Dag 360 - Två träningspass

Idag skulle det ske, Henrik skulle testa att åka längdskidor för första gången på ca 25 år enligt egen utsago. Han kände sig lite krasslig och ute blåste det kallt som attan. Men vi gav oss iväg med bilen. Igår hade det regnat och inatt blivit kallt vilket ledde till att det var glashalt ute. Vi parkerade vid Kvarnängen och riskerade livet genom att ta oss över parkeringen till snön. Spände på oss skidorna och gled iväg i motvinden medan solen gick upp bakom oss.

Skidorna var vallade med vallatejp och inget klister. Spåren bestod av is. Det blev till att staka oss fram i motvinden och försöka att inte paja skidorna helt och hållet på de sträckor som det låg grus på cykelvägen som korsades några gånger innan vi kom till Björknäs. Där blev spåren aningen bättre och uppe i skogen ännu lite bättre. I skogen slapp vi blåsten, mycket skönt. Mina armar var fulla med mjölksyra redan efter knappa 2 km. Magen Bea använd magen när du stakar, tänk crunches och sen ett lätt frånskjut med armen på slutet. Men mina magmuskler var inte helt förtjusta i den idén heller.

Jag var först med att krascha, i Ballongbacken. Det gick galet snabbt i de isiga spåren och jag såg hur någon hade skurit ut ur spåret och mest troligtvis tagit skejtspåret sista biten, inte glida ut med skidan där inte glida ut med skidan där tänkte jag och i nästa sekund drog skidan givetvis rätt ut i det lilla jacket medan andra fortsatte rak i sitt spår. För att inte gå ner i spagat satte jag mig på rumpan medan Henrik leende swichade förbi mig. Jag måste lära mig att ta mig ur spår och dessutom behålla balansen. Jag kände hur otroligt mycket jag spände mig när jag åkte ner för backen, nog för att det var ca

Men han fick inte behålla det där flinet så länge, i nästa länge backe svänger det lite och plötsligt såg jag något gult ligga på mage och glida och stavar och skidor överallt. Han hade gått ur spår och försökt bromsa sig ner när han var osäker på hur det såg ut tror jag. Det såg så himla roligt ut att jag började asgarva, jag skrattade så tårarna rann och jag såg inget. Visste inte om han skulle behöva hjälp upp så jag satte mig ner och kastade mig åt sidan (sorry efterkommande åkare för spårförstörandet * 2). Han lyckades kravla sig upp och vi fortsatte. Sen var det dags igen för honom i en annan backe, då gjorde han en mindre framåtvolt. Jag visste inte att han var så akrobatisk. Jag hade så bra fart att jag inte stannade utan väntade in honom lite senare när det gick uppför.

Sen inga större fadäser tills vi kom till en lång raka där folk brukar öva på stakning. Plötsligt hörde jag inte Henriks swichande bakom mig länge. Vände mig och då låg han där och kravlade, hade satt staven mellan benen.

Vi kom sedan ut från Paglaspåren och vidare till Björknäs igen för att ta oss till Kvarnängen. Nu hade vi medvind i de galet isiga spåren och det var svårt att stanna där det var grusigt. Jag lyckades inte få stopp innan ett ställe där grusmaskinen sprutat grus i spåren så på något sätt fick jag stopp genom att böja mig ner och sätta handen i snön. Ville ju inte repa sönder skidorna helt. Jösses så mycket lättare de sista 900 meterna gick mot när vi åkte ut. 11 minuter i motvinden, 6 minuter och 20 sekunder (ja jag vet att det är väldigt väldigt långsamt ändå men precis som med löpning kommer jag aldrig bli snabb på skidor, jag har liksom inte farten i mig) i medvinden. Måste säga att Henrik var mycket duktig. Märks att han kommit igång med träningen. Han är uthållig och stark. Coreträning verkar ha gett magmuskler som hjälpte till vid stakning.

Hade haft kameran i bilen så Henrik fick vänta medan jag utförde balansakten att ta mig över parkeringen, ta av skidorna och ta fram kameran. Sen bad han mig köra bilen närmare så han slapp utföra det samma. Han fick åka lite i spåret för att jag skulle få en dagens bild som förevigade hans premiärtur. Vi hade åkt 11,12 km och solen var på väg ner igen.

Sen knäppte han en bild på mig med sin iPhone.

När vi kom hem han jag bara fixa bilden på honom innan Herman och jag skulle åka på shoppingrunda, ungen behövde en vinterjacka. Vi åkte in på stan och kollade på Team Sportia där han hittade en han ville ha, fanns inte i hans storlek. Vi avverkade alla andra butiker i stan utan att hitta något. Fikade och sen tillbaka till Team Sportia som var snälla och ringde till Luleå. Jodå där fanns det en kvar och de stängde om 1,5 timmar. Vi skulle hinna. Så vi brummade dit och provade jackan som satt väldigt bra. Jag provade lite byxor som inte satt bra. Vi handlade på ICA och svor över alla Luleå Hockeyfans som parkerar lite som de vill bara för att de är hockey, ex trottoarer, ICA:S och Team Sportias parkering osv... Nå ja vi tog oss fram tillslut och kunde fara hem. Väl hemma preparerade jag kycklingen (låtsades att den var en kalkon då vi inte hade hittat en kalkon) och stoppade den full i godsaker innan den åkte in i ugnen.

Slängde på mig ytterkläderna och gav mig ut på en promenad (skidåkningsmilen kändes inte riktigt som "till fots" och jag är ju så nära 365 mil till fots. Skulle kunna vara ute knappt 1 timme och 30 minuter och dessutom behövde jag handla salt och vitpeppar. Ställde larm i mobilen på 40 minuter. Gå tills det piper och sen vända. Funkade bra men jag han inte riktigt en mil pga handlingen. Det blev 9,16 km. Ute var det fortfarande glashalt men sandat på en del ställen i allafall och mina Haglöfs L.I.M-skor har fantastisk greppförmåga, älskar de där skorna.

Fixade klart middagen när jag kom hem (Henrik hade satt på potatisen och brysselkålen). Maten smakade riktigt bra efter att ha varit ute i det kalla och blåsiga vädret.

Nu har jag sammanfattat i mitt 365mil-ark och inser att jag hade ca 4 km av sparkåkning vecka 6, dock vet jag med mig att det inte gick så bra att sparka så jag mest gick med sparken men jag räknar nog bort de där ändå och då har jag nu med 5 dagar kvar att röra på mig kvar att gå/springa/jogga 39,4 km. Det skall gå, det måste gå!

Totalen på året med cykling, skidåkning kommer bli mer, tror jag kommer passera 400 mil i år faktiskt. Det är ju rätt så mycket bättre än #365mil år 2011 då jag räddade upp det hela med cykling mest hela tiden. Men å andra sidan gjorde jag det året bara Laplands Ultra och Fjällräven classic som är 21 mil tillsammans mot årets långvandring på över 60 mil. Det gör ju rätt stor skillnad.