Klev upp 7 i morse och skjutsade Vincent till handbollssammandrag i Norrfjärden en timme senare. Ute låg 2 dm nysnö och termometern visade 0 grader. Med andra ord slaskigt ute. Vår gata var inte skottad men det var cykelvägen vi passerar på väg ut så det blev till att ta sats med bilen, hoppas att ingen cyklist eller bil skulle komma och köra igenom den 40 cm höga och lika breda snövallen för att inte fastna. 97:an och E4:an var moddiga och det var otrevligt att köra. Ute var det grått grått.
Tittade på träden strax efter bron och det såg ut som björkarna gått i knopp av värmedagarna vi haft. Blir spännande att se hur det slår om vi får en rejäl köldknäpp.
Vi lyckades hitta till sporthallen i Norrfjärden där några föräldrar visade extremt dåligt omdöme gällande parkering. Om man vet att det skall komma en massa andra bilar måste man ju inte parkera på 1,5 plats. Jag och Vincent hittade tillslut en plats där jag fick klättra ut i en snödriva.
Var en timmes väntan på första matchen så jag småpratade med en av de andra mammorna, vi käkade var sin chokladboll till frukost :-)
Vincent spelade i första laget och jag fick se min sån trixa sig igenom Norrfjärdens försvar och göra flera mål, lagkamraterna på läktaren roade sig med att skandera målgörares namn. Vincent åkte på en utvisning 2 minuteg efter att ha greppat tag i en arm på en skytt. En i motståndarlaget fick rött kort efter att ha fällt en av våra killar rätt brutalt i ett anfall. Tror inte det var meningen dock.De vann mot Norrfjärden med 18-7.
Sen spelade andralaget direkt sin match mot Öjebyn även vinst där och en av killarna i Krokenlaget fick rött kort i slutminuten vilket gjorde att han inte fick spela i nästa match. Han inte se vad som hände man han hade hoppat för att ta bollen eller något vid avkast.
Vincents lag klev på igen för att krossa Kirunas 02:or med 39-1. De spelade mot klockan för att se om de kunde få in 40 mål på 40 minuter eller inte, det stod 21-0 i halvtid. När Kiruna satte sitt mål mot slutet av andra halvleken fick de hela hallens applåder. Jag var imponerad av de där killarna. Ingen hängde med huvudet och jäklar vad de kämpade. 1 års skillnad gör så mycket i den där åldern, våra grabbar är så mycket större. Men skulle våra grabbar ligga under med 21-0 i halvlek skulle många huvuden hänga är jag rätt säker på.
Jag och Vincent åt var sin hamburgare. Eller vad man nu skall kalla min utan bröd. Måste lära mig att ta med matlåda.
Sen spelade lag 2 igen, nu mötte de Kalix och det är ett starkt lag som började stenhårt. 0-6 bara efter några minuter. Vi föräldrar stöttade i försvar. Klappade i händerna och peppade dem. De verkade vakna till och snart var det lika och sen förbi. De drygade ut ledningen till halvlek. Men enligt vissa föräldrar spelade de tydligen uruselt. Fick höra att de skämdes. Kan själv inget om handboll så det enda jag kunde se var att de satte sina bollar i mål då och då och att de spelade juste så ingen blev utvisad eller fick kort. Tyckte det var hårda ord från en del föräldrar.
Men var tvungen att fråga Vincent efter matchen på vilket sätt det laget spelat dåligt. Han sa att de inte växlat något, bara gått rakt på och då är det mycket svårare att göra mål. Gissar att tränaren pratar med killarna om hur de skall spela men jag hoppas inte vissa föräldrar återupprepar sina ord på läktaren inför barnen. Visst kan man fråga varför de inte spelar som de tränar/lärt sig utan bara ångat på som individualister men man måste tänka på att de är 12-13 år ma behöver inte tala om att man skämdes för hur de spelade, att man inte alls har någon lust att skicka dem på den stora cupen de skall på om de tänker spela så här osv... Det är för mig tränarens roll att hjälpa laget att spela bättre nästa gång och pedagogiskt förklara att vinna inte betyder att man spelat bra.
Efter matcherna for vi till Luleå och fikade.
Stötte på en bekant (skrev vän först) på stan, en saknad sådan och fick en enarmskram, alltså vad är det med det, kramas gör man med 2 armar. Vi samtalade en stund och jag kände hur jag saknar hens sällskap. Men den relationen är nog förbi även om hen ger sken av annat ibland men det låter mer som överslätande ursäkter. Jag kommer säkerligen glömma så småningom, sluta sakna, men än känns det så tomt varje gång vi ses ytligt på stan.
Vincent ville titta på brallor men hittade inga han ville ha. I alla butiker hade de bara marinblå, gråmelerade och svarta mjukisbyxor, han vill ha färg. Men ha hittade en tröja han ville ha - på H&M:s herravdelning. Jösses ungen har blivit stor. Han är snart lika lång som mig. Själv köpte jag mig en ny kofta.
När vi kom hem hade ingen skottat bort plogvallen eller uppfarten och gången så Vincent erbjöd sig. Kan nog ha haft att göra med att jag lovade att beställa målvaktshandskar, byxor och tröja åt honom till fotbollen efter att han googlat prylar i bilen på väg hem.(Jäkla "om du gillar detta vill du nog oxå ha dessa", han tittade på handskar från början)
Jag parkerade bilen på gatan. Klev ur med min ryggsäck med fotoprylarna i på ena axeln och Vincents ryggsäck på andra. Sen låg jag plötsligt raklång på isen på marken. Vrickat till vänster fotled, slagit i vänster knä och båda armbågarna. Knäckt till i nacken när jag slog i hakan. Kallt som attan var det oxå att ligga där på isen. Jag hade snubblat på en stor snöklump från plogvallen.
Blåslagen tog jag mig in och halvdäckade i soffan framför slalom i OS. Slumrade till efter att typ 4-5 pers åkt ut. Verkar inte ha gått så bra. Sen ville Herman se på en film så nu ligger jag här i sängen och tänker sova. Resten av familjen beställde hem pizza till middag. Själv skippar jag middag idag. Är för trött. Kommer säkert vakna tokhungrig i natt eftersom jag endast ätit en chokladboll, en 120g hamburgare (endast kött, lök, dressing och sallad), och 2 kakor på fiket). Bäst jag somnar innan magen inser att den behöver mer.
Natti natti.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar