09 januari 2010
Trött på mig själv
Idag känns det som jag bara vill släppa efter och falla rakt ner i det stora svarta hålet. Inte behöva bry mig om något. Varför går det inte att radera ut minnen, människor odl ur huvudet, varför kan man inte få glömma sånt man vill glömma?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Varför kan man inte glömma frågar du dig. Det gör jag också med jämna mellanrum. Hoppas det är bättre idag. <3
Vet du hur jag hittade hit? googlade "trött på". Varför vet jag inte riktigt, allt går så segt just nu och jag ville väl bekräfta att jag inte var den enda som ledsnat. Ditt blogginlägg var en av de första rubrikerna som dök upp.
"varför kan man inte få glömma sånt man vill glömma?" skriver du, och jag håller väl delvis med. ibland känns det som om vissa minnen tynger mer än de gör nytta, men ska man vara sådär tråkigt petig har väl varje händelse tillfört något, kanske tillochmed något positivt om man vrider och vänder lite på det. ofta kommer det där positiva med tiden, ibland evigheten.
även om det finns mycket man ångrar, vill glömma eller få ogjort har saker en tendens att på något knepigt vänster rätta till sig igen, och kanske samtidigt visa hur mycket vi borde uppskatta de små sakerna i livet.
du skrev nog inte frågan för att få något svar, och det var väl tur det för vidare vettiga blev inte mina spekulationer! hur som helst är världen sjukt mysko och vid vissa tillfällen är frågor viktigare än svar.
nog känns det som anonymadagen idag.. men eftersom du uttryckligen bad om en annan pseudonym, ska du få det.
@krabba Det jag vill glömma är egentligen vissa glada stunder. För på något sätt känns de svarta stunderna svartare i kontrast till de glada. Låter helt knäppt jag vet. Men det har funnits människor i min närhet som gett mig sin tid, som funnits där som velat umgås mm och nu är de inte där. Längtan efter de stunderna är jobbiga. Tänk om man bara kunnat glömma bort det.
Skicka en kommentar