17 maj 2012

En stolt mor till en snabb son som gjorde premiärlopp

Idag var jag och Herman i Piteå, tanken var att jag och barnen skulle springa Starloppet men Vincent bangande ur och skyllde på dåligt väder och att det var asfalt (vilket visade sig stämma bara till hälften). Själv vaknade jag med lite molande värk i ett knä så mitt deltagande var ovisst men Herman var fast besluten att springa trots regnet.

Vi kom till Piteå en timme innan Hermans lopp, eftersom vi hade missat att anmäla oss i tid var man tvungen att efteranmäla sig senast 45 minuter innan. Jag betalade de 200 kr som det kostade och vi gick och kikade runt lite på området. Det var 9 grader ute och duggregnade så vi flydde till bilen en stund för att få lite värme och göra i ordning Herman inför loppet. Han hade hoppats kunna springa i shorts och t-shirt men det var ju bara att glömma. Istället bytte han plats på tröjan han dragit över t-shirten och t-shirten och fäste sen sin nummerlapp. Han drog av shortsen och valde att behålla mjukisbrallorna på istället.



När det var en halvtimma kvar gick vi ut igen, vi kikade på målgången för de 03-04-barn som sprang 1 km. Jäklar så snabba de var. Snabbaste sprang på 4:36. Vi insåg rätt snart att vi inte hade en susning om var starten var så vi frågade och lyckades hitta. Herman ägnade en stund till att värma upp/hålla sig varm. Han joggade fram och tillbaka och hoppade omkring. Det samlades allt fler förväntansfulla barn och några minuter innan 11:30 stod de uppställda på startlinjen. Men då fick vi veta att 99-00 skulle starta först och 01-02 3 minuter efter så de gick gå och ställa sig bakom en bom. De större barnen drog iväg och de yngre gick till startlinjen. Jag fick ta Hermans jacka. Min ordentliga son ställde sig långt fram och såg till att vara bakom startlinjen. Herman såg sammanbiten ut, tror det var lite nervöst. Första loppet och alla andra såg ut som de inte gör annat än springer. Speakern räknade ner och starten berättade att när det var 5 sekunder kvar skulle han höja startpistolen.



Skotten brann av och barnen rusade iväg, 2 pojkar lyckades på något sätt trassla in sig och falla, jag blev lite rädd för att de bakom skulle trampa på dem men de andra inklusive Herman lyckades skutta över. Den ena tog sig upp och jag tror han kutade iväg direkt den andra killen blev liggande och en som sades vara läkare rusade fram. Pojken var ledsen men efter några sekunders snörvlande gav han sig iväg i en jäkla fart. Hoppas det gick bra för honom. Inte kul att vara superladdad inför ett lopp, betalat och sen ramla 5 meter efter start.



Jag stod och frös som en tok, hade för lite kläder på mig. Kunde ju inte gå in och vänta heller. De snabbaste från 99-00 var tillbaka efter mindre än 8 minuter och vinnaren sprang in på 08:01.


Jag stod en bit ifrån upploppet och väntade för att heja på Herman och när han dök upp hejade jag på honom innan han skulle svänga in mot upploppet. Men så får ungen för sig att han är framme vid svängen och bromsar in. En man som stod där skrek "Men fortsätt du är inte framme ännu" och Herman fortsatte kuta och lade in en högre växel. Jag sprang bort till målet och tog emot en lycklig kille som sa "Jag sprang om minst 1 från gruppen innan". Herman sprang in på 09:53 (men det visste vi inte då eftersom resultattavlorna inte visade några resultat), snabbast i hans grupp var en kille på 09:04.


Visst ser han ut att ha ett rätt bra löpsteg?


Prisutdelningen skulle vara ca 20 minuter efter deras målgång så vi fick stå och vänta en stund. Jag var så otroligt frusen och när jag hukade mig ner för att hjälpa Herman med en grej var knät alldeles stelt. Så jag skippade att efteranmäla mig till mitt lopp. Ingen idé att springa när knät inte kändes helt ok, vill inte riskera att det börjar bråka igen.

Kollade runt lite och såg att de andra i Hermans startgrupp hade startnummer som började på 2 medan herman hade 177. Blev lite orolig att han hamnat fel att hans tid skulle registreras på 99-01-tiderna istället då alla de hade 1 som startnummer och gick för att kolla upp saken. Där stod en pappa med son som hade klantat sig, pojken var 02:a men hade råkat starta med 99-00-startgruppen. Nu försökte de trixa i tidtagningsprogrammet så att han skulle hamna i rätt resultatlista men det gick inte. Tidtagarna sa att arrangören fick bestämma hur det skulle lösas. Killen hade en 5:e bäst tid i den startgrupp han sprang med och hade 3:e bästa tid i sin åldersgrupp.

Vid prisutdelningen hade man bestämt sig för att han skulle få gå upp på pallen med sin åldersgrupp. 1-3 fick medalj plus pris 4-5 fick ett pris.

Vi väntade kvar 2 timmar efter loppet på resultatlistor men det kom inga så vi gav upp och åkte hem.

Hemma däckade jag i säng 3 timmar, helt väck. När jag vaknade hade resultatlistan kommit upp på nätet och jag kunde meddela Hermans hans tid. Vi kunde då se att Herman var 5:a i sin startgrupp men eftersom killen som startat i fel grupp räknades in i prisutdelningen så fick Herman inget pris. Ingen vet ju om den killen hade kutat lika snabbt om han startat med sina jämnåriga men nu valde arrangörerna att rätta till hans fel så en lite besviken Herman blev utan pris. Jag hade dessutom innan loppet läst lite galet, det stod att alla som sprang knattelopp skulle få pris efter loppet och jag hade misstolkat det som alla barnlopp men knatteloppet var ett eget.

Men han är sugen på att springa något mer lopp så nu skall jag kolla runt lite, kanske stadsmaran har något.

3 kommentarer:

Riddarmamma sa...

Hittade dig via FunBeat. Skoj att läsa att om någon fler deltagare i Star-loppet! Både jag och mina barn deltog då vi bor i området. Killen som du nämnde, 03/04:an som sprang 1 km på 4:36 är min son, så här har du en till stolt mamma må du tro! Det är så kul när ungarna gillar att sporta :)

Béatrice Karjalainen sa...

Det förstår jag, jäklar så snabb han var, vi var grymt imponerade. Hälsa honom och gratta till den fina tiden.

Riddarn sa...

Jättetrevlig blogg och fint skrivet om en kul dag med fokus på löpning i Bergsviken.

Tråkig med knät dock, jag hoppas det ordnar sig snart och det kommer ju fler tillfällen till att tävla. :-)

Att min son kan springa bra visste jag ju men att han skulle vara först i sin klass då dessutom hälften var ett år äldre än sonen Felix kom som en oerhört positiv överraskning.

Hänsningar från en stolt pappa.. (4.36)