Dag 205 - Dag 5 Mandata-Bilbao 37,87 km, 08:33:21

Somnade strax efter kl 23. Fick stänga ute ljudet från några unga tjejer som satt i trappan och kollade på sin go pro-film från vandringen samt regnet som hamrade ute. Sen sov jag som klubbas fram till 0518. Klockan skulle inte ringa förrän 0540 så ibland överraskar kroppen mig. Försökte somna om men de konstiga drömmarna jag hade på natten behövde tydligen tolkas så jag låg och grubblade på det istället. Vad gjorde jag och familjen i en okänd stad och höll på att missa att flyga hem och varför blev mitt ex och en kompis till honom brutalt haffade av polisen i ett köpcentra på samma ställe och utsläpade upphängda i kors. Hur kunde vi glömma bort att den lägenhet vi hyrt kom med katt, vi hittade förvisso katten levande efter 5 dagar instängd under diskhon. Hur skumt som helst. 05:30 gav jag upp och gjorde mig i ordning.

Ute regnade det inte så jag tänkte få en tidigt start. Då började det spörega. Satte mig påklädd på sängen och tänkte att jag ger regnet en kvart. Oftast håller sig inte skurarna i sig längre än så. Och det slutade faktiskt. Så 06:27 stod jag ute, tog ett kort, lånade barens wifi för att skicka ett mail till HolidayPhone. Förbannad. Använd mindre än 50 Mb av min surfpott som jag köpte för nästan 700 spänn inklusive €10 ringpott. Skickat 2 SMS hem. Så jävla dyra kan de inte varit så något har blivit förbannat fel. Arg!

Får klara mig utan nät idag och kanske i morgon. Har jag inte fått svar/fixat på måndag får jag ta Telias holiday roaming istället. Så irriterad. Behöver kunna ringa och boka boende/kolla om det är fullt inan jag går 1-2 mil i onödan de gånger som det finns få platser på ett ställe. Inte så ofta men det händer.

Skickade upp min startbild på IG och trampade iväg på vägen mot Marmiz, ca 2 km bort. Idag var sträckan beräknad till 42 km eftersom jag stannade tidigare igår.

Denna bild på den underbara vyn före Marmiz får vara dagens bild.

Han ungefär halvvägs innan det började dugga och när jag kom fram till Marmiz var jag lite frusen. Inte så varmt ännu. Men i Marmiz gick det uppför på en liten gata (inte på vägen som boken sa, förvirrande) så jag fick upp värmen igen. Boken säger sällan när den avviker från caminons pilar så man vet aldrig om det är en ny väg eller inte. Därmed går det inte att lita på avstånden. Vägen blev en smal lerig och brant stig där jag i regnet plötsligt hade en stor bil bakom mig. Fick hoppa ut i skogen för att inte ha den i häcken hela vägen. Hade nog aldrig ens trott att en bil kunde rymmas där.  Kom ner vid en kyrka och fick gå genom några odlingsfält för att nå Gernika.

Nu kom ett ösregn. Det vräkte ner i kopiösa mängder och jag blev genomblöt. Försökte ta skydd under några träd. Hjälpte inte alls. På gatan forsade vattnet fram.

De 6 km som det skulle vara till Gernikas härberge var snarare 7,5. Jaha. Vid härbärget kom det ut sena pilgrimer som jag snabbt gick om. Kom ikapp en drös till senare. Och förbi. Bland annat två tjejer i rosa prassliga ponchos. De hade dessutom var sin stav med pigg. Snabbt om och förbi.

Sen stämde inte boken igen dels beroende på byggarbetsplatser. Hamnade i skogen igen. Rätt ok lite väl stenigt och halt från regnet men jag kämpade på och tog mig de nästan 300 meterna upp bland annat via ett gräsfält med kossor. Fina vyer.

Nu beskrev boken det som om att det skulle komma en rad branta klättringar och jag försökte förbereda mig mentalt. Regnet växlade mellan ösregn, dugg och inget regn. Så fort jag fått upp lite värme kom en ny skur. Käkade en halv flap-jack för att fixa backarna.

Stannade till på en av småvägarna en liten pojke som heter Andér hade satt upp en urgullig liten Camino Tienda där han sålde kall dricka och frukt. Köpte en banan och ville ha en skiva melon också men de var inte till salu, den var hans. Fick ta ett kort på honom innan bananen åkte i fickan och jag knatade vidare uppför.

Enligt boken skulle det komma en korsning där man kan svänga av till ett härbärge i Meakaur jag kom till en korsning där det pekade mot Meakaur och det stod A för albergue ditåt men ingen pil åt något annat håll. Jag började gå upp för den långa backen. 100 meter upp stannade jag och kollade min GPS-logg (hjälpligt in under ett träd) men den gick långt bort. Hade redan på morgonen misstänkt att den var helt åt skogen. Men blev så osäker att jag sprang ner igen men nä inga pilar och den officiella skylten pekar upp för backen. Så upp igen. Och efter lite mer ner och upp blandat på väg och grusväg så var jag i en korsning där Meakaur låg en bit bort. Man måste ha dragit om rutten. I boken står det att 2,7 km efter korsningen till härberget finns ett hus som erbjuder vatten. Sista innan Goikolexa. Men nu var vattenkranen typ i korsningen. Förvirrad blev jag. Drack i alla fall en massa vatten ur kranen.

Det skulle vara 2 jobbiga klättringar och jag gick ner för en livsfarligt brant och lerig väg där gegga fastnade under sandalerna och fötterna gled i leran. Saknade en stav. Det var hemskt och just då undrade jag vad jag höll på med egentligen.  Var så förbannad på mig själv när jag gick där, svor och gnällde högt. Bilden tog jag när jag var ute ur det värsta.
Dessutom var det då pilar här och då infinner sig osäkerheten men mängden spår av skor gjorde att jag kände mig hyfsat trygg. Vem går här frivilligt annars liksom. Gick och väntade på backe nummer 2 men den kom aldrig/var inte så brant att jag tänkte på den istället var jag plötsligt i Goikolexea som ligger efter topparna. Det stället kom mycket tidigare än det borde tyckte jag. Fotade ett kors och kyrkan.

Fick inte ihop det alls med avstånden. Bokens beskrivning stämde inte heller. Trodde jag skulle ha 2,7 km till. Förvånad. Några cyklande pilgrimer ropade Buen Camino när de swichade ner för backen. Hälsade tillbaka och kände mig plötsligt så sjukt ensam. Började gråta. Längtade efter familjen och ville ringa hem men abonnemangstrulet gjorde ju att det inte gick. Skärpte till mig och njöt att att det faktiskt slutat att regna en stund.

Stannade till i Larrabetzu efter ca 18 km eller så och köpte lunch. Klockan var strax innan 12. Sätt väl där ca 30 minuter eller så. Försökte torka upp i blåsten. Men frös mest. Barägaren försökte få mig att sitta i matsalen men jag kände hur jag stank. En del andra som vilade i denna stad.

När jag gick iväg kom jag ikapp tjejerna med poncho igen. De måste gått förbi när jag åt.

Nu blev det att gå på hårda cementplattor på trottoar in i Lezama 3,5 km bort och sen Zamudio 2,9 km till. Hårt och fruktansvärt trista omgivningar.

Gick fort. I Zamudio pekade pilar åt två håll. Någon hade skrivit camino shortcut på den ena. Vågade inte lita på det. Har lett omvägar till ex en bar förut.

Rolig väggmålning i Zamudio.

I utkanten av Zamudio i ett industriområde gick höns och pickade.

Här sa plötsligt skyltarna 9 km till Bilbao på caminon. Hmmm boken säger 4,8 till Monte Avril och 9 till sen. Vad fasiken, skumt. Nå ja jag klättrade och klättrade mig uppför en lång asfaltaväg och sen ut på ett gräsfält där en hund vaktade getter. De var bakom ett stängsel och jösses vad hunden längtade efter kel. Stannade och kliade honom bakom öronen och under hakan. Han blev alldeles till sig.

 

Sen blev det asfalt igen och ungefär efter 5 km kom jag ut i parken Monte Avril jösses så stort Bilbao är från ovan. Åt min banan på vägen upp. Förberedde mig för att möta en stad.  En kille med stor hund gick med mobilen spelandes musik högt. Åh vad jag vill stoppa fingrarna i öronen ibland.

Efter en hård jogg neråt på en brant asfaltsväg nådde jag utkanten av Bilbao men långt kvar till sovplatsen trodde jag.  Gick genom stan och bestämde mig för att ta första härberget, passerade kyrkan Basílica de Nuestra Señora de Begoña, underbara blå dörrar.

Det kom ett härbärge snabbt och jag trodde det var det som boken nämnde men insåg efter att jag packat upp, duschat och tvättat att det andra låg några km bort. Det förklarar kanske avståndet. Nu får jag ännu längre i morgon. Behövde verkligen duscha, mitt hår var en trasselsudd.

Värden ritade ut vägen på kartan åt mig, snällt. Sen gick jag och åt middag på en kinarestaurang och laddade telefon och klocka. Riktigt god kinamat, blev mätt. Behövde verkligen få i mig näring.

Men de han inte bli fulla så jag gick lite på stan och sen flyttade jag mig till ett kafé och köpte te, chips och en juice. Men först fick jag sitta utanför och vänta på att en av de två platserna med strömuttag skulle bli ledigt. En familj med en liten flicka i 3-årsåldern satt vid ett av borden. Hon sprang iväg ut hela tiden och tillslut tröttnade pappan på att hämta henne och satte henne i knät. Både han och mamman satt med näsan i mobilerna. Ungen tog servetthållaren på bordet och tömde metodiskt båda sidorna på alla servetter utan att föräldrarna såg/sa något. Sen sopade hon ner allihop på golvet. Suck. Kollade även på en gatuartist som hade sådan där grej som är som två koner man balanserar på ett snöre mellan två pinnar. Jösses så skicklig han var. När jag väl fick ett bord höll det på att bli knas. En glasvägg som var ihopvikt gjorde att jag fick trixa och vålda in först pluggen och sen sladdarna men det gick. Puh. Mitt beställda earl grey var ett kryddigt chai. Inte så jättegott men gick ner.

Nu blev kl snart 8. Visste inte när härberget låser. Så det var bäst att springa upp för alla trappor och kolla och jag sprang upp. Förvånad att benen orkade. Det är många trappsteg. Mobilen hade 95% batteri och klockan 100. När jag kom upp visade det sig att de stänger kl 22. Så jag frågade var det finns en affär, den låg runt hörnet. Köpte en Aqvarius att återställa lite vätskebalans med, vatten eftersom det på härberget inte är drickbart, nektarin och en juice till i morgon bitti. 

Satte mig i köket och fixade klart texten och laddade färdigt mobilen. Men kan inte lägga upp något utan wifi. Irriterande. Får förbereda alla IG-bilder. Läste tidningen Peregrino om Denise som blev mördad förra året. Så tragiskt. Läste oxå att IGN släppt en Androidapp "mapas de España" med detaljerade kartor över caminon. Borde kollas in. Men har inget nät :-/

Insåg att aktivitetsarmbandet oxå behövde laddas så jag blir väl kvar här i köket till kl 22.