#032 i #blogg100 blir en komplettering till gårdagens inlägg

Meddelandet i bilden nedan mötte mig i telefonen när jag vaknade i morse.

En kollega till mig som uppenbarligen tagit för givet att jag är automatisk fylletaxi åt alla bara för jag inte dricker alkohol. Hen stod ute och rökt när jag skulle fara.

Hen frågade om han kunde åka med och jag svarade nej, du har rökt så jag kan inte ha dig i bilen. Sen gick jag.

Min högerlunga är kaputt pga rökare och hade blivit värre under dagen då en massa rök hade kommit in i lokalen. Ville inte riskera vänster lunga oxå.

Men tydligen har jag ett ansvar att alla kommer hem som går utöver min egen hälsa enligt vissa.

Det som gjorde mig mest förbannad var dock det om att jag bara hittar på att jag är överkänslig. Att hen förringar de besvär jag har med en sjukdom som begränsar mitt liv rejält. Hela tiden vara på min vakt, vara beredd att gå ifrån mat, nöje, vänner mm.

Önskar så att de människorna kunde få känna på hur det är att inte få luft, att hosta hela nätterna och få upp hårt slem och blod. Att behöva ställa in träning när det är som värst. Fast å andra sidan är det besvär jag inte önskar någon.