Sov uruselt. Mitt MS Band säger 3 timmar och 17 minuter. Det är på tok för lite. Väckaren ringde kl 7, snoozade några minuter innan jag släpade mig upp. Gick och blaskade av mig och vaknade till. Drog på mig kläderna och packade ryggsäcken. Hittade instruktioner för saldokoll på kortet. 19 cent kvar. Kan alltså inte ringa och ex boka sängplats någonstans eller ens ta emot ett samtal. Inte heller Sms:a. Lämnade in min nyckel och lämnade boken i det lilla biblioteket på hotellet innan jag gick ut i solen.
Solen hade precis gått upp när jag stod på trappan några minuter i 7. Gick kilometern ner till katedralen och hittade faktiskt var pilen fanns. Tog en startbild och vid kvart över var jag iväg. Tog även en bild på katedralen med kameran.
Hittade snart första markeringen som hade med Fatima också. Har ännu inte bestämt om jag skall gå den omvägen eller inte. Kanske skall jag spara Caminho Fatima till en annan gång.
Det var tyst och lugnt i stadens gränder medan jag letade mig ut.
Men så kom jag till en liten park där det tydligen var stor loppis. Har aldrig sett så mycket junk på en gång förut. Det var telefoner från 2000, bilhögtalare, trasiga verktyg, plastsmycken mm mm. Vem handlar sådant?
Blev lite osäker på var jag skulle svänga så jag tog upp min bok och kollade. Direkt hojtade en man och frågade om jag var vilse. Tackade men sa att jag visste och gick vidare. Hittade svängen och kom närmare vattnet. Det blåste otroligt skönt och jag kunde dessutom gå i skuggan. Härligt.
Gick förbi ett intressant hus, vet inte vad det är. Fin form.
Mindre härligt var det när 2 helt hysteriska hundar skällde och kastade sig mot dörren och tryckte ut sina huvuden.
Fortsatte framåt och kom till ett område som heter Beato fick syn på ett vattentorn eller något och klev in på en uppfart för att få en bättre bild med kameran. Det gick bra. När jag klev ut igen såg jag på porten att det var ett militärt område med tillträde förbjudet. Hoppsan. Knäppte även en bild på tvätt utanför ett chockrosa hus. Kom på att jag glömt ställa om tiden i kameran och fixade det. Får bara komma ihåg när jag kommer hem vilka bilder som har fel tid. Slog mig för pannan när jag kom på att jag inte fått en stämpel av hotellet. Nu hade jag inte någon startstämpel i Lissabon. Jävla skit. Försökte hitta någonstans längst vägen att få en stämpel men det enda som var öppen var bagerier. Som för övrigt gav ifrån sig en magisk doft. Jag hade inte ätit frukost. Planen var att göra det i Parque das Naçõnes efter 9.2 km. Beato var ungefär halvvägs. Jag var noga med att följa pilarna men ville också gå den "gröna vägen" vid vattnet så jag höll utkik. Beskrivningen i boken var lite luddig så jag gick och gick. Men så kändes det som j a g hade missat en sväng. Tog fram mobilen och slog igång Mavericks där jag laddat in rutten och visst jag var en gata för långt upp nästan 500 meter tillbaka alltså. Hittade gatan där jag skulle ha svängt och kollade mycket noga nä det fanns ingen markering så det var inte min koll på MS bandet som pep för dagens stegmål uppnått och mitt funderande påvar många steg det skulle bli idag som distraherat mig. Mycket störande. Men nu var jag på rätt väg i alla fall. Missade dock första halvan av strandpromenaden men lyckades leta mig ut och gick mot Vasco da Gamatornet och bron. Fint område. Tallarna doftade gott.
Insåg att det låg ett lyxhotell i tornet. Gick in och bad dem om en stämpel. Det fick jag. Fick behålla den lilla behändiga pennan och det enda de ville var att jag tog en bild på hotellet och instagrammade så det gjorde jag. Bilden här ovan. Satt ner en stund i deras sammetssoffa i entrén och pustade ut. Klockan var bara 9:30 så inget var öppet, skulle öppna tidigast 10. Suck ingen frukost. Fick en flaska vatten på hotellet så jag skulle klara mig en bit till. Jag visste att jag hade både nötter och en flapjack lättillgängliga så jag gick vidare. Nu genom ett parkområde där många sprang. Solen har redan rätt så het men vinden gjorde att man inte kände det. Däremot höll kepsen på att blåsa av flera gånger.
I Sacavém fick jag syn på en rolig bro. Den var helt avspärrad. Säkerligen rasrisk. En man kom in med segelbåt i det lilla vattendraget och lade till vid uthyrningen vid bron. Passerade även en mycket udda staty. Ett gigantiskt huvud.
Jag skulle enligt guiden svänga höger över en annan bro och sen direkt vänster ner på en jordstig.
Det var inte så lätt för där var ett bygge med staket i vägen. Kunde dock se stigen på andra sidan. De målade pilarna såg ut som om de menade att jag skulle göra en usväng tillbaka. Skumt. Hur mycket har de dragit om leden. Jag skall ju vara på denna sidan vatten. Men jag gick tillbaka och letade, hittade inget. Men då såg jag att det fanns en smal gång mellan två staket på andra sidan. Gick förbi hela bygget och jo visst där fanns en tillfällig passage. Så bra. Det var det usvängpilen betydde.
Gick nu på en skön jordstig en bit och sen kom en lantbruksväg med sten. Det stod 2 lösa hästar bredvid vägen. Den ena blev väldigt nyfiken och ville kolla om jag hade något gott i ryggsäcken. Klappade hästen men hade tyvärr inte något passande med mig.
Gick förbi några odlingslotter och fick springa upp i några buskar under en bro för att kissa. Tydligen druckit ordentligt. Hittade björnbär och åt 2 stora nävar. Gud så gott.
Nu var blev det en enslig och alldeles underbar stig. Fin spännande natur men myrliknande inslag och ruiner.
Den var riktigt lång och jag började tillslut undra om jag var på rätt ställe när det blev en ny lantbruksväg och inga markering. Hade dessutom läst lite fel i guideboken och väntade mig en bro på vägen men den hade varit redan på stigen insåg jag när jag konsultera gps-rutten igen. Skönt. Då hade jag kommit längre än vad jag trodde.
En Range Rover kom smygande bakom mig och jag ställde mig på sidan av. Bilden gled förbi med en man vid ratten en kvinna och ett barn. De tackade genom det öppna fönstret. Efter en stund stannade bilen och mannen kom ut. Han frågade om jag ville ha skjuts till nästa by. Talade om att jag gick caminon och föredrar att gå men tackade för erbjudandet. Han skrattade och sa ja men just det Caminho Fatima går ju på denna väg. Lycka till. Han hoppade in i bilen och fortsatte krypa på den dåliga vägen. Sparkade in första stenen i skon och fick stanna och pilla ur. Ovanför mig dundrade flygplan från den närbelägna flygplatsen. Då och då kastade de en skugga över mig i någon sekund. Kunde behövas för nu var det varmt. Men vinden var fortfarande behaglig. Landskapet fint.
Gick förbi ett hus som inte riktigt hunnit bli en ruin ännu.
Nu var jag rätt så hungrig och inte hade jag jättemycket vatten heller. Såg i boken att det skulle komma ett café i nästa by. Gick in i ett industriområde och förbi en fabrik. Utanför stod en kvinna och tvättade en bil. Hennes hundar kom rusande och skrämde mig. En skylt strax innan hade visat huram gick den lilla omvägen på 50 meter till baren. Men jag klarar inte av kartor där inte det jag har framför mig är uppåt. Så jag kollade tydligen fel. Jag följde pilarna och kom fram vid stora vägen. Skrutt jag som hade behövt äta. Var nu galet hungrig. Försökte titta över ängen för att se var till vänster barnen kunde ligga men såg ingen. Gick över vägen och in på en smal asfaltsväg. Blä. Bestämde mig för att äta min flapjack. Satte mig på en betongklump under ett olivträd i skuggan och åt. Efter en stund återfick jag lite energi och gick vidare. Kom nu in i byn Alpriate enligt vägskylten. Men vad fasiken enligt kartan i boken skall ju baren ligga i Alpriate men det går ju inte för beskrivningen av vägen säger att man går över den stora vägen efter barbesöket. Och ännu konstigare här finns också en bar men till höger och med ett annat namn. Men nu hade jag ju ätit. Ingen idé att stanna nu.
