26 juni 2014

En av mina svaga sidor visar sig från sin sämsta sida just nu...

En av mina sämsta sidor är att jag verkligen mår dåligt av när någon säger att jag gjort fel när jag inte gjort det. Jag vill och svarar oftast i långa "försvarstal".

Men ingen bryr sig. Oftast är de ju övertygade om att jag gjort fel så min förklaring som faktiskt bevisar att jag gjort det jag skall och oftast lite till låter bara som ursäkter i deras öron. Rättshaveristvarning. 

Nu står jag inför ett sådant tillfället. Jag fick höra att jag inte gjort vad som förväntades av mig. Det är bara det att personen har lagt en roll på mig som jag faktiskt inte har/hade. Jag har däremot agerat delvis som om jag hade den rollens ansvar. Jag har brytt mig om en grej. Lyft upp det och påpekat att här har det blivit något tokigt. Och får höra att jag borde bevakat så det tokiga inte skett. Men innan det knasiga inträffade så lyfte jag frågan "hallå tänk nu på att...". "Lugn vi har koll på allt" fick jag till svar från de som verkligen hade ansvaret. Men nä det hade de ju uppenbarligen inte och nu är det typ mitt fel att man missat det hela. Jag borde ha bevakat att det blev rätt. 

Jag blev så arg och ledsen. Jag skrev ett långt mail där jag förklarar att jag faktiskt bara råkar vara en person som brytt mig och lyft upp risker och att vi kan tappa möjligheter. Inte haft något direkt ansvar för skeendet. 

Men mailet ligger i utkastlådan. Det känns som om det kommer vara helt verkningslöst att skicka. Jag kommer inte få någon ursäkt, jag kommer inte få en klapp på axeln för att jag faktiskt lyft upp ett problem. Snarare blir jag en gnällkärring som skriver långa mail. 

För jag har rätt bra koll på saker och hur skeenden varit, vad som påverkat vad osv.  Personen som ansåg att jag inte gjort det jag skall verkar inte vara insatt alls i vad som hände under den perioden eller hur det blev. Hen ser bara att jag brydde mig alltså måste jag haft ett ansvar. Typ. 

Jag tror ärlig att jag skall sluta bry mig. Jag skall bara göra exakt det jag blir tillsagt om ens det. Ibland blir jag ombedd att göra lite väl mycket grejer pga "du som vet allt"...

Jag måste lära mig att om man lyfter upp ett problem så blir man ägare av det för det finns ingen som är beredd att ta över ägandeskapet och göra något åt det. Och jag kan inte sitta med alla problemen på mina axlar. Jag känner mig galet nertyngd av ansvar jag inte bett om. 

Nu skall jag väl tillägga att just i den här saken verkar det i alla fall finnas en vilja att försöka lösa det hela. Meningen om att jag inte gjort det som förväntas av mig kom som en bisats nästan. Men för mig kunde den lika gärna stått i fet, röd, blinkande text mitt i mailet. 

Det är som sagt en av mina svagheter. Jag bryr mig i saker jag inte ansvarar för i jag tar oerhört illa vid mig när någon sedan försöker få det till att jag inte skött mitt ansvar. 

Mailet får ligga kvar i utkast. Kanske skickar jag det till en av mina chefer med en begäran om att han tar mig i försvar. Han vet hur det låg till. Önskade bara att han (han var cc:ad på mailet) kunde se den där meningen och svara väldigt kort med något som försvarar mig. Men för honom lyser inte texten fet, röd och blinkande. För honom är det inget som står där. Han kommer bara säga "äh hen vet inte hur det såg ut och vem som hade hand om vad, bry dig inte, vi vet ju hur det var och det räcker ju". 

Men för perfektionisten Bea som dessutom lägger alldeles för mycket av sin person i hur hon presterar på jobbet kommer det alltid sitta där att en person tror att jag är en slarvig jävel. 

Hur fan lär man sig att släppa sådant. Bli en sådan som rycker på axlarna och bara glömmer?

När det gäller ansvar har jag ett mentorskap just nu på jobbet. Jag drillar en kollega i ett ämne jag är sjukt bra på. Hen kämpar väl lite mer kan man säga. Jag får dagligen kämpa med att inte ta över, gå in och ta ansvaret för det som skall produceras. Det är hens ansvar. Jag skall bara lotsa hen rätt genom en viss djungel. Försöka få hen att fatta rätt beslut och få fram rätt materiel samtidigt som hen lär sig till nästa gång. Gud så svårt det är. Vill ju bara säga "skriv så här", "gör så här", "nu bokar jag upp möten med x och reder ut y" och så vidare. Men jag har hållit mig hyfsat hittills men visst kliar det i fingrarna att göra ett "skuggjobb" vid sidan av. Dock har jag i detta fall inte alla pusselbitar rent tekniskt och min chef har gett mig strikta order om att inte leta fram de bitarna (jo jag har letat i smyg :-) ). För han vet att då hade jag jobbat i helgen och fixat allihopa på egen hand. Lärorok process för mig.

25 juni 2014

Lade en "bok" på posten

Igår kom jag mig för att göra en grej som jag tänkt länge. Jag skrev ut allt jag skrev på #camino2013 och stoppade in i en pärm. Den pärmen skickade jag idag till min mormor så hon kan få läsa om min resa. Hoppas hon blir glad. Berättelsen är med bilder 372 A4-sidor.

Den kan kortas ner något för nu ligger det dubbla bilder på vissa grejer, dels instagrambilden och dels kamerabilden. Detta för att när jag skrev blogginläggen på mobilen så lade jag in instagrambilderna där och sen när jag kompletterade med foton plockade jag aldrig bort IG-bilden. I bloggen gör det inte så mycket men i utskriftsversionen är det nog bra om jag ids göra den gallringen. Har en del språk att gå igenom också och sen hörde jag att en delsträcka fått helt fel längd måste bara leta reda på vilken det var, saknades en mil eller så.

Om någon är intresserad av att läsa det som PDF/DOCX så är det bara att hämta hem. Men som sagt det är blogginläggen och ingen språklig korr är gjord. Det mesta är skrivet på en mobil liggandes med mobil och huvud under ett täcke på natten i ett härbärge :-)

(The whole text as a .doc without pictures for translation)

24 juni 2014

Vissa dagar är sämre än andra

Jag måste nog ta tag i den där PMS:en. Flippade ur totalt på en grej på jobbet idag och typ skrek åt chefen. Suck, blir så less. Borde ha en dumstrut vissa dagar.

23 juni 2014

Ibland önskar jag att jag var en nolla, ett lallande troll...

Det absolut värsta med att vara rätt bra (eller rättare sagt jävligt bra) på det man gör är att man får städa upp efter andra med motiveringen att då blir det ordentligt.Mitt eget jobb är det inte så noga att jag hinner med, det kan jag tydligen sköta på kvällar och helger. Hej väggen!

Fan 2,5 veckor kvar till semestern, det är en evighet och sen är den bara 5 veckor lång, känns som jag skulle behöva ett år typ. Ja just det jag sökte ju tjänstledigt för att plugga ett år men tji fick jag, inget ledigt. Men har å andra sidan inte fått svar från utbildningen heller om jag kommit in. Blir spännande att se och se vilket beslut jag då tar, hur modig är jag?

Mvh. en mycket trött trygghetsnarkoman.

22 juni 2014

Planering planering planering och lite tight med tid

Ägnar min lediga tid till att försöka pussla ihop en camino på alldeles för kort tid känns det som. 44 mil på 12-14 dagar låter inte så tight tills man ser höjdkurvorna för sträckorna. Måste nog leta fram liknande sträckor på Camino Francés och Inglés för att se vad jag höll för hastighet/distans per dag där. Nackdelen med de sträckor jag vill gå nu är dessutom att härbärgena ligger ganska glest så antigen får man gå kort eller långt.

Planen ser ut så här just nu:
StageFromToStage distanceTotal distanceAverage per day
1LeónBuiza414141.00
2BuizaCampomanes39.180.140.05
3CampomanesOviedo40120.140.03
4OviedoVenta del Escamplero41.4161.540.38
5Venta del EscampleroSalas34.9196.439.28
6SalasBorres33.5229.938.32
7BorresLa Mesa31.4261.337.33
8La MesaPadrón42303.337.91
9PadrónCastroverde31.3334.637.18
10CastroverdeSan Román da Retorta39.6374.237.42
11San Román da RetortaArzúa41.2415.437.76
12ArzúaSantiago39454.437.87
13EXTRA DAY
14EXTRA DAY (BACK TO MADRID)


Exempelvis ser slutet på dag 1, början på dag 2 ut så här:

Det är som backen upp mellan Augapesada och Alto Mar do Ovellas på vägen ut till Finisterre fast 7 km långt istället för 2 km långt och den backen var jobbig++. Eller som Herreíra till O'Cebreiro som gick från 705 möh till 1300 på 8,1 km det var inte heller helt ojobbigt. Men som tur är ser det inte riktigt ut så överallt.

Rekommenderat är 4 dagar på Camino del Salvador, 11 dagar på Camino Primitivo och sen 2-3 dagar på Camino Francés. Så totalt 16-17 dagar vilket gör att min kapning till 14 dagar är långsammare än skillnaden mellan rekommenderad tid på Camino Francés mot vad jag gjorde. Så det borde vara görbart om jag planerar om och använder alla 14 dagarna. Camino Francésdelen vet jag att det går att gå på 2 dagar. 4 dagar på Camino del Salvador som rekommenderat ger 8 dagar kvar till Primitivo vilket är då 3 dagar snabbare vilket gör att ca 8-9 mil måste smetas ut på dessa dagar vilket borde ge mig lagom längd på sträckorna trots alls för de rekommenderade är 2,2-3 vilket är korta sträckor tycker jag.

Resemässigt har jag några laternativ som just nu ser ut så här:
FromStartToEndTransportationPrice
June 31Luleå6:20Stockholm7:40Flight SK0012912 SEK
June 31Stockholm10:00Frankfurt12:15Flight SK3671
June 31Frankfurt13:15Madrid15:50Flight SK3695
June 31Madrid16:45León21:15Alsa Bus25.98€
August 14Santiago de Compostela23:30
August 15Madrid7:30Alsa Bus60.67€
ALTAugusti 15Santiago de Compostela6:45Madrid8:00Flight IB 3895 1536 SEK
August 15Madrid12:20Stockholm16:10Flight SK18562090 SEK
August 15Stockholm17:55Luleå19:10Flight SK016

21 juni 2014

Bagageluckeloppis på Gruvberget i Boden

Vi ser över möjligheterna att ha försäljningsbord på verandan också.


Det tog mig typ hela dagen att rita den där bilen, ingen karriär som tecknare i framtiden direkt.

20 juni 2014

Samtal med en tiggare

Idag utanför ICA satt en ganska ung tjej. I blåsten och kylan denna midsommarafton gick festklädda människor i för tunna kläder bara förbi, de tittade inte ens på henne trots hennes hej!

Jag studerade människorna på håll medan jag låste bilen och letade fram en 50-lapp ur väskan, hade för en gångs skull kontanter. Satte mig ner på huk bredvid henne, gav henne mina pengar och sa att hej, varsågod. Frågade om hon hade fått äta något idag och fick ett nekande svar. Frågade vad hon ville ha, om hon ville följa med in. Men hon vågade inte komma med in då hon blivit utslängd en gång idag. men något varmt vore snällt.

Det enda varma som finns att få tag på på ICA är en varmkorv så då sa jag att det köper jag med mig på vägen ut. Väl inne i affären malde det i huvudet, fasiken det är midsommarafton, vi köper galet mycket mat som alla högtider i Sverige och här sitter en ung kvinna utanför ICA och tigger denna dag, utan att ha ätit. Köpte med mig bröd, ost, frukt och lite korv samt potatis, äh det är ju en högtid så en kärleksmums och en fanta slank ner oxå. Köpte varmkorven, en bulle och en kopp kaffe till henne och gick ut.

Satte mig bredvid henne och började prata, hon är från Rumäninen, har en Master i turismadministration men kan inte få ett jobb där hemma. Har ett barn att försörja och som så många andra hitlurad om att det finns jobb men blev mer eller mindre dumpad i Luleå. Vågade inte riktigt luska i det där om någon tar en del av hennes pengar eller inte. Hon såg inte nervös ut över att prata med mig. Jag började fundera lite på hur det kommer sig att hon sitter utanför ICA i Boden när hon säger att hon bor i en bil i Luleå (hon kunde ta emot maten men potatisen hade hon ingen nytta av då hon inte har någonstans att laga mat). Att pendla mellan orterna borde ju kosta en del och med tanke på hur lite de brukar få ihop på en dag så känns det ju lite konstigt. Eller är de flera som delar på en biltur till och från Luleå för att Luleå är överetablerat?

Hon pratade om att hon måste kunna skicka hem pengar till sitt barn så de inte blir vräkta, hon var stressad över att ICA stänger redan kl 18 idag dvs 4 timmar före vanlig tid. Hon berättade om hur förnedrande det är att sitta utanför affärer och tigga men att det i alla fall ger mer än att vara arbetslös hemma där det inte finns något stöd.

Hon pratade en utmärkt engelska och är villig att ta vilket jobb som helst, har fått hjälp av kyrkan i Luleå att ansöka om ett personnummer/samordningsnummer så att hon sen kan bli registrerad som jobbsökande.

Jag ser ingen anledning till att tvivla på hennes historia och känner en stor sorg över att det skall vara sådan misär i vissa länder men blir givetvis nyfiken på hur man hamnar här i norr. Hoppas hon kan hitta sig ett jobb och framför allt en anständigt boende.

19 juni 2014

Nix och klipp

Idag fick jag veta att jag inte kommer få tjänstledigt i år för studier. Nästa vecka kommer beskedet om jag kommit in eller inte. Men jag tror knappast jag kommer att ha råd att säga upp mig för att plugga. Det kryllar inte direkt med jobb här uppe.

Tröstade mig med fika på stan med Herman och sen klippte jag topparna på håret som hade börjat bli lite trassligt. Vågade gå till en lärling igen, denna var duktig, lyssnade och fixade till håret ett steg närmare ett jämnlångt hår utan uppklipp. Men det kommer ta minst ett år till innan jag är tillbaka där jag vill vara med håret. Det måste få chans att återhämta sig efter det massiva håravfallet i fjol innan jag ens tänker tanken att ha någon uppklippning. Hon klippte även av det rakt där bak istället för typ en lock som var lite längre än övriga på mitten samt klippte in det förhatliga avklippta framför öronen. Så mycket bättre nu trots bara 1-2 cm borta. Nu skall det som sagt få tjockna lite och växa några cm till innan jag är nöjd.

18 juni 2014

Hosta

Har fått en sjukt jobbig hosta. Hoppas verkligen den försvinner snabbt. Känns dom jag har något i halsen hela tiden. Så störande. Extra jobbigt idag med en massa möten och telefonmöten.

17 juni 2014

Som det kan bli

Idag gick jag från jobbet 1,5 timme för tidigt för att hinna med att åka till Boden, hämta Vincent, åka till Sävast och vara en av chaufförerna till bortamatchen på Bergnäset i Luleå. 

När vi skulle åka från Sävast visade det sig att vi hade 2 eller om det var 3 extra bilar med oss för de ville se matchen. Barnen packade in sig i dem oxå så jag skjutsade endast mitt efter barn (han ville det så vi kunde styra hemåkandet själva). 

Vincent skulle inte ens spela denna match. Bara vara reservmålvakt. 

Vi hade fått info om att matchen skulle börja kl 18 och vi var nog där 1705. Vi föräldrar satte oss på en bänk vid fiket. Strax innan 18 tyckte vi det var lite underligt att inte BAIK värmde upp. Det började regna och jag kollade BAIKs laget.se-sida och där stod det matchstart kl 19. Men åhhh här satt vi i kylan sen en timme tillbaka och så börjar inte matchen förrän om en timme. Nå ja vi överlevde och bänkade oss på läktaren i regnet. Jag satt under mitt paraply med en filt om benen. Men varmt var det ju inte. 

Bredvid mig fick jag en lillebror till en spelare, snart 3 år gammal. Frågvis som få, pillade på allt. Han gjorde så jag missade alla 3 mål vårt lag gjorde. Ena stunden var det för att han klickade loss på alla knappar på min klocka, andra att jag skulle säga färgen på pärlorna i min Frälsarkrans och vid sista målet lekte han tittut med min filt. 

Så där satt jag och frös i regnet, tagit ledigt från jobbet trots att det inte hade behövts, kört till Bergnäset fastän det fanns andra att åka med för sonen, min son spelade inte och jag missade alla målen. 

Sen åkte jag och sonen på Mc Donald's för snabb middag. Fick bröd med tapioca i. Nu klåda i hela munnen och lätt svullen. 

En toppenkväll! Nu har jag nackspärr och sambon som har lunginflammation skall göra sitt bästa för att mjuka upp mig lite. 

Ont i halsen har jag också men det kan bero på tapiocan :-(

16 juni 2014

En sorglig historia

Ikväll såg jag på dokumentären Penthouse North om Agneta Eckemyr och hennes våning i NY. Gjord av Johanna St Michaels. Hon berättar historien om ett Liv, en kamp och om att åldras.

Idag i bilen hem hörde jag en låt av någon av de "gamlingar" som varit med i Så mycket bättre. Började fundera på hur det kan vara att vara firad stjärna och sen upptäcka att man får allt mindre och mindre uppmärksamhet. Ha lagt sig till med en livsstil som man längre inte har rad med. Kanske behöva låna pengar, tigga bland vännerna eller sälja av sina saker. Försöker man leva på gamla meriter och klänga sig fast i en tid som varit, ett liv man inte har? Att fortfarande vara relevant.

Det är precis det som händer Agneta, hon har en fantastisk våning som blev hennes efter en skilsmässa. Men nu står hon där med en hyra på $2500 i månaden och ingen som helst inkomst. Efter modellande och filmroller satsade hon på en karriär som designer, lyckad verkar det som. Men allt har sitt slut och hon säljer snart inga plagg. Hon börjar få problem med att hålla lägenheten i ordning, börjar tappa minnet och får diabetes under tiden dokumentären spelas in. En dokumentär som skulle handla om hennes syn på skönhet mm. men blev mer om kampen om att få bo kvar i lägenheten. Den desperata jakten på pengar.

Det är en sorglig historia. Men också intressant om att få höra om hur en ung flicka åker till NY och tar sig fram. I filmen pratas det om ett manus hon skrivit om sitt liv, det blev aldrig någon film av det men några scener spelas upp i filmen. Vilket liv hon verkar ha levt.

Som ung var hon verkligen bildskön och i dokumentären finns klipp där den där skönheten tittar fram. När ett hopp tänds eller annat positivt inträffar. Då strålar det om henne igen.

Efter 40 år i lägenheten tvingas hon flytta, efter ett vräkningshot lyckas hon i alla fall bli utköpt och flyttar hem till Sverige. Eftertexterna gör allt än mer sorgligt. En svår sjukdom drabbar henne, jag som hade hoppats på ett lyckligt slut där hon kan njuta av livet vid havet.

15 juni 2014

Skatteåtebäringen skall gå till friluftssaker eller hur?

Idag har jag köpt 2 par nya injinji tåstrumpor (liner), 1 ny Houdini Airborn Zip W (borde beställt en till för den är ur produktion och jag har bara hittat en liten fiskebutik som har den kvar men den är lite för dyr för det), 2 caminoböcker och 2 nya Macabikjolar, en röd och en grå 3 Smartwool W's PhD Outdoor Light Crew. Kommer säkert på flre bra-att-ha-saker att spendera min skatteåterbäring på nästan 15000 på.

Det tenderar att bli sen här typen av grejer varje år. I år måste jag nog även slänga in en cykel där men den använder man ju oxå ute i alla fall.

14 juni 2014

Tanten är trött

Idag jag jag:
*bakat en kaka kl 0700, blev inte så bra.
*lämnat kakan på sommarmarknaden 0830. 
*försökt pussla ihop flyg, buss/tåg och boende i Spanien. Inte en helt lätt uppgift. Skulle önska att det fanns mer samordnade söksiter där man snabbt kunde bläddra mellan dagarna oxå. 
*fikat
*tittat på cykel, vilken djungel. Ramstorlekar, växelpaket, sadelval mm mm. Orka. 
*letat nya sandaler att ha med på resan. Ecco verkar ha slutat tillverka/sälja den modell jag har så nu måste jag hitta andra. 
*handlat middag
*klippt gräset 2 varv. Först på en hög inställning och sen på en lägre. 
*lagat middag och ätit.

Nu är jag helt slut.
Visst får man gå och sova före klockan 21?

13 juni 2014

Det blev en natt i tält med Herman och nu planerar jag en resa

Herman konstaterade att vi båda rymdes i mitt Akto om vi låg skavfötters och jag lite på sniskan. Så då var det ju bara att leta fram sovsäcken och ett underställ att sova i. Vi låg och pratade en stund innan Herman plötsligt tystnade och sov. 
Själv somnade jag hyfsat snabbt. Sov ett par timmar innan jag vaknade av att regnet vräkte ner och att det var varmt och fuktigt i tältet. 2 pers och inte helt öppen ventilation gav en hel del kondens. Det var heller inte tyst, hörde bilar, tåg, människor (vad gjorde de uppe mitt i natten tro) och en massa andra ljud jag inte är van vid att höra när jag sover i ett tält.  

Låg och vred på mig en stund innan jag lyckades komma till ro igen. Lyssnade på regnet och somnade om. Sov sen oavbrutet tills klockan ringde kl 0645. Snoozade en gång och klev upp klockan 7. Håret var alldeles trassligt av svett och fukt. Stod rakt ut. Såg ut som ett trött troll på morgonen. 

På jobbet har jag nästan bara ägnat mig åt test idag. Något jag verkligen gillar att göra. Saknar testandet. 

Blev även processansvarig för vår produktledningsprocess och skall i veckan ägna tid till att beskriva den lättförståeligt för andra. Vi har lite ouppdaterade texter som jag måste ta hand om. Måste nog oxå skissa på lite uppföljning. Mätbarhet. 

Har även passar på att förhandla lite egentid i sommar. Verkar som om jag kan dra iväg till Spanien i 2 veckor. Det blir 12 dagar vandrande dvs jag borde hinna kring 40-44mil. Så nu blir det till att kika på en lämplig led. Tror jag skulle kunna hinna med att gå Camino del Salvador och Camino Primitivo. Dvs León till Santiago de Compostela via Oveido det är 44 mil så det får inte vara några skador eller annat. Snitta 3,6 mil om dagen och det gjorde jag ju ungefär i fjol. 

Nu skall jag bara lyckas ta mig dit oxå till en lämplig penning. Åh så glad jag är just nu. Nya strumpor och ett par nya sandaler behöver jag oxå och de måste hinnas gås in. Får fixa redan nu i helgen. Hmm cykel måste jag oxå kika på i helgen. Tur skatteåterbäringen kommer nu. 

12 juni 2014

Funderar på att göra något knäppt

Igår sov Herman ute i mitt tält i trädgården. Han har inte packat ihop tältet efter sig så jag funderar allvarligt på att ta min kudde under armen och en sovsäck i handen och gå ut och lägga mig. Idag är det dock inget härligt sövande regn ute men jag skulle nog sova rätt gott ändå.

Kan ligga där och låtsa att jag är i fjällen. Men lite knäppt är det ju att tälta i sin trädgård :-)

Men nu säger Herman att vi båda skall ligga där i natt så nu skall vi visst ut och se om två stycken ryms i ett Hilleberg Akto.

Måste skaffa mig ett större tält.

11 juni 2014

Tårögd och ont i öronen samt lite betygsfunderingar

Idag var det skolavslutning och vi fick stå i värmen ute och lyssna på barnens sång och rektorns tal.

Vincents 6:a skall vara glad att deras musikbetyg inte sattes med det sångframträdandet som grund. Jösses vad de slaktade Sommartider. Men men det anses ju vara tradition att alla klasser skall sjunga oavsett om de vill eller kan. Vi föräldrar förväntas stå där och le och klappa i händerna efteråt. Många av småbarnen var riktigt duktiga, 1:orna som sjunger charmigt ostämmigt men med frenesi och lycka, 2:orna till 4:orna som faktiskt får till det riktigt bra och sen kommer 5:orna och 6:orna med sin mimsång och några som säkert kan sjunga men inte hörs. Nå ja det var skönt i solen i alla fall.

Men vi vuxna var då inte något bättre, vi skulle alla sjunga Den blomstertid nu kommer och det var mycket mimande och visksång. Själv kan jag inte sjunga och absolut inte den då gråten alltid stockar sig i halsen. Tur jag hade vattenfast mascara.

Lämnade av presenterna med Vincent och 2 kompisar så de fick lämna över till lärarna. Deras klassföreståndare grät som om det var hennes egna barn hon inte skulle få se mer. Hon har varit riktigt bra med den där klassen och hon tycker verkligen om dem så det var uppenbart smärtsamt att se dem byta skola.

Vincent fick betyg för andra gången, han hade mest A, B och C och ett vilsekommet E, i ja just det musik. Kanske sprättade de kuverten och justerade det där musikbetyget trots allt :-)

De där C:na får han allt jobba på lite tycker mamma. En sak som förvånade mig var att det inte var några som helst kommentarer och när vi hade utvecklingssamtalet för några veckor sedan sades inte ett ord om det urusla betyget i musik, inte ett pip under hela terminen faktiskt, minns inte vad han hade förra terminen men jag tror det var ett D då. Inget sades heller om vad som krävs för att få upp C (eller B)-betygen till högre. Att ha utvecklingssamtal med bara några veckor kvar av skolan är ju heller inte så jäkla smart. Barnen har inte en chans att då göra något åt saken. Men de borde ju rimlingen få med sig lite tankar och idéer vad de skall tänka på till 7:an där skolan blir tuffare. Nu när man bestämt att de skall ha betyg redan i sexan för att få veta var de ligger så måste det väl ändå kompletteras med "så här gör du för att komma vidare/högre" eller? Bara en bokstav på ett papper säger ju bara "du var jättebra" eller "du kunde gjort bättre" men det är väl ändå inte det som är det viktigaste eller?

Herman fick sina skriftliga omdömen och där hade många av lärarna skrivit vad han måste jobba mer på och även skrivit vad han gör bra och skall fortsätta tänka på i 6:an i de ämnen han har ett högt omdöme. Mycket bättre tycker jag.

Efter avslutningen drog barnen iväg med polare på lunch, ena gänget till Max och andra på Frasses, sommarlovet startade. Vincent var sedan bollkalle på en SAIF-hemmamatch och Herman bestämde sig för att tälta i trädgården var ett bra sätt att se till att det blev ett bra sommarlov. Så nu ligger han där ute i ösregnet. Jag är grymt avundsjuk på honom. Jag vill oxå sova i tält när det regnar.

10 juni 2014

Skolavslutning i morgon och filmfunderingar idag

I morgon slutar barnen skolan för detta läsår. Vincent gör sin sista dag med sin klass. Nästa läsår börjar han 7:an och deras klass och den andra 6:an på skolan splittras i flera delar och blandas upp med "Sävastbarnen". I klassen får han med sig några gamla och några från andra klassen och förhoppningsvis även några av lagkamraterna som redan går i Sävast. Han har alltid gått i A-klass och likaså jag (tills jag hamnade på en skola med siffror istället) men nu skall han gå i B. Att en sådan liten sak kan kännas så konstig. Herman är oxå ett A-klassbarn så jag har aldrig behövt att säga i B-klassen innan. Skumt. 

Lärarnas presenter står redo i mitt vardagsrum för transport till skolan i morgon (fick inte visa dem på Instagram eller i bloggen idag för Vincent för han litar inte på att hans klasskamrater som följer mig på IG kan hålla sig från att visa lärarna). Vi har vissa logistikproblem med att dela ut dem. De två huvudlärarna i klassen skall båda iväg på studentutsläpp direkt efter våra barns avslut så det blir samling i klassrummet för att få lyckönskningar av lärarna innan avslutningscermonin. De får inte helller någon sista samling som klass efteråt därmed så när vi sjunger Den blomstertid nu kommer är det slut på 6A och vi går välkomna det nya om några månader. 

På tal om skola så såg jag på Lärarförbundets film med Petter http://t.co/MEOAB5nQl7 som handlar om att lärare behövs. En nyttig film som påminner om vad lärare behövs för men jag tycker det är lite tråkigt att den bara handlar om att stödja barn som har det svårt i skolan. Visst det pratas lite om "vad just ditt barn behöver" men det klämms in mellan lässvårigheter och extra stöd i skolan vilket inte kan tolkas annat än att det är i samma anda. Och det är precis där jag tycker skolan brister i mångt och mycket idag. De fokuserar på att se de barn som ligger efter och ge dem individuell hjälp (och det behövs) men med den resursbrist som råder så hinner man då inte med de barn som ligger långt fram. De lämnar man i mångt och mycket till egenstudier eller att hjälpa andra. Var är deras individuella hjälp att nå just sina mål? Jag önskar att i alla fall Lärarförbundet kunde se de barnen och lyfta även deras behov i en sådan här kampanj för jag hoppas innerligt att även ett duktigt barn som tar ett kliv vidare i sin inlärning gör att en lärare skiner upp och orkar. 

Men visst det är Petter som talar i filmen en kille som hade besvärligt med sin dyslexi och som vill peppa, visa att det går att komma vidare och "bli något". Men vem skall peppa lärare till elever som tappar sugen och kunskapstörsten för att de är uttråkade i skolan. Vem skall hjälpa barnen som ligger på ett B men som aldrig får någon hjälp och stöd av sin lärare för att lyckas ta klivet till A för att läraren har fullt upp med att knuffa svagare elever från ett F eller E uppåt ett snäpp. När kommer en film om dem? Eller finns den redan men jag har missat den i mitt sociala flöde?

09 juni 2014

Vägstädningen slutade med ett samtal till Polisen

Idag har jag varit med på vägstädning nummer två. Gick där i min ensamhet på min kilometer städning och plockade stort som smått. Det mest spännande jag hittade var ett par jeans. Lite så där uttråkad går man där och funderar på vad man skulle kunna finna. I fjol när vägstädningen var hade en styckad kropp som saknade händerna hittas i Boden och många var oroliga för att finna händerna vid vägkanten.

När jag kom tillbaka till p-fickan där bilen stod så insåg jag att p-fickor där stannar folk och häver ur saker ur bilen rakt ner i diket. Plockade en halv säck med småsaker, mat, massor med galgar och så låg där flera svarta sopsäckar i diket. Tunga som fan. Några av säckarna hade gått sönder och i varje säck låg mindre säckar väl ihopknutna. Fick hjälp, av en annan städare som passerade med bilen, att hiva upp dem på vägen. Vi skojade lite om vad som det var vi hivade upp. Fick tag i en av de små påsarna och storleken var som ett huvud stort ungefär så jag sa "här kommer skallen".

När vi hade hivat upp de påsar jag kunde se så åkte hon. Jag skulle precis sätta mig i bilen när jag såg att vi missat 2 säckar och lite annat skräp så jag drog på mig handskarna igen, släpade upp 2 tunga säckar. Lyckades få ett hål i en av dem och tittade ner i den, jag trodde att det låg våta kläder i påsarna med tanke på alla galgar runtomkring, höll på att spy när det istället var bitar av kött, det luktade inte gott. Jag såg bara ner genom ett litet hål och ville inte direkt göra det större för att undersöka saken närmare. Men tankarna for ju genom skallen, hade någon rensat frysen inför nytt älgkött, tjuvjakt eller var det något värre jag såg.


Twittrade om det och frågade vad sjutton man gör, ring 11414 var svaret så det försökte jag göra men min arbetsgivare verkar ha gjort så att man måste slå ett prefix eller så släpper vi inte ut 11414 genom växeln så jag fick bara ett "numret har ingen abonnent" i örat. Provade med numret man skall ringa från utlandet och då kom jag fram men det klippte och bröt.Så då fick jag åk hem och ringa, det var telefonkö så när det är blev min tur ringde de upp. Kändes skitfånigt, det är ju mest troligtvis tjuvjaktsslaktrester (men borde det inte varit mer ben, älgskalle och hud och sådant då? Fast jag vet ju inte vad som var i den andra säckarna) eller en frystömning efter ett elavbrott men jag skulle nog inte kunnat sova utan att få ha lämnat en rapport om det i alla fall. Fick upplysning om att jag även borde lämna anmälan till miljökontoret men efter att ha försökt hitta rätt på boden.se gav jag upp. Det får Polisen ordna om de är och kollar. Någon borde kanske dock upplysa de som skall åka runt och samla upp skräpet, vet inte när det skall ske.

Nu väntar jag bara på att de på Flashback skall hitta tweetet/blogginlägget, leta fram var bilden är tagen och åka dit och hitta slaktrester och håna mig på nätet ett par veckor ;-) För håna folk verkar de gilla, fanns en tråd om Girlieglassinlägget en gång i tiden och min nätbekanta ultravän Elin blev nyligen hånad för sitt framträdande i Smartare än en femteklassare och för att hon inte har en ultralöparkropp. Så jävla onödigt.

08 juni 2014

Hundra passerade dagar i ett allt annat än perfekt liv #100 #blogg100

Igår upptäckte jag att jag hade missat numreringen någon gång i mitten på maj och tappat bort 2 nuffror och fick ägna en timme till korrigering. Vilken tur att jag såg det annars hade jag trott att det var målgång i #blogg100 i övermorgon. Nu var förvisso #blogg100 bara ett delmoment i år då jag bestämde mig för att försöka skriva av mig lite varje dag redan första januari. Så egentligen hade jag ju inte behövt hoppa på #blogg100 med tanke på att den debatt som altid blir om dravel i bloggosfären. Jag har nog definitivt bidragit med det. Mina inlägg har varken haft intellektuell höjd eller handlat om något allmänt som intresserar många.

Tittar man på min statistik så är det några dagar som sticker ut med över 100 sidvisningar med 50-100 unika besökare  (ni ser vad patetiskt lite besökare jag har för att envisas med att ändå skriva, antalet återvändare är under 20, men hej ni 20 ni är så välkomna så).
10 mars då skrev jag om att göra vardagen lite roligare genom att steka pacmankorv.
15 mars skrev jag om fika och nyklippt son.
28 mars handlade det om spelande av 2048.
13 april så berättade jag om att loggningen med Jawbone UP startat.
14 april fick huvudet för sig att det var fredag fastän det var måndag.
25 april skrev jag om sömnbrist och tom skalle, det var det mest besökta totalt under de 100 dagarna, hmmm...
6 maj ville jag göra Ctrl+alt+Del på livet
12 maj var jag en mamma i desperat behov av hjälp (fick bra tips via Twitter och vi gick även till skolkuratorn)
13 maj gläntade jag på dörren till funderingen om att börja plugga igen.
26 maj kändes huvudet alldeles tomt igen efter valet. Kunde inte riktigt ta in vad som händer i Europa.
27 maj var det kaos i skallen och jag ville lära mig go with the flow.
31 maj, en kort uppdatering från Vincents klassresa till Bodaborg.
1 juni förlusten av en cykel var ämnet för dagen.

Så varför skriver jag då, knappt någon som läser och ännu färre som kommenterar. När jag desperat behövde hjälp var det i alla fall 2 på twitter som bemödade sig och på G+ var det några oxå men i övrigt skulle jag nog nästan kunna skriva att jag skall gå och skära upp handlederna utan att någon skulle se det eller ens reagera. Jo jag skriver för att tömma huvudet (även dagar då det är helt tomt). Jag skulle kunna sätta bloggen privat men det händer ju att jag vill dela med mig av reseberättelser och bilder ibland och jag ids inte ha två bloggar. Ett tag tyckte jag det var oerhört tråkigt med lite respons och jag provade att fara runt och kommentera hos andra. Men många verkar inte ens läsa sina kommentarer längre, eller svarar i alla fall inte på dem. Så nu bryr jag mig inte längre.

Det här är min lilla hörna där jag kan släppa på ventilen lite i alla fall. Sambon surar om jag skriver om honom och vår relation och om jobbet får jag inte heller skriva hur som helst så det finns trots allt några inlägg som ligger som utkast som aldrig kommer att publiceras och det finns de inlägg som fått skrivas om många gånger i censureringssyfte. Men jag försöker i alla fall vara så öppen och ärlig det går med de ramarna, visa att livet inte är ett perfekt "carpe diem"-liv á la Intstagram och Facebook som så många gnäller över. Jag har verkligen inte ett perfekt liv, inte perfekta barn eller ett perfekt förhållande, jag har en kropp som bråkar med mig, ett jobb som i bland driver mig till vansinne, extremt få vänner och en konstant längtan bort. Det enda som nästan aldrig bråkar med mig i alla fall är katterna även om lite infektioner och rymningar visar att inte ens de två lurvmonstren är perfekta :-) Kanske dags att byta namn på bloggen till "mitt operfekta liv" ;-)

07 juni 2014

En shoppingdag #099 #blogg100

Vincent och jag var på stan idag för att köpa avslutningskläder till honom och snacka om butter unge. Först skall han ha shorts och en skjorta men när vi började titt på shorts var det plötsligt byxor som redan fanns hemma som gällde. Fortsatte titta på skjortor men nä då ville han ha något annat och vi började kika på pikétröjor men nä då ville han istället ha en tröja eller en t-shirt, vi hittade inga sådana heller så det blev tillbaka till piké. Vad jag än visade sa han "jag vet inte" eller "nä".

Sen gick vi på fik, på Hansons som tyvärr hade nada för en laktos- och glutenintolerant så Vincent fick fika på egen hand. Jag njöt av solen istället.

Drog till Luleå och fikade med vänner vid norra hamn efter att jag köpt presenter. Väl hemma igen ville barnen ha pizza så jag köpte pizza till dem och biff med lök till mig. Jag och Vincent satt ute vid strandkanten och åt middag medan sjuklingen åt inne.


06 juni 2014

En utedag #098 #blogg100

Idag har jag varit utomhus hela dagen. Först kollade jag på Vincents fotbollsträning och blev attackerad av knott som måste vaknat till liv i natt. För igår var det ju inga knott där.

Väl hemma satte jag mig i solen med min frukost. Han ju inte äta innan jag skulle skjutsa Vincent. Hade tagit fel på tiden i morse hans träning startade 10 inte 12 som jag fått för mig. 

Efter frukosten började jag kapa träd och buskar och köra bort det till eldhögen. Höll på i 4 timmar. Myggen har vaknat i trädgården så nu kliar det överallt. Dessutom lyckades jag försöka slita bort ett högt vasst gräs med bara händer och fick 25 skärsår i händerna. Gör jätteont. 

Sen lagade jag middag som jag och barnen åt ute. Vincent åt tomatsoppa för tredje dagen i rad. Han är öm i munnen efter att ha fått gummipluppar mellan tänderna för att förbereda dem för tandställningen. Jag och Herman åt varma mackor. 

Nu ligger jag nerbäddad i sängen men inser att tvätten Vincent satte ihåg med sängkläder nog är klar och jag lovade att hänga upp den ute. Måste leta fram en morgonrock. 

05 juni 2014

Livet idag #097 #blogg100

Idag slog den till igen. Längtan.

Längtade till fjälls, längtade till tysthet och stillhet och en fot framför den andra. Ett mål lågt borta, mitt liv för stunden i en ryggsäck. Hade jag inte varit ensam med barnen och haft Knytte på söndag så hade jag tagit långhelg i mina älskade fjäll. Kanske nästa helg. Eller midsommar, kan jag skippa familjen då och dra iväg 3 dagar tro. Kanske kanske. 

Tror den här tredagarsledigheten behövs. Hjärnan är inte med för tillfället. Tomt. Inget känns lustfyllt eller ens roligt just nu. 

Istället för att dra till fjälls har jag suttit på fotbollsträning och nästan smält bort i solen efter att först stått i mål lite medan Vincent sköt och hånade mig för min uruselhet. Men det var skönt att röra på sig lite i alla fall. Det där vansinnespåhittet att springa i måndags var nog inte så bra. Ont som attan i benet. Men det går väl över. Bättre idag än i går i alla fall. Skall försöka jogga några kilometer i helgen. 

Hade ett tillfälle av proppar som rök och smärre utbrott på jobbet idag. Vissa dagar skulle jag behöva äta valium eller nåt. Jag kan ofta bli sur och grinig men sällan så arg att jag svär åt folk. Men tydligen finns det saker som kan göra mig riktigt förbannad. Lugnade ner mig med att begära ut gamla kvalitetsdokument från ett gammalt jobb. Lite läskigt att jag kom ihåg dokumentnummer fortfarande. En gammal kollega var snäll och skickade och jag kunde grotta ner mig i processer för test, dokumentgranskning mm. Alla har vi våra böjelser. 

Nu skall jag föröka att inte tänka på jobbet på hela helgen och jag skall försöka låta bli att genomföra några tester som jag tror skulle behövas. Våga släppa det, våga lita på att andra fångat det. Jag måste jobba på det där med tillit. Duktig flicka skall inte göra allt, får inte göra allt. Skärpning!

Annat som hänt idag är att Emilian min lilla solstråle fyller 7 år.

04 juni 2014

Sjuk #096 #blogg100

I går var jag jättehängig och kände det som att idag skulle jag inte gå till jobbet. Vaknade i morse pigg och utvilad men lurade tydligen mig själv för efter lunch kom huvudvärken, snuvan och tröttheten igen. Och idag hade jag inte ett enda inbokat möte. I morgon är det förvisso bara halvdag men mår jag som nu har jag inte så stor lust att åka. Bara därför är hela förmiddagen i morgon möten möten och mer möten. Tjoho! Bara att släpa mig dit. Dessutom skall äldsta sonen till tandläkaren 0750 i Luleå.

Så nu får jag hoppas att kroppen lurar mig i morgon oxå då så att jag känner mig hyfsat fram till lunch i alla fall. 

Sen om det är fint väder skall jag lägga mig på gräsmattan i solen med en kall dricka och bara slappa. 

03 juni 2014

Tillbaka #095 #blogg100

Idag ringde de från Falck och meddelade att en man ringt in och anmält att han hittat min cykel. Tack stöldskyddsmärkningen!

Mannen i fråga visade sig vara pappa till en av yngsta sonens klasskamrater så sonen hade även fått ett meddelande på Kik. 
Jag ringde upp och han berättade att den låg slängd bakom en av tomterna på Gideons linda och legat där i tre dagar så han bestämde sig för att kolla upp den och såg stöldskyddsmärkningen. Mör vi hade pratat tog han cykeln till sin uppfart. Mycket snällt. 

Hämtade den efter jobbet och de vägrade ta emot hittelönen. Men ett stort tack fick de. Skönt med ärliga människor. 

Sen satt jag i solen och såg sonens lag vinna en DM-match mot Kalix. 

En bra avslutning på dagen som började med halsont och förkylning samt ett rejält utbrott på jobbet där jag till och med svor. Så arg är jag inte så ofta att jag skäller ut folk. Men alla säkringar brann. 

Fick även veta att jag får en riktigt bra löneökning. Så om jag inte är sjuk i morgon (finns risk för det med ont i halsen, igentäppta bihålor och feberkänningar) kanske det känna lite bättre att gå till jobbet än idag. 

Nu hoppas vi den här står kvar på uppfarten när jag vaknar i morgon. När jag känner jag mig bättre skall jag ta en cykeltur.

02 juni 2014

Än finns det lite krut i gumman #094 #blogg100

Har inte sprungit på ett år och inte tränar på 9 månader. Hade inte direkt någon pepp inför Vårruset idag men insåg att jag behövde komma ut lite och röra på mig. Värken i benet är inte så rolig direkt men inflammationen verkar ha gått över så jag vågade chansa. Min tanke var som vanligt att gå men att i alla fall jogga förbi den värsta proppen.
Startade längst bak i springagruppen. Tänkte att är jag lägst bak blir jag igen bromskloss, är inte i vägen för någon om jag börjar gå längre fram. Starten gick och jag zickzackade mig fram genom "löpare" som gick längst fram. Suck! Skall man promenera kan man väl ställa sig långt bak eller i promeneragruppen. Själv går jag ju väldigt fort så jag går om en del joggade. Nå jag slutgnällt, jag tog mig fram och snart började vi zickzacka oss fram genom villagatorna på Gültzauudden och jag kände inte att jag behövde slå av på takten. Fortsatte att ta mig förbi folk. 

Ut på udden, längst med stranden där folk satt och grillade. Lyckades få i mig en massa rök från eldarna men lyckades hålla mig från att hosta. Nu kom lite stumhet i benen. Skippade att stanna vis vattenutlämningen vid teatern, tror jag råkade gena lite över parkeringen. Följde strömmen och ingen stod i vägen. Vet inte om man skall snedda där eller inte. 

Ut på cykelvägen nu lite trött men tänkte att snart har jag gjort hälften. Bara att bita ihop. Vinkade åt Mattias som stod och tittade på. Över vägen och sprangs om av min kollega Anna som brukar vara supersnabb. Försökte haka på henne och inte släppa henne trots att jag fick gå med långa kliv i hela backen. När vi var uppe hade jag Anna en 10 meter framför. Låg i ett helt ok tempo strax bakom när vi kom ner till varvet där vi kom i kapp några som startat i tidtagning men som börjat gå. Blev lite trångt igen och försöka ta sig fram. På varvet grillades det vid stranden. Lyckades andas in rök och fick andnöd och saktade av och gick 24 steg sprang ett par 100 meter men fick gå igen i kanske en halv kilometer. Sen så var det grusvägen efter bron och upploppet. Anna hade dragit iväg när jag gick så jag satte in en spurt men kroppen tvärvägrade och jag fick gå några steg igen innan jag i ett jämnare tempo tuffade in i mål precis bakom Anna. Klockan stannade på 4,85 km och 29:43 minuter. Under 30 min men heller inte 5 km så antingen var banan felmätt även i år eller så sprang jag i innerkurvor och genade där vid teatern. Eller så är det stadsmiljön som får gps:en att knasa. 

Är vilket som nöjd. Jag tog mig runt hela banan utan att ha mer är lite hugg i knät. Benet i övrigt bråkade inte alls även om jag säkert kommer vara galet stel i morgon. 

Verkar som konditionen inte helt gått i vila. Än finns lite krut i gumman. 

01 juni 2014

Cykellös #093 #blogg100

Kom hem från Skellefteå idag och när vi svänger upp på uppfarten säger Vincent. Mamma var är din cykel? Jag kollar på den lilla stenaltanen framför huset där den borde stå, nä där står ingen cykel. Börjar fundera på om jag baxat ner den i garaget igen. Men nä där var den inte heller. Ringer Herman och kollar om någon av hans kompisar lånat men nä.

Min cykel är alltså stulen medan jag var i Skellefteå.

Tack så jävla mycket! Jag skulle köpa mig en racer i år för att cykelträna men nu blir det lite jobbigt när jag dessutom måste köpa mig en ny vardagscykel. Det har jag inte råd med just nu. Fan fan fan.

Får försöka hitta något mellanting kanske eller leta två beggade cyklar.

Har stöldanmält och anmält till försäkringsbolaget men det är tveksamt om jag får ut något alls, cykeln var från 2006, förvisso nyservad (men med en handbroms som tjorvar ändå) och helt nya däck. Cykeln kostade mig 3900 när jag köpte den och jag har nog lagt en 1000-lapp på servande mm under åren. Hittade igen kvittot i min pärm men det var helt blekt :-( Det enda beviset på att jag ägt den och köpt den är ett gammalt blogginlägg (fanns även på wayback machine så jag kan i alla fall inte ha fejkat pris mm i det).