Dag 186 - En dag på Hertsöstigen

Fick rapporter om att Vincent var på perrongen och sen på tåget medan jag gjorde mig i ordning för att åka till Luleå för att hämta upp Mattias för en dag på Hertsöstigen. Packade ryggsäcken, gjorde i ordning kameran och tog på mig vandringskläder. Åkte och handlade mig lite mat, och en kasse mat till tiggerskan utanför Willys. Tycker det är svårt att veta vad man skall köpa dock, ingen frukt sa hon innan jag gick in. Köpte bröd, pålägg som tål att inte vara i kyla samt några köttpiroger, tonfisk mm.

Strax innan 11 var jag och Mattias vid parkeringen vid Västra Entrén och började gå 10:51. Det skulle bli en lång dag. 

Jag upptäckte när vi skulle lämna bilen att jag hade glömt kameran hemma så det blev att ta lite bilder med mobilen. Första bilden blev på en svampätande kotte.

Lyckades SMS-kommunicera med Vincent och fick veta att han var framme. Skönt.

Fotade Ekorrbär. Lustigt namn på en blomma.

Leden var betydligt torrare än sist vi gick här men här och var var det ändå väldigt blött och det är enormt irriterande när det är rejäla pölar precis före en spång. Inte helt lätt att ta sig förbi torrskodd.

Förra gången vadade vi i vatten här. No kom vi över torrskodda.

Vi gick i en mil, till stugan vid Hertsöträsk innan vi tog en kort paus på bryggan i solen. Lät fötterna torka upp lite. Vi kikade förbi vid Lillträsket och bestämde oss för att gå bort till Laxbohedberget (vad är det för konstigt namn?) och vända och sen gå tillbaka hit för att äta. Vädret var riktigt behagligt, kring 16 grader och sol ibland och lite mulet ibland. Myggen var lite småjobbiga så fort man stannade till för att peta ut något ur sandalen. När vi var nästan framme vid Laxbohedberget så var det sjöblött, vi ville inte börja vada i dyvatten bara för att ta oss de sista 100 meterna ut till vägen för att vända så vi vände lite innan. Nu valde vi att gå genaste vägen dvs skippa extrasvängarna. Mattias började bli lite trött i fötterna och hungrig. Jag kände inte av något av det men så är jag betydligt vanare vid långturer än vad han är och vanare att bära saker på ryggen. Hans rygga hade dessutom vägt in på över 14 kg. När vi kom till Lillträsket gjorde vi upp eld och fixade mat.

Jag han bli hungrig ca 500 meter före vi var framme. Jag blev tokfrusten och tog på mig jackan och drack stora mängder te för att hålla mig varm.

Det var gott om grodyngel i sjön.

Vi satt ner nästan en timme tror jag. Sen var det dags att släcka elden och gå vidare. Det är lite drygt att gå exakt samma väg fram och tillbaka men men... Jag blev tokkissenödig men med alla mygg som anföll så fort man stannade så ville jag försöka hålla mig till utedassen vid Hertsöträsket. Kan lova att det var en utmaning och jag var enormt lättad när vi äntligen var framme. Dörren på dasset tjorvade och jag häll på att gå i bitar. Sen var det bara att fortsätta. Mattias började låta lite plågad av sin ena fot med en begynnande trampdyneblåsa. Vi beslutade oss för att ta genaste vägen mot Ormberg men även det var långt nog. Men tillslut var vi vid bilen.

En konstig sak var att min Garmin hela tiden halkade efter hans, när vi var framme igen skilde det nästan 2 km fast vi gått samma väg. Men när jag laddade in min rutt i Funbeat så justerades min rutt upp till 38,13 km som matcha hans (min klocka hade visar 36,51 km). Varför visar min nya klocka så helt galen sträcka. Så vill jag ju inte ha det när jag är i Spanien. Undra om jag lyckats ställa in förre mätpunkter eller något. Måste undersökas. Skall ta min och hans tcx-fil och jämföra. Får väl maila Garmin också.

Eftersom jag hade glömt kameran så fick jag gå ut nere vid sjön och fota, blev på ängsull, det närmaste jag kunde komma något vi såg på leden.

Nu är jag hemma med lite russinfötter och fortfarande nackspärr sen igår. Skall bli skönt att krypa till sängs och sova. Jobb i morgon. Har varit skönt att vara ledig några dagar.