Dag 207 - Dag 7 Castro-Urdiales - Noja 38,32 km, 08:07:52

Den här kroppen är van att sova på liggunderlag i tält men tydligen inte på ett hårt stengolv. Dessutom låg jag mitt mellan ytterdörren och toaletterna.  Ytterdörren var låst men de i tält kunde ändå ringa någon på insidan och be dem öppna. Då trampade först öppnaren på mig/mina saker eller den som kom in. Minst en gång var. Försökte hitta ett bekvämt sätt att ligga på. Vek de 2 filtarna på mitten en gång till så jag hade mer stoppning vid höfterna/ryggen. Hjälpte lite. När jag kände att jag var på väg att glida in i sömn kring midnatt så gick någon i sovsalen upp och tokspydde i en halvtimme. Försökte stänga ute ljudet av hans harklande, ulkande och snyftande. Han mådde uppenbarligen uruselt. Hoppades innerligt att det varit något han ätit och inget som skulle smitta oss andra.

Gled in och ur sömn i halvtimmesintervaller emellanåt. Men när folk gick upp 0530 och klampade omkring runt mig, tände lampor och annat utan hänsyn till 4 pilgrimer på golvet gav jag upp. Tog mina saker i i enq duschrummet och fixade mig i ordning. Tog mina yoghurtar ur kylen, någon hade flyttat på dem till frysfacket så jag hade frozen yoghurt på yttertrappan på morgonen.

Kom mig iväg rätt snabbt klockan 06:13. Trodde igen av de som väckt mig gått iväg ännu. Så så lugnt och skönt. Ingen risk att komma ikapp folk med klicketiklickstavar. Idag fanns lite kort "hållplatser" vilket alltid gör att det går snabbare känns det som. Jag fick börja med en uppförsbacke med fin utsikt bakåt mot Castro-Urdiales där solen kämpade sig upp. Fina vyer om än lite mörkt framåt oxå.

Leden gick på en liten enfilig väg och det tog inte många minuter att nå första byn Allendelagua 2,1 km bort. Inte ens hunden som låg vid ett hus orkade skälla ordentligt på mig men tuppen gal. Mötte en man på en pytteliten traktor.

Nu skulle det vara lika långt till nästa by Cerdigo. Den var mer modern. En man kom ut ur ett hus och hälsade och började promenera raskt. Nu blev det lite uppåt igen efter ett tillfälligt ner men aldrig så det blev direkt jobbigt. Jag gick och njöt av utsikten över havet och fundarde på vägval, långa vägen på mest småvägar som då och då bryts av av skog eller den lite större vägen och kortare. Eftersom jag var rätt sliten av att inte ha sovit bestämde jag mig för enklaste vägen. Det skulle bli "highway" senare men först till Islares.

Svängde av bakom ett hus ner på en grässtig.

Genom några grindar och sen var jag i caminohimlen.  Alltså öppna fält med lite tråd här och var och precis vid havet. Solen skapade guld i träden. Alltså det var så bra det bara kunde vara. Såg några killar som verkade ha sovit här packa ihop. Ville inte störa dem. Fortsatte kryssa bland fårbajshögarna på stigen tills jag hörde bjällror och plötsligt stod en hel skock med getter och tittade nyfiket på mig. Det var alltså getskit. Tyvärr tog paradiset slut när jag hade gått de totalt 7,4 km till Islares (fast jag tror det var kortare).

Nu var det enligt boken 3,5 km tills där leden delar sig. Jag roade mig med att räkna reflexer i vägkanten för att ha något att tänka på. Sen tog de slut då räknade jag pinnar i viltstängslet. Gå på en stor väg är inte alltid det roligaste.

Men det våtmarksområde som dök upp gjorde det lite roligare. En del fåglar att titta på. Jag försökte att inte tänka på att jag gick på vägen. Tänkte på de fina vyer jag sett. Tog inte så lång tid bort till El Pontarrón de Guirezo där jag korsade vattendraget Agüera som oxå verkar vara ett deltaland med mycket fåglar.

Nu skulle det vara 6,6 km till Liendo där alternativet jag fick på och den markerade leden skulle mötas. Det var hälften uppför på en serpentinväg och hälften nedför. Käkade min banan på väg uppför. 2 tjejer gick på fel sida vägen strax innan vi var ända uppe. Hoppades att de inte skulle bli påkörda bakifrån.  Folk genar i kurvorna rätt friskt här och lättare att hoppa undan om man går på vänster sida.

Nedför sprang jag. Så skönt. Några män som stod och röjde högt gräs i vägkanterna tittade konstigt på mig. En cyklist kom kämpadandes upp för backen men orkade ändå klämma ur sig ett buen camino. Snällt.

När jag var nästan nere fanns en liten genväg över en grässlänt. Åh så skönt. Nere i Liendo så kom jag i kapp en pilgrim till. Hälsade och gick förbi. Han hade tydligen en kompis som satt på en bar längre bort och väntade. Själv stannade jag på en mack och köpte en Aqvarius.  Hittade var den markerade leden kom men markeringarna pekade mig tillbaka ett tag så jag valde att stanna på vägen. Visst att leden skulle korsa vägen längre fram. Men när den korsningen kom så min bok att gå ner för backen där betydde bara 2 km längre väg också på asfalt. Så jag stannade och följde orange pilar istället. Detta gjorde att jag var i Liares jätte snabbt. Nu hoppade jag på leden istället för att följa de orange som verkar skippa stan helt. Leddes upp för en lång lång backe till ett stort runt tornhus uppe på berget. Rundade det och fick en cementbacke modell jättebrant framför mig. Sen en massa trappor och ut genom en port i ett gammalt slott.

Ner till stan fanns tydliga pilar. Skönt. Klockan var bara 10:29 men eftersom min frukost varit tidigt så var det väl lika bra att stanna. Letade efter en bar med wifi och försökte beställa en tallrik ost och skinka. Men nä det gick inte. Kunde få en tortilla med det i istället. Orkade inte tjafsa den kostade bara €1.50. Tog en cola oxå. Kom hslvägs in i tortillan när jag insåg att det jag inte gillade med den var lättmajonäsen som de satt på. Lyfte på osten för att skrapa bort. Hittade ett långt hårstrå. Gav upp. Postade lite bilder på IG och fixade GPS-ruttens kartor.

Sen gick jag iväg. Följde GPS-rutten för jag såg inte de små klistermärken som boken nämnt. Hittade en bankomat och tog ut pengar. Fortsatte gå men det kändes inte rätt. Kollade mot boken och nä det var kanske fel väg. Vände om. Bestämde mig för att diagonala mig ner till stranden och började gå.  Men insåg snart att det inte skulle gå. Överallt var det stängda gator som tillhörde privat egendom. Frågade 2 damer om vägen och de pekade åt det håll jag kommit från. Så det blev nog 3 km irrande innan jag var på strandpromenaden.

Köpte en popupglass och låtsades vara badturist en stund. Det var en rackarns lång strandpromenad typ 5 km. Jag gick och gick och gick.  En del turister som inte vet att caminon går där tittade lite konstigt åt alla kläder och den tunga ryggsäcken.

Men tillslut hade jag avverkat hela sträckan och blev hänvisad ner på stranden där båten över till Santoña skulle gå. Kom först ner och fattade nada. Spången jag gått på slutade typ i vattenbrynet men sen kom båten och den körde nästan upp på stranden. För €2 fick man åka över. Tog inte många minuter. Det var jag och ett 10-tal andra pilgrimer. Flera tyskar som gått från Tyskland. De hade sovit på stranden i natt. En annan spanjor berättade att han hade jätteont i foten. Mest troligtvis pga det hårda underlaget och fel skor. Han skulle nog inte orka så mycket mer idag men hoppades ta sig till Noja.

Först gällde det att ta sig igenom Santoña stad och en lång och rak promenad förbi fängelset. Tror det var en kilometer långt. En man och kvinna framför mig bar kläder som matchade den gröna gångbanan och den röda cykelbanan. Den vägen fortsatte förbi stranden Berria och sen var det dags för klättring över en topp.

Jag trodde först det var berget framför mig som såg svårövervinnligt ut men det var en hälften så låg kam på sidan. Men lätt var det inte, 30 grader varmt ute och klättra först i sand och sen i sten/hård lera. Först uppför och sedan nästan lika brant nedför. Ramlade nästan och grep tag i en taggig buske. Aj aj.

Sen så var jag nere på stranden och gick på den. Vilken tur att jag hade pratat med fotproblemmannen på båten så jag hade kollat upp var härberget låg annars hade jag nog gått ända in till stan 2 km för långt. Han hade sagt att många hade svårt att hitta det. Men jag vek av från stranden precis i ett tid för att få skyltar att följa. Det blev ändå en lång promenad från båten hit på nästan 7 km.

Var rätt trött när jag kom fram. Såg att de hade mat på härberget €10 för pilgrimer. Köpte en sådan oxå vilket jag senare skulle få ångra. Hamnade på ett rum med trevliga människor.

Duschade, tvättade och tog en promenad in på stan. Försökte besöka kyrkan men den var stängd. Gick till ett fik med wifi som hade gott te. Drack 2 koppar och åt en liten påse chips. Satt där 2,5 h och laddade mobilen och klockan samt skickade upp bilder på Instagram. Nu ikapp.

Sen tillbaka de 2 km till härbärget för middag. De hade sagt när jag kom att glutenfritt inte var något problem. En kvinna som inte kunde ett ord engelska försökte förklara för mig vad jag skulle få för mat. Via en översättningsapp kom vi fram till kikärtssoppa, kotlett med paprika. Fick först bröd, sa att det är gluten i bröd och då kom hon faktiskt med ett glutenfritt bröd som var helt ok. Lite övermicrat.

Soppan kom in och den var översaltad, värmd i micro. Inte god alls men tvingade i mig lite mer än hälften.

Den kom hon och försökte säga att kotletten inte funkade. Men jag fattade det som om det var paprikan som skulle bort. Men nä istället kom det in en röra med grönsaker som såg ut som någon spytt upp det. Försökte äta lite men det gick inte. Konsistensen av överkokt och mosad aubergine, lök, paprika var så vidrig. Slemmigt.

Skippade den rätten och och bad om en frukt till efterrätt fick in en omogen nektarin. Jösses. Ett stort danskt sällskap valde att lämna bordet innan de ens beställt och gick till annat ställe.

Nu skall jag försöka sova men han ovanför snarkar och ute är det tydligen ett stort gäng ungdomar som leker klapplekar typ raketen. Detta är inte ett pilgrimshärberge utan ett ungdomsvandrarhem och de har en stor grupp som går typ surfarskola. De lever rövare. Får leta fram propparna. Dessutom frös mannen ovanför så han stängde fönster. Nu är det snart 30 grader här inne.

Funderar på om det varit en bra eller dålig dag. En mix. Vyerna i morse väger upp det mesta.