Gammeltanten fick dansa!

En konversation på Twitter igår slutade med att jag blev medbjuden ut på Western Farms premiärkväll. Maskinen skulle spela. Kom dit precis innan Maskinen gick på scen, stod lite avsides och tittade på bandet, människor i olika stadier av berusning och samtalade med Martin som var den som bjöd med mig. Det var sjukt längesedan jag var ut någonstans annat än att sitta och prata strunt på Bishops arms med vänner då och då, så det var roligt att studera folk.

På Western Farm är det verkligen blandat ungt och gammalt (mest ungt dock), jag var mest fascinerad över hur otroligt dräggfulla vissa blir och hur blicken blir på dem. Jag skrev i fredags om tjejer på skolavslutningen som stod och frös i 6 grader i sina tunna korta klänningar. Kan meddela att 20 år och uppåt inte verkar vara så mycket bättre. Det var någonstans mellan 7 och 10 grader ute och de flesta tjejer visade så mycket bröst och lår att jag ett tag nästan undrade om det antingen var poolparty i något hörn eller casting för en porrfilm någonstans på området. Frös bara att titta på dem. Men de var väl tillräckligt fulla med alkohol för att inte märka att det var svinkallt ute. Många såg förtaskiga ut, sminket på ända, håret åt alla håll och så den där dimmiga halvslutna blicken. Inte attraktiva för tre över men killar i samma alkoholdimma hängde då över dem så jag kom att tänka på den där norska anti-alkoholfilmen. Precis så verkade det vara.

Kände mig som en gammal tant, jag är en gammal tant! Men jag har oxå varit ung och lättklädd (men inte full) så egentligen skall jag väl hålla käften.

Maskinen var riktigt bra live. Har inte lyssnat så mycket på dem men några låtar kände jag ju igen. När Maskinen spelade Alla som inte dansar blev det full fart på alla, ingen vågade stå still :-)

När de spelade sista låten var jag så stelfrusen om händerna att vi gick in, tanten var inte så förståndig att hon tagit vantar med sig. Vi lyckades efter en evighet i garderoben få lämna in våra jackor (och funderade allvarligt på om vi skulle få ut dem igen med tanke på att de 4 som skulle hämta jackor medan vi stod där alla saknade något).

Banade oss fram till ett dansgolv där det nytt varit clubmusik som nu bytts mot Sommartider, jaja "just go with the nostalgia flow". Sen återkom dansmusiken och det blev knökfullt++ man behövde inte ens röra på sig själv. Mindre kul. Och alla dessa fulla människor som har noll jag säger noll koll på den egna kroppen och var andra är placerade i förhållande till dem själva. Tur jag har vassa armbågar och inte rädd för att använda dem.

Som tur var lättade det upp lite emellanåt och man fick flytta sig runt på dansgolvet till en lucka. Och när jag får lite utrymme, får röra på mig i takt till musiken och bara flyta iväg ja då är det en lycklig Bea. Jag verkligen älskar att dansa, hamnar i min egen värld men fortfarande kontroll (eller kanske skall säga extrem kontroll på min egen kropp) och var de andra runt omkring mig är. Då och då krossades min lilla lyckobubbla av en drink över axeln, en öl över benen eller en klack rakt i foten (jag är lite rädd om fossingarna så här innan Lapland Ultra). Men det behövdes inte många takter för att kasta mig in i bubblan igen. Såg på klockan, ville inte att det skulle ta slut men kl 2 spelades sista låten och det var bara att hämta ut jackorna och ja vi fick ut dem, snabbt dessutom.

Skjutsade hem mitt sällskap och hans vänner innan jag styrde bilen hem till Torpgärdan igen. Väl hemma tittade jag på mina skor, oj inte en vacker syn. Med ett leende på läpparna somnade jag skrattande lite åt att jag nog för första gången i mitt liv fått en drös av komplimanger och näst intill inviter av en kvinna (om än en väldigt full sådan). Funderade också på om man skall ta det som en förolämpling i form av "äh tanten får duga, jag är desperat och de stänger snart" eller en komplimang när någon 20-nånting nyper en i rumpan.

Tack Martin för att jag fick följa med er ut!