Vissa motiv är svårfångade och då menar jag inte för att de springer och gömmer sig, de bilderna är i alla fall man beredd på att motivet helt plötsligt inte befinner sig framför kameran när avtryckarfingret gjort sitt.
Jag gillar att fotografera och är periodare med kameran. Ofta ser jag det perfekta motivet, det kan vara en mysig glänta i skogen, en sjö med lite dimma, ett barn som myser i solen eller utsikten över sjön här hemma. Man ser motivet och får en speciell känsla i kroppen och det är delvis den känslan man vill bevara i kortet.
Men oftast tycker jag att magin går förlorad på vägen, på något sätt lyckas känslan försvinna, jag kankse kan känna den för jag vet hur det såg ut men bilden kan inte förmedla den till någon annan. Så var tar magin vägen? Ett kort jag speciellt minns tog ag på Kreta, en get stod på en äng i ett heltmysko gult ljus, tog ett kort men det enda man ser är en get, en trist brunbränd äng och några industrihus, inget av det magiska ljuset finns med. lite bättre blev det väl på bilden ni ser övert i detta blogginlägg taget några minuter senare.Vissa människor är väldigt duktiga på att fånga magin, Bert som har Ögonblick i norr och Terje Hellesø är två av dem, många av deras bilder kan få mig att förstå hur det kändes att ex. stå där i fjälldalen och känna sig liten eller lyckan när en blomknopp slagit ut. Att se andra lyckas med att fånga magin ger mig dock hopp det betyder att det i alla fall går, jag måste bara lista ut hur man gör.
Men ibland blir det tvärt om, magin är större på kortet eller i alla fall så ser det så ut. Se på nedanstående två bilder, den till vänster är vad som kom ur kameran först (hade helt fel vitbalans inställd) och den andra visar hur det egentligen såg ut. Tänk att få ha upplevt den där orange himlen på riktigt.
Igår var jag ute och cyklade mitt i natten, tog denna bild vid Sävastån kl 00:05. Fick inte till skärpan som jag ville ha den, i just denna bild testade jag med att lägga den vid stenarna till höger. Men men skam den som ger sig någon dag skall magin finnas även på mina bilder.
Inlägg
5 kommentarer:
Det är extra svårt att fånga vackert ljus med digitalkamera när man använder autovitbalans. Är himlen orange så kompenserar kameran så den blir grå.
Vitbalansen är något man definitivt tjänar på att experimentera med. Det är därför det kan vara bra att plåta RAW, då kan man justera det i efterhand.
Själv plåtar jag svartvitt, med film jag.
Med Ixus V som himmelsbilderna är takna med så hade man inte så många val gällande vitbalansen.
Himlen var alldeles rosa/lila och kring solen var det väldigt orange. På fotot blev dock det orange mer gul/vitt. Kom på att jag hade tagit lite inomhuskort och hade ställt om kameras vitbalans till "snabbläget" inomhus/glödlampa så jag ställde om kameran till utomhus/molnigt och tog en bild till och den blev mer "verklig".
Funderar oxå att fota i RAW men då måste jag sen gå via bildbehandlingsprogram för att kunna göra något med bilderna.
Hehe, räkna inte med att jpg-bilderna blir bra direkt ur en dslr. Det är vanligaste grejjen folk börjar klaga om när dom bytt från pocketkamera till en digital systemkamera. Kontrastlöst och saknar stuns, är det första man tänker på.
Och det är för att man inte ökat på kontrasten, för att behålla så många valörer som möjligt.
Man blir nästan illa tvungen att i de flesta fall göra nånting i ett bildbehandlingsprogram, om man tänker använda bilderna till något.
Jo visst kommer man behöva använda bildbehandlingsprogram för att fixa till men ibland vill ma nsnabbt tanka en bild från kameran och ex skicka till en polare. Han/hon uppskattar nog inte att få en RAW i brevlådan.
Fast jag tycker att magin finns mer i den nedre solnedgångsbilden. Den övre blir helt overklig. Jordens undergång. ;-)
Tack för dina fina ord, gällande mina bilder. Känner mig smickrad. Det skall du veta. Kanske kan jag inspirera också.
Skicka en kommentar