Väckarklockan ringde som vanligt klockan 6 och då sov jag som djupast. Snoozade 10 minuter och somnade om. 4 timmar och 17 minuter sömn tyckte mitt MS Band att jag fått. På tok för lite.
Gick och blaskade av mig, borstade tänderna och packade. Tog de nya sandalerna idag. Tog väskan och gick ner i köket. Hämtade min matpåse i kylen. Bredde 2 knäckebröd med mjukost, kokade en kopp te och tog en liten yoghurt till. Min mage är inte riktigt vaken så tidigt så bananen åkte i ryggsäcken tillsammans med lite mer än en liter vatten. Ena flaskan hällde jag resorb i. Sen var det dags att gå. Lite fundersam på hur magen skulle reagera på laktosen.
Ute hade solen redan börjat värma och det var varmt i tunneln över järnvägen. Trapporna upp var lite jobbiga.
Gick ner till hamnen och där låg solen över bron som jag snart skulle gå under och den (solen alltså) gav ett fint gult sken på husen vid vattnet. Fotade innan jag gick vidare och dagens foto får bli den på husen.
Hade lite problem med att förstå skyltningen men fortsatte ändå. Kände mig osäker ändå och kollade gpsrutten men den gick gamla vägen. Äh finns inte så många ställen att gå på och i sanden vid sidan av vägen såg jag avtryck som såg ut att vara från kängor. Det är det ju bara pilgrimer som har så här års. Fortsatte och det visade sig vara rätt. Kom snart ut på en grus-/jordväg med industrier på båda sidor men med ganska mycket växtlighet också. Kom en liten harpalt skuttande och den blev rädd och skyndade sig in i det höga gräset. Blev inget foto.
Efter 4,4 km var det dags att ta sig över järnvägen igen. Tog faktiskt rulltrappan upp. Pustade ut en stund. Kände något i ena strumpan. Satte mig på en bänk för att fixa. Hittade inget. På med den igen. 5 steg jo det är något. Satte mig i trappan ner och kollade igen. Jo en tråd stack ut inne i strumpan. Slet av den och det hjälpte.
Kom ut på andra sidan på en asfaltsväg men inte en markering så långt ögat kunde nå. Visste vad nästa by hette och att jag skulle följa järnvägen så det gjorde jag. Hjärndöd promenad med industrier och olika företag på sidorna. Hajade till när det plötsligt dök upp får innanför avspärrningarna på ett ställe. Massa får gick och betade av det lilla som växte där. Varför gör man så? De hade även ett skjul de kunde gå in i för skugga. Tillslut dök markeringar upp där gamla vägen anslöt till den nya. Trampade på och försöker tänka på något trevligare än omgivningarna. Övervägde att stanna och ta upp lurarna och lyssna på ljudbok men hittills har jag klarat alla caminos utan lurar. Bet ihop.
Kom fram till Carragado och deras termoélectica. Ett hus mitt emot gick att köpa. Gissar att det i mäklarbeskrivningen bara står "utsikt mot bevattningskanalen" som sakta rann fram mellan huset och anläggningen.
Snart var det dags för asfalt igen. Först på en liten väg mellan olika fält. Hittade björnbär. Fotade en underlig konstruktion innan vägen mynnade ut i en större väg. Stannade till i Vila Nova da Rainha och sköljde av mig svett i ansikte och nacke. Många cyklister. Ingen säger Bom Caminho här till skillnad från i Spanien där alls hälsar en god tur. En cyklist hojtade till mig och frågade något. Jag förstod inte och han tog sig över vägen. Jag förklarade att jag inte kunde portugisiska så han frågade om jag kunde franska eller tyska. Nä bara engelska och pyttelite spanska. Ja men då så tyckte han och vi lyckades blanda dessa språk och förstå varandra. Roligt. Han hade en bekant i Malmö och en i Uddevalla han frågade om jag visste var det låg. Jodå jag pluggade ju 2 år där. Han frågade om jag kände till den stora kranen som fanns där. Jodå tror till och med att min pappa varit svetsare på den. Då berättade han att han jobbat på ett företag som skickade delar till bygget. Han önskade mig Bom Caminho på flera språk innan han cyklade vidare. Älskar de där mötena.
Men sen kom en lång sträcka längst med N-3 som hade väldigt dålig vägren (lutade) och var hårt trafikerad. 6 km på den och jag nästan önskade att en lastbil skulle köra över mig. Försökte tänka bort hur tråkigt det var. Att på Reposol skulle jag få köpa glass. Det höll mig vid gott mod tills jag upptäckte att det fanns bara en verkstad där. Tänkte inte på att kolla om restaurangen på baksidan var öppen så här tidigt före 10 (för tidigt för lunch) de kanske hade haft glass. Nå ja Galp som skulle ha ett fik någon kilometer bort där kan jag köpa glass tänkte jag och matade på. Fotade några konstiga betonggrejer och hejdade på mannen jag talat med innan som nu kom farande åt andra hållet innan jag kom till Galp och de hade lagt ner sitt café. Men skrutt. Nu gick luften ur mig. Men som tur var det nu bara ca 1,5 kilometer kvar till Azambuja en mindre stad. Där skulle det finnas glass. Första caféet jag passerade hade massa rökare på uteserveringen och jag såg hur röken blåste in. Fortsatte. Kom strax där efter till ett område i skugga med bänkar och där satt en pilgrim. Blev så glad att träffa en till så jag slog mig ner och öppnade den läsk har haft i vätskereserven i kjolsfickan. Pilgrimen heter Claudio och är från Italien. Han hade varit ute i 2 dagar och skulle eventuellt stanna i Azambuja. Klockan var nästan 11 på tok för tidigt för att stanna för mig. Vi pratade en stund. Han på italienska och jag på engelska och min rudimentära spanska. Men det gick bra även denna gång. Vi önskade varandra god tur innan jag gick vidare. Köpte en isglass och 5 dl vatten i en affär innan jag åter igen korsade järnvägen. Nu bara trappor.
Började bli rejält varmt och jag bättrade på mitt solskydd. Nu skulle jag gå längst med bevattningskanaler och jag kom på mig själv att längta efter en kanot. Det hade varit något. Det blåste rejält så hettan plågade inte så mycket. Åt upp min banan. Inte hungrig men förstod att jag behövde äta ändå plus att den ju vägde 200 g. Drack mitt vatten regelbundet. Resorben hade jag tagit tidigare.
Det skulle dyka upp ett litet flygfält för farmarflyg längre fram. De har en bar som även serverar pilgrimer. När jag äntligen kom fram dit var jag trött av värmen. Efter en stund kom ägaren och det visade sig att de enda de hade var öl, vatten och tonic. Tog det sistnämnda. Iskall gott. Tog av rygga och skor och lade upp benen. 15 minuters paus. Skönt. Sen bar det av igen. Surade att jag glömt fråga om stämpel. 5,4 km på asfalt till nästa by mellan tomatfälten. Aldrig sett så många tomater. Funderade på hur de skördade dem. Skrattade när en bil stannade vid ett fält och flera ungar med påsar i händerna hoppade ut och in på fältet. Jaså barnarbete alltså :-) Den här vägen var jobbig smal och massor med tomatlångtradare. Passerade en större gård där ett litet flygplan taxade ut och lyfte. Han precis ta ett kort med mobilen. Vänsterbenet kände av den sneda belastningen av den lutade vägen och började krampar. Säkerligen vätskebrist också så jag drack ordentligt. Min högerarm som varit i sol utan skugga hela dagen började se röd ut. Fiskade fram min sidensjal och lindade runt armen. Ibland var växtligheten så tät att vinden inte nådde mig. Då blev det som i en gryta. Asfalten reflekterade värmen så det kändes som håren på benen krullade sig. Hemskt. Sällan har jag längtat efter 15 grader och mulet som då.
Kom fram till Reguengo 5,4 km från flygfältet, en by bakom en hög vall mot rio Tejo som tydligen kan svämma över rejält. 8 meter uppmätt. Galet. Gick in på ett café och köpte en iste. Av med rygga och skor och 15 minuter vila igen. Passade på att låna toan också. Frågade om de hade en stämpel men inte. Fanns i nästa by sa de. Men den var bara 2.4 km bort. Ingen plan att stanna där. När jag kom ut och solen träffade armen brände det till. Lindade in den igen.
När jag gått en liten bit dök en man upp på cykel. Han ropade mig till sig. Han tyckte jag skulle stanna hos Monika i nästa by. Äta soppa, duscha, tvätta och sova. Men nä jag hade ju siktet inställt på Porto de Muge ytterligare 3.6 km bort. Ville inte stanna nu när benet funkade igen. Vi konverserade så gott det gick då han bara kunde ryska och portugisiska. Han var från Ukraina från början. Men nu bonde mitt ute i ingenstans. Odlade tomater. När vi passerade uppfarten till hans hus tyckte han att jag skulle följa med in på ett dopp i poolen. Jag avstod. Han tjatade om att jag skulle äta i nästa by. Och jag förklarade eller försökte i alla fall att varm soppa kl 14 inte lockade. Han sa hälsa hästtanten från Roman när jag vinkade hejdå och gick förbi baren.
Nu var det nästan olidligt varmt. I guideboken stod att först kommer man till ett Quinta (oftast ett större hus/lantbruk som tar emot gäster) ett blått och vitt hus sen finns ett Casa (lite mindre) som första hus uppe på vallen (alltså först bygger man en skyddsvall mot floden och sen hus på vallen. Skumt. Eftersom Quinta brukar vara dyrare än Casa plus att Casa do Rio låg lite längre bort och närmare baren tänkte jag att jag kollar med dem föst. Släpade mig fram nu. Så varmt. Nästan allt vatten slut också. Gick förbi ett vitt och blått hus med skyltar som pekade bortåt med texten Marchanta och sen avstånd som jag slarvigt läste som 560 meter. Jaha de ligger och närmare byn. Fortsatte och kom fram till Casa Rios hus. Såg helt dött ut där. Ingen skylt och inte en människa. Fortsatte lite framåt och tänkte att jag borde väl hitta det andra stället då. Gick ett hus längre bort på vallen. Där öppnade en dam sin dörr och på mycket bra engelska frågade hon om jag behövde något men mitt svar förstod hon inte förrän jag tog det på spanska. Sa en säng. Visade i boken att på gatan vi stod på, i grannhuset skulle det finnas ett Casa. Hon skakade bara på huvudet och ropade på en ung kille som och tittade och sa nä här finns bara Quinta de Marchanta och förklarade att jag hade gått förbi det redan. Det var där skyltarna stod. Jag skulle bara öppna porten och gå in. Traskade tillbaka de ca 300 meterna. Så jobbigt. Kom fram och såg att avståndet var i km till Santiago och Fatima. Fick inte upp poeten. Knackade. Hittade en dörr till knackade. Inget. Kikade in i springan i porten och ropade. Men inget hände. Började få lite panik. Fanns ingen skugga och nu vid 14-tiden gassade solen obarmhärtigt. Vände om funderade på om jag skulle traska tillbaka till förra byn för de 17 km till nästa ställe var inte ett lockande val i alla fall inte utan vila först. Hade telefonnumret till quintat men eftersom jag har slut på ringpott hade jag i så fall först fått hitta en bänk i skuggan för att sätta mig och pilla i mitt svenska kort. Kom på att jag sett en bänk bara en liten bit tillbaka på vägen. Skulle precis börja gå när en gammal gubbe närmade sig och hojtade att jag skulle trycka in dörren. Push push sa han. Gick tillbaka men såg då ringklockan. Ringde flera gånger. Inget hände. Men vad är detta. Tillslut lade jag tyngd på dörren och den gled upp. Alltså jag är inte så smart eller stark när jag är trött.
Hojtade hallå när jag hade blivit välkomnad av 4 hundar. Hörde en röst men såg den inte. Men tillslut hörde jag "up here" och drog bak kepsen och tittade upp. Värdinnan var uppe i ett fönster. Sa att jag ville ha en bädd men inte bokat. Inga problem vänta så kommer jag ner. En av hundarna hoppade upp bredvid mig och ville bli klappad. Fick vänta en stund men sedan kom hon och tog mitt pilgrimspass och berättade att det skulle kosta €20. Bra sa jag och så stämplade hon passet och visade mig köket där jag själv kunde plocka det jag kunde äta eftersom frukost dukades fram senare än min förmodade avfärd. Fick ett stort rum med utsikt över gården och en balkong. Såg hästarna som sprang i hagen. Aha där fick hästtanten sin förklaring.
Frågade om det gick att få mat här men nej det gick inte. Aj då inte bra. Min rygga har inget större matlager. Får hoppas på caféet inne i byn. Fick en 1,5 l vatten i flaska och så pekade hon ut poolen. Kom på vad det var jag stod på Ica och försökte komma ihåg innan jag for. Varma koppen. Hade varit väldigt bra nu.
Jag lade mig raklång på sängen efter att ha fått av mig ryggan. Kändes att jag både sovit och ätit för lite. Inte bra att inte kunna få middag idag. Illa illa. Tvättade mina kläder efter att ha krånglat mig ur dem. Alldeles stela av salt svett. Duschade och slog huvudet i duschen. Blev yr.
Låg naken på sängen och bara flämtade nästan en timme innan jag klädde på mig och gick ut till poolen. Av med strumpor och skor och ner med fötterna i poolen. Lade mig ner med min lilla ryggsäck med kamera och pengar i som kudde. Drog ner kepsen för ögonen och lade sjalen över överkroppen för att inte bränna mig. Höll på att somna så. Då kom en pappa med tre tonåringar till poolen. De pratade holländska. Jag satte mig upp och pappan frågade om jag pratade engelska. Jodå. Han frågade om jag gått i rask takt på vägen bortåt strutsfarmen tidigare idag. Jodå. De hade passerat mig med bilen 2 gånger och funderat på att stanna och fråga om jag ville ha skjuts men frun hade lite koll och gissade att någon med sådan packning nog ville gå och kanske till och med var pilgrim. De blev glada när jag var på deras boende sen så de kunde fråga. Vi pratade en stund. Han visade sig vara kanadensare bosatt i Nederländerna men jobbar mest på Island (in the middle) som han sa. Vi kom in på att kanadensiska mynt har Englands drottning på sig men han sa att det nog inte är drottningen utan drottningens moder. Han hade ingen förståelse varför man behöll den delen nät man blev självständig. Fick veta att Kanada tackade nej till att bli självständiga först och att en provins blev det först 1947 efter kriget (då hade de blivit erbjuda att tillhöra Kanada eller USA). Då hade inte England råd att köpa fisk från provinsen längre och då bestämde de sig för att bli kanadensare.
Efter vår pratstund gick jag in till byn igen och hittade baren vid 17-tiden. Det enda de serverade i matväg var sniglar och räkor som innehöll gluten och en tredje rätt jag aldrig fattade vad det var. Rätterna var dock i form av tapas så inga jätteportioner. I övrigt fanns det lite olika sötsaker, chips och nötter. Köpte en påse nötter och en med chips. Finmiddag. Slog mig ner med 2 andra pilgrimer som såg helt knäckta ut. De hade startat från Vilafranca de Xira kl 6 i morse dvs 1 timme och en kvart före mig och nyss kommit hit. Undra var de var när jag passerade dem. De var från England och var egentligen 3 st men en hade fått problem med ett knä och tagit taxi till Santarém direkt. De andra två skulle gå dit nu efter ett tags vila. De såg inte fram emot det och liksom jag efterlyste de möjlighet till mat i byarna nu finns det bara i städerna. Jag hade ju tänkt gå till en annan liten by i morgon. Måste nog kolla upp möjligheten till mat där eller kånka med från Santarém. Frågade varför de gjorde en så pass lång etapp enligt guideboken 5 mil men med tanke på att sträckan vi gått idag var längre än de räknat med så skulle det bli 5,4 mil. De visste inte riktigt. Hade inte räknat med värmen. De hade nog stannat här om de kunde men kompisen var ju där borta redan och de skulle ändå få betala rummet.
Påminde dem om att få i sig salt. De käkade nötter men valde även att blanda en elekttolytblandning ena killen hade med. Vi sa adjö och kanske på återseende i Tomar som vi alla hade som mål för i övermorgon. Får se hur det blir för mig. Om värmen skall vara så här drar jag kanske ner på längden lite. Alternativet är att gå lite tidigare på morgonen men då måste jag sova. Inte blogga halva natten.
Gick tillbaka till mitt rum och klädde av mig. Lade en handduk på sängen. Gick och hämtade en persika ur fruktskålen i matsalen och sen blötte jag en handduk och drog den över mig. Åh så skönt.
Chattade lite med sambon. Fixade IG-bilder, strulade med laddare. Hade stoppat mobilen i ett uttag som inte fungerade. Skrev detta och nu är kl 22:30. Fixar inte bilder hit idag. För sent plus att jag inte har wifi här.
Hoppades få sova 8 timmar men det sket sig ju nu.
