Dag 197 - Väg, violin, vegetarisk kost

Upp tidigt, frukost, stuva in allt i bilen, säga hej då till kattvakten och sen köra köra och mer köra. Köra fel när vi skall ill lunchrestaurangen, hamna vid en annan som bara serverar mat som jag inte kan äta. Stanna till för att äta på BurgerKing i Örnsköldsvik istället. Tanka, köpa glass för att sen köra lite till. Paus vid Högakustenbron för att ta dagens bild (svår i det skarpa solljuset) och sen lite mer bilfärd.

Ljudboken i sitt slutskede när någon från baksätet påstår att jag missat avfarten. Blir helt förvirrad, men vi har ju inte passerat Bye ännu. Sambo som kollar kartan nä då vi har en bit kvar. Hitta avtagsvägen och parkera vid prästgården, stappla ur bilen med riktigt ont i nacken. Inte så smart att köra 57 mil med problem med nacken. Fick aldrig höra upplösningen i boken, den får vänta tills i morgon.

Lite fika och en vetevärmare om nacken, en violinkonsert i kyrkan där jag försökte måla naglarna under tiden, blev tillsagd av ena sonen att det stank nagellack så det var ju bara att ge upp.

Samtal med svågern och svägerskan, måla de egna naglarna och tre av deras sons naglar. Han mycket stolt men viftar nagellacket rakt på mina brallor, försöker tvätta av med nagellacksremover (yngsta sonen undrar varför det står så på flaskan, varför svengelska) dåligt val, förstör byxorna.

Middag hos vegetariansvärmor som barnen upplever som "var är proteinet" (broccoli- och blomkålsgratäng med potatis och grönsallad) men blidkas av glass och jordgubbar till efterrätt. Samtal långt in på natten om arvsrätt, vad är vegetarisk kost, gamla präster i prästgården mm mm. Svärfar som bakar kakor som doftar fantastiskt men som jag inte kan äta, kommer på att jag har seg marängtårta i bilen, hämtar, njuter av den sötsura citronmarängen.

Gå till sängs med ångesten över att inte hunnit avverka min mil. Tröstad av att jag snart är på caminon och tar igen den. Både sambon och yngsta sonen sjuka av att det finns hund i huset. Slösurfa caminoforum ännu längre in på småtimmarna. Diskutera varför många andra pilgrimer ser ner på oss som går snabbt och långt.