Mina omgivningar #013 #blogg100

Oj höll på att glömma skriva dagens blogginlägg i #blogg100 pga att skallen är full med funderingar och tankar kring en grej. En grej jag egentligen vill skriva om men kan inte, men om några dagar kanske det går. Och när det blev så gick hela skallen i baklås så det får blir mer om foto helt enkelt.

I lördags kväll fick mina lungor spunk. Jag kunde plötsligt knappt andas, det gjorde så sjukt ont och det enda som funkade var att ligga på ett hårt golv (finns det någon som har mjuka golv hemma?) med benen uppåt så tyggen pressades ut. Då kändes det som jag i alla fall fick ner hjälpligt med syre. Söndagen fortsatte i samma tecken och jag kikade ut och såg att det såg kanonfint ut ute. Och där låg jag på golvet. Huvudet sprängde och magen hade börjat jävlas med mig dessutom. Men jag bestämde mig för att gå ut, frisk kall luft kanske skulle hjälpa lite.

Kollade inte på termometern och blev aningen förvånad när det var så jäkla kallt ute som det var. Tog med mig kameran och Joakims stativ som jag fortfarande har hemma sen Abiskoturen (hmm måste lämna igen).

Hittade ett fint träd som var alldeles vitt och fotade det några gånger. Medan jag stod där kom en kvinna förbi med ett barn på en bob. Det visade sig att de var intresserade av vårt grannhus och hon ställde en massa frågor om grannskapet, sjön mm. Hon hade en som var lika gammal som Vincent och också spelade handboll, dock i "fel" lag men ungarna känner garanterat till varandra, de möts ju i sammandrag jämt.

Jag tog mig ut på isen där det hade börjat ånga från sjön, satte upp min kamera igen för att ta några bilder. Jag har ingen fjärrutlösare så jag brukar sätta kameran på timer 10 sekunder (åh tänk om det kunde komma en mjukvaruuppdatering med ett val på 2 sekunder).

Medan jag står där och väntar på att de 10 sekunderna skall gå susar en skidåkare förbi, passerar min kamera precis när bilden tas vilket var lite roligt.

Han stannade och pratade med mig, undrade vad jag fotograferade. Han var pensionär och bodde på andra sidan sjön i pensionärsboendet. Han skidade i jeans vilket jag fann lite lustigt. Han berättade att han brukar försöka sysselsätta sig om dagarna och skida runt sjön och göra upp ett spår åt andra var en rätt trevlig sysselsättning. Han tittade lite lustigt på mig när jag pekade kameran mot dimman som lade sig allt tätare i ena änden sjön och berättade att det var vatten på isen som steg när det blev kallare ute. Vi pratade lite om att man skall börja fot i sin närhet, lära sig vad som finns där, upptäcka nya saker varje dag. Sen drog han iväg.

Jag fotade mer dimma, råkar vara löjligt förtjust i dimma och kraftledningsstolpar så en kombo av båda var ju bara lycka.

Jag fotade andra sidan sjön och bort mot Södra Svartbyn och mitt eget hus. När jag tittar på bilderna tänker jag, wow jag är lyckligt lottad med min placering av mitt boende. Jag bor fint!

Bilden nedan fick Anders att diagnostiera mitt ena objektiv som skadat, den är suddig i vänsterkanten. Så det blir väl till att ta med mitt 18-55 till Mediamarkt och de får fixa. Men skall ta några bilder till för att testa först. Anders och Joakim får vara jury.

När jag skulle gå upp från isen igen gick jag åter förbi trädet jag fotat 1 timme tidigare, nu sken solen på det på ett fint sätt. Men tyvärr hade batterierna i kameran sugits ut totalt i kylan så det fick bli en mobilbild.

Några bilder till från denna dag finns i mitt album på G+/Picasa. Några kommer dyka upp till #365foton oxå, har gjort urvalet men inte publicerat ännu.

Lungorna då, jo de är fortfarande helt kaputt men den där timmen ute i kylan kändes det inget alls, så skönt. Men händerna, fötterna och näsan var inte riktigt med på att vara ute i -20 och typ stå still.