Har varit en rätt trist dag idag. I morgon ser det bättre ut på kartan.
Gick och blaskade av mig, borstade tänderna och packade. Tog de nya sandalerna idag. Tog väskan och gick ner i köket. Hämtade min matpåse i kylen. Bredde 2 knäckebröd med mjukost, kokade en kopp te och tog en liten yoghurt till. Min mage är inte riktigt vaken så tidigt så bananen åkte i ryggsäcken tillsammans med lite mer än en liter vatten. Ena flaskan hällde jag resorb i. Sen var det dags att gå. Lite fundersam på hur magen skulle reagera på laktosen.
Ute hade solen redan börjat värma och det var varmt i tunneln över järnvägen. Trapporna upp var lite jobbiga.
Gick ner till hamnen och där låg solen över bron som jag snart skulle gå under och den (solen alltså) gav ett fint gult sken på husen vid vattnet. Fotade innan jag gick vidare och dagens foto får bli den på husen.
Hade lite problem med att förstå skyltningen men fortsatte ändå. Kände mig osäker ändå och kollade gpsrutten men den gick gamla vägen. Äh finns inte så många ställen att gå på och i sanden vid sidan av vägen såg jag avtryck som såg ut att vara från kängor. Det är det ju bara pilgrimer som har så här års. Fortsatte och det visade sig vara rätt. Kom snart ut på en grus-/jordväg med industrier på båda sidor men med ganska mycket växtlighet också. Kom en liten harpalt skuttande och den blev rädd och skyndade sig in i det höga gräset. Blev inget foto.
Efter 4,4 km var det dags att ta sig över järnvägen igen. Tog faktiskt rulltrappan upp. Pustade ut en stund. Kände något i ena strumpan. Satte mig på en bänk för att fixa. Hittade inget. På med den igen. 5 steg jo det är något. Satte mig i trappan ner och kollade igen. Jo en tråd stack ut inne i strumpan. Slet av den och det hjälpte.
Kom ut på andra sidan på en asfaltsväg men inte en markering så långt ögat kunde nå. Visste vad nästa by hette och att jag skulle följa järnvägen så det gjorde jag. Hjärndöd promenad med industrier och olika företag på sidorna. Hajade till när det plötsligt dök upp får innanför avspärrningarna på ett ställe. Massa får gick och betade av det lilla som växte där. Varför gör man så? De hade även ett skjul de kunde gå in i för skugga. Tillslut dök markeringar upp där gamla vägen anslöt till den nya. Trampade på och försöker tänka på något trevligare än omgivningarna. Övervägde att stanna och ta upp lurarna och lyssna på ljudbok men hittills har jag klarat alla caminos utan lurar. Bet ihop.
Kom fram till Carragado och deras termoélectica. Ett hus mitt emot gick att köpa. Gissar att det i mäklarbeskrivningen bara står "utsikt mot bevattningskanalen" som sakta rann fram mellan huset och anläggningen.
Snart var det dags för asfalt igen. Först på en liten väg mellan olika fält. Hittade björnbär. Fotade en underlig konstruktion innan vägen mynnade ut i en större väg. Stannade till i Vila Nova da Rainha och sköljde av mig svett i ansikte och nacke. Många cyklister. Ingen säger Bom Caminho här till skillnad från i Spanien där alls hälsar en god tur. En cyklist hojtade till mig och frågade något. Jag förstod inte och han tog sig över vägen. Jag förklarade att jag inte kunde portugisiska så han frågade om jag kunde franska eller tyska. Nä bara engelska och pyttelite spanska. Ja men då så tyckte han och vi lyckades blanda dessa språk och förstå varandra. Roligt. Han hade en bekant i Malmö och en i Uddevalla han frågade om jag visste var det låg. Jodå jag pluggade ju 2 år där. Han frågade om jag kände till den stora kranen som fanns där. Jodå tror till och med att min pappa varit svetsare på den. Då berättade han att han jobbat på ett företag som skickade delar till bygget. Han önskade mig Bom Caminho på flera språk innan han cyklade vidare. Älskar de där mötena.
Men sen kom en lång sträcka längst med N-3 som hade väldigt dålig vägren (lutade) och var hårt trafikerad. 6 km på den och jag nästan önskade att en lastbil skulle köra över mig. Försökte tänka bort hur tråkigt det var. Att på Reposol skulle jag få köpa glass. Det höll mig vid gott mod tills jag upptäckte att det fanns bara en verkstad där. Tänkte inte på att kolla om restaurangen på baksidan var öppen så här tidigt före 10 (för tidigt för lunch) de kanske hade haft glass. Nå ja Galp som skulle ha ett fik någon kilometer bort där kan jag köpa glass tänkte jag och matade på. Fotade några konstiga betonggrejer och hejdade på mannen jag talat med innan som nu kom farande åt andra hållet innan jag kom till Galp och de hade lagt ner sitt café. Men skrutt. Nu gick luften ur mig. Men som tur var det nu bara ca 1,5 kilometer kvar till Azambuja en mindre stad. Där skulle det finnas glass. Första caféet jag passerade hade massa rökare på uteserveringen och jag såg hur röken blåste in. Fortsatte. Kom strax där efter till ett område i skugga med bänkar och där satt en pilgrim. Blev så glad att träffa en till så jag slog mig ner och öppnade den läsk har haft i vätskereserven i kjolsfickan. Pilgrimen heter Claudio och är från Italien. Han hade varit ute i 2 dagar och skulle eventuellt stanna i Azambuja. Klockan var nästan 11 på tok för tidigt för att stanna för mig. Vi pratade en stund. Han på italienska och jag på engelska och min rudimentära spanska. Men det gick bra även denna gång. Vi önskade varandra god tur innan jag gick vidare. Köpte en isglass och 5 dl vatten i en affär innan jag åter igen korsade järnvägen. Nu bara trappor.
Började bli rejält varmt och jag bättrade på mitt solskydd. Nu skulle jag gå längst med bevattningskanaler och jag kom på mig själv att längta efter en kanot. Det hade varit något. Det blåste rejält så hettan plågade inte så mycket. Åt upp min banan. Inte hungrig men förstod att jag behövde äta ändå plus att den ju vägde 200 g. Drack mitt vatten regelbundet. Resorben hade jag tagit tidigare.
Det skulle dyka upp ett litet flygfält för farmarflyg längre fram. De har en bar som även serverar pilgrimer. När jag äntligen kom fram dit var jag trött av värmen. Efter en stund kom ägaren och det visade sig att de enda de hade var öl, vatten och tonic. Tog det sistnämnda. Iskall gott. Tog av rygga och skor och lade upp benen. 15 minuters paus. Skönt. Sen bar det av igen. Surade att jag glömt fråga om stämpel. 5,4 km på asfalt till nästa by mellan tomatfälten. Aldrig sett så många tomater. Funderade på hur de skördade dem. Skrattade när en bil stannade vid ett fält och flera ungar med påsar i händerna hoppade ut och in på fältet. Jaså barnarbete alltså :-) Den här vägen var jobbig smal och massor med tomatlångtradare. Passerade en större gård där ett litet flygplan taxade ut och lyfte. Han precis ta ett kort med mobilen. Vänsterbenet kände av den sneda belastningen av den lutade vägen och började krampar. Säkerligen vätskebrist också så jag drack ordentligt. Min högerarm som varit i sol utan skugga hela dagen började se röd ut. Fiskade fram min sidensjal och lindade runt armen. Ibland var växtligheten så tät att vinden inte nådde mig. Då blev det som i en gryta. Asfalten reflekterade värmen så det kändes som håren på benen krullade sig. Hemskt. Sällan har jag längtat efter 15 grader och mulet som då.
Kom fram till Reguengo 5,4 km från flygfältet, en by bakom en hög vall mot rio Tejo som tydligen kan svämma över rejält. 8 meter uppmätt. Galet. Gick in på ett café och köpte en iste. Av med rygga och skor och 15 minuter vila igen. Passade på att låna toan också. Frågade om de hade en stämpel men inte. Fanns i nästa by sa de. Men den var bara 2.4 km bort. Ingen plan att stanna där. När jag kom ut och solen träffade armen brände det till. Lindade in den igen.
När jag gått en liten bit dök en man upp på cykel. Han ropade mig till sig. Han tyckte jag skulle stanna hos Monika i nästa by. Äta soppa, duscha, tvätta och sova. Men nä jag hade ju siktet inställt på Porto de Muge ytterligare 3.6 km bort. Ville inte stanna nu när benet funkade igen. Vi konverserade så gott det gick då han bara kunde ryska och portugisiska. Han var från Ukraina från början. Men nu bonde mitt ute i ingenstans. Odlade tomater. När vi passerade uppfarten till hans hus tyckte han att jag skulle följa med in på ett dopp i poolen. Jag avstod. Han tjatade om att jag skulle äta i nästa by. Och jag förklarade eller försökte i alla fall att varm soppa kl 14 inte lockade. Han sa hälsa hästtanten från Roman när jag vinkade hejdå och gick förbi baren.
Nu var det nästan olidligt varmt. I guideboken stod att först kommer man till ett Quinta (oftast ett större hus/lantbruk som tar emot gäster) ett blått och vitt hus sen finns ett Casa (lite mindre) som första hus uppe på vallen (alltså först bygger man en skyddsvall mot floden och sen hus på vallen. Skumt. Eftersom Quinta brukar vara dyrare än Casa plus att Casa do Rio låg lite längre bort och närmare baren tänkte jag att jag kollar med dem föst. Släpade mig fram nu. Så varmt. Nästan allt vatten slut också. Gick förbi ett vitt och blått hus med skyltar som pekade bortåt med texten Marchanta och sen avstånd som jag slarvigt läste som 560 meter. Jaha de ligger och närmare byn. Fortsatte och kom fram till Casa Rios hus. Såg helt dött ut där. Ingen skylt och inte en människa. Fortsatte lite framåt och tänkte att jag borde väl hitta det andra stället då. Gick ett hus längre bort på vallen. Där öppnade en dam sin dörr och på mycket bra engelska frågade hon om jag behövde något men mitt svar förstod hon inte förrän jag tog det på spanska. Sa en säng. Visade i boken att på gatan vi stod på, i grannhuset skulle det finnas ett Casa. Hon skakade bara på huvudet och ropade på en ung kille som och tittade och sa nä här finns bara Quinta de Marchanta och förklarade att jag hade gått förbi det redan. Det var där skyltarna stod. Jag skulle bara öppna porten och gå in. Traskade tillbaka de ca 300 meterna. Så jobbigt. Kom fram och såg att avståndet var i km till Santiago och Fatima. Fick inte upp poeten. Knackade. Hittade en dörr till knackade. Inget. Kikade in i springan i porten och ropade. Men inget hände. Började få lite panik. Fanns ingen skugga och nu vid 14-tiden gassade solen obarmhärtigt. Vände om funderade på om jag skulle traska tillbaka till förra byn för de 17 km till nästa ställe var inte ett lockande val i alla fall inte utan vila först. Hade telefonnumret till quintat men eftersom jag har slut på ringpott hade jag i så fall först fått hitta en bänk i skuggan för att sätta mig och pilla i mitt svenska kort. Kom på att jag sett en bänk bara en liten bit tillbaka på vägen. Skulle precis börja gå när en gammal gubbe närmade sig och hojtade att jag skulle trycka in dörren. Push push sa han. Gick tillbaka men såg då ringklockan. Ringde flera gånger. Inget hände. Men vad är detta. Tillslut lade jag tyngd på dörren och den gled upp. Alltså jag är inte så smart eller stark när jag är trött.
Hojtade hallå när jag hade blivit välkomnad av 4 hundar. Hörde en röst men såg den inte. Men tillslut hörde jag "up here" och drog bak kepsen och tittade upp. Värdinnan var uppe i ett fönster. Sa att jag ville ha en bädd men inte bokat. Inga problem vänta så kommer jag ner. En av hundarna hoppade upp bredvid mig och ville bli klappad. Fick vänta en stund men sedan kom hon och tog mitt pilgrimspass och berättade att det skulle kosta €20. Bra sa jag och så stämplade hon passet och visade mig köket där jag själv kunde plocka det jag kunde äta eftersom frukost dukades fram senare än min förmodade avfärd. Fick ett stort rum med utsikt över gården och en balkong. Såg hästarna som sprang i hagen. Aha där fick hästtanten sin förklaring.
Frågade om det gick att få mat här men nej det gick inte. Aj då inte bra. Min rygga har inget större matlager. Får hoppas på caféet inne i byn. Fick en 1,5 l vatten i flaska och så pekade hon ut poolen. Kom på vad det var jag stod på Ica och försökte komma ihåg innan jag for. Varma koppen. Hade varit väldigt bra nu.
Jag lade mig raklång på sängen efter att ha fått av mig ryggan. Kändes att jag både sovit och ätit för lite. Inte bra att inte kunna få middag idag. Illa illa. Tvättade mina kläder efter att ha krånglat mig ur dem. Alldeles stela av salt svett. Duschade och slog huvudet i duschen. Blev yr.
Låg naken på sängen och bara flämtade nästan en timme innan jag klädde på mig och gick ut till poolen. Av med strumpor och skor och ner med fötterna i poolen. Lade mig ner med min lilla ryggsäck med kamera och pengar i som kudde. Drog ner kepsen för ögonen och lade sjalen över överkroppen för att inte bränna mig. Höll på att somna så. Då kom en pappa med tre tonåringar till poolen. De pratade holländska. Jag satte mig upp och pappan frågade om jag pratade engelska. Jodå. Han frågade om jag gått i rask takt på vägen bortåt strutsfarmen tidigare idag. Jodå. De hade passerat mig med bilen 2 gånger och funderat på att stanna och fråga om jag ville ha skjuts men frun hade lite koll och gissade att någon med sådan packning nog ville gå och kanske till och med var pilgrim. De blev glada när jag var på deras boende sen så de kunde fråga. Vi pratade en stund. Han visade sig vara kanadensare bosatt i Nederländerna men jobbar mest på Island (in the middle) som han sa. Vi kom in på att kanadensiska mynt har Englands drottning på sig men han sa att det nog inte är drottningen utan drottningens moder. Han hade ingen förståelse varför man behöll den delen nät man blev självständig. Fick veta att Kanada tackade nej till att bli självständiga först och att en provins blev det först 1947 efter kriget (då hade de blivit erbjuda att tillhöra Kanada eller USA). Då hade inte England råd att köpa fisk från provinsen längre och då bestämde de sig för att bli kanadensare.
Efter vår pratstund gick jag in till byn igen och hittade baren vid 17-tiden. Det enda de serverade i matväg var sniglar och räkor som innehöll gluten och en tredje rätt jag aldrig fattade vad det var. Rätterna var dock i form av tapas så inga jätteportioner. I övrigt fanns det lite olika sötsaker, chips och nötter. Köpte en påse nötter och en med chips. Finmiddag. Slog mig ner med 2 andra pilgrimer som såg helt knäckta ut. De hade startat från Vilafranca de Xira kl 6 i morse dvs 1 timme och en kvart före mig och nyss kommit hit. Undra var de var när jag passerade dem. De var från England och var egentligen 3 st men en hade fått problem med ett knä och tagit taxi till Santarém direkt. De andra två skulle gå dit nu efter ett tags vila. De såg inte fram emot det och liksom jag efterlyste de möjlighet till mat i byarna nu finns det bara i städerna. Jag hade ju tänkt gå till en annan liten by i morgon. Måste nog kolla upp möjligheten till mat där eller kånka med från Santarém. Frågade varför de gjorde en så pass lång etapp enligt guideboken 5 mil men med tanke på att sträckan vi gått idag var längre än de räknat med så skulle det bli 5,4 mil. De visste inte riktigt. Hade inte räknat med värmen. De hade nog stannat här om de kunde men kompisen var ju där borta redan och de skulle ändå få betala rummet.
Påminde dem om att få i sig salt. De käkade nötter men valde även att blanda en elekttolytblandning ena killen hade med. Vi sa adjö och kanske på återseende i Tomar som vi alla hade som mål för i övermorgon. Får se hur det blir för mig. Om värmen skall vara så här drar jag kanske ner på längden lite. Alternativet är att gå lite tidigare på morgonen men då måste jag sova. Inte blogga halva natten.
Gick tillbaka till mitt rum och klädde av mig. Lade en handduk på sängen. Gick och hämtade en persika ur fruktskålen i matsalen och sen blötte jag en handduk och drog den över mig. Åh så skönt.
Chattade lite med sambon. Fixade IG-bilder, strulade med laddare. Hade stoppat mobilen i ett uttag som inte fungerade. Skrev detta och nu är kl 22:30. Fixar inte bilder hit idag. För sent plus att jag inte har wifi här.
Hoppades få sova 8 timmar men det sket sig ju nu.
Har varit en rätt trist dag idag. I morgon ser det bättre ut på kartan.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar