Varför kan inte hon få minnas sin förlossning positivt, varför skall det förklaras ner i minsta detalj, är man så rädd för att någon skall läsa det och tro att en förlossning kan vara smärtfri och sen bli fruktansvärt överraskad när det faktiskt känns?
Jag hävdar bestämt att det gör inte ont att föda barn, för mig. Sen kan det ju vara så att jag också glömt att det gjorde ont. Men jag har faktiskt inget minne av smärta, sådan man hört andra prata om, den som fått dem att vilja ge upp, plocka ihop sina saker och skita i allt eller skrika efter bedövningar eller snitt. Jag födde mina två utan smärtlindring och för mig var värkarna mer en naturkraft, de drev fram barnet och min kropp jobbade med mig inte mot mig. Jag intalade mig själv att klarade kvinnor i grottor av det för 1000-tals år sedan och andra däggdjur gör det ute i naturen varje dag så skall väl ja klara av det på ett av europas modernaste sjukhus.
Det känns som om det är tabu att berätta om en bra förlossning nu för tiden, som om det skulle vara att glorifiera något som "egentligen" är hemskt och fruktansvärt och som måste lösas med smärtlindring eller snitt. Jag tror att de flesta faktiskt skulle klara av en förlossning bara de vågade tro på kroppen men var och en måste givetvis själva göra som man vill men hör man bara det negativa om förlossningar är det nog svårt att tro att det går.
Inlägg
7 kommentarer:
Min svärmor, Britten, hade också två väldigt, väldigt lätta och obesvärade förlossningar. In på BB, plopp utan smärta, smärtlindring och komplikationer och sedan hem igen. Min mamma, å andra sidan, var väldigt nära att stryka med vid sina samtliga tre, svåra förlossningar.
Jag tror med andra ord att det är väldigt olika. Alla behöver (tack och lov!!!) inte ha ett helvete när de föder barn, men somliga har det. Att tro att det inte skulle göra ont att spricka från urinrör till ändtarm känns ganska magstarkt och jag har svårt att se hur man skulle affirmera bort den smärtan (det säger jag inte heller att du säger).
Jag kan bara gratulera dig till dina fina och smärtfria förlossningar och hoppas innerligt att även jag får uppleva det! :)
@Felicitas Jo det är jätteolika hur man upplever en förlossning och jag vill absolut inte hindra de som haft en jobbig förlossning att prata om det. Men det får vara slut på det här tabut att vi som haft bra förlossningar skall hålla käften eftersom vi på något sätt sprider en "falsk rosenskimrande" syn på förlossningar. Har själv blivit ombedd att inte prata om det. Hela artikeln andades "smärtfria förlossningar finns inte".
Med smärta åsyftade inte jag den som uppstår vid en sfinkter ruptur som förövrigt kan ske även med bedövning/lustgas odl. utan på den smärta som värkarna och tänjningen resulterar i. En sfinkter ruptur gör självklart skitont och kan ge bestående men. Som tur är är de väldigt ovanliga och med nya förlossningstekniker verkar
man ha minskat det ytterligare. Jag hade en barnmorska som var noga med att "stanna upp" utdrivningen för att kroppen skulle hinna med.
Själv var jag livrädd för att tvingas bli sövd och bli akutsnittad. Ett snitt oavsett om de är planerat eller inte kan också ge komplikationer, det är ett stort ingrepp.
Tror det mycket beror på vilken inställning man har när man väl ligger där hur man upplever de värkar som utdrivningen ger upphov till.
Själv tyckte jag att bli sydd i sprickorna i underlivet var 1000 ggr värre än själva förlossningen. Bedövningssprayen rätt i de upprivna slemhinnorna är inget jag önskar någon. Sista stygnen fick de sätta utan mer spray det gjorde mindre ont.
Förlossningar är ett jättekänsligt ämne, otroligt privat men samtidigt något som andra gärna gottar sig i. Man känner sig väldigt utlämnad när man ligger där.
Jag hoppas att den dagen det blir dags att du får en helt underbar förlossning du kan minnas med värme.
Jag undrar också varför de inte tror henne och alla andra kvinnor som föder smärtfritt. Vad är det så provocerande med att föda utan smärta? Måste man ha ont för att vara "riktig kvinna"?
Visst, det är olika för olika kvinnor men när man läser i böcker står det jämt "det GÖR ont att föda" det står överallt och man hör det så många gånger, det blir som en självuppfyllande profetia.
Inte konstigt heller att så många är livrädda för att föda. Men det är ingen som bryr sig om dem för de anses vara udda. En riktig kvinna ska längta så mycket efter barn att hon inte bryr sig hur ont hon kanske kommer att få (för man har ju bestämt sig att vansinnigt ont ska det göra)
Om man åtminstone kunde hoppas på en någorlunda smärtfri förlössning... det hade känts så mycket bättre. Jag mår så dåligt att jag får panik bara jag ser en gravid kvinna. Kanske dum fobi skulle många säga men den hade jag inte innan jag fick höra en massa skräckhistorier (och då letade jag med ljus och lykta efter positiva berättelser!)
Men icke sa nicke. De som har haft ont glorifieras, det pratas bristningar och antalet stygn jämförs. Och ju jobbigare förlossningen destå stoltare mamman.
Är man kvinna ska man lida har några bestämt. Sen ska man också gärna leka martyr om hur heeemskt det är att vara kvinna och det är så syyynd om en. Och män kan aldrig säga något för då får de höra "ni män vet inte hur ont det gör att föda, det hade ni aldrig klarat av, bla bla..."
Så länge kvinnor använder förlossningssmärta som ett sätt att glorifiera sig själva kommer de att fortsätta att få ont.
Jag bara önskar de inte hade lyckats göra mig så rädd. Visst, jag kommer att ta ansvar för mina känslor men jag känner ingen samhörighet med andra kvinnor längre. Jag håller mig borta från mammor för jag är livrädd att de kanske ska börja berätta om sin förlossning när jag minst anar det... Plus att många skryter om sina barn och ser ner på mig för att jag inte har några. Inte alla kvinnor är så men jag orkar inte slå huvudet på vägen hundra gånger ifall jag råkar träffa någon som inte är så.
Ursäkta den jättelånga kommentaren men detta gör så ont i mig att jag inte kan beskriva. Och det är ytterst sällan jag hittar någon som tror på att det går visst att föda utan smärta. Så jag passade på och skrev av mig i din kommentarfält lite...
Jag hoppas det går bra.
Tack så mycket för att du tog upp detta. Skönt att veta att det finns några vettiga kvinnor kvar i världen.
Ha det bra
Jag tycker ju inte heller det gör så ont. Det känns men det är som du säger mer kraft än "aj-fan-jag-sparkade-in-tån-i-stolen". Den enda stunden jag upplever riktig smärta under förlossningen är precis när ungen ska ut och det tar ju väldigt kort tid.
Sen är i mitt fall kraften rejält stark och det värker och molar på en del men det är inte att jämföra med en rejäl lårkaka och framförallt så är det ju intervaller. Inte konstant molande värk utan väldigt förutsägbart och då hanterbart.
Men som du säger ska man helst tycka att det gjorde fruktansvärt ont för att bli trodd. Inte gladeligen föda utan smärtlindring på kort tid och framförallt inte klämma ut ungen åt fel håll som jag gjorde sist för då är man riktigt knasig.
Håller helt med ang att tabun kring de som har haft fina/lätta/smärtfria förlossningar. Jag VILL läsa/höra även om bra förlossningar - att inte alla måste ha ett mindre helvete!! Man hör ju bara om alla jävliga förlossningar och blir väldigt uppskrämd (tror dock att det är bra att höra om de OCKSÅ - men att få se myntets BÅDA sidor tror jag är lika viktigt).
Utan att ens vara gravid, eller att ni nuläget planera för att bli det, är förlossning något man (jag) bävar inför och det är väldigt tråkigt att det ska behöva kännas så. Så fram med fler solskenshistorier som ger en lite hopp, positiva vibbar och mindre förskräckelse!! :)
Tycker @Ida beskriver det väldigt bra i sin kommentar.
@Artemis för somliga gör det säkerligen skitont och man får inte ta den upplevelsen ifrån dem. Men som du säger så har det blivit lite prestige i att haft en så jävlig förlossning som möjligt inom vissa kretsar upplever jag det som. Synd att många verkar bli förlossningsrädda. Tror man missar en upplevelse om man istället väljer att lägga sig på operationsbordet. Sen kan jag förstå att en rädsla kan bli så stark att den inte går att få ur huvudet, då är det skönt att det finns alternativ likaså om ens kropp rent fysiskt inte passar för vaginal förlossning. Var och en måste få föda utifrån sina egna förutsättningar. Här i Norrbotten jobbar de med Aurorasamtal där förlossningsrädda får stöd ibland slutar det med att de föder vaginalt ibland får de planerat snitt.
Självklart ska ingen ta ifrån dem deras upplevelse jag tänkte inte ens något annat. Bara att de positiva berättelserna också ska lyftas fram, lite som felicitas skrev.
Det verkar finnas lika många myter om förlossningsrädda kvinnor som att de inte skulle ha några problem att bli gravida trots rädslan (vilket är inte sant för många) och att kejsarsnitt skulle vara en lösning (många är lika rädda för den om inte mer)
Aurorasamtal är så klart mycket bra men när jag var där lyckades de göra mig ännu mer rädd om det nu skulle vara möjligt. Och jag vet att jag inte är ensam om något sånt.
Det är barnmorskor som jobbar där och de har ingen psykologiutbildning så de kan kläcka ur sig vilken dumhet som helst tyvärr... och göra det hela ännu värre.
Skicka en kommentar