Sov ganska dåligt i natt dels satt jag uppe lite för sent och dels var det varmt men framför allt väldigt mycket ljud från gatan. Fick springa upp på toa flera gånger oxå.
0520 ringde väckaren och det var dags att kliva upp. Var dock inte så trött som jag borde vara. Packade ihop mina saker i allrummet och åt en spartansk frukost bestående av ett glas vatten och 2 knäckebröd med tomat och salt. Har verkligen ingen aptit så tidigt.
Ute var det mer hanterbara 23 grader och moln på himlen. Skönt efter den galet varma gårdagen. Det var en fin promenad ut ur Irún över en kanal och sen längst med den.
Vägen växlade mellan asfalt och stigar på väg till Pasjares och jag valde dessutom ruta alpinista som går uppe på en bergskam. Utsikten därifrån skulle vara fantastisk. Vägen upp galet jobbig. Gick 100 steg, drack, 100 steg, drack osv men tillslut stod jag på ett gräsfält. Såg helt fantastiskt ut. Såg att jag skulle fortsätta uppåt, såg havet men det försvann snart. En löpare sprang om mig och skuttade fram över stenarna.
Jag gick in i moln. Såg typ inget. Och vädret så skönt. Lagom varmt och så blåste det härligt svalt. Hörde hästar och kor men kunde knappt se dem. Plötsligt dök det upp 2 traktorer i dimman. Inte direkt beredd på det. De var väl uppe och såg till djuren. Stigen var grymt skön att gå på men plötsligt högg det till i vänster lilltå. Ja ha där kom blåsan som alltid blir av att tån alltid glider in under nästa tå. Haltade en liten stund tills den sprack. Den känner jag inte av den mer. Skönt.
Där uppe passerar man gamla försvarstorn och ett gammalt fort. 3 av 6 torn finns kvar. Vid fortet stod det bilar på en parkering. Såg aldrig någon väg.
Löparen kom tillbaka. Undrade var han vänt. Trodde ett tag att jag gått fel någonstans och följde GR istället men så kom de gula markeringarna tillbaka. Det var väl värt den jobbiga klättringen upp. Njöt hela tiden där uppe. Fnittrade lyckligt.
Det blev tekniskt sett svår nedgång till Pasajes de San Juan. Mycket sten, några fler torn och ett kors.
Jag kom till ett ställe där jag såg hur stigen fortsatte uppför en lång backe. Uj uj. Ja Ja bara att fortsätta och bita ihop.
Men inse lyckan när man möter en skylt som säger nej caminon går inte ditåt, det är GR. Tjoho!
Istället hamnade jag i en härlig skog.
Sen en sträcka på en väg med lite kossor.
Fotade en skylt till Henrik, här i Spanien tänker de på sina cyklister.
Jag kom ner hel till byn, efter en massa trappor, till den lilla byn som i 400 är var Spaniens flotts tillhåll, där en massa barn badade och andra hade paddelskola. Träffade två från härbärget på en uteservering, de pratar enbart spanska. De hade varit bakom mig innan jag gick på på alpinistvägen så jag frågade vilken väg de tagit. De hade gått samma. Skumt. De passerade ju aldrig mig så de måste hittat en annan väg där upp. De frågade vad jag hade som mål och jag sa Orio eller San Sebastian beroende på hur kroppen känns. De tycke Orio verkade lite väl långt. Vi sa adjö och jag fortsatte leden i smala gränder innan pilarna slutade på en landgång.
Fick sitta en stund när jag åkte den lilla färjan över viken. Log så där fånigt. Var så skönt att sitta och känna vinden i håret ca 3 minuter.
På båten satt 3 mycket unga pilgrimer. De var nog i mina barns ålder, började tänka på pojkarna, skulle de klara en sådan vandring själva? På andra sidan följde jag strandpromenaden fram.
Här kan man besöka ett ställe där de bygger en replika av en urgammal valfångstbåt, stannade dock inte för att titta in. På andra sidan satt en stor grupp scouter och vilade, de såg trötta ut. Snart var jag framme vid det guiden beskrev som branta trappor upp till gamla fyren. Och nog var de branta alltid. Men med fantastisk utsikt över hamninloppet. Återigen fick jag räkna mig upp. De unga pilgrimerna från båten kom ikapp mig. Ena tjejen hade hamnat lite bakom och jag stannade igen för att släppa förbi henne. Då insåg jag att hon bar på en bärbar högtalare till mobilen och poppade musik för fullt. Åh nej var min första tanke men när det kom en låt jag kände igen blev faktiskt den lååååånga trappan som aldrig tog slut hanterbara.
När jag äntligen kommit upp så valde jag att sätta mig på en rastplats och äta min nektarin. Behövde vila och få i mig något. Då kom 3 scouter som går caminon och frågade om de fick ta ett kort tillsammans med mig och ställa några frågor. De hade det som uppdrag. Så jag ställde upp.
De gick iväg före mig men på asfalten var jag snabb och passerade både dem och de med högtalare. Kom fram till ett gammalt fyrhus som låg vackert inbäddad i en klippa högt upp. Där svängde leden av in i skogen på en skön stig. Hörde musiken bakom mig och tog i lite extra för att komma ifrån den.
Mötte folk som tog vardagspromenader på leden. De bar inte ens vatten med sig. Kom fram till en gammal romersk bro som inte såg gångbar ut som tur var gick det en ny stig bakom. Men vacker var den inramad med blå och rosa hortensia.
Kom till någon form av naturpark där det fanns infotavlor. Tydligen finns här både vattenödlor och grodor. En massa frivilliga rensade vass i en göl med ödlor. Ett gäng ungar med en ledare kom cyklandes på mountainbikes. Det var en rätt lång backe med rötter och annat i början och barnen var lite osäkra. Parken var mysig att gå i.
Snart delade sig leden. Man kunde gå en lite längre väg i skogen längst med kusten på GR eller följa de gula markeringarna. Jag valde det senare. Dumt för det innebar asfalt. Men det var bara att trampa på. Vägen svängde av mot allt mindre vägar och nu blev det brant nedför. Fick dock sick sacka lätt joggandes. Kom till en skylt där det stod GR 0,8 km till San Sebastian och en annan med Camino 2 km till samma ställe. GR svängde av ner mot några trappor medan de gula markeringarna visade rakt fram. Så jag gick rakt men efter ca 1 km tyckte jag det kändes knas. Kollade min GPS-logg och jag var väldigt långt ifrån målet. Hittade några trappor och lät Google guida mig ner. Det var ganska nära ner till stranden där leden var.
Gick längst med strandpromenaden och vek av upp på en stor gata. Gick in på första bästa bar och köpte lunch en hamburgare med sallad, tomat, stekt lök, bacon och ägg. Utan bröd. Orkade 2/3 men den var god. Drack en apelsinjuice.
Nu behövde jag bestämma mig. Stanna här efter ca 24 km. Klockan var efter lunchen ca 13:30. Eller fortsätta till Orio som jag planerat. Efter att ha ätit kändes kroppen rätt pigg så jag bestämde mig för att fortsätta.
Totalt till Orio skulle det bli ca 41 km. Det är en bit. Men jag tog beslutet och började gå. Åter igen uppåt uppåt. Bara att bita ihop och gå. Kom till en liten by där det finns ett pensionat men valde att passera trots att det mullrade av åska på himlen. Efter bara några 100 meter har en pilgrimsvän ställt ut vatten och en stämpel till pilgrimspasset. Stannade där och stämplade. Då började det mullra än mer och blixtra. Precis när jag skulle slänga upp ryggsäcken på ryggen öppnade sig himlen med gigantiska droppar. Valde att vända om och gå till Pensionatet. 1 mil i det här vädret kändes mindre lockande. Men när jag kom in hade de bara ett dubbelrum för €80. Lite väl dyrt. Lånade deras soffa och tog på regnstrumpor och regnställ samt kepsen. Tog av kjolen. När jag kom ut igen upphörde regnet efter 3 minuter. Stannade igen vid stämpel och vattnet och tog av mig allt igen och drog på kjolen. Då började det dugga lite men det är mest skönt. Så jag trampade på.
Nu vindlade sig vägen fram på små byavägar men hus och fält på båda sidor. Denna bild får vara
dagens bild.
Fick flashbacks från tidigare caminos med liknande ställen och samma väder. När jag hade gått 38 km började både min GPS-klocka och mitt aktivitetsarmband klaga på lite ström. Klockan hade jag laddat till 80 % i morse. Trodde det skulle räcka eftersom den långa dagen igår hade gått från 100 % till 30 %. I min guidebok stod det väldigt otydligt om denna sträcka. Lät som om det ganska snart skulle komma en stig i skogen men det dröjde ett bra tag.
Hittade en fontän att dricka vatten vid. Gott vatten. När jag trodde den skulle komma dök det upp en cementväg. Cement är skitjobbigt. Så stumt. Men sen så kom stigen i skogen. Trixig med mycket stenar men skönt att gå i skogen.
En naturlig källa med vatten erbjöd förfriskning och jag blaskade av mig lite. Skönt.
Plötsligt satt där 15 scouter på leden. De var jättetrötta. Frågade mig hur långt det var kvar till Orio och då var det ca 4 km vilket jag svarade. Sen blev det en jobbig nedstigning till Orio. Sten sten och mer sten. Jag vet att de lägger dem så för att hindra erosion och för att vandrare skall slippa lera. Men det är grymt tungt att gå på.
Kom tillslut ut på en väg, där skulle jag under motorvägen och sen upp för en lång backe. När jag hade gått 40 km dog både klockan och aktivitetsarmbandet. Skyltar sa att det var 300 meter till härbärget så jag började räkna steg. 400 steg var det. Precis när jag svängde in på deras uppfart öppnade sig himlen. Puh! Satte mig på verandan. Frågade en som satt där om det fanns plats. Jo men det trodde hon. En annan ropade på värden som kom ner och gav mig nyheten att det var fullt. Frågade om hotellet som fanns med i guideboken, också fullt och ungdomsvandrarhemmet som oxå stod med tar inte emot pilgrimer. Hon sa att nästa ställe är Grand Caming 1
km bort. Eller nästa stad 5 km efter det. Ja ha. En kvinna erbjöd mig skjuts i bilen men jag tackade nej. De tyckte jag var galen som tänkte gå ännu mer.
Det var ju inte så långt tänkt jag. Började gå och kollade sen i min guidebok. Det var över 3 km till campingen. Tjoho. När jag svängde ut från verandan kom jag ju på att det regnade. Letade fram jackan och drog på mig den. Han inte gå många meter innan regnet mer eller mindre upphörde men nu skulle jag inte så långt och det skulle säljer regna mer. Och visst kom en liten skur till. Inne i Orio badade barn.
När jag var under en vägbro visste jag att jag hade 1,7 km kvar. Utan GPS-klockan och klocka hade jag noll koll på progressen så jag började räkna steg igen. 400 steg hade ju varit 300 meter så jag gick på det. Verkade stämma rätt bra även i uppförsbacke. Räkningen höll mig sysselsatt och plötsligt var jag vid campingen. Hittade en barack det stod information på och gick in. Visade sig vara fel, han pekade uppför en ca 300 meter lång backe. Där uppe. Åh nej. Bara att traska uppåt. Höll tummarna för att det skulle finnas plats och som tur var gjorde det det. Fick en säng och en förevisning om var allt fanns. Duscharna i ett annat hus men vad gjorde det när det var bra tryck i duschen och varmt vatten. Satte mig på golvet en stund. Höll sen inte på att komma upp igen.
Bestämde mig för att tvätta de svettiga och blöta kläderna i maskin €4. Men lyckades stoppa in pengarna i inkastet för torktumlare €3. Hade inte mynt till båda så jag gick tillbaka till tvätthuset och vaskade upp kläderna så gott det går när propp saknas. Sen fick de åka tumlare 40 minuter. 40 lååånga minuter. Köpte en flaska vatten och satte mig på golvet för att vänta. Eftersom jag inte sett om det fanns någonstans att ladda mobilen vågade jag inte använda den. 50 % batteri kunde behövas i morgon. Efter de långa minuterna gick jag till sängen och förberedde lite packning. Sen gick jag till restaurangen och åt en pilgrimsmeny. En tonfisksallad och en bra stekt lövbiff men tyvärr med pommes även om hälften var rätt så ätbara.
Mådde illa redan efter salladen men behövde energin men skippade efterrätt och tog bara en kopp te med mycket socker. Hade mobilen och GPS-klockan på laddning vid bordet. Bekvämt. Nu är klockan över 22 oh jag behöver sova. Men mobilen behöver laddas, klockan och armbandet borde snart vara klart. Vågar inte riktigt sova med mobilen i andra änden rummet. Vore mardröm att bli av med den. Litar på de andra pilgrimerna men här på campingen kan ju vem som helst hitta upp till vårt rum ovanför garaget. Så först skall jag lägga upp några bilder på Instagram sen blir det att ligga vaken ca 30 minuter till.
Får se om aktivitetsarmbandet har något eget minne nu när jag inte han synka. Det blev nog över 50000 steg idag oxå och motsvarande 210 våningar trappor. Klockan fotade jag dagen efter. Men det saknas ca 3,5 km.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar