Genomfrusen, lite tårar och en del funderingar

Idag var det skolavslutning på barnens skola - utomhus i 6 grader och lätt duggregn. Längesedan jag frös så mycket. Tänkte inte alls till när jag klädde på mig på morgonen och tog ingen jacka och inga vantar utan bara min Fjällrävenhoodie. Vi fick dessutom vänta i 30 minuter ute på skolgården eftersom barnen skulle vara där 8:30 och firandet skulle starta kl 9:00.

Men vi överlevde om än blå om läppar och händer. Barnen sjöng, rektorn höll tal och en musikskoleelev fick spela piano. Som avslutning sjöng vi alla Den blomstertid nu kommer tillsammans och jag är världens blödigaste och ögonen fylldes med tårar. Tur att en annan mamma bredvid oxå tillhör det blödiga släktet så vi kunde snyfta lite ihop. Sen blev det fika inomhus i respektive klassrum och tyvärr var jag klassförälder i Hermans klass så jag han inte alls vara med Vincent något. Henrik är ju på Sweden Rock Festival så storkillen fick fika ensam men jag hoppas att det gick bra. Förbannade mig själv för att jag kommit med den brilljanta idén att skippa kaffe/te till oss vuxna. Nu hade jag definitivt behövt något varmt att dricka. Men den otroligt goda marängrulltårtan med grädde och bär fick mig att glömma att mina fingrar knappt fungerade för en liten stund.

Vi föräldrar började diskutera det här med avslutningar, visst måste det ha blivit en större grej sen vi var små? Jag har inget minne av att mamma och pappa var med på varenda avslutning utan mest när man lämnade låg-, mellanstadiet. Jag kände när jag stod där och huttrade på skolgården i det tilltagande regnet och lyssnade på sången att jag saknar firandet i kyrkan (inte bara för värmen). Jag både förstår och inte förstår varför man valt att ta bort det. Mest är nog saknaden för att jag trivs i kyrkor (vilket många av motstångarna inte gör av olika skäl), det är lite som fjällen för mig, så fort jag kliver innanför dörrarna går pulsen ner och alla måsten försvinner. När jag är utomlands kan jag gå flera mil i rask takt men ser jag en öppen kyrka dras jag in och varvar ner en stund.

Det var många flickor som stod barbenta och utan något över axlarna. Är man redan i åldern 6-11 år beredd att pina sig för att vara fin? Vissa flickor kunde jag knappt tro att de gick i 5:an extremt korta kjolar, avancerade håruppsättningar, makeup och stilettklackar. Kände mig som en gammal bitter tant när tankarna for genom skallen att de borde klä på sig lite mer, de är ju bara barn ännu och det var faktiskt bara 6 grader ute.

Nu har grabbarna sommarlov! Och deras odugliga mor hade glömt att köpa hem mat till dem. Så nu får de knata till ICA själva och handla lunch. De börjar bli stora de små liven.

Väl på jobbet blev det att hinka i sig varmt te för att återfå lite värme.