Gick sen över 2 stora fält på en smal stig. Från en stad till höger strömmade det ut folkmusik. Gissar att de hade någon form av uppträdande. Någon pratade mellan låtarna. Trevligt sällskap. Insåg att portugisiska låter som en blandning mellan spanska och ryska.
Kom fram till Póvoa de Santa Irina efter att ha gått under A-1 och kommit ut på en asfaltsväg igen. Inne i stan där man vänder tillbaka lite mot Lissabon köpte jag mig en iste. Gott. Gick och sippade på den medan jag trasslade mig ut i ett industriområde och över järnvägen. När jag gick över såg jag bort till Parque das Naçõnes som jag lämnat för 16,5 km sedan. Nu såg det ut att bara bara 4-5 km bort. Så blir det när man går i en båge. Väl på andra sidan möttes jag av betongstig i en park. Betong är hårdare för fötterna än asfalt. Men så kom jag fram till våtlandsområdet där man kan få se exempelvis häger. Där började en kilometerlång planklagd gång. Så otroligt skön att gå på och vyn över floden var fin.
Den byttes dock snart ut mot grusstig där det växte höga gräs på sina som stoppade vinden. Oj oj vad varmt det blev. Tog nu sikte på kaféet på järnvägsstationen i Alverca do Ribatejo och en glass eller en dricka. När det var några 100 meter kvar fanns valet att gå upp på en bro och gå en kilometer till ett ställe med hotell. Övervägde för- och emot att gå dit. Det var ju trots allt bara 11 km kvar till Vilafranca de Xira. Satte mig under bron och funderade. Hade precis innan fotat av en annons för ett vandrarhem i Vilafranca de Xira som tog €15. Bra pris jämfört med hotellen som låg närmare. Bestämde mig för att fortsätta. Inne på stationen tog jag rulltrappan upp. Fötterna fick vila medan jag svepte det sista i ena vattenflaskan. Inne på stationen köpte jag mig en lemonad. Jättegod. Hittade en butik som gjorde reklam för att de sålde Vodafonekort så jag gick in och frågande om man kunde fylla på sitt refillkort hos dem. Jodå men inte idag för något system låg nere. Suck.
Gick ut ur stationen och drack upp drickan. Frågade en man om det var ok att slänga flaskan i kontainern på gatan och det var det fick jag surt till svar. När jag hade hunnit gå ett hundratals meter stannar en bil vid min sida en man ropade på mig och stek ut ett kort genom rutan. Det var reklam gör vandrarhemmet. Tackade och sa att jag kommer dit när jag gått klart. Nu började tårna korsa varandra, vätske- och mineralbrist. Fasiken inte nu. Har för lite vatten att blanda resorb med.
Promenaden nu var fulast på hela dagen. På dåligt underhållna trottoarer i industriområde med ett litet undantag för en stig en stund. Sen blev det att gå på N-10 en bit och det var otäckt. Fanns ingen vägren alls bitvis. Kom i kapp tre män i 30-årsåldern som hade varit och handlat. De drack öl och ena killen givande bara in sin tomma flaska i buskarna. Blev så arg att han fick onda ögat när jag passerade. Hade velat säga något men vågade inte. De försökte prata med mig när jag gick förbi dem men jag förstod inte vad de sa utam ökade på stegen istället och snart var jag i Avhandra vilket jag inte själv fattade först. Trodde jag hade 3 km kvar. Glad. Leden går nere i hamnområdet. Satte mig i skuggan och vilade en stund. Nu var det bara 3.9 km kvar. Det fixar du bra. Men nu var fötterna rätt trötta. Så den sista biten som gick på en ett rödmålat hårt underlag var jobbigt och jag stannade ofta några minuter i skuggan och pustade ut med ryggsäcken på bänken. Skönt. Hamnade bakom en dam som jag trodde var lite knäpp och pratade med sig själv men när jag gick om visade det sig att hon hade högtalartelefon på och telefonen i Bh:n.
Nu var snart allt mitt vatten slutem guiden sa att det skulle finnas drickfontäner och ungefär efter 2 km kom första Hade tänkt fylla flaskan och blanda i en resorb men det var ingen sprutt i fontänen alla så jag fick nöja mig med att dricka.
Fortsatte på den träliga röda vägen. Även om det det var fint längst med vattnet så sög underlaget musten ur mig.
Det rådde viss förvirring var jag skulle korsa järnvägen och för att inte gå för långt. Enligt boken skulle markeringen visa att jag skulle över innan tjurfäktningsarenan men inga pilar kom så jag fortsatte. Detta skulle ju vara en alternativväg så var var pilarna. Tillslut insåg jag att jag inte ville gå bort till stationen för att korsa rälsen så jag tog nästa överfart. En tunnel över. Upp i trappan var det kolsvart. Men jag tog mig upp och över. Hamnade inne i stan men såg inga vägnamm och kartan i boken visar typ var 10:e gata. Drog fram mobilen och tog den ur flygplansläget och kollade Google maps. Skärmdumpar vägen och stängde ner igen.
Lyckades navigera mig genom stan till vandrarhemmet där jag fick vänta en stund innan en kvinna kom och tog emot mig. Valde en bädd i 4-bäddsrum men ingen var där när jag kom och inga andra pilgrimer på stället heller. Faktiskt inte sett en enda ännu.
Lade mig på sängen och slappade en stund. Gick och duschade och tvättade kläder och sen slappade jag lite mer ochfixade bilderna till Instagram och kollade av GPS:en.
Kom fram efter 44.28 km (enligt Funbeat som jag lyckades ladda upp till tack vare garmin connectappen). Tiden var 8 timmar och 53 minuter. Sträckan skulle bara vara 38 km enligt guiden. Men en portugisisk pilgrim jag känner via nätet sa att det är 43 km så det stämmer ju rätt bra med min felgång i morse.
Klädde på mig och gick ut på stan. Gick 3 km innan kan bestämde mig för att äta vid 19-tiden. Höll på att inte hitta tillbaka in i centrum. Kollade några restauranger men en del var stängda och andra hade bara en massa äldre män vid bardisken. Valde ett hamburgeställe och beställde en italiensk burgare utan bröd. Den hade ruccola, mozzarella och en tomatsås. God var den. Fick sallad istället för bröd. Snällt. De hade inga eluttag så jag såg mobilen snabbt ticka ner batteriet när jag använde stans öppna wifi för att skicka upp en bild på IG. En bild på en helt galen limousine en tydligen är den skoltransport.
Kokade en kopp te och tog in mina kläder som hängde på tork. Skrev denna text som tog alldeles för många timmar. Nu är det midnatt och sovdags. Fortfarande ensam på rummet.
Dagens bild som kommer senare är på en övergiven lastbil strax efter mötet med hästen.
Ja just det har ju inte tagit resorben. Bäst att göra det så benen inte krampar och väcker mig i natt.
Solen hade precis gått upp när jag stod på trappan några minuter i 7. Gick kilometern ner till katedralen och hittade faktiskt var pilen fanns. Tog en startbild och vid kvart över var jag iväg. Tog även en bild på katedralen med kameran.
Hittade snart första markeringen som hade med Fatima också. Har ännu inte bestämt om jag skall gå den omvägen eller inte. Kanske skall jag spara Caminho Fatima till en annan gång.
Det var tyst och lugnt i stadens gränder medan jag letade mig ut.
Men så kom jag till en liten park där det tydligen var stor loppis. Har aldrig sett så mycket junk på en gång förut. Det var telefoner från 2000, bilhögtalare, trasiga verktyg, plastsmycken mm mm. Vem handlar sådant?
Blev lite osäker på var jag skulle svänga så jag tog upp min bok och kollade. Direkt hojtade en man och frågade om jag var vilse. Tackade men sa att jag visste och gick vidare. Hittade svängen och kom närmare vattnet. Det blåste otroligt skönt och jag kunde dessutom gå i skuggan. Härligt.
Gick förbi ett intressant hus, vet inte vad det är. Fin form.
Mindre härligt var det när 2 helt hysteriska hundar skällde och kastade sig mot dörren och tryckte ut sina huvuden.
Fortsatte framåt och kom till ett område som heter Beato fick syn på ett vattentorn eller något och klev in på en uppfart för att få en bättre bild med kameran. Det gick bra. När jag klev ut igen såg jag på porten att det var ett militärt område med tillträde förbjudet. Hoppsan. Knäppte även en bild på tvätt utanför ett chockrosa hus. Kom på att jag glömt ställa om tiden i kameran och fixade det. Får bara komma ihåg när jag kommer hem vilka bilder som har fel tid. Slog mig för pannan när jag kom på att jag inte fått en stämpel av hotellet. Nu hade jag inte någon startstämpel i Lissabon. Jävla skit. Försökte hitta någonstans längst vägen att få en stämpel men det enda som var öppen var bagerier. Som för övrigt gav ifrån sig en magisk doft. Jag hade inte ätit frukost. Planen var att göra det i Parque das Naçõnes efter 9.2 km. Beato var ungefär halvvägs. Jag var noga med att följa pilarna men ville också gå den "gröna vägen" vid vattnet så jag höll utkik. Beskrivningen i boken var lite luddig så jag gick och gick. Men så kändes det som j a g hade missat en sväng. Tog fram mobilen och slog igång Mavericks där jag laddat in rutten och visst jag var en gata för långt upp nästan 500 meter tillbaka alltså. Hittade gatan där jag skulle ha svängt och kollade mycket noga nä det fanns ingen markering så det var inte min koll på MS bandet som pep för dagens stegmål uppnått och mitt funderande påvar många steg det skulle bli idag som distraherat mig. Mycket störande. Men nu var jag på rätt väg i alla fall. Missade dock första halvan av strandpromenaden men lyckades leta mig ut och gick mot Vasco da Gamatornet och bron. Fint område. Tallarna doftade gott.
Insåg att det låg ett lyxhotell i tornet. Gick in och bad dem om en stämpel. Det fick jag. Fick behålla den lilla behändiga pennan och det enda de ville var att jag tog en bild på hotellet och instagrammade så det gjorde jag. Bilden här ovan. Satt ner en stund i deras sammetssoffa i entrén och pustade ut. Klockan var bara 9:30 så inget var öppet, skulle öppna tidigast 10. Suck ingen frukost. Fick en flaska vatten på hotellet så jag skulle klara mig en bit till. Jag visste att jag hade både nötter och en flapjack lättillgängliga så jag gick vidare. Nu genom ett parkområde där många sprang. Solen har redan rätt så het men vinden gjorde att man inte kände det. Däremot höll kepsen på att blåsa av flera gånger.
I Sacavém fick jag syn på en rolig bro. Den var helt avspärrad. Säkerligen rasrisk. En man kom in med segelbåt i det lilla vattendraget och lade till vid uthyrningen vid bron. Passerade även en mycket udda staty. Ett gigantiskt huvud.
Jag skulle enligt guiden svänga höger över en annan bro och sen direkt vänster ner på en jordstig.
Det var inte så lätt för där var ett bygge med staket i vägen. Kunde dock se stigen på andra sidan. De målade pilarna såg ut som om de menade att jag skulle göra en usväng tillbaka. Skumt. Hur mycket har de dragit om leden. Jag skall ju vara på denna sidan vatten. Men jag gick tillbaka och letade, hittade inget. Men då såg jag att det fanns en smal gång mellan två staket på andra sidan. Gick förbi hela bygget och jo visst där fanns en tillfällig passage. Så bra. Det var det usvängpilen betydde.
Gick nu på en skön jordstig en bit och sen kom en lantbruksväg med sten. Det stod 2 lösa hästar bredvid vägen. Den ena blev väldigt nyfiken och ville kolla om jag hade något gott i ryggsäcken. Klappade hästen men hade tyvärr inte något passande med mig.
Gick förbi några odlingslotter och fick springa upp i några buskar under en bro för att kissa. Tydligen druckit ordentligt. Hittade björnbär och åt 2 stora nävar. Gud så gott.
Nu var blev det en enslig och alldeles underbar stig. Fin spännande natur men myrliknande inslag och ruiner.
Den var riktigt lång och jag började tillslut undra om jag var på rätt ställe när det blev en ny lantbruksväg och inga markering. Hade dessutom läst lite fel i guideboken och väntade mig en bro på vägen men den hade varit redan på stigen insåg jag när jag konsultera gps-rutten igen. Skönt. Då hade jag kommit längre än vad jag trodde.
En Range Rover kom smygande bakom mig och jag ställde mig på sidan av. Bilden gled förbi med en man vid ratten en kvinna och ett barn. De tackade genom det öppna fönstret. Efter en stund stannade bilen och mannen kom ut. Han frågade om jag ville ha skjuts till nästa by. Talade om att jag gick caminon och föredrar att gå men tackade för erbjudandet. Han skrattade och sa ja men just det Caminho Fatima går ju på denna väg. Lycka till. Han hoppade in i bilen och fortsatte krypa på den dåliga vägen. Sparkade in första stenen i skon och fick stanna och pilla ur. Ovanför mig dundrade flygplan från den närbelägna flygplatsen. Då och då kastade de en skugga över mig i någon sekund. Kunde behövas för nu var det varmt. Men vinden var fortfarande behaglig. Landskapet fint.
Gick förbi ett hus som inte riktigt hunnit bli en ruin ännu.
Nu var jag rätt så hungrig och inte hade jag jättemycket vatten heller. Såg i boken att det skulle komma ett café i nästa by. Gick in i ett industriområde och förbi en fabrik. Utanför stod en kvinna och tvättade en bil. Hennes hundar kom rusande och skrämde mig. En skylt strax innan hade visat huram gick den lilla omvägen på 50 meter till baren. Men jag klarar inte av kartor där inte det jag har framför mig är uppåt. Så jag kollade tydligen fel. Jag följde pilarna och kom fram vid stora vägen. Skrutt jag som hade behövt äta. Var nu galet hungrig. Försökte titta över ängen för att se var till vänster barnen kunde ligga men såg ingen. Gick över vägen och in på en smal asfaltsväg. Blä. Bestämde mig för att äta min flapjack. Satte mig på en betongklump under ett olivträd i skuggan och åt. Efter en stund återfick jag lite energi och gick vidare. Kom nu in i byn Alpriate enligt vägskylten. Men vad fasiken enligt kartan i boken skall ju baren ligga i Alpriate men det går ju inte för beskrivningen av vägen säger att man går över den stora vägen efter barbesöket. Och ännu konstigare här finns också en bar men till höger och med ett annat namn. Men nu hade jag ju ätit. Ingen idé att stanna nu.
Gick sen över 2 stora fält på en smal stig. Från en stad till höger strömmade det ut folkmusik. Gissar att de hade någon form av uppträdande. Någon pratade mellan låtarna. Trevligt sällskap. Insåg att portugisiska låter som en blandning mellan spanska och ryska.
Kom fram till Póvoa de Santa Irina efter att ha gått under A-1 och kommit ut på en asfaltsväg igen. Inne i stan där man vänder tillbaka lite mot Lissabon köpte jag mig en iste. Gott. Gick och sippade på den medan jag trasslade mig ut i ett industriområde och över järnvägen. När jag gick över såg jag bort till Parque das Naçõnes som jag lämnat för 16,5 km sedan. Nu såg det ut att bara bara 4-5 km bort. Så blir det när man går i en båge. Väl på andra sidan möttes jag av betongstig i en park. Betong är hårdare för fötterna än asfalt. Men så kom jag fram till våtlandsområdet där man kan få se exempelvis häger. Där började en kilometerlång planklagd gång. Så otroligt skön att gå på och vyn över floden var fin.
Den byttes dock snart ut mot grusstig där det växte höga gräs på sina som stoppade vinden. Oj oj vad varmt det blev. Tog nu sikte på kaféet på järnvägsstationen i Alverca do Ribatejo och en glass eller en dricka. När det var några 100 meter kvar fanns valet att gå upp på en bro och gå en kilometer till ett ställe med hotell. Övervägde för- och emot att gå dit. Det var ju trots allt bara 11 km kvar till Vilafranca de Xira. Satte mig under bron och funderade. Hade precis innan fotat av en annons för ett vandrarhem i Vilafranca de Xira som tog €15. Bra pris jämfört med hotellen som låg närmare. Bestämde mig för att fortsätta. Inne på stationen tog jag rulltrappan upp. Fötterna fick vila medan jag svepte det sista i ena vattenflaskan. Inne på stationen köpte jag mig en lemonad. Jättegod. Hittade en butik som gjorde reklam för att de sålde Vodafonekort så jag gick in och frågande om man kunde fylla på sitt refillkort hos dem. Jodå men inte idag för något system låg nere. Suck.
Gick ut ur stationen och drack upp drickan. Frågade en man om det var ok att slänga flaskan i kontainern på gatan och det var det fick jag surt till svar. När jag hade hunnit gå ett hundratals meter stannar en bil vid min sida en man ropade på mig och stek ut ett kort genom rutan. Det var reklam gör vandrarhemmet. Tackade och sa att jag kommer dit när jag gått klart. Nu började tårna korsa varandra, vätske- och mineralbrist. Fasiken inte nu. Har för lite vatten att blanda resorb med.
Promenaden nu var fulast på hela dagen. På dåligt underhållna trottoarer i industriområde med ett litet undantag för en stig en stund. Sen blev det att gå på N-10 en bit och det var otäckt. Fanns ingen vägren alls bitvis. Kom i kapp tre män i 30-årsåldern som hade varit och handlat. De drack öl och ena killen givande bara in sin tomma flaska i buskarna. Blev så arg att han fick onda ögat när jag passerade. Hade velat säga något men vågade inte. De försökte prata med mig när jag gick förbi dem men jag förstod inte vad de sa utam ökade på stegen istället och snart var jag i Avhandra vilket jag inte själv fattade först. Trodde jag hade 3 km kvar. Glad. Leden går nere i hamnområdet. Satte mig i skuggan och vilade en stund. Nu var det bara 3.9 km kvar. Det fixar du bra. Men nu var fötterna rätt trötta. Så den sista biten som gick på en ett rödmålat hårt underlag var jobbigt och jag stannade ofta några minuter i skuggan och pustade ut med ryggsäcken på bänken. Skönt. Hamnade bakom en dam som jag trodde var lite knäpp och pratade med sig själv men när jag gick om visade det sig att hon hade högtalartelefon på och telefonen i Bh:n.
Nu var snart allt mitt vatten slutem guiden sa att det skulle finnas drickfontäner och ungefär efter 2 km kom första Hade tänkt fylla flaskan och blanda i en resorb men det var ingen sprutt i fontänen alla så jag fick nöja mig med att dricka.
Fortsatte på den träliga röda vägen. Även om det det var fint längst med vattnet så sög underlaget musten ur mig.
Det rådde viss förvirring var jag skulle korsa järnvägen och för att inte gå för långt. Enligt boken skulle markeringen visa att jag skulle över innan tjurfäktningsarenan men inga pilar kom så jag fortsatte. Detta skulle ju vara en alternativväg så var var pilarna. Tillslut insåg jag att jag inte ville gå bort till stationen för att korsa rälsen så jag tog nästa överfart. En tunnel över. Upp i trappan var det kolsvart. Men jag tog mig upp och över. Hamnade inne i stan men såg inga vägnamm och kartan i boken visar typ var 10:e gata. Drog fram mobilen och tog den ur flygplansläget och kollade Google maps. Skärmdumpar vägen och stängde ner igen.
Lyckades navigera mig genom stan till vandrarhemmet där jag fick vänta en stund innan en kvinna kom och tog emot mig. Valde en bädd i 4-bäddsrum men ingen var där när jag kom och inga andra pilgrimer på stället heller. Faktiskt inte sett en enda ännu.
Lade mig på sängen och slappade en stund. Gick och duschade och tvättade kläder och sen slappade jag lite mer ochfixade bilderna till Instagram och kollade av GPS:en.
Kom fram efter 44.28 km (enligt Funbeat som jag lyckades ladda upp till tack vare garmin connectappen). Tiden var 8 timmar och 53 minuter. Sträckan skulle bara vara 38 km enligt guiden. Men en portugisisk pilgrim jag känner via nätet sa att det är 43 km så det stämmer ju rätt bra med min felgång i morse.
Klädde på mig och gick ut på stan. Gick 3 km innan kan bestämde mig för att äta vid 19-tiden. Höll på att inte hitta tillbaka in i centrum. Kollade några restauranger men en del var stängda och andra hade bara en massa äldre män vid bardisken. Valde ett hamburgeställe och beställde en italiensk burgare utan bröd. Den hade ruccola, mozzarella och en tomatsås. God var den. Fick sallad istället för bröd. Snällt. De hade inga eluttag så jag såg mobilen snabbt ticka ner batteriet när jag använde stans öppna wifi för att skicka upp en bild på IG. En bild på en helt galen limousine en tydligen är den skoltransport.
Kokade en kopp te och tog in mina kläder som hängde på tork. Skrev denna text som tog alldeles för många timmar. Nu är det midnatt och sovdags. Fortfarande ensam på rummet.
Dagens bild som kommer senare är på en övergiven lastbil strax efter mötet med hästen.
Ja just det har ju inte tagit resorben. Bäst att göra det så benen inte krampar och väcker mig i natt.
 
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar