Än finns det lite krut i gumman #094 #blogg100

Har inte sprungit på ett år och inte tränar på 9 månader. Hade inte direkt någon pepp inför Vårruset idag men insåg att jag behövde komma ut lite och röra på mig. Värken i benet är inte så rolig direkt men inflammationen verkar ha gått över så jag vågade chansa. Min tanke var som vanligt att gå men att i alla fall jogga förbi den värsta proppen.

Startade längst bak i springagruppen. Tänkte att är jag lägst bak blir jag igen bromskloss, är inte i vägen för någon om jag börjar gå längre fram. Starten gick och jag zickzackade mig fram genom "löpare" som gick längst fram. Suck! Skall man promenera kan man väl ställa sig långt bak eller i promeneragruppen. Själv går jag ju väldigt fort så jag går om en del joggade. Nå jag slutgnällt, jag tog mig fram och snart började vi zickzacka oss fram genom villagatorna på Gültzauudden och jag kände inte att jag behövde slå av på takten. Fortsatte att ta mig förbi folk. 

Ut på udden, längst med stranden där folk satt och grillade. Lyckades få i mig en massa rök från eldarna men lyckades hålla mig från att hosta. Nu kom lite stumhet i benen. Skippade att stanna vis vattenutlämningen vid teatern, tror jag råkade gena lite över parkeringen. Följde strömmen och ingen stod i vägen. Vet inte om man skall snedda där eller inte. 

Ut på cykelvägen nu lite trött men tänkte att snart har jag gjort hälften. Bara att bita ihop. Vinkade åt Mattias som stod och tittade på. Över vägen och sprangs om av min kollega Anna som brukar vara supersnabb. Försökte haka på henne och inte släppa henne trots att jag fick gå med långa kliv i hela backen. När vi var uppe hade jag Anna en 10 meter framför. Låg i ett helt ok tempo strax bakom när vi kom ner till varvet där vi kom i kapp några som startat i tidtagning men som börjat gå. Blev lite trångt igen och försöka ta sig fram. På varvet grillades det vid stranden. Lyckades andas in rök och fick andnöd och saktade av och gick 24 steg sprang ett par 100 meter men fick gå igen i kanske en halv kilometer. Sen så var det grusvägen efter bron och upploppet. Anna hade dragit iväg när jag gick så jag satte in en spurt men kroppen tvärvägrade och jag fick gå några steg igen innan jag i ett jämnare tempo tuffade in i mål precis bakom Anna. Klockan stannade på 4,85 km och 29:43 minuter. Under 30 min men heller inte 5 km så antingen var banan felmätt även i år eller så sprang jag i innerkurvor och genade där vid teatern. Eller så är det stadsmiljön som får gps:en att knasa. 

Är vilket som nöjd. Jag tog mig runt hela banan utan att ha mer är lite hugg i knät. Benet i övrigt bråkade inte alls även om jag säkert kommer vara galet stel i morgon. 

Verkar som konditionen inte helt gått i vila. Än finns lite krut i gumman.