in och vänta heller. De snabbaste från 99-00 var tillbaka efter mindre än 8 minuter och vinnaren sprang in på 08:01.


Jag stod en bit ifrån upploppet och väntade för att heja på Herman och när han dök upp hejade jag på honom innan han skulle svänga in mot upploppet. Men så får ungen för sig att han är framme vid svängen och bromsar in. En man som stod där skrek "Men fortsätt du är inte framme ännu" och Herman fortsatte kuta och lade in en högre växel. Jag sprang bort till målet och tog emot en lycklig kille som sa "Jag sprang om minst 1 från gruppen innan". Herman sprang in på 09:53 (men det visste vi inte då eftersom resultattavlorna inte visade några resultat), snabbast i hans grupp var en kille på 09:04.

Visst ser han ut att ha ett rätt bra löpsteg?

Prisutdelningen skulle vara ca 20 minuter efter deras målgång så vi fick stå och vänta en stund. Jag var så otroligt frusen och när jag hukade mig ner för att hjälpa Herman med en grej var knät alldeles stelt. Så jag skippade att efteranmäla mig till mitt lopp. Ingen idé att springa när knät inte kändes helt ok, vill inte riskera att det börjar bråka igen.

Kollade runt lite och såg att de andra i Hermans startgrupp hade startnummer som började på 2 medan herman hade 177. Blev lite orolig att han hamnat fel att hans tid skulle registreras på 99-01-tiderna istället då alla de hade 1 som startnummer och gick för att kolla upp saken. Där stod en pappa med son som hade klantat sig, pojken var 02:a men hade råkat starta med 99-00-startgruppen. Nu försökte de trixa i tidtagningsprogrammet så att han skulle hamna i rätt resultatlista men det gick inte. Tidtagarna sa att arrangören fick bestämma hur det skulle lösas. Killen hade en 5:e bäst tid i den startgrupp han sprang med och hade 3:e bästa tid i sin åldersgrupp.

Vid prisutdelningen hade man bestämt sig för att han skulle få gå upp på pallen med sin åldersgrupp. 1-3 fick medalj plus pris 4-5 fick ett pris.

Vi väntade kvar 2 timmar efter loppet på resultatlistor men det kom inga så vi gav upp och åkte hem.

Hemma däckade jag i säng 3 timmar, helt väck. När jag vaknade hade resultatlistan kommit upp på nätet och jag kunde meddela Hermans hans tid. Vi kunde då se att Herman var 5:a i sin startgrupp men eftersom killen som startat i fel grupp räknades in i prisutdelningen så fick Herman inget pris. Ingen vet ju om den killen hade kutat lika snabbt om han startat med sina jämnåriga men nu valde arrangörerna att rätta till hans fel så en lite besviken Herman blev utan pris. Jag hade dessutom innan loppet läst lite galet, det stod att alla som sprang knattelopp skulle få pris efter loppet och jag hade misstolkat det som alla barnlopp men knatteloppet var ett eget.

Men han är sugen på att springa något mer lopp så nu skall jag kolla runt lite, kanske stadsmaran har något.

Vill du testa något roligt, tufft och galet i Luleå

Några av mina bekanta sysslar med roller derby i Luleå Roller Derby och nu söker de fler rollergirls. Passa på att gå dit, prova, kanske är det som för Karin mfl, något som passar dig perfekt. Om inte så har du i alla fall provat. Själv vågar jag inte riskera knät men jag tittar gärna på när det tävlas. Det är en rolig publiksport med coola brudar som har rejält skinn på näsan.

Ps. de söker inte bara tjejer, killar är oxå välkomna men då som domare.

Jag är räknad men om jag räknas vet jag inte...

Läste twittercensusrapporten från Intellecta corporate och letade reda på mig själv i twittergrafen. Låg i "Bubblan"-klustret vilket känns som det stämmer rätt väl. Ibland har jag en känsla av "ho ho" någon här för det händer rätt ofta att saker jag skriver inte får någon som helst respons. Nu vet jag varför. Ovanför mig finns ett stort hål det är som ett vacuum åt vänster kring Brit Stakston :-)

Ursnitt ur twittergrafen hos Twittercensus

Måste ge en eloge till Intellecta corporate för den snygga presentationen av resultatet. Gillar hur klustren illustreras. Skulle vilja kunna grotta runt lite mer i grafen. Lite som man kan i Social wheel (när den funkar just nu får jag bara felmeddelande) och hos LinkedIn. Se vilka andra kluster "lyssnar" och vilka andra "lyssnar" jag på. Men rapporten är ju i första hand en "folkräkning" av svenskar på Twitter, hur många vi är (299 000), vilka är aktiva (171 000) och hur många av oss som är mest aktiva (53 000) och hur vi kommunicerar med varandra och grupperar oss samt hur det har förändrats över tiden. Tycker det är kul att det skrivs om kluster och det känns som jag börjar få en bild av det jag efterlyste 2008 även om det då var för bloggar.

I natt jag drömde...

I natt drömde jag att jag fick en sponsor, någon som stod för resor till tävlingar mot att jag bar deras logga på mina kläder och att jag bloggade om mina tävlingar, precis som jag redan gör, fast hos dem. De skulle dessutom stå för resa ner till Spanien för att jag skulle kunna gå en av El camino de Santiago de Compostela lederna, den från franska gränsen till Santiago de Compostela (Franska leden eller Norra leden) ca 80 mil fast egentligen skulle jag vilja starta i Lyon och gå de 160 milen (Jakobsleden).

Det är ett stort problem att bo upp i norra Sverige om man vill tävla i ultradistanser/vandra långt, det är så jäkla långt till allt (förutom de norra svenska fjällen då) och jag har helt enkelt inte råd att åka på flera av de tävlingar jag skulle vilja köra på ett år. Lapland ultra ligger på ett lagom avstånd, jag kan enkelt köra de 20 milen dit (helt sjukt det är bara dubbla sträckan jag går i tävlingen).

Men utöver den är det långt till det mesta. Och för att hinna och inte behöva ta ledigt från jobbet är det flyg som gäller och det kostar ju en hel del :-(

Men i natt fick jag vara lycklig en liten stund, verkligen drömma om att få köra Skövde Ultrafestival, Havsbadsloppet, Karlstads 6-timmars, 6-timmars Borås eller något av de andra roliga ultralopp som går i Sverige under säsongen (de utländska kan jag ju knappt ens drömma om) men det får förbli en dröm min plånbok tillåter inte både att försöka ta mig till Spanien nästa år och göra roliga tävlingar i år. Ibland funderar jag på att försöka sätta upp ett crowdfundingprojekt men vem sjutton skulle sponsra mig och vad skall jag ge i utbyte?

Någon gång skall jag klara en Trans Scandia också men dit måste jag kvalificera mig först men drömma kan man ju.

Knytte drar igång i Boden 13/5

Vill du att din 3-5-åring skall få lära sig lite om naturen och umgås med andra. Anmäl då barnet till Skogsknytte på Gruvberget i Boden.

Barn från närbelägna städer är givetvis välkomna de också.

Du hittar info och anmälan på: bit.ly/knytte
Har du frågor maila mig på beatrice.karjalainen@gmail.com eller ring 070-3255382

Vill du veta vad knytte är kan du läsa på Friluftsfrämjandets sida.

Shoppingfunderingar

Jag går i inköpsfunderingar (förutom löparrygga som verkar vara ett under av svårhet att hitta). Jag skulle vilja ha en ny GPS/pulsklocka. Min gamla trotjänare Garmin Forerunner 305:a börjar bli trött. Den köptes sommaren 2007 så den har ju några år på nacken. Ibland vill den inte starta, ibland glappar den i laddaren, ibland vill den inte föra över data till datorn och batteriet börjar bli riktigt trött.

Jag vill ha en som tål fukt bättre, är mindre, bättre batteritid och gärna med TE-värde. En mer exakt höjd över havet skulle ju heller inte skada, 305:an verkar ha stora problem med sådant ibland.

Jag velar mellan uppföljaren till 305:an dvs 310:an och dess uppföljare 910:an. De skiljer ca 1500 i pris på dem och i en jämförelse är de ganska lika. Men frågan är om det är värt 1500 att få lite tunnare klocka, TE, barometer, Virtual race och simgrejer jag aldrig kommer använda. Fan vad svårt det är att köpa teknikpryttlar ibland (och nej jag är inte intresserad av andra modeller, mitt gallrande har tagit mig till dessa 2).

Bild från garmin.com

Kompressionsstights och/eller strumpor står också på inköpslistan, kollade runt i en massa butiker i helgen inne i Luleå, Intersport på storheden hade kompressionsunderställ för män men i övrigt fanns nada. Det lutar åt att utnyttja Runner's Worlds erbjudande om förlängd prenumeration ett år och ett par 2XU-tights på köpet för 999 kr. Men frågan är vilken storlek skall jag ha. Jag hamnar precis i gränslandet mellan S och M. Vilka andra märken finns det som gör bra tights (många rekommenderar just 2xu).

Bild från 2xu.se (med mina blå streck tillagda)

Kompressionsstrumpor trodde jag skulle gå att få tag på i Boden eller Luleå men icke sa nicke. Får bli till att beställa eller handla när jag är i Stockholm. Några tips på bra strumpor (och nej jag vill inte ha Apotekets stödstrumpor, sådana har jag och för träning funkar de inte på mig).

Ett annat inköpsbekymmer är vad jag skall ha till klänningen jag köpt. Vi skall på bröllop i augusti och jag hittade en fin klänning på Indiska kompaniet som jag gillade. Men vad skall jag ha över (om det blir kallt), på benen och på fötterna.

Några tips? Klänningen i fråga ser ni på bilden till vänster.

Först lite intervaller och sen anmäld till Vårruset

Funderade ett tag på att springa något av loppen under Stadsmaran men de är dagen efter Vårruset så jag nöjer mig nog med de 5 (om de nu lyckas få det till hela 5 km för en gångs skull) kilometrarna. Vem vet om benen känns pigga dagen efter kanske jag gör något ändå, tror man kan efteranmäla sig. Tycker det är synd att man valt att lägga Vårruset i samband med maran och dess kringlopp.

Benen är inte pigga idag kan jag säga, vilade igår eftersom jag hade ont i halsen. Idag kändes det bättre i halsen så jag joggade bort till Björknäsvallen där jag gjorde ett försök att springa 400 m intervaller. Det gick inte speciellt bra. Först höll jag på att inte komma mig in, man fick tydligen gå in via grusplanerna på baksida och leta sig fram till banan.

Jag måste lära mig det där med att 1 få upp farten, 2 hålla farten, 3 inte typ dö efter 300 m. Första varvet gick jag ut på tok för hårt, stupade efter 300 m och fick gå 200 istället. Det låg en stor plast på banan och det var snö på delar av banan vilket gjorde det lite extra besvärligt. Snön var ca 5-10 cm djup och rejält blöt.

Precis när jag hade gjort mina 6 "varv" med 400 meter springande och 100 meter gående (att jogga lätt var inte ens ett alternativ var ju halvdöd) kom en massa fotbollsspelare och började värma upp. Tur att jag han klart. Deras lätta jogg runt banan var snabbare än mitt "springa-allt-du-kan-tills-du-nästan-dör". Men jag gjorde det, jag sprang intervaller ensam trots att det nog är det tråkigaste jag kan tänka mig och jag får ont i knäna bara jag ser en löparbana efter alla påtvingade löpturer i skolan med urhoppat knä som resultat.

Klicka på bilden för att komma till en graf det går att få mer info i.

Hos iForm hittade jag den här lilla räknesnurran för att räkna ut vad man skall hålla för fart på intervaller.

Bild från iForm.se

Om jag jämför det med mina senaste pass så var jag för långsam på mitt långpass och för snabb på intervallerna idag. Som sagt jag måste lära mig att hålla fart. Skall testa lite 800 m intervaller och 1200 m intervaller någon dag.

Musiktips för träning

Jag tränar ofta med musik i öronen och när jag nu sen en månad tillbaka försöker mig på att springa har låtlistan blivit allt viktigare.

När jag gjorde långpasset i lördags så satte jag ihop en låtlista innan där jag valde låtar som var långsamma, sen snabbare och snabbare och sen började det om igen. Lite här och bar lade jag in livelåtar. Den första är Peter LeMarcs version av You're The Devil In Disguise på Buena Sera!. En bit in i låten får man höra publiken klappa i takt och jubla. Jag stänger ute allt annat och låtsas att min löprunda går i ett stort lopp med massor med publik. Det ger energi och extra tryck i benen en stund. Så mitt tips är blanda upp låtlistan med lite livelåtar med publik.