Dag 210 - Dag 10 Cóbreces - Colombres 38,81 km, 08:23:26

Sov rätt bra fast vaknade av värme och av att sängen var så galet mjuk att vända på sig var ett mindre äventyr.

Men eftersom jag inte legat och skrivit dagbok halva natten hade jag ju somnat rätt tidigt och knäppkroppen passar ju inte då på att sova ut. Nä den vaknar ändå efter så kort tid jag brukar sova och därmed vaknade jag strax innan 5 men kunde ju inte gå upp då. Så jag låg och halvslappade kan man säga efter att ha varit på toa (inga detaljer men låt oss säga att yoghurt nog är en dålig idé) och nästan gått in i en dörr. Precis innan larmet började ljuda somnade jag till såklart och vaknade alldeles vimmelkantig, varför gör man så?

Alla andra sov så jag fick praktisera att vara en caminoninja. Tror det gick ganska bra. Hade gjort i ordning det mesta på kvällen och behövde bara hoppa i kläderna och stoppa ner tandborsten och sovsäcken. Jag åt dock 1 knäckebröd med avokado innan jag smet ut. Hoppas det inte lät allt för mycket. Knäckebröden har blivit lite mjuka. Stoppade det andra i fickan. Åt upp avokadon.

Ute på gården fyllde jag min vattenpåse och flaskan. 06:40 gick jag iväg. Men fick springa in på toa igen. Stoppade i mig imodium för säkerhets skull.

Men sen så ned för backen och över den stora vägen. Sen tappade jag helt bort pilarna och fick stå en stund och stirra innan jag hittade. Gick ner till stranden och korsade den. Helt öde så här tidigt på morgonen. Tyst och vackert.

Sen gick det uppför och då menar jag uppför, en hel kilometer. Jag gick och jag gick. Trodde aldrig jag skulle komma upp men var i god form och på gott humör. Skulle ju ha kort dag idag så det får väl ta sin tid. Vyerna där uppifrån var fantastiska. Så klättringen var väl värt jobbet.

Eftersom jag följde den rekommenderade nya kustvägen mot La Iglesia stämde ju guideboken och inte heller min GPS-logg så idag skulle pilarna få peka mig rätt. De första ca 5 km till La Iglesia gick snabbt. Plötsligt var jag i den lilla byn. De hade en vacker målning över området i närheten på ett hus och en jättekonstig stengata men i övrigt inget att se. Stannade till vid ett litet kapell för en kort paus samt en stämpel. Skönt och svalt där inne.

I Concha såg det roligt ut, alla dessa jättegamla hus och toppmoderna bilar utanför. Det var mest asfalt men vackra vyer så när jag strax innan Comillas upptäckte en grusväg blev jag väldigt lycklig. Den lyckan varade dock inte så länge. Men skönt med omväxling. I Comillas som är en liten stad vid kusten kan man se Gaudíhus. På 1800-talet fick nämligen Barcelonaborna för sig att Comillas var ett coolt sommarställe och de tog med sig innearkitekten. Så nu mitt ute i ingenstans kan man man hitta dessa bisarra hus samt en del i liknande stil då många kopierade.

Jag trodde caminon som vindlade sig genom stan skulle gå förbi de mest kända men inte. Men man passerar enbart Palacio Sobrellano där Gaidí assisterade och Pontifical Seminary mitt emot där jag gissar han hade ett finger med i spelet oxå. Imponerande byggnader. Nå ja jag är ju inte på sightseeing så jag får väl återvända någon gång för att se resten. Comillas är ett av de vanliga stoppen på caminon men jag skulle vidare. Nu hade guideboken en uppdatering som inte var helt tydlig så jag tog fram GPS-loggen och kollade om de gått den gamla vägen på vägen eller nya på stranden. De hade gått nya så jag backade ett 10-tal meter och gav mig ut i ett fantastiskt vackert våtland. Fick sedan göra en lång loop tillbaka mot stan för att man ej kan passera en golfbana. Den slingan avslutades med en brant sandig backe först upp och sen ner. Djup sand. Det kändes i benen. Men sen var jag på stranden. Hård packad sand. Perfekt. Sen genom djup sand igen och upp på väg...

Nu var jag utanför både boken och GPS-loggen så bara följa pilarna. Men det var inte gott om dem. En lång väg till stor del uppför på en målad gångbana. Jag lovar att bara för att gångbanan är grön blir den inte mjukare.

Jag såg en stad nere vid havet men i min bok såg inte nästa mål San Vicente de la Barquera ut att ligga vid havet så var är jag nu han jag börja undra. Men det fanns pilar och de skall ta mig till Santiago de Compostela så jag går. Plötsligt svängde det av ner på en strand så jag började gå på den. Mitt på bad jag en man ta ett kort på mig bakifrån och han trodde jag var knäpp. Ropade på mig att vända på mig. Fick förklara igen. Men jag fick min bild.

Men var är jag snurrade i huvudet där på stranden. Så tillslut slet jag upp min telefon och använde Google maps. Jag var precis utanför San Vicente de la Barqueda. Där ser man. Nya vägen är verkligen "costal". Fantastiskt fin vandring trots underlaget. Man går aldrig in i stan men väl över en bro från 1400-talet.

San Vicente de la Barqueda bjuder på en lååååång uppförsbacke när man skall ut ur stan. Men utsikten därifrån var fabulös. Stan, havet åt ena hållet, berg och sjö pt andra och åt ett tredje en flod. Magiskt vackert. Stötte på en cyklande pilgrim från Belgien. Han hade startat hemma. Cyklade 12-14 mil om dagen. Skulle vara i SdC på fredag. Han hade haft det jobbigt i uppförsbacken, för brant för att cykla. Vi sa adjö och han stack iväg. Några km senare i en ny mastodontuppförsbacke träffade vi på varandra igen. Han pratade med några andra vandrare. Jösses du är snabb så han. Jag passerade och det gick lite upp och ner, landskapet såg ut att bestå av kalksten och fält. Sjukt vackert. Jag han flera km innan han kom ikapp mig igen och hojtade men jösses hur snabb är du? 

Nu gick jag ut på en större väg igen, inte kul men det var i alla fall bara för 5.5 km och sedan skulle jag vara i Serdio som var mitt mål för dagen bara 29,1 km totalt. Gick förbi några pilgrimer och särskilt en liten man som sa något när jag passerade, hörde inte vad han sa så han ansträngde sig tydligen och artikulerade så mycket han kunde. Han sa Buen Camino men så ihopbitet och med så ihopknipen fransk brytning man kan tänka sig Buin Kamíno om du säger det med munnen hårt ihopsnörpt. Försökte hålla mig för skratt.

Stannade på en bar i Serdio och åt en tonfisksallad. Det kom en pilgrim ner för en trappa vid sidan om huset. Jag frågade om härberget var där uppe. Jo det var det. Hmm var jag framme redan alltså. Vi pratade lite till innan han gick vidare. Han var en äldre fransmän och var inte nöjd med norra leden klagade över att caminon saknade själ. Oj vad jag höll med honom men sa att det nog blir bättre när vi kommer närmare Santiago.

Han gick iväg och jag åt upp. En ung tyska kom ner och frågade om jag kunde spanska. Jo lite sa jag. Hon ville fråga om hon kunde använda maskinen i härberget för att tvätta. Jag försökte lära henne rätt fras men kom på att det var enklare om jag följde med in i baren. Så jag frågade åt henne och jo det gick bra och var gratis. Hon var nöjd. Jag följde med upp och tittade. Det såg rätt sunkigt ut och med ett icke-fungerande kök. Det gjorde henne lite less då hon hade släpat 3 kg mat, 9 km mest uppför (de härbergen som ligger på ställen med affärer har inte kök och de med kök ligger på ställen utan affär). Såg på väggen att detta inte var det municipala härberget utan något baren drev när det andra lagt ner. Min guidebok hade inte med den uppdateringen.

Jag kände mig pigg och bestämde mig för att gå vidare. Nytt mål fick bli Colombres 9,6 km bort. Lagom långt. Det började med 3,8 km väg som var ganska så trist inget direkt att se men så kom jag till Pesués där solen behagade att bryta igenom ordentligt. Haft sköna moln nästan hela tiden annars förutom uppförbacken ut ur San Vicente de la Barqueda. Men då dök det upp en fontän med en söt groda som vred. Iskallt och gott vatten och så skönt att stoppa huvudet under. Nu skulle jag fixa resten. Men jag hade inte behövt oroa mig för solen. För här var leden omdragen från vägen och in på en grusväg som slingrade sig fram i skuggan av träd. Den gick delvis bredvid ett järnvägsspår. Dock gick den ut på väg igen lite senare men skönt en stund i alla fall. Gick om de 2 franska pilgrimerna.

Efter 7,5 km kom jag till Unquera som verkar bestå av en lång shoppinggata. Gick förbi ett bageri som annonserade att de sålde typiska cantabriska kakor som var glutenfria. Gick in och hon visade vad som fanns. Fastnade för en påse med 6 bitar av något som såg ut som sockerkaka typ. De kändes väldigt mjuka så jag offrade € 4.10 på dem. Hade hjärnsläpp när hon sa priset 4 fattade jag och att hon ville ha några cent men vad hade hon sagt. Slutade med att jag typ tog 4 euro och lade på disken och sträckte fram handen full i mynt. Hon skrattade och tog en 10 cent. Jag kopplade verkligen inte.

Ut igen nu med en påse dinglande i ena handen. Bara några km kvar. Lämnade Cantabria över en bro och Asturias välkomnade mig med en 1 km lång plattbelagd backe. Det hade stått Albergue 1 km en bit upp i backen. Vad de än mätt den sträckan med så behöver det kalibreras. Var en bra bit längre än så men tillslut hittade jag det. Som så många andra ställen på norra leden är det inte ett härberge enbart för pilgrimer utan turistico" så när drg stod att de har 120 bäddar behöver inte det betyda att man får en säng fastän man kommer in tidigt.

Jag fick hjälp av en ung flicka att hitta "receptionen". En kvinna som stod och diskade frågade om jag ville sova och jo det ville jag ju.  Hon bad mig slå mig ner och vänta. Då kom en yngre man och sa att tyvärr det är fullt. Åh nej, nästa ställe är ju en bra bit bort. Han sa att allt var upptaget av turister och barn på sommarcamp. Jag började samla ihop mina saker men då kom kvinnan igen och bara nej nej vi har plats några rum med pilgrimer idag. Det finns en säng. Åh lättnad. € 12 ville de ha och jag hade bara en € 20 så de bad mig betala senare.

Fick rummet, duschade och tvättade. Delade rum med 3 kvinnor som gick tillsammans förstod att det var 2 kompisar och den enas mamma. Mamman hade rejäla blåsor så hon fick compede av mig. Tvättade rent ena tjejen arm som hade ett fult skrapsår. Hon med skrapsåret var jättetrevlig. Tvingade mig att prata spanska och talade långsamt och sköt in engelska när jag såg frågande ut. Hon var rätt liten och hade en barnslig nasal röst och så skrattandes att hon är 33 år men ingen tror det. Det kan jag förstå. De två yngre gick till centrum och jag och mamman lade oss för att vila. Så skönt att sova en timme.

Utvilad packade jag ihop mina dagsgrejer och gick ut på stan. Colombres är speciellt. Många utvandrade till Sydamerika/Mexico härifrån och kom sedan tillbaka med ny kultur och matvanor. Så hela stan är "indiansk". Fanns en runda att gå för att se på betydelsefulla byggnader mm. Jag tog en kort sväng och satte mig sedan på en bar i några timmar och drack en iste, laddade upp bilder och skrev dagbok. Sen tog jag en sväng till och tittade på parken och på det stora huset som är deras "indianska arkiv" vackert hus. Chattade lite med folk hemma innan jag styrde stegen mot en restaurang som fått bra recensioner. El Mexicano. Fick in nachochips och en tonfiskröra som var så god att jag höll på att smälla av. Hade nog kunnat äta bara den. Fantastiskt. Till huvudrätt tog jag enchiladas med kyckling. Bakade i ugn med ost. Tre sorters sås till. Vansinnigt gott det oxå men väldigt stor portion och min mage är aningen krympt just nu. Kändes nästan som om jag förolämpade dem med att lämna mat. Men intygade att det var supergott för det var det verkligen. Skulle gärna åka hit och äta om jag är i krokarna någon gång.

Gick tillbaka till härberget och fixade mina saker. Började skriva dagbok igen då jag låg back men orkade inte. Lade ifrån mig telefonen kl 21:30 och då kom de pratglada från sin middag. Jag fick ett päron.

Jag sa god natt strax innan 22. Att jag inte fått min korta dag och ligger efter med dagboken gör inget då jag fick ett så fantastiskt mål mat. På det hela en riktigt bra dag. Nöjd.