Vaknade av konstiga drömmar just före väckarklockan som stod på 0540 igen. Kände mig inte direkt utvilad men släpade mig upp och gjorde mig iordning. Packade ihop och gick ner till frukosten. Det visade sig vara en påse med varm juice, svettiga mackor med ost, mariekex (sockerfria), apelsin och ett äpple. Påsen hade legat hela natten receptionen. Fick en kopp te på deras vidriga klorvatten. Tog osten och lade på 3 riskakor, drack juicen och skippade teet. Tog med frukten. Hade förväntat mig lite bättre, rummet kostade trots allt €103,5. Klockan han bli 06:35 innan jag gav mig iväg i ett väldigt lätt regn.
Bestämde mig för att inte försöka hitta ut till där jag avvikit från caminon utan istället gå via stan till nästa by. Skulle ge samma sträcka som om jag aldrig gått in i byn. Lät Google navigera mig till Orelhudo istället för John Brierley. När jag kom till utkanten av byn så fanns där övermålade pilar. Kanske caminon gått genom Condeixa-a-nova en gång i tiden. Var på caminon igen efter 2,4 km kl 07:02. Så där ja. Då skall vi se hur den här är. Mycket väg idag men uppbruten med lite mjukare korta sträckor då och då. Dagen hade 2 alternativa mål Coimbra en större stad eller Mealhada en mindre ort en etapp längre bort. Väder, kroppen och humöret skulle få råda.
Orelhudo var en mysig liten by där det rann vatten överallt. I små kanaler mellan och under husen. Mycket blommor och växter. Trevlig att gå igenom. Fotade en del.
Vägen till Cernache var inte så speciell några stadsgator och nära trafikerad väg men inne i byn mötte jag en stor hund bakom ett staket. Han skällde inte. Jag hälsade och han ville kramas. Gick inte så bra genom staketet. Klappade honom en stund. Brudbudet skrattade åt oss. Gick vidare och snart var jag på första naturstigen. Uppför ett berg. Ganska stenigt men helt ok när det planade ut. Åt mitt äpple. Ett grönt så jag försökte skala det med tänderna så gott det gick för att inte få ont i magen. Fick skal mellan två tänder och fick inte loss det. Suck. Fortsatte äta äpplet och kom att tänka på vad som skulle hända om jag satte äpple i halsen och inte kunde hosta upp det. Skulle jag iallafall hinna få upp mobilen och skicka ett farväl hem? Bisarra tankar jag vet. Sen bet jag små små bitar men ändå lyckades jag få en liten bit i halsen men fick upp den igen. Man skall inte äta hårda äpplen när man går. Hivade iväg resten av äpplen.
En liten hare sprang över vägen och skrämde mig. Skrattade lite åt skyltarna i skogskanten som sa att här var det träningsområde för hundar. Såg framför mig hundar som kutade på typ elljusspår men det var nog snarare sök- och jaktträning som avsågs.
Det började snart gå neråt igen och det betydde ny asfalt. Omgivningarna jag kom till var ju inte så spännande då jag ramlade ut bland fabriker. Lite lustigt var att det växte pumpor utmed stängslet på ena. Fick ta mig över en stor väg innan en lång uppförsbacke tog vid men väl uppe så var jag i Palheira där det och växte mycket i trädgårdarna. Fotade rosor, pumpor, passionsfrukt och citron. En katt var väldigt kelsjuk.
Ner från byn var det väldigt brant och asfalten hade blivit lite hal. Fick ta det försiktigt. Jag följde pilarna och inget som stod i guiden stämde. Ibland undrar jag om han ens varit här nyligt. Extra konstigt blir det när det står att man förut gick en väg men att pilarna nu pekar en annan men i verkligheten stämmer det som var "förr".
Passerade över den stora autostradan på en smal bro och fika sedan kämpa mig upp för backen till Alto Santa Clara varifrån utsikten ner mot Coimbra var fantastisk. Det var dock svårt att få till en bra bild när det var som en tunn dimma i luften.
Nu skulle jag ner igen mot Santa Clara. Jäklar så brant. Fick sicksacka mig ner. Tyckte synd om de som skall till Fátima och måste gå upp för denna. Gick förbi en akvedukt från romartiden som man plockat bort mitten på för att göra plats för autostradan. Har lite blandade känslor för sådant. Men förstod ju om man måste göra sådant. Man kan inte bevara allt gammalt då kan man inte utvecklas. Nu hade det börjat regna lite mer. Skönt tyckte jag. Gick förbi två pilgrimer som precis kämpat på regnskydd på väskorna. Själv sättet jag bara på det om det verkligen regnar. Har allt utom maten i vattentäta påsar.
Väl nere och igenom dalgången så bar det sig givetvis uppåt igen. Hallå vad är det för fel på broar? Nu slutade det regna. Det var inte många minuter det pågick.
Gick förbi universitet som legat där sedan 1290 och observatoriet innan jag kom in i en modern förort med en massa caféer. Och så bar det av neråt igen. Passerade det gamla klostret som också är ett härbärge. Klockan var bara 0920 så jag behövde inte en säng. Hade ingen lust att gå runt som turist i klostret med ryggan så jag bad bara en stämpel och kikade på den delen av utställningen som var i hallen. (BEA skriv in om Isabel här) Sen gick jag igen. Tog mig ner för den tokbranta och kullerstensbelagda gatan. Fotade en gatumarkering, den första jag sett här. Nedanför pågick en massa renovering av en byggnad som såg ut att vara tokgammal. Skall bli spännande att se vad de gör. De verkade ha byggt till en modern del.
Över en massa övergångsställen och tillslut stod jag på Ponte de Santa Clara efter 21,2 km och såg ut över rio Mondego och den väldigt fina staden som klättrade på berget. Tog lite bilder. Husen var fantastiska.
Tog mig in i stan och styrde stegen mot Igreja de São Tiago och hoppades den skulle vara öppen men nä inte det. Funderade på att checka in någonstans i stan men oj oj så mycket bilar, turistbussar och folk. Överallt. Orkade bara inte med det. Innan jag kollade upp denna Camino visste jag inte ens om att Coimbra fanns. Hur hittar alla hit?
Började gå ut ur stan och in på en café. Fanns inget mer än dricka för mig där så jag tog en iste och satte mig med guiden och konstaterade att det fanns flera alternativa ställen att stanna på idag. Bra.
Gick ut längst med floden. Blev galet kiddenödig fiket hade inte haft en toa. Fick gå ner till en gräsplätt bakom några buskar vid vattnet.
I slutet av stan höll de på att göra i ordning en senda (grusklädd gångbana) och hade dessutom dikat ur en fin liten bäck. Kommer bli kanonfint att gå där sen.
Nu skulle det snart komma en naturstig enligt kartans markering. Grön väg. Längtade men jag gick och gick och började tillslut tro att man dragit om vägen. Men såg sedan i texten att det står att man kommer till en gammal asfaltsväg. Men vad fan. Det kanske en gång i tiden när han gick här gick att gå vid sidan om men det var för det mesta helt överväxt. Gick och surade då jag sett fram emot mjukt underlag. Gick för visso ganska fint mellan högt gräs (typ vass) men ändå sur. Förbannade John Brierley och några minuter senare kom en skarp vänsterkurva. Gick så nära kanten jag bara kunde för jag förstod att en bil inte skulle se en här och jag hörde en en bit bort. Men precis i svängen kom en gammalt gubbe körande så nära vägkanten det bara gick och höll på att köra på mig. Klev snabbt åt sidan rakt ut i björnbärssnår som slet sönder min nya fina, sköna och dyra Houdini airborn zip i silke och ull. De som är så svåra att få tag på. Sjukt förbannad. Får försöka laga hålet.
Gick och muttrade hela vägen till Adémia fast mest var jag ju lättad över att ha överlevt. Hade inte jag redan gått så långt ut hade gubben klippt mig.
Var i Adémia lagom till att äta insåg jag och stannade. Klipper in från Instagram får översätta sen.
Lunch at 11:30 in Adémia at Restaurante Adega do Leite.
The waitris told me at first that she knew what gluten is and that they can't serv anything to me. I said that I can eat food prepared in the same kitchen as gluten products as long as there isn't any product containing gluten in the food. Ok then you can have the vegetable soup and the duck with rice she said. I ordered that and the soup came in. I asked is there anything in the soup that contains wheat and she said no it is just vegetables. When I was half way thru the soup I found pasta. Pasta is not a vegetable.
Then the rice and duck came in and I saw something that looked like breadcrumbs on top so I pointed and asked what is that and she happily answered crumbled bread. I stared at the food and said then I can't eat it. She didn't understand first so I reminded her, bread contains gluten. I got a new plate within the breadcrumb.
The food has been a real struggle so far and I'm soon out of my gluten free hard bread. Will have to live on rice cookies. Will certainly come home lighter than the 63 kg I weighted when I left.
Det går bra nu :-(
Nu låg 7.1 km asfalt framför mig innan jag skulle nå en ny grön väg. Tänk om inte heller den var grön? När jag gick ut ur byn satt en gammal kvinna utanför ett halvruckel till hus. Jag hälsade och hon ropade tillbaka att jag skulle ha en bra tur och ta det lugnt. Undra om jag ser stressad ut när jag går?
Först var det väg väg väg och typ inget mer och jag fick inte instruktionerna i guiden att stämma med markeringarna men men de gula pilarna brukar peka rätt.
I Trouxemil skulle det börja en 6-dagars festa till Santiagos ära och när jag hade tagit mig upp för backen till stan, fotat Santiagostatyn så kom jag till stadens torg där jag hörde musik ur en högtalare. Fick lust att dansa. En man tittade med ett roat leende på mig när jag korsade över och jag insåg att benen levde sitt eget liv i form av små danssteg. Det bjuder jag på.
Nu kom små byar med halvförfallna hus och nedlagda barer efter varandra men jag såg människor. En här och där. Ville ha en glass och gick in på en liten affär. Efter att ha sett på när kvinnan spelat 3D-tetris i frysen flera banor gav jag upp och gick in till baren bredvid. De hade en calippo. Sen kom ett lite finare område där alla hade sina solskydd för fönstren nere. Inte en människa. Fick sådan där zombiefilmkänsla.
Fasade lite för sista kilometern till Santa Luzia och den var precis så hemsk som jag trodde längst med motorvägen. Usch. Men sen blev det äntligen skog igen. Skönt för nu var klockan över 2 och solen hade brutit fram. Såg spår av skogsbrand i området och på vägen jag gick på hade man här och där lagt ut flera decimeter med fin sand. Skitjobbigt.
Kom sen in i den lilla byn Mala också där mycket stängt men en trailer med scen höll på att sättas upp för en festa. Köpte en iste i baren efter att ha försökt köpa en cola av festfolkets bar men de var inte kalla ännu.
Nu kändes det som jag var nära Mealhada som jag valt som mål. Funderade på var engelsmännen var medan jag gick genom Lendiosa och över en riktigt trevlig smal stig över olika fält. Härligt avslutning. Klockan hade nu närmat sig 16 i en rasande fart och jag hade bara en liten bit kvar. Skyltar talade om hur långt det var kvar till härbärget med jämna mellanrum.
Tillslut kom jag till Mealhada men skulle ju igenom hela staden då härbärget ligger 1,2 km utanför. Suck. Solen sken, varmt. Bara att trampa på sista biten Såg en pilgrim på andra sidan gatan. En som gick åt andra hållet. Hojtade till honom men han hörde mig inte så jag kryssade mellan bilar över. Det var en fátimapilgrim, min första. Vi pratade en stund han på portugisiska och knagglig engelska och jag på engelska och knagglig spanska. Men det funkar. Han var på dag 2. Hade lämnat sitt hem i Águeda (som jag passar i morgon) och skulle nu till Fátima men han hade ont i foten redan. Han pekade åt vilket håll härbärget låg och jag började gå. Gick därför fel och fick vända om men tillslut kom jag in till centrum.
Även här var husen dekorerade med pappersblommor och det stod något om en festa. Men lyckades inte lista ut när. Undrade vem som gör alla pappersblommor. Undrade om jag kunde gena genom den stora parken men det sa GPS:en nej till. Så det var bara att följa vägen. Hittade tillslut och kom fram efter 9 timmar och 25 minuter.
Blev visad härbärget och satte mig sedan på sängen innan jag tog tag i duschade och tvättande. Ville sen sitta i deras lilla trädgård men där satt en kanadensare och rökte. Fick sitta mot vägen och lyssna på långtradare istället. Tog en cola och mina jordnötter. Efter 20 minuter stod jag inte ut längre och gick in. Satte mig i en soffa och laddade upp bilder. Hade redan kört en batch under lunchen. Några poliser kom in och började duka av bordet i trädgården när kanadensaren gått in och fick mat serverat. Insåg att restaurangen öppnat och beställde. Här hade de koll. Fick en ost till förrätt och en supergod stek med kokt potatis och sallad. Orkade inte efterrätt utan tog bara kamomillte. Sen var planen. Att skriva 2 timmar och sova men det blev prat med andra pilgrimer istället först (BEA fyll på med lite info om dem) så nu är klockan snart 12 ändå.
Natti Natti.
Bestämde mig för att inte försöka hitta ut till där jag avvikit från caminon utan istället gå via stan till nästa by. Skulle ge samma sträcka som om jag aldrig gått in i byn. Lät Google navigera mig till Orelhudo istället för John Brierley. När jag kom till utkanten av byn så fanns där övermålade pilar. Kanske caminon gått genom Condeixa-a-nova en gång i tiden. Var på caminon igen efter 2,4 km kl 07:02. Så där ja. Då skall vi se hur den här är. Mycket väg idag men uppbruten med lite mjukare korta sträckor då och då. Dagen hade 2 alternativa mål Coimbra en större stad eller Mealhada en mindre ort en etapp längre bort. Väder, kroppen och humöret skulle få råda.
Orelhudo var en mysig liten by där det rann vatten överallt. I små kanaler mellan och under husen. Mycket blommor och växter. Trevlig att gå igenom. Fotade en del.
Vägen till Cernache var inte så speciell några stadsgator och nära trafikerad väg men inne i byn mötte jag en stor hund bakom ett staket. Han skällde inte. Jag hälsade och han ville kramas. Gick inte så bra genom staketet. Klappade honom en stund. Brudbudet skrattade åt oss. Gick vidare och snart var jag på första naturstigen. Uppför ett berg. Ganska stenigt men helt ok när det planade ut. Åt mitt äpple. Ett grönt så jag försökte skala det med tänderna så gott det gick för att inte få ont i magen. Fick skal mellan två tänder och fick inte loss det. Suck. Fortsatte äta äpplet och kom att tänka på vad som skulle hända om jag satte äpple i halsen och inte kunde hosta upp det. Skulle jag iallafall hinna få upp mobilen och skicka ett farväl hem? Bisarra tankar jag vet. Sen bet jag små små bitar men ändå lyckades jag få en liten bit i halsen men fick upp den igen. Man skall inte äta hårda äpplen när man går. Hivade iväg resten av äpplen.
En liten hare sprang över vägen och skrämde mig. Skrattade lite åt skyltarna i skogskanten som sa att här var det träningsområde för hundar. Såg framför mig hundar som kutade på typ elljusspår men det var nog snarare sök- och jaktträning som avsågs.
Det började snart gå neråt igen och det betydde ny asfalt. Omgivningarna jag kom till var ju inte så spännande då jag ramlade ut bland fabriker. Lite lustigt var att det växte pumpor utmed stängslet på ena. Fick ta mig över en stor väg innan en lång uppförsbacke tog vid men väl uppe så var jag i Palheira där det och växte mycket i trädgårdarna. Fotade rosor, pumpor, passionsfrukt och citron. En katt var väldigt kelsjuk.
Ner från byn var det väldigt brant och asfalten hade blivit lite hal. Fick ta det försiktigt. Jag följde pilarna och inget som stod i guiden stämde. Ibland undrar jag om han ens varit här nyligt. Extra konstigt blir det när det står att man förut gick en väg men att pilarna nu pekar en annan men i verkligheten stämmer det som var "förr".
Passerade över den stora autostradan på en smal bro och fika sedan kämpa mig upp för backen till Alto Santa Clara varifrån utsikten ner mot Coimbra var fantastisk. Det var dock svårt att få till en bra bild när det var som en tunn dimma i luften.
Nu skulle jag ner igen mot Santa Clara. Jäklar så brant. Fick sicksacka mig ner. Tyckte synd om de som skall till Fátima och måste gå upp för denna. Gick förbi en akvedukt från romartiden som man plockat bort mitten på för att göra plats för autostradan. Har lite blandade känslor för sådant. Men förstod ju om man måste göra sådant. Man kan inte bevara allt gammalt då kan man inte utvecklas. Nu hade det börjat regna lite mer. Skönt tyckte jag. Gick förbi två pilgrimer som precis kämpat på regnskydd på väskorna. Själv sättet jag bara på det om det verkligen regnar. Har allt utom maten i vattentäta påsar.
Väl nere och igenom dalgången så bar det sig givetvis uppåt igen. Hallå vad är det för fel på broar? Nu slutade det regna. Det var inte många minuter det pågick.
Gick förbi universitet som legat där sedan 1290 och observatoriet innan jag kom in i en modern förort med en massa caféer. Och så bar det av neråt igen. Passerade det gamla klostret som också är ett härbärge. Klockan var bara 0920 så jag behövde inte en säng. Hade ingen lust att gå runt som turist i klostret med ryggan så jag bad bara en stämpel och kikade på den delen av utställningen som var i hallen. (BEA skriv in om Isabel här) Sen gick jag igen. Tog mig ner för den tokbranta och kullerstensbelagda gatan. Fotade en gatumarkering, den första jag sett här. Nedanför pågick en massa renovering av en byggnad som såg ut att vara tokgammal. Skall bli spännande att se vad de gör. De verkade ha byggt till en modern del.
Över en massa övergångsställen och tillslut stod jag på Ponte de Santa Clara efter 21,2 km och såg ut över rio Mondego och den väldigt fina staden som klättrade på berget. Tog lite bilder. Husen var fantastiska.
Tog mig in i stan och styrde stegen mot Igreja de São Tiago och hoppades den skulle vara öppen men nä inte det. Funderade på att checka in någonstans i stan men oj oj så mycket bilar, turistbussar och folk. Överallt. Orkade bara inte med det. Innan jag kollade upp denna Camino visste jag inte ens om att Coimbra fanns. Hur hittar alla hit?
Började gå ut ur stan och in på en café. Fanns inget mer än dricka för mig där så jag tog en iste och satte mig med guiden och konstaterade att det fanns flera alternativa ställen att stanna på idag. Bra.
Gick ut längst med floden. Blev galet kiddenödig fiket hade inte haft en toa. Fick gå ner till en gräsplätt bakom några buskar vid vattnet.
I slutet av stan höll de på att göra i ordning en senda (grusklädd gångbana) och hade dessutom dikat ur en fin liten bäck. Kommer bli kanonfint att gå där sen.
Nu skulle det snart komma en naturstig enligt kartans markering. Grön väg. Längtade men jag gick och gick och började tillslut tro att man dragit om vägen. Men såg sedan i texten att det står att man kommer till en gammal asfaltsväg. Men vad fan. Det kanske en gång i tiden när han gick här gick att gå vid sidan om men det var för det mesta helt överväxt. Gick och surade då jag sett fram emot mjukt underlag. Gick för visso ganska fint mellan högt gräs (typ vass) men ändå sur. Förbannade John Brierley och några minuter senare kom en skarp vänsterkurva. Gick så nära kanten jag bara kunde för jag förstod att en bil inte skulle se en här och jag hörde en en bit bort. Men precis i svängen kom en gammalt gubbe körande så nära vägkanten det bara gick och höll på att köra på mig. Klev snabbt åt sidan rakt ut i björnbärssnår som slet sönder min nya fina, sköna och dyra Houdini airborn zip i silke och ull. De som är så svåra att få tag på. Sjukt förbannad. Får försöka laga hålet.
Gick och muttrade hela vägen till Adémia fast mest var jag ju lättad över att ha överlevt. Hade inte jag redan gått så långt ut hade gubben klippt mig.
Var i Adémia lagom till att äta insåg jag och stannade. Klipper in från Instagram får översätta sen.
Lunch at 11:30 in Adémia at Restaurante Adega do Leite.
The waitris told me at first that she knew what gluten is and that they can't serv anything to me. I said that I can eat food prepared in the same kitchen as gluten products as long as there isn't any product containing gluten in the food. Ok then you can have the vegetable soup and the duck with rice she said. I ordered that and the soup came in. I asked is there anything in the soup that contains wheat and she said no it is just vegetables. When I was half way thru the soup I found pasta. Pasta is not a vegetable.
Then the rice and duck came in and I saw something that looked like breadcrumbs on top so I pointed and asked what is that and she happily answered crumbled bread. I stared at the food and said then I can't eat it. She didn't understand first so I reminded her, bread contains gluten. I got a new plate within the breadcrumb.
The food has been a real struggle so far and I'm soon out of my gluten free hard bread. Will have to live on rice cookies. Will certainly come home lighter than the 63 kg I weighted when I left.
Det går bra nu :-(
Nu låg 7.1 km asfalt framför mig innan jag skulle nå en ny grön väg. Tänk om inte heller den var grön? När jag gick ut ur byn satt en gammal kvinna utanför ett halvruckel till hus. Jag hälsade och hon ropade tillbaka att jag skulle ha en bra tur och ta det lugnt. Undra om jag ser stressad ut när jag går?
Först var det väg väg väg och typ inget mer och jag fick inte instruktionerna i guiden att stämma med markeringarna men men de gula pilarna brukar peka rätt.
I Trouxemil skulle det börja en 6-dagars festa till Santiagos ära och när jag hade tagit mig upp för backen till stan, fotat Santiagostatyn så kom jag till stadens torg där jag hörde musik ur en högtalare. Fick lust att dansa. En man tittade med ett roat leende på mig när jag korsade över och jag insåg att benen levde sitt eget liv i form av små danssteg. Det bjuder jag på.
Nu kom små byar med halvförfallna hus och nedlagda barer efter varandra men jag såg människor. En här och där. Ville ha en glass och gick in på en liten affär. Efter att ha sett på när kvinnan spelat 3D-tetris i frysen flera banor gav jag upp och gick in till baren bredvid. De hade en calippo. Sen kom ett lite finare område där alla hade sina solskydd för fönstren nere. Inte en människa. Fick sådan där zombiefilmkänsla.
Fasade lite för sista kilometern till Santa Luzia och den var precis så hemsk som jag trodde längst med motorvägen. Usch. Men sen blev det äntligen skog igen. Skönt för nu var klockan över 2 och solen hade brutit fram. Såg spår av skogsbrand i området och på vägen jag gick på hade man här och där lagt ut flera decimeter med fin sand. Skitjobbigt.
Kom sen in i den lilla byn Mala också där mycket stängt men en trailer med scen höll på att sättas upp för en festa. Köpte en iste i baren efter att ha försökt köpa en cola av festfolkets bar men de var inte kalla ännu.
Nu kändes det som jag var nära Mealhada som jag valt som mål. Funderade på var engelsmännen var medan jag gick genom Lendiosa och över en riktigt trevlig smal stig över olika fält. Härligt avslutning. Klockan hade nu närmat sig 16 i en rasande fart och jag hade bara en liten bit kvar. Skyltar talade om hur långt det var kvar till härbärget med jämna mellanrum.
Tillslut kom jag till Mealhada men skulle ju igenom hela staden då härbärget ligger 1,2 km utanför. Suck. Solen sken, varmt. Bara att trampa på sista biten Såg en pilgrim på andra sidan gatan. En som gick åt andra hållet. Hojtade till honom men han hörde mig inte så jag kryssade mellan bilar över. Det var en fátimapilgrim, min första. Vi pratade en stund han på portugisiska och knagglig engelska och jag på engelska och knagglig spanska. Men det funkar. Han var på dag 2. Hade lämnat sitt hem i Águeda (som jag passar i morgon) och skulle nu till Fátima men han hade ont i foten redan. Han pekade åt vilket håll härbärget låg och jag började gå. Gick därför fel och fick vända om men tillslut kom jag in till centrum.
Även här var husen dekorerade med pappersblommor och det stod något om en festa. Men lyckades inte lista ut när. Undrade vem som gör alla pappersblommor. Undrade om jag kunde gena genom den stora parken men det sa GPS:en nej till. Så det var bara att följa vägen. Hittade tillslut och kom fram efter 9 timmar och 25 minuter.
Blev visad härbärget och satte mig sedan på sängen innan jag tog tag i duschade och tvättande. Ville sen sitta i deras lilla trädgård men där satt en kanadensare och rökte. Fick sitta mot vägen och lyssna på långtradare istället. Tog en cola och mina jordnötter. Efter 20 minuter stod jag inte ut längre och gick in. Satte mig i en soffa och laddade upp bilder. Hade redan kört en batch under lunchen. Några poliser kom in och började duka av bordet i trädgården när kanadensaren gått in och fick mat serverat. Insåg att restaurangen öppnat och beställde. Här hade de koll. Fick en ost till förrätt och en supergod stek med kokt potatis och sallad. Orkade inte efterrätt utan tog bara kamomillte. Sen var planen. Att skriva 2 timmar och sova men det blev prat med andra pilgrimer istället först (BEA fyll på med lite info om dem) så nu är klockan snart 12 ändå.
Natti Natti.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar