05 januari 2010

Är självmord fegt och egoistiskt?

Ser på ett gammalt avsnitt av CSI (s1e2) och en man hittas nedanför ett högt hotell. Först tror man att han hoppat men Grissom säger att han blivit mördad. Han har nämligen glasögonen på sig. Hoppare tar alltid av sig glasögonen. Självmord är den mest egoistiska akten. Fegisar som han vågar inte se fallet mot sin egen död.

Det krävs nog en hel del mod att begå självmord, jag vet av egen erfarenhet (men jag lever). Ja man kanske skulle kunna säga att det är egoistiskt, man gör en sista sak bara för sig själv. Avslutar sitt eget lidande. Men kan det inte bli bättre för omgivningen också. Är alltid en levande miserabel person bättre än en död människa i frid?

4 kommentarer:

nattensbibliotek sa...

Jag håller med dig. Var och en har rätt att avsluta sitt liv. Man äger rätten till sitt eget liv. Det är grunden.

Men.

Det flesta som överlever ett självmordsförsök är glada att de inte lyckades. I vissa situationer är man helt enkelt inte i stånd att bedöma ens framtida möjligheter till ett bra liv.

Därför bör självmord om möjligt alltid förhindras.

Annifey sa...

Visst kan man se det som en egoistisk handling men jag tycker inte att man kan förenkla det så grovt. Att det är fegt håller jag inte med om alls.

Vi har haft flera självmord i vår omgivning och i de allra flesta fall har självmordet varit ett avslut, något som föregåtts av lidande på olika sätt, fysiskt eller psykiskt... I ett fall kändes det som ett stort frågetecken till en början men med tiden rätades frågetecknen ut till vi en dag förstod att det även där handlat om en lång kamp som till slut fick en ände.

Ebba sa...

Håller med de andra som kommenterat. Självmord är enligt mig inte fegare än att vilja ha bedövning innan man ska dra en tand. Bedövningen ges för att minimera smärta och lidande, när inget annat hjälper. För om det skulle hjälpa att stirra på en tavla skulle de flesta göra det istället för att stickas med nålar innan tanden ska dras. Samma med självmord. När smärtan och lidandet inte längre är hanterbart och de positiva stunderna i livet inte längre väger upp lidandet så ser de flesta bara en utväg. Självmord. Det är inte egosistiskt, däremot är det att befinna sig på botten. Suicidala personer bör man givetvis försöka hjälpa, för i majoriteten av fall bör man välja livet före döden enligt mig. Men i slutänden är det alltid individens eget val som gäller och beslutet ska respekteras. När en individ lider fruktansvärt mycket och det inte finns någon hjälp att få så är nog döden den bästa utvägen för den enskilde individen. Därmed inte sagt att det är det bästa för omgivningen! Det är ren idioti att påstå att en suicid individ är feg. Denne är inte feg, denne är svårt sjuk och behöver hjälp. För att må så dåligt är varken friskt eller naturligt, även om det är naturligt att vilja avsluta lidandet när det blir outhärdligt. Men att må så dåligt så man hamnar i den sitsen sker inte rent naturligt. Det bevisar att någonting är allvarligt fel och då måste personen få hjälp omedelbart! Att tvångsvårda någon så att denne hålls vid liv men fortfarande mår lika pyton är inget annat än ett övergrepp! Tvångsvården kan endast räknas som vård om det gagnar individen i slutänden och i många fall så mår personen bara sämre och lyckas tillslut ta livet av sig i alla fall! Att låsa in någon på en avdelning och med olika tvångsåtgärder hålla den förtvivlade personen vid liv är inte vård, det är förvaring! Och enormt traumatiserande för individen ifråga. Jag har själv flera självmordsförsök bakom mig så jag påstår att jag vet vad jag pratar om. Underbart att se att det finns folk som håller med mig i att suicida inte är ego och fega! Jag mår fortfarande skit men kämpar varje dag för att återgå till ett normalt lov. Jag har bestämt mig för att ge livet en chans trots alla svek jag utsatts för. Varken skola, familj, vänner, soc eller barnpsyk har varit till någon hjälp för mig. Jag har blivit skuldbelagd, hånad, ignorerad, missförstådd och bestraffad för att jag mår som jag mår. Vården har inte varit att räkna med, men jag tänker fan inte ge upp. Det finns ett liv för mig också, och det finns en mening med att jag gått igenom helvetet till barndom. Är enormt tacksam över min egen insikt, samt andras insikt! Tycker din blogg är intressant och läsvärd Bea!
16- årig envis tjej ;)

Béatrice Karjalainen sa...

Tack Ebba för ditt svar. Jag önskar dig lycka i livet och att du fortsätter att känna att livet är även för dig. Känner som du man får försöka ge livet en chans, kämpa på. Jag hoppas du har bra människor runt omkring dig idag, som kan stötta när det känns mörkt och tungt.