Dag 341 - Storm stoppar mig idag

Vaknade tröttare än när jag gick och lade mig. Min plan var att vara på jobbet kl 7 för att hinna med att tidrapportera förra veckan innan chefen kom på plats. Den planen sket sig. Men jag var där nästan före 8. Om det inte hade varit så fina moln och soluppgång. För jag var bara tvungen att stanna på rastplatsen i Sävast och ta dagens bild.

Idag hade jag vikt dagen till två saker förutom tidrapporteringen, det ena var att läsa igenom en slutrapport från en projekt och det andra var att grotta ner mig i min kravbild på ett system vi skall ta in i verksamheten. Den där andra grejen var superviktig då vi har en workshop i ämnet i morgon. Men som vanligt är det ingen som helst respekt för mina bokningar i kalendern. "Ja men vi måste ha detta möte just idag, det är jätteviktigt". Ja ha då gick över 2 timmar till den grejen och så några andra sådana saker plus några löpande grejer jag har som vissa dagar inte tar någon tid alls medan de andra dagar tarvar halva dagen, sådan dag var det tydligen idag. När klockan blev 17 hade jag förvisso påbörjat det viktiga jobbet flera gånger men avbrott mm gjorde att jag fortfarande inte har något sammanhängande och jag har ångest inför mötet i morgon. Bestämde mig först för att sitta kvar och jobba i kapp men insåg att det skulle inte gå med en magkatarr som river i magen och ger tryck över bröstet samt någon kota på sniskan i ryggen. Plus den där tröttheten som bara inte vill lämna kroppen.

Så när klockan var 18:15 tog jag mitt pick och pack och åkte hem. Min plan var att åka hem och ta mig en promenad, rensa hjärnan eller försöka sammanfatta de sprida tankarna kring det jag skulle ha jobbat med. Men ute blåste det som fan och promenadtankarna kändes inte alls lockande, halt, blåsigt och kallt med en ond rygg. Nä inte en bra idé.

När jag körde hemåt dansade ett stort norrsken över vägen och i Sunderbyn svängde jag av vid sjukhuset och åkte en bit rakt ut i skogen. Parkerade och gick ut på en liten skogsbilväg och ställde upp kameran. Nästan helt omsluten av skog vid en äng var jag rätt så skyddad från vinden dessutom. Knäppte några bilder.

Handlade middag och Sen kom jag hem till sjuklingen och de 2 barnen som haft ledigt idag för att lärarna har satt betyg. Fixade laxpasta till dem och själv åt jag bara en tallrik yoghurt. Hade försökt äta mat på lunchen med Mattias idag, det gick inget bra alls. Ingen aptit och magen protesterar när det kommer mat i den. Duma jävla kropp.

Sen parkerade jag mig framför datorn och fixade fotona och sen var det dags för Lucka 7 i Lottens julkalender. Först trodde jag inte alls att jag kunde. Skrev en kommentar i båset:

Äntligen tid för lite båshäng efter jobb, norrskensfotande, fotoredigerande och tekokande (hmm måste ju hämta mitt te oxå). Poesi alltså, inte min grej alls, inget är min grej mer än deckare, skräckfilmer och 80-tals synth så jag är ju helt väck för det mesta om inte Googlekrafterna är med mig. Och Yoda lär det ju inte vara. Hjärnan är dessutom totalt utbränd av jobbet så när jag ser duvan tänker jag endast på filmen Bolt (jo en och annan babrnfilm har fastnat oxå) och speciellt en scen. En scen som förövrigt är sjukt mycket roligare i svensk översättning än engelskt för mig som svensk.
https://www.youtube.com/watch?v=ooGuIYJeJxs
Googlade poesi bakvänt och hamnade på den härhttp://www.svd.se/hammarens-ordflode-blir-svarbegriplig-poesi-41mi recensionen av Stefan Hammrén, skrattade gott åt inledningen och sen försökte jag läsa en av Hammréns dikter. Förstod känslan.
Går och hämtar mitt te, försöker rensa den där hemskheten ur mitt huvud och kryper upp i soffan med pepparkakor, så kanske kanske det lossnar innan jag måste ta båset till hjälp. 

På återseende. Eller vänta nu jag vet ju!! Inte poesi alls, jäkla tuggummi från barndomen är vad det är. 

Jösses hovrade över ”Submit” och då pang bom insåg jag att detta ju är Lasse Lucidor granne, det sätter jag 50 pix på.

Och precis så var det, pang bom kom svaret till mig efter att jag hade kollat på Boltklippet och skrattat så det onda i ryggen gjorde ännu ondare och sen fått hjärnan förstår av mycket underlig poesi. Kan någon verkligen gilla det där? När svaret väl kom till mig var det ju så lätt, borde jag ha sett i morse men jag var ju å andra sidan knappt vid medvetande när jag läste luckan då. Om jag nu har rätt vill säga men efter att ha läst båset så verkar det som att vi alla är på samma spår.

Sen har jag färglagt hela min jobbkalender med färgkoder för olika saker, nu ser den ännu mer ut som tetris eller kanske bejeweled, har jag tur så försvinner saker om tillräckligt många av samma färg hamnar bredvid varandra.

Kameran står och fotar lite norrsken utanför fönstret, skall nog ta in den nu, tömma den, lägga en vetevärmare i nacken som börjat värka och hoppa i säng. Vem vet jag kanske inte vaknar som en zombie i morgon. Borde ta mig till vårdcentralen för nya blodprover på morgonen.