Dag 212 - Dag 12 Poo - San Esteban de Leces 34,76 km 08:03:10

Vaknadade före väckaren igen men istället för att somna om så gick jag på toa. Sovit lite så och så på natten. Magen krampande mest troligt beroende på feta korvar och att jag fick i mig blåmögelostsåsen. Men inget att göra något åt nu mer än springa på toa.

Unnande mig att krypa ner i sängen en stund till och sen så gick jag upp och åt frukost. Brödet var oätbart men en kopp te och avokado och ost gick bra att äta.

Klockan var 06:52 när jag lämnade härberget. Kände några regndroppar så ryggsäcken packades in i regnskyddet.

Även idag har de lokala valt att peka en till GR9 istället för ut på en vältrafikerad väg så jag hade härlig grusväg mestadelen av de 2,5 km (som nog var 1 km mer) till Celorio med fina vyer. Vid San Martínstranden vid en stor klippa var redan surfare ute och festade vågorna.

Inne i Celorio kom jag ner på stranden som var öde men med ett 100-tal badande fåglar och gick en liten omväg för att njuta av kusten lite till. Sen blev det upp på asfalt mot Barro och campingen där. Många hade tagit morgondopp och kom blöta i håret från stranden. På en liten kulle ovanför trottoaren stod en höst helt stilla. Trodde först det var en staty. Jag kunde nu se kyrkan Nuestra Señora de los Dolores där hon ligger på kanten av stranden som var väldigt torrlagd en bra bit ut. En gammal båt låg i vattnet och var helt övertäckt med mossa och alger.

Gick förbi ett litet altarkapell och tittade in. En äldre dam gick förbi mig precis då och gjorde korstecken. Hon tittade surt på mig. Kanske för att jag inte gjorde det samma. Jag är inte katolik så det är ju inte något som jag gör så fort jag ser en religiös symbol.

Nu svängde leden upp på en skön stig i skogen en stund och sen ut på en grusväg som tyvärr blev asfalt en stund. Det märks att sandalerna är slitna nu asfalten tar hårt på fötterna. Får se om jag byter skor i morgon.

Sen blev jag glad när jag trodde jag skulle behöva gå på asfalt ändå ner till det övergivna klostret Monasterio de San Antolín men det var istället en grusväg som dessutom gick neråt. Trodde först att det var havet jag hörde rulla men insåg när jag kom ner att det var en motorvägsbro jag hört. Så man kan lura sig själv. Kände mig långsam idag och hade bestämt mig för att stanna vid klostret och titta runt. Gillar ju övergivna byggnader. Men jag blev besviken när jag kom ner man har spärrat av hela området med staket för säkerhets skull. Åh så trist. Fotade lite och fortsatte mot stranden. Gick förbi några pilgrimer och pratade med en av dem han är från centrala Kina. Han hade startat i Celorio och undrade hur jag som börjat samma tid bakom honom nu kunde vara här. Jag gick med honom en liten stund men mitt högerbenet protesterade av ändrat tempo så jag sa buen camino och ökade. De två små byarna Naves och Villahormes var trista, relativt nya hus och inget att se. Kom på att jag hade 2 små bananer i ryggan och lyckades fiska fram dem. Drog även på gore-texstrumporna nu när det börjat mer än dugga.

I Naves var det marknad som höll på att sättas upp så jag köpte en platt persika.

Det samma med Piñeres de Pría som förvisso hade en cementkyrka från 1902 insvept i dimma som jag fotade. Nu hade jag avverkat 14,2 km sen jag var i Celorio. Tyckte att det kändes långt men jag hade liksom glömt bort att jag gått till Celorio först när jag kollade på GPS-klockan.

På väg till Cuerres hade någon målat soptunnor och stenar i en massa olika färger och skrivit hälsningar på olika språk. Det livade upp allt det grå. Haft duggregn till och från i flera timmar nu.

Nu beskrev boken att jag skulle gå 4,5 km på asfaltsväg men de verkar ha dragit om leden. Fick gå på en härlig grusväg med fina omgivningar istället. Men först satte jag mig på ett lågt broräcke och drack vatten. Glömt att dricka idag. 21 nästan 22 km borde ha fått mig törstig. Åt upp min frukt också. Regnet upphörde också, mycket skönt att slippa mer asfalt och slippa regn. Blev på mycket bättre humör. Började fantisera om vilken mat jag vill ha när jag kommer hem. Gräddstuvade biffar med mandelpotatis, kokta morötter, inlagd rödlök och pressgurka. Gud så gott.

Ibland försöker jag sjunga när jag går men kommer bara på en rad eller två. Helskumt för hemma kan jag mer på samma sånger. Nu blev det 2 km asfalt med ett 5-minutersstopp på en stenmur i slutet ner mot Ribadisella en liten fiskestad med mycket turism så jag bestämde mig för lunch där men sova någon annanstans mest troligt San Esteban de Leces 5,3 km längre bort.

Det var circus i Ribadesella så först ett stort cirkustält och sen massor med affischer av riktig kitchstyle genom halva stan. Synd att jag missat alla dessa fantastiska artister. Inne i stan var det oxå cirkus. Såmycket folk och alla verkar ha sökt skydd under ett bar/restauranttak under regnet. Fullt på många serveringar. Klockan var 12:40 och inget ställe hade börjat servera lunchmeny ännu. Jag valde ut ett ställe som såg ut att inte bara servera pommes och såg ett ledigt bord. Men när jag banade mig fram med ryggsäcken kom en äldre man och ett barn och snodde bordet. I övrigt var stället fullt. Suck. Jag tänkte inte på att kolla tripadvisor var det fanns fler restauranger utan tog trött den på andra sidan torget. Dyr. Men jag orkade inte leta. Mina fötter klarar långa distanser men behöver få vila mellan ca 20 och 25 km. Särskilt när det är asfalt. Stolarna var rangliga klappstolar så lägga upp fötterna på stolen mitt emot var inte att tänka på. Annars är det bästa vilosättet. Det var fortfarande 15 minuter kvar till kl 1 så meny orkade jag inte vänta på. Så det fick bli 2 tapas för €13.70 med dricka. Tog en chorizo i cider samma som igår kväll. De var ju goda och är inte med gluten. Sen trodde jag mig ta samma sorts potatis som igår men valde bara tomatsås för att slippa mögelostsåsen och en cola. Blev grymt besviken när det som kom in bara var fyrkantiga friterade potatisbitar istället för pommesformade. Men tomatsåsen som först såg ut som varm ketchup var lite godare. Men jag åt korvarna ca 8-10 tunna skivor och kanske 10 potatiskuber så det blev ett väldigt dyrt mål mat. De fick ingen dricks. Sur när maten är friterad fast det inte står på menyn.

Gick vidare, nu var det helt galet fuktigt i luften. Att hitta ut ur stan var inte helt lätt men jag valde att följa kustkanten vilket nog adderade en km på dagens tur men var trevligt. Gick deras långa strandpromenaden istället för mitt inne bland bostadshus förstår inte hur de drar leden ibland alltså. Träffade på kinesen som varit och handlat. Han skulle till samma ställe.

Svängde sen in bland husen i slutet på stranden och hade då instängslade områden på båda sidor. Det känns så trist att gå genom sådana områden. Som om de tror att alla som passar skall bryta sig in eller något sådant. Sen genom en rondell i slutet av staden och därifrån var det nästan 3 km klättring upp till härberget men ganska snäll sådan. Behövde inte räkna steg eller annat för att distrahera mig själv mer än en gång. Benen kändes mycket piggare efter vilan. Fotade lite blommor och mossa på en mur. När jag kom upp till korsningen där caminon går åt ett håll och härberget ligger några 100 meter från leden stod en kille och var alldeles villrådig. Gå av caminon eller chansa att det finns plats i det ställe 12 km bort. Han velade och velade. Jag sa att recensionerna på nätet på detta ställe var bra. En värd som alla verkar gilla. Men han bestämde sig för att gå vidare och chansa. Han skulle komma dit ganska sent klockan var nu snart 15. Jag fortsatte upp för backen och kom fram till härberget som öppnar först kl 16. Suck. Nå ja utanför under några träd vid ett bord satt två tjejer från Schweiz och spelade kort. De hade bara gått 15 km idag och suttit här en timme redan. Det var skönt att det inte regnade. Kinesen kom och strax där efter 2 amerikaner och en spanjorska. Vi trängde ihop oss på bänkarna och kinesen lånade min guidebok. 15:45 kom en barsk tant och sa att nu var vi välkomna in. Jag lyckades på något sätt hamna först i kön och många av oss slog sig ner vid det stora köksbordet. Hon skrev in mig och tog sedan nästa. Eftersom hon börjat med nästa antog jag att vi var klara och reste på mig för att ge rum åt någon annan som stod upp. Tanten så något väldigt snabbt och jag bad henne översätta men amerikanskan som kunde spanska sa att hon sagt, ta en säng över eller under i första rummet.

Jag gick till första dörren och fick inte upp den. Antog då att det var nästa dörr som bar första rummet. Valde ut en nedersäng men han bara ställa ryggsäcken på golvet innan barska tanten kom farandes och skällde på mig. Nej nej andra rummet varför hade jag så väldigt bråttom, vi var ju inte ens klara jag hade inte signerat min inskrivning. Ville nästan skrika tillbaka men för i helvete ta inte nästa person om du inte ansåg att vi var klara och se till att dörrarna går att öppna eller sätt nummer på dem då. Och säg inte åt mig att välja en säng om du anser att jag skulle varit kvar i köket. Men jag var tyst, log lite när hon inte först fick upp dörren till rätt rum. Hon pekade barskt på första överslafen, där skall du ligga.

Amerikanskan kom snart in och vågade inte riktigt välja en säng men insåg när hennes man kom att de var fria att välja. Jag har ju helst nedersäng eftersom jag ogillar att sova högt upp utan sidopinne på sängen. Rör på mig rätt mycket på natten och kommer ramla ner en dag. Men men eluttag precis vid sängen passade mig bra.

Snackade lite med amerikanerna om leden mm innan jag hoppade i duschen. Den ena schweiziska tjejen rekommenderade varmt de varma duscharna. Och de var bra. Tvättade håret vilket var väldigt skönt. Fick tag på lite kvarlämnat schampo på härberget igår.

Efter duschen lade jag mig på sängen och fixade bilder och blev tokhungrig. Hade beställt hit en tonfisksallad (det enda på menyn som inte var antingen bröd- eller pommesbaserat) men den skulle komma först kl 20-20:30. Åt en energibar och resten av mina torkade frukter. Kinesen frågade lite desperat när maten skulle beställas, finns det inget med ris? Jag förstår honom.

Det blev lite allmän samling i vårt rum med mycket skratt och prat om olika härbergen och värdar, jobbiga passager och om man skall välja Primitivo i morgon eller fortsätta på norra leden. Jag älskade ju Primitivo så jag talar varmt för den. De schweiziska tjejerna vill gå norra men deras guidebok är för Primitivo har de insett. Kinesen hade ingen koll på att det fanns flera val och en helt tokig Nyzeeländare som backpackat sig runt halva jorden och hamnat på caminon av en slump med trasiga skor och 14 kg (hela sitt liv i en packning) på ryggen vill de berg. 2 amerikaner till har gått ända från Paris men velade fortfarande. Spanjorska säger typ inget. Sitter mest med snorkig mun men yttrade sig när vi diskuterade om man verkligen behöver 2 stämplar per dag de sista 10 milen med för 3 år sedan när jag gick senast så var det bara viktigt om man bara gick sista 10. Har man gått många vägen är det inte så noga. Nu hade jag nyligen läst på caminoforumet att de blivit striktare och nekat folk compostela för att de haft för få stämplar sista delen. Så varför chansa? Måste bara lista ur var jag kommer få mina sista 10 mil. Insåg att idag har jag gått mer än halva om jag håller mig till norra leden.

Jag gillar norra ledens vyer när de är fina men saknar "camino spirit" alls stängda kyrkor, öl i läskmaskinen på härberget idag, stressen bland många pilgrimer jag möter, rädslan över att inte få en säng, opersonliga värdar (han som alla lovordat här verkar ju bytts ut mot barska tanten), inga små lyckoamuletter med helgon som trycks i ens händer, inga spontana stopp på gatan med en kram eller handskakning med tillönskan om en god tur eller om att bära med en bön. Den här leden verkar folk välja för "det sportiga", coolhetsfaktorn att den är svårare än franska leden (inte något jag direkt håller med om).  Sällan lappar i härbergen med invitation till mässa och aldrig några pilgrimsmässor i lokala kyrkan. De som jag uppskattade så på franska leden. Inga småbyar som lever upp pga att caminon passerar utan vi är snarare besvärliga som skall störa turister. Få mysiga härbergen med gemensamma utrymmen och plats för samvaro. Finns det kök finns det ingenstans att köpa mat och vise versa. Handlar bara om att förse lokala restaurangen med kunder och då kan man servera billig skit till dem för de är snåla pilgrimer. Få härbergen enbart för pilgrimer så ofta stökigt och högljutt. Nä jag saknar känslan och skulle kunna vika in på Primitivo bara för att se om jag kan återfinna den där.  Eller så hoppas jag på att det blir bättre närmare Santiago.

Jag blev trött och somnade till en liten stund vid 19-tiden och sen när jag vaknade dröjde det 45 minuter tills maten kom. Det var dyrt med €8 för en tonfisksallad med bröd jag inte kan äta. Det ingick ingen dricka men utkörning som sagt. Blev en gemensam måltid med nästan alla. En del cyklister som kom in sent ställde sig och marinerade kött och kokade pasta. Såg så gott ut. Den ena schweiziska tjejen var oxå glutenintolerat men sket i det idag och åt 2 stora smörgåsar med kött. Vi började prata om mat vi längtade efter. Riktig italiensk pasta till exempel. Mmm. När jag kommer hem kanske jag skall ta mig en glutenvecka och äta allt jag saknat i 3 år.

Nu har jag legat och skrivit klart detta en timme (tar 3-4 h att skriva varje inlägg på mobilen) och klockan är 23:05 så dags att sova för nu har till och med de högljudda italienarna som alltid ockuperar köket kl 21 gett upp och gått till sängs i andra rummet. I detta rum ligger tre killar och snarkar i stämmor. Kanske lika bra att leta upp propparna med en gång. Och sen hoppas att jag ligger blickstilla hela natten så jag inte trillar ut. Har i alla fall en vägg på ena sidan. Det har inte killen bredvid. Han var lite orolig.

Ute vräker regnet ner och prognosen för i morgon såg inte rolig ut. Hoppas bara på uppehåll när man skall starta. Så mycket lättare då.

Förresten så har jag ett Q & A-inlägg på Instagram om ni undrar något. Går givetvis bra att fråga här oxå eller på Twitter/G+. 

Du vet väl om att det finns foton på http://Instagram.com/beastankar