Vaknade flera gånger i natt av allt möjligt. Ljud på gatan, varmt i rummet, förbaskat ont i magen av mensen som bestämde sig för att dyka upp en vecka tidigt. Som vanligt på caminon. Så störande. Som jag inte har nog med anemin ändå. Holländskan väckte mig också när hon steg upp vid 5. Jag började sen drömma helskumt drömmar om att jag låg och sov i en stor katedral och bad några turister flytta på sig så jag kunde packa ihop mina grejer.
Men armbandet säger att jag fick sova 6 timmar i alla fall. Klev upp strax innan klockan skulle ringa 0540 och när den ringde fattade jag inte vad det var. Men han få av larmet innan de två turistande fransyskorna väcktes tror jag. Fick lite panik på morgonen. Var helt säkert på att jag lagt nyckeln till mitt skåp under kudden men där var den inte. Letade i sängen i mörkret. Hittade ingen. Tände lampan och sökte under sängen. Inget. Men var kunde den vara. Fick syn på låset. Suck.
Hade förberett mina grejer kvällen innan så jag enkelt kunde klä på mig och smyga mig ut för att packa ihop allt utanför rummet. Packade allt innan jag gick upp till frukosten. Det enda jag kunde äta var te, marmelad och juice. Bredde marmelad på 2 knäckebröd. Måste spara lite på dem har snart inget kvar. Den holländska vandraren da hejdå precis när jag kom in och sen drog hon iväg kl var 6. Jag åt min frukost och fick sällskap av en annan holländska som var i Tomár som turist efter 2 veckor på en gård på landet. Hon skulle med ett tidigt tåg. Hon var snäll och gav mig en banan. Mådde lite illa så jag sparade den i väskan. Hällde i mig 2 glas juice innan jag gick ner och köpte vatten (det på härbärget smakade simbassäng). Hällde upp vattnet och fick 3 dl över. Hällde i mig det också. Lika bra att vara tankad.
När jag kom ut drog jag på mig solbrillorna trots att solen bara var på väg upp ännu. Vet hur dålig jag är på att stanna för sådant. Går och kisar under kepsen tills jag har huvudvärk. Kom mig iväg 0630.
Gick iväg över bron och hade bestämt mig för att ta "sommarvägen" och blev glad över att den hade markeringar. Solen färgade himlen svagt rosa och jag var så glad över att se moln på himlen.
Fantastisk fin väg där jag först fick se solen smeka sina första strålar över Convento de Cristo. Mötte en äldre man som såg ut som om han skulle ut på fisketur. Han kom fram till mig och pratade snabbt på portugisiska. Förstod typ inte ett ord men hans kroppsspråk sa "gå inte så fort i solen". Försökte teckna tillbaka att jag går fort nu när det är svalt så kan jag ta det lugnare sen när hettan kommer. Men vet inte om budskapet gick fram.
Gick längst med rio Nabão, hur mysigt som helst. Alldeles lugnt och stilla med det sävliga vattendraget. Lite mycket insekter bara. Kom fram till en vacker bro från medeltiden. En av delarna på den verkar ha ramlat ner nyligt. Men tänk vad hållbart de byggde på den tiden.
Sen började det gå uppför på steniga stigar. Men eftersom det inte var så varmt så gick det betydligt bättre än igår. Inte lika mycket pustade och störande. Även här visste jag att det kunde vara lätt att gå fel. GPS-loggen har en sådan liten återvändare här. Så jag kollade noga efter markeringar i alla korsningar och tog mig fram. Blev plötsligt galet kissnödig och fick hoppa ut i skogen. Inte så varmt och 8 dl vätska på morgonen gjorde väl sitt till.
Kom snart till det boken beskrev som en rekommenderad ny väg som saknade markeringar. Man kan gå på vägen men var det om det finns en stig genom skogen istället. I början var det inga problem att följa instruktionen i boken som sa följ gamla GR-markeringen som är vit/röd bortsett från att den enda GR-markeringen som syntes var gul/röd men jag chansade på den. Sen kom jag till en korsning där stod det att jag skulle ta höger men på marken låg en stor sten med en blek GR-markering bakom några blommor som jag trodde pekade vänster. GPS-loggen gav ingen hjälp de hade gått på vägen. Visste dock namnet på byn jag skulle komma ut i så jag slog upp den i kartan och kollade åt vilket håll den låg. Höger. Så jag gick ditåt. Det var en fantastiskt härlig stig även om jag alltid har svårt att njuta helt när jag inte vet om jag är på rätt ställe. Men snart dök nya GR-markeringar upp och jag insåg att de inte sättet dem på samma sätt som pilmarkeringarna. De verkar alltid ha strecken i gåriktningen. Så de jag sett innan pekade helt rätt. Jag njöt helt sista biten in till Soianda för nu var jag ju rätt. Byn var liten men hade ett café. Funderade på att stanna, hade gått 8.3 km och nästan 2 timmar. Kikade in för att se om jag kunde se engelsmännen men icke. Fortsatte genom byn och fotade den lilla kyrkan. Nu var det bara 2,3 km (dock asfalt) till Calvinos som också har ett fik och en liten affär så jag fortsatte.
Snart hade jag en låååång nerförsbacke fram mig och en lika lång uppförsbacke 650 steg. När jag kom fram till backen så hörde jag klickljud bakom mig. Det var holländskan från förra stället. Hon gick med stavar. Vi tog båda kort på nedför- och uppförsbacken. Jag gick ner först och snart såg jag henne inte bakom mig längre. Vi båda är ensamgående så det passade mig bra. Men hon hade visst sett mig då och då innan jag försvunnit bakom en krök fick jag veta senare.
När jag kom in i byn stod 2 äldre kvinnor och argumenterade i ett gathörn. Ena kvinnan kom från affären med matvarorna på huvudet, andra kvinnan hade en tom påse i handen. I mitt huvud skällde kvinna: på 1 för att hon inte fattade hur handtagen på påsen fungerade.
Kollade in i affären men ingen glass. Gick in på baren och där fanns glass. Köpte en popupglass. Kladdar inte, är kalla, söta och fuktar munnen bra. Gick där och åt min glass och glömde nästan bort att jag nu skulle ha ytterligare ca 5-6 km asfalt.
Det började brant nedför och hade hela tiden fina vyer så jag lallade på. Fick syn på en pytteliten bil, den passade så fint in på de små vägarna här. Fotade en pumpa som hängde i ett träd. De är ju rätt tunga så stjälkarna måste vara starka.
Min plan var att dricka ordentligt och fylla på vid fontänen i Portela de Vila Verde där jag även skulle vila då det var ungefär halvvägs. Den skulle finnas i slutet på byn. Såg förvisso en kran i en mur men antog att det inte var fontänen. Såg ju dessutom mer hus en bit bort. Men det visade sig att det vara var en massa byar som satt ihop. I en av dem hade alla väldigt konstigt skorstenar. Fötterna började nu bli trötta av asfalten och den uteblivna vilan. Men så kom äntligen skogsvägen jag skulle svänga in på och fötterna blev gladare. Gick i skogen men väldigt brant uppför. Skitjobbigt men sakta kom jag mig upp och allt blev behagligt. Sen kom jag ner i ett område med oliv- och korkträdsodlingar och tog en paus när jag gått 2 mil. Tog av ryggan och satte mig på en sten. Av med skorna och. Skönt. Drack vatten, även om jag fick hushålla när jag inte hittat fontänen, och åt min banan. Satt så en stund till innan jag gick vidare. Kände av mina lilltån lite. Blåsorna hade nog fyllts på lite igen.
Snart var det dags att komma ut på asfalt igen. Ville inte. Ville stanna kvar där under korkekarna. Nu hade klockan hunnit bli över 12 och solen skymdes inte längre bakom molnen. Värmen tog fart men det gjorde även vinden så det var inte olidligt varmt i alla fall. Gick in i skuggan och drack vatten emellanåt. Fotograferade mig själv i en välspegel och försökte låta bli att bli överkörd av dårarna på denna väg. Som de kör.
Sista 5,6 km gick på småvägar av gatsten. Bättre än asfalt men fortfarande hårt. Kände hur jag fick en blåsa på höger häl. Inte bra.
Nu började det bli riktigt varmt. Försökte hålla mig i skuggan. Plötsligt var jag framme i utkanten av Alvaiázere och lyckades hitta till det albergue som skall finnas där. Ringde på klockan och satte mig i trappan. Snart kom en kvinna och låste upp. Hon visade in mig på ett rum med 2 sängar. Har jag tur blir jag ensam. Visade sig att holländskan Jean suttit vid baren tvärs över gatan så hon kom och in och pratade en stund. Hon hade inte gått hela vägen utan fått lift 6 av de jobbiga vägdelarna. 31 km är för långt tycker hon.
Jag duschade och tog sedan en tur på stan.Käkade en soppa till lunch. Den var väl ok men lite väl kall. Försökte sen hitta en mataffär men den som fanns med på kartan över stan var stängd just då Köpte mig vatten på en bar innan jag gick tillbaka. Hämtade min sjal och gick mot parken. Men då hittade jag en liten affär till. Köpte mer vatten, smör till mackorna och en banan samt en varm läsk och en påse chips.
Berättade om affären för Jean innan jag gick ut igen. Gick till parken och lade mig under ett träd. Försökte hitta ett bekvämt sätt att ligga ner på men det gick sådär. Sov inte men blundade i alla en stund. Sen fixade jag instagrambilderna innan jag fick kramp och fick tvinga mig upp igen. Benen fick spel så fort jag försökte röra på mig. Mer salt behövs.
Tog mig upp tillslut och gick på ostadiga ben tillbaka och lade mig på sängen några minuter. Då knackade ägaren som kommit hit på och ville få betalt. Han serverade ett 10-årigt vitt portvin men jag tackade nej. Han berättade om hur han startat sitt albergue (BEA FYLL PÅ MED DEN den) och gav oss fantastiskt fina stämplar. Sen gick jag och Jean och åt middag lite längre ner på gatan. En man som inte kunde ett ord englska och som inte var så bra på att lyssna var svår att kommunicera med. Slutade med att jag fick in soppa, supergod men jag ha innehållet gluten. Märker jag någon gång i morgon. En kötträtt med minst 300 gram kött och friterad potatis som var helt ok samt en grönsallad. Jean fick fisk och potatis. Efteråt tog hon en kaffe och jag en te. Vi hade en riktigt trevlig middag (BEA FYLL PÅ MER).
Tillbaka i min säng vid 10 och då går ögonen i kors när jag skall skriva detta sår det knas får jag fixa det sen.
På dig hela stora var idag försts fina dagen. Men saknade "Santiago" lite.
Väderprognosen för i morgon säger molm. 15 Får hoppas det stämmer.
Nu måste jag lägga bort telefonen innan backe somnar med den i handen.
Men armbandet säger att jag fick sova 6 timmar i alla fall. Klev upp strax innan klockan skulle ringa 0540 och när den ringde fattade jag inte vad det var. Men han få av larmet innan de två turistande fransyskorna väcktes tror jag. Fick lite panik på morgonen. Var helt säkert på att jag lagt nyckeln till mitt skåp under kudden men där var den inte. Letade i sängen i mörkret. Hittade ingen. Tände lampan och sökte under sängen. Inget. Men var kunde den vara. Fick syn på låset. Suck.
Hade förberett mina grejer kvällen innan så jag enkelt kunde klä på mig och smyga mig ut för att packa ihop allt utanför rummet. Packade allt innan jag gick upp till frukosten. Det enda jag kunde äta var te, marmelad och juice. Bredde marmelad på 2 knäckebröd. Måste spara lite på dem har snart inget kvar. Den holländska vandraren da hejdå precis när jag kom in och sen drog hon iväg kl var 6. Jag åt min frukost och fick sällskap av en annan holländska som var i Tomár som turist efter 2 veckor på en gård på landet. Hon skulle med ett tidigt tåg. Hon var snäll och gav mig en banan. Mådde lite illa så jag sparade den i väskan. Hällde i mig 2 glas juice innan jag gick ner och köpte vatten (det på härbärget smakade simbassäng). Hällde upp vattnet och fick 3 dl över. Hällde i mig det också. Lika bra att vara tankad.
När jag kom ut drog jag på mig solbrillorna trots att solen bara var på väg upp ännu. Vet hur dålig jag är på att stanna för sådant. Går och kisar under kepsen tills jag har huvudvärk. Kom mig iväg 0630.
Gick iväg över bron och hade bestämt mig för att ta "sommarvägen" och blev glad över att den hade markeringar. Solen färgade himlen svagt rosa och jag var så glad över att se moln på himlen.
Fantastisk fin väg där jag först fick se solen smeka sina första strålar över Convento de Cristo. Mötte en äldre man som såg ut som om han skulle ut på fisketur. Han kom fram till mig och pratade snabbt på portugisiska. Förstod typ inte ett ord men hans kroppsspråk sa "gå inte så fort i solen". Försökte teckna tillbaka att jag går fort nu när det är svalt så kan jag ta det lugnare sen när hettan kommer. Men vet inte om budskapet gick fram.
Gick längst med rio Nabão, hur mysigt som helst. Alldeles lugnt och stilla med det sävliga vattendraget. Lite mycket insekter bara. Kom fram till en vacker bro från medeltiden. En av delarna på den verkar ha ramlat ner nyligt. Men tänk vad hållbart de byggde på den tiden.
Sen började det gå uppför på steniga stigar. Men eftersom det inte var så varmt så gick det betydligt bättre än igår. Inte lika mycket pustade och störande. Även här visste jag att det kunde vara lätt att gå fel. GPS-loggen har en sådan liten återvändare här. Så jag kollade noga efter markeringar i alla korsningar och tog mig fram. Blev plötsligt galet kissnödig och fick hoppa ut i skogen. Inte så varmt och 8 dl vätska på morgonen gjorde väl sitt till.
Kom snart till det boken beskrev som en rekommenderad ny väg som saknade markeringar. Man kan gå på vägen men var det om det finns en stig genom skogen istället. I början var det inga problem att följa instruktionen i boken som sa följ gamla GR-markeringen som är vit/röd bortsett från att den enda GR-markeringen som syntes var gul/röd men jag chansade på den. Sen kom jag till en korsning där stod det att jag skulle ta höger men på marken låg en stor sten med en blek GR-markering bakom några blommor som jag trodde pekade vänster. GPS-loggen gav ingen hjälp de hade gått på vägen. Visste dock namnet på byn jag skulle komma ut i så jag slog upp den i kartan och kollade åt vilket håll den låg. Höger. Så jag gick ditåt. Det var en fantastiskt härlig stig även om jag alltid har svårt att njuta helt när jag inte vet om jag är på rätt ställe. Men snart dök nya GR-markeringar upp och jag insåg att de inte sättet dem på samma sätt som pilmarkeringarna. De verkar alltid ha strecken i gåriktningen. Så de jag sett innan pekade helt rätt. Jag njöt helt sista biten in till Soianda för nu var jag ju rätt. Byn var liten men hade ett café. Funderade på att stanna, hade gått 8.3 km och nästan 2 timmar. Kikade in för att se om jag kunde se engelsmännen men icke. Fortsatte genom byn och fotade den lilla kyrkan. Nu var det bara 2,3 km (dock asfalt) till Calvinos som också har ett fik och en liten affär så jag fortsatte.
Snart hade jag en låååång nerförsbacke fram mig och en lika lång uppförsbacke 650 steg. När jag kom fram till backen så hörde jag klickljud bakom mig. Det var holländskan från förra stället. Hon gick med stavar. Vi tog båda kort på nedför- och uppförsbacken. Jag gick ner först och snart såg jag henne inte bakom mig längre. Vi båda är ensamgående så det passade mig bra. Men hon hade visst sett mig då och då innan jag försvunnit bakom en krök fick jag veta senare.
När jag kom in i byn stod 2 äldre kvinnor och argumenterade i ett gathörn. Ena kvinnan kom från affären med matvarorna på huvudet, andra kvinnan hade en tom påse i handen. I mitt huvud skällde kvinna: på 1 för att hon inte fattade hur handtagen på påsen fungerade.
Kollade in i affären men ingen glass. Gick in på baren och där fanns glass. Köpte en popupglass. Kladdar inte, är kalla, söta och fuktar munnen bra. Gick där och åt min glass och glömde nästan bort att jag nu skulle ha ytterligare ca 5-6 km asfalt.
Det började brant nedför och hade hela tiden fina vyer så jag lallade på. Fick syn på en pytteliten bil, den passade så fint in på de små vägarna här. Fotade en pumpa som hängde i ett träd. De är ju rätt tunga så stjälkarna måste vara starka.
Min plan var att dricka ordentligt och fylla på vid fontänen i Portela de Vila Verde där jag även skulle vila då det var ungefär halvvägs. Den skulle finnas i slutet på byn. Såg förvisso en kran i en mur men antog att det inte var fontänen. Såg ju dessutom mer hus en bit bort. Men det visade sig att det vara var en massa byar som satt ihop. I en av dem hade alla väldigt konstigt skorstenar. Fötterna började nu bli trötta av asfalten och den uteblivna vilan. Men så kom äntligen skogsvägen jag skulle svänga in på och fötterna blev gladare. Gick i skogen men väldigt brant uppför. Skitjobbigt men sakta kom jag mig upp och allt blev behagligt. Sen kom jag ner i ett område med oliv- och korkträdsodlingar och tog en paus när jag gått 2 mil. Tog av ryggan och satte mig på en sten. Av med skorna och. Skönt. Drack vatten, även om jag fick hushålla när jag inte hittat fontänen, och åt min banan. Satt så en stund till innan jag gick vidare. Kände av mina lilltån lite. Blåsorna hade nog fyllts på lite igen.
Snart var det dags att komma ut på asfalt igen. Ville inte. Ville stanna kvar där under korkekarna. Nu hade klockan hunnit bli över 12 och solen skymdes inte längre bakom molnen. Värmen tog fart men det gjorde även vinden så det var inte olidligt varmt i alla fall. Gick in i skuggan och drack vatten emellanåt. Fotograferade mig själv i en välspegel och försökte låta bli att bli överkörd av dårarna på denna väg. Som de kör.
Sista 5,6 km gick på småvägar av gatsten. Bättre än asfalt men fortfarande hårt. Kände hur jag fick en blåsa på höger häl. Inte bra.
Nu började det bli riktigt varmt. Försökte hålla mig i skuggan. Plötsligt var jag framme i utkanten av Alvaiázere och lyckades hitta till det albergue som skall finnas där. Ringde på klockan och satte mig i trappan. Snart kom en kvinna och låste upp. Hon visade in mig på ett rum med 2 sängar. Har jag tur blir jag ensam. Visade sig att holländskan Jean suttit vid baren tvärs över gatan så hon kom och in och pratade en stund. Hon hade inte gått hela vägen utan fått lift 6 av de jobbiga vägdelarna. 31 km är för långt tycker hon.
Jag duschade och tog sedan en tur på stan.Käkade en soppa till lunch. Den var väl ok men lite väl kall. Försökte sen hitta en mataffär men den som fanns med på kartan över stan var stängd just då Köpte mig vatten på en bar innan jag gick tillbaka. Hämtade min sjal och gick mot parken. Men då hittade jag en liten affär till. Köpte mer vatten, smör till mackorna och en banan samt en varm läsk och en påse chips.
Berättade om affären för Jean innan jag gick ut igen. Gick till parken och lade mig under ett träd. Försökte hitta ett bekvämt sätt att ligga ner på men det gick sådär. Sov inte men blundade i alla en stund. Sen fixade jag instagrambilderna innan jag fick kramp och fick tvinga mig upp igen. Benen fick spel så fort jag försökte röra på mig. Mer salt behövs.
Tog mig upp tillslut och gick på ostadiga ben tillbaka och lade mig på sängen några minuter. Då knackade ägaren som kommit hit på och ville få betalt. Han serverade ett 10-årigt vitt portvin men jag tackade nej. Han berättade om hur han startat sitt albergue (BEA FYLL PÅ MED DEN den) och gav oss fantastiskt fina stämplar. Sen gick jag och Jean och åt middag lite längre ner på gatan. En man som inte kunde ett ord englska och som inte var så bra på att lyssna var svår att kommunicera med. Slutade med att jag fick in soppa, supergod men jag ha innehållet gluten. Märker jag någon gång i morgon. En kötträtt med minst 300 gram kött och friterad potatis som var helt ok samt en grönsallad. Jean fick fisk och potatis. Efteråt tog hon en kaffe och jag en te. Vi hade en riktigt trevlig middag (BEA FYLL PÅ MER).
Tillbaka i min säng vid 10 och då går ögonen i kors när jag skall skriva detta sår det knas får jag fixa det sen.
På dig hela stora var idag försts fina dagen. Men saknade "Santiago" lite.
Väderprognosen för i morgon säger molm. 15 Får hoppas det stämmer.
Nu måste jag lägga bort telefonen innan backe somnar med den i handen